Jag fick en del politiska julklappar. Det kan bli så i en familj där det politiska intresset är stort. En av dem var Bildas ismer om Liberalism av Lena Halldenius. Bildas ismer ges ut av LO och Lena Halldenius har även forskat om feminism, en ideologi hon omhuldar att döma av boken.
Boken ska inte ses som en introduktion till liberalism, vad liberalism är och vad den står för i svenskt eller internationellt perspektiv. Istället ska man se den som en fördjupning. Framför allt är den kritik mot liberalismen som Halldenius framför intressant, även om en del av den grundas i hennes egna antaganden och definitioner.
Konflikten mellan nyliberalism (libertarianism) och socialliberalism (egalitär liberalism) löper också genom boken och blir väl genomlyst. Inriktningarna personifieras av Robert Nozick och John Rawls. Boken avslutas med en 'duell' emellan de båda där Halldenius på något oklara grunder ger Rawls segern.
Det trista (eller ska vi säga svenska) med boken är att så mycket av den ägnas till att skärskåda fördelningspolitik medan tillväxt och andra ekonomiska faktorer knappt får något utrymme alls. Men så är den väl egentligen tänkt som en handbok för LO-ombusmän att slå i huvudet på liberaler under valrörelsen.
Expressen har rätt om Sametinget
6 timmar sedan
4 kommentarer:
Tack för boktipset! Ska lusläsa boken. Jag gillar för övrigt också jazz och whiskey (stavas inte jazz med z?)
först en rättelse. Bildas böcker ges ut av Bilda förlag och ingen annan. Visserligen är LO andelsägare men det är långt ifrån att vara bokutgivare...kolla gärna www.bildaforlag.se
Jag har inte läst boken, men antar att det är som du skriver en fördjupning. Och jag tror att det är just därför den är skriven, att ta ett steg från dagspolitik till att ge bakgrund, på samma sätt som Bildas Feminism. Det vill säga folkbildning.
Att den skulle vara skriven för att ge fackligt folk argument tror jag inte ett dugg på. Dels för att det är rätt dyrt att göra bok från ax till limpa, dels för att realpolitiken fixar sådana alldeles för bra på egen hand. Och sist för att det inte är fp-are man hamnar i politiska samtal med...
Kanske inget under att socialliberalismen vinner över "nyliberalismen" i en bok tänkt som LO-handbok? Trots allt ett steg närmare deras hemmaplan.. :)
snf
Jass stavas jass, jazz stavas jazz.
heli
LO-tidningens Tomas lappalainen har skrivit ett litet bandtal som fungerar som förord, så jag tror nog det finns ett mer politiskt syfte än ren folkbildning.
wille
Även för mig som väl är något slags socialliberal haltade duellen något. Jag förstod inte hennes kriterier till att börja med.
Skicka en kommentar