Februarisiffror

Jag har roat mig med att göra ett excelark över de större opinionsinstitutens mätningar, där jag har vägt samman alla resultat beroende på hur många som tillfrågats, osäkerhetsfrekvens osv.

Ryktena om kd:s död är betydligt överdrivna. I själva verket har de åtminstone under februari stärkt sin ställning. De ligger fortfarande nära spärren men har inte varit under den. Totalt sett.

Sossarna återhämtar sig efter ett bottennapp i januari. De har nu lyckats avvärja debatten om svagt ledarskap tack vare skickligt 'spin' - snart kommer 'tsunami' vara en lika stor kuriositet i svenska språket som någonsin 'bogvisir'.

Moderaterna är inte alls någon framgångssaga för närvarande. Men de håller sig kring 25% där de huserat ett bra tag nu. Även Centern har det lite motigt i opinionen. Vänsterpartiet fortsätter att lämna över väljare till miljöpartiet.

Det mest glädjande är dock att folkpartiet sakta men säkert pinnar sig uppåt. Närmsta mindre konkurrent (för närvarande v) är bara drygt hälften så stor.

MPK framåt i opinionen

Alla kommunister in denial får komma över till oss sade det ena språkröret. Kolla vilken gullig bebbe jag har sade det andra. Och vips hade de ökat 1,5%.

Så talar en fascist

Aftonbladets Åsa Mattsson om olika åtgärder för jämställdhet:

"Nu diskuteras bonuspengar till de pappor som stannar hemma med sina barn. Jag är inte förvånad. Ingen verkar våga införa kvoterad föräldraförsäkring. Vad som helst tydligen bara man slipper hamna i skarpt läge, att män ska dela ansvaret för barn och hem på lika villkor med kvinnorna. Är det städningen hemma det gäller så diskuteras om andra (kvinnor) ska in och städa, mot skattesubventioner (borgerliga förslag), och ska papporna vara hemma så ska de förstås ha extra pengar. Ska de inte ha stjärna i kanten också? Det är så här jämställdheten har byggts upp hittills, med morötter, männen ska ha olika fördelar. Det är riktigt intressant att se hur illa ställt det fortfarande verkar vara med vilja att dela när det verkligen handlar om att dela på det som finns, inte om att bygga ut. Men då tar man heller aldrig den öppna kampen med det patriarkala systemet."

Piska ska det vara - klatsch, klatsch. Får man inte trycka ner någon kan det väl inte vara bra förslag? Klart att män som beter sig jämställt, liksom kvinnor, ska ha en belöning. Men så länge bittra sosseskribenter får för sig att kvinnor automatiskt är jämställda och män automatiskt inte är det är det ju svårt att komma någon vart med en jämställdhet som alla vinner på.

Propaganda

Oberoende SVT körde igår på prime-time ett program om tältprojektet. Jag tänker på mig själv och på vänstern. Diverse dekadent överklass som led av kronisk tonårsrevolt romantiserade över revolutionen och var nostalgiska över "knullandet", allt ackompanjerat av glada slogans som "låt kulturen bli ett vapen i kampen för socialismen".

Detta kan de enbart göra för att de lever tryggt och borgerligt i ett tryggt och borgerligt samhälle. Glöm aldrig det. I de riktiga socialiststaterna hölls konsten i schack i fel ände av en gevärspipa.

Världens största karbonpapper

Störande saker i skolan, såsom mobiler och spel ska kunna beslagtas. Om man delar föräldraförsäkringen hyfsat lika ska man få en jämställdhetsbonus. Känns det igen? Det är folkpartiets förslag. Fast nu är det visst sossarnas. Kanske borde man känna sig hedrad av att de tycker vår politik är så bra att de vill föra den själva. Men om man ändå vill ha folkpartipolitik varför rösta på sossarna? För att få den fem år senare?

Inkonsekvens

Jag har med visst intresse följt Ali Esbatis blogg. Den startade ungefär samtidigt som min. Esbati är en viktig opinionsbildare på vänsterkanten. Jag börjar dock tröttna något. Esbati motsäger ständigt sig själv. Han använder konsekvent guilt-by-association-argument mot sina motståndare och kritiserar dem sedan för att de också gör det.

Även i sakfrågor blir det ibland s.a.s. fel. Först ägnas ett etterdrypande inlägg åt att håna de irakiska valen såsom olagliga eftersom Irak befinner sig under ockupation. Sedan kräver han att palestinierna skulle få rösträtt till knesset. Fast de är just det - under ockupation - och därmed skulle valen enligt Esbatis tidigare inlägg vara olagliga och han skulle kunna få tillfälle att håna dem.

Socialrasism

Massoud Kamali slöt sig under helgen till sina s-kolleger och utropade på SvD Brännpunkt att folkpartiet är rasister. Argumentationen är något oklar. Eventuellt hade det något att göra med att i en artikel om socialbidrag, där invandrare inte nämndes, inte fanns något om diskriminering mot invandrare. Om man ropar varg hela tiden, vad ska vi då säga när det verkligen dyker upp en varg?

Även kristdemokraterna är kritiska. I varje fall delar av dem. Gruppledaren Attefall sågar förslaget medan deras socialpolitiska talesman tycker det verkar bra. I samma tidning. Skärp er!

Så lagom oberoende

Jag är egentligen ingen fiende till public service. Det kan finnas en poäng i att producera TV-program som är smalare än Robinson och Café Norrköping. Det kan finnas en poäng i att ett kulturarv som är större än oss själva överlever, och att Figaros Bröllop kan plockas upp om tre generationer.

SVT ska sköta detta. SVT ska vara oberoende av flyktiga trender och vara den konservativa tant som motsvarar brittiska Auntie Beeb, dvs BBC. SVT ska också vara politiskt oberoende. Det påstår de nu att de är, vilket är fullkomligt löjligt. SVTs styrelse tillsätts nämligen, precis som universitetens, av regeringen. Regeringen = sossarna.

Att SVT ska utläsas Sossarnas Vänster-Television är alltså inte helt omotiverat.

En borgerlig regering bör omedelbart se till att regeringen hålls utanför tillsättandet av public service-företagens styrelser. Annars blir de bara megafoner för statspropaganda.

Den älskade ledaren

Fredrik Reinfeldt är nu Sveriges mest förtroendeingivande partiledare. 36 procent av väljarna uppger att de har stort eller mycket stort förtroende för Reinfeldt. Bland apatiska flyktingbarn är dock siffrorna något lägre.

Göran Persson, med. dr. h.c., fortsätter åka kana och landar på 32 procent.

Gudrun fortfarande fast i vänstern

Partiernas "själ" är klasskonflikten.

- Gudrun Schyman, fortfarande fast i vänsterpartiet.

Att det finns politiska riktningar som överhuvudtaget inte ser samhällets utveckling som ett resultat av kamp och konflikt är henne fullständigt främmande. Hur man med detta synsätt ska kunna bli något mer än bara ytterligare en vänsterklon i skaran är obegripligt.

Rättigheter

Begreppsförvirring råder på de politiska ytterkanterna. Vänsteryttern Ali Esbati menar att föreningsfriheten handlar om att få bidrag och rätt till kommunala lokaler, främst då till Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Att dra in dessa är ett led av liberal McCarthyism (hans nya favoritord). Att rättighet nu betyder rätt till skattepengar är ett skrämmande tecken på hur mycket vi sitter i knät på staten och förväntar oss att bli matade. RKU får väl hålla sina revolutionära massmöten i ett garage, eller varför inte hemma hos Esbati? Att jag ska behöva bidra med mina pengar till störtandet av mig själv är inte bara absurt utan även barockt och groteskt.

Negativ kampanj

Vi kommer få se mer av det som i USA kallas negative campaigning nästa val. Den amerikanska valrörelsen går i princip ut på att med massiv TV-reklam förgöra motståndaren. Två tredjedelar av reklamen är negativ (smutskastning), en tredjedel är positiv (budskap).

Enligt den retoriska principen decorum förknippas dock även avsändaren av negativa budskap med något negativt. Att använda sig av bulvaner för att föra fram sina påståenden om motståndarens bristande moral eller andra otrevligheter är därför en god idé. Det är därför inte särskilt underligt att Göran Persson, med. dr. h.c., låtit en hög forskare finansierade av mestadels LO-pengar säga att folkpartiet är rasister i DN. Själva vill sossarna ju inte stå för det.

Folkpartiet är för stort för att ignorera. Hur gärna de än skulle vilja. Detta förvirrar sossarna som helst vill ha en duell med moderaterna, eftersom de vet att de vinner då. Den tredje parten är ytterst oönskad. Det är därför viktigt att platta till folkpartiet ordentligt innan valet.

Kommer de lyckas? Det är möjligt. LOs s.k. 'stenkross' har gjort underverk förr, den decimerade Bengt Westerberg från c:a 18% till 12% 1988. Men det funkar knappast i den här frågan. De flesta, även sossar, tycker nog att bidragssystemet ballat ur och att det inte är helt orimligt att kräva en prestation för en motprestation. Att bidra för att få bidrag. Detta är inte rasistiskt. Det är vanligt sunt förnuft.

Våra politiska universitet

Alliansen har genom Jan Björklund låtit höra att politiska styrelser för högskolor och universitet ska avskaffas vid regeringsskiftet. Som det är nu sitter mängder av partilojala och styr över den s.k. fria forskningen. Det påverkar naturligtvis innehållet, särskilt när detta börjar röra sig mot politiken - samhällskunskap, nationalekonomi, juridik, genusvetenskap...

Det här är knappast ett utspel som kommer locka miljarder av nya väljare. Snarast är det en försäkran om att det genomsossifierade Sverige inte kommer att bytas i ett borgerligt indoktrinerat dito. Utan att rågångarna mellan politiken och det som gör sig bäst utan politisk inblandning ska hållas klara. Vänsterstyrning ska ersättas av frihet - inte högerstyrning.

Nästa objekt borde vara våra politiska domstolar, där nämndemän sitter efter partitillhörighet och valresultat.

Förblindad feminist

Gudrun Schyman skriver, bland annan vitriol, på Aftonbladets debattsida:

Felet är att så många fortfarande är förblindade av föreställningen att kvinnor och män SKA vara på olika ställen i samhället och SKA spela olika roller.

Vore ju kul om hon tog till sig av sina egna ord och slutade förespråka att kvinnor SKA arbeta i ofantlig sektor, där de får lägre lön. Men det skulle ju kräva att hon bröt med kommunismen.

Nuder vs. Ulvskog

Det tycks som om gamarna börjar cirkla kring kadavret av Göran Perssons partiledarskap. Att han tänker avgå efter valet är väl att betrakta som självklart. Hade inte Anna Lindh blivit mördad hade han gjort det förra året. Det mest naturliga valet - Margot Wallström - tycks vara påtagligt ointresserad av att bli sosseledare.

De två huvudkandidaterna är istället Pär Nuder och Marita Ulvskog. Nuder föds av mästarens egen hand. Ulvskog har gått ut hårdare än någon partisekreterare jag minns och vridit politiken två varv tillbaka och tre steg åt vänster. Detta måste betraktas som en drömuppställning för borgarna. Högerkandidaten Nuder lovar högre skatter. Vänsterkandidaten Ulvskog slår ner på yttrandefriheten.

När S-kongressen för första gången sedan 1907 (Branting) ska välja partiledare i opposition blir det mellan två nötter. Dags att skaffa popcorn redan nu och njuta av skådespelet.

Torped sökes

Ebba Lindsö, VD för Svenskt Näringsliv, har fått sparken. Det är rätt ovanligt. Hon har visserligen inte gjort något bra jobb - velat i opinionsbildningen och stort kontrollbehov internt - men på sådana positioner brukar man få ett erbjudande om att avgå självmant. Hon kan ha lekt chickenrace med styrelsen och förlorat.

Nu vill vi se en ny VD i god tid innan valet som kan återupprätta SAFs gåpåiga stil i opinionsbildning och vara en motvikt till LOs hatkampanjer som med säkerhet kommer vara på allas näthinnor nästa vår. En VD som klart och tydligt tar ställning för en borgerlig regering.

Vänsterns historierevisionsgrupp

Werner Schmidt hoppar av vänsterns självgranskningsgrupp.

När han först ombads sitta med i analysgruppen tackade han ja, i tron att den skulle bestå av forskare, säger han.
- Men sedan fick jag se gruppens sammansättning. Den ska bestå av några forskare, en partiveteran och några olika vänsterpolitiker. Tydligen är det meningen att de ska komma fram till en kompromiss som partimajoriteten kan leva med.

Med tanke på det öppna och toleranta klimat som normalt sett råder i ett kommunistiskt parti kan man fråga sig varför Schmidt överhuvudtaget blir förvånad av att gruppen förväntas komma fram till en partilojal 'sanning'. Men han kanske rycktes med av den revolutionära yran på 70-talet och inte har kvicknat till sedan dess.

PKU-banken måste förstöras

Kristdemokraterna drog in PKU-registret i riksdagsdebatten. De började dock i helt fel ände. I den allmänna moralpaniken efter mordet på Anna Lindh lanserade Alf Svensson idén om ett heltäckande DNA-register för hela Sveriges befolkning. Som det är nu finns en biobank med blodprov på c:a tre miljoner svenskar, tagna vid födseln på oss som är födda i Sverige efter 1975. Denna kallas PKU-banken, eller PKU-registret. Kd:s DNA-register har dock den fördelen att den endast ska lagra den s.k. DNA-profilen som innehåller den delen av DNA:t som för närvarande är outforskad, det som kallas skräp-DNA. Vad som döljer sig på den genetiska soptippen är dock ännu inte klarlagt. Man kan tycka att kd kunde börjat med att kräva fingeravtryck och biometriska uppgifter och sedan avancerat till DNA, men icke. Pang på rödbetan.

I riksdagen stod nu en stackars kristdemokrat och slog alla i huvudet med PKU-registret. Vårt register är mindre kränkande än PKU, alltså borde ni vara för. Smock. Förvisso sant. Att PKU-registret från början är fel föll honom inte in. Den s.k. frivilligheten i registreringen åberopades av en del borgerliga ledamöter som svar. Det är dock inte förrän de senaste åren, efter biobankslagen, som vårdpersonalen måste fråga föräldrarna om lov för att få lagra bebbens blod i statens stora register. Det är inte alltid det görs, jag pratade med en sköterska på BB om den saken. När det görs sker det ibland under övertalningsliknande former. Vadå, vill ni inte att vi ska lösa cancerns gåta??

Sverige har en stolt tradition av övergrepp mot enskilda individer. Här inrättades världens första rasbiologiska institut 1922, med en egen professur. Här tvångssteriliserades tusentals människor på tveksamma skäl. Här lobotomerades på löpande band. Toppnoteringarna kom efter andra världskriget. Kort sagt: vi har gjort det förr - det kan hända igen.

I vårt DNA finns sanningar lagrade om oss som måhända inte är politiskt korrekta att prata om, men som är vetenskapliga fakta. Ärftliga sjukdomar. Etnicitet. Sexuell läggning, åtminstone i vissa fall. En regering som föreslår registrering av etnisk tillhörighet som Jens Orback tog chansen att göra på Förintelsens minnesdag (sällsamt dålig smak) kan väl av effektivitetsskäl få för sig att göra en körning av DNA-registret? Då behöver man ju inte fråga alla svartskallar. Mycket enklare. Det kan ju vara bra att veta, bara för att.

Makt korrumperar. Att ha ett register där så känslig information om ett lands innevånare finns lagrad är ett enormt maktövertag för staten mot individen. Som vi såg efter tsunamin är det endast alltför enkelt att komma åt informationen i PKU-registret i ett allmänt upphetsat läge. Med mutor eller hot mot personalen är det ännu enklare.

-Hej, jag skulle vilja ha ut Jens Orbacks DNA tack. Jag är undersökande journalist och vi tänkte offentliggöra hans etniska bakgrund och eventuella sexuella avvikelser och ärftliga sjukdomar.

Kristdemokraterna borde passa sig. De borde inte bara dra tillbaka sitt idiotiska förslag om ett heltäckande DNA-register, utan gå ett steg längre och kräva att PKU-registret förstörs. Det tänker jag göra. Inte för min skull - jag har låtit förstöra mitt prov, det har jag fått bekräftelse på. Utan för alla andra, som kanske inte passar in i ett genetiskt perfekt samhälle.

Röda stjärnor i riksdagen

Kalle Larsson, kanske den mest renlärige kommunisten i riksdagen, har just drabbat samman med folkpartiets Tobias Krantz i den utrikespolitiska debatten. Ämnet, som alltid när kommunister och liberaler drabbar samman, var den lilla bananrepubliken Kuba.

Krantz pressade Larsson i frågan om Kuba är en diktatur. Larsson duckade. Han erkände visserligen tecken på diktatur i och med enpartisystemet och bristen på yttrandefrihet. Men det fanns ju ändå ett starkt folkligt stöd för regimen, ansåg han. Fascinerande. Jag skulle vilja veta hur Larsson mätt det folkliga stödet för diktaturen i ett land där det inte finns någon yttrandefrihet. I ett land utan insändarsidor. I ett land där oppositionella regelmässigt fängslas som terrorister. Hur gjorde han det?

-Hej. Är det Arne Modig på TEMO? Ja det är Kalle här. Kan du ringa ett par tusen samtal till Kuba på en säker linje?

Kalle Larsson bär dessutom fortfarande den röda stjärnan på kavajslaget. Jag måste inskärpa hur starkt jag reagerar på den symbolen. För mig är den liktydig med hakkorset. Det var inte hakkors på de stridsvagnar som rullade in i det demokratiska Finland 1939 - det var röda stjärnor. Under den röda stjärnans förtryck har miljoner torterats, svultit och dött. Att försöka rehabilitera den symbolen och ge den en demokratisk innebörd är lika absurt som att lansera nazism med mänskligt ansikte.

Radikale!

I Danmark finns två liberala partier. Regeringspartiet Venstre som visserligen kallar sig Danmarks liberale parti men regerar med stöd av främlingsfientliga Dansk Folkeparti och för allmänborgerlig politik à la Reinfeldt. Eller om vi nu ska vara korrekta - Reinfeldt vill föra Venstrepolitik à la Fogh. Radikale Venstre är det andra. De för en politik som ligger nära fp i Sverige men stöder den socialdemokratiska oppositionen och har även suttit i sosseregeringar tidigare.

Radikale är valets stora vinnare. Det är kanon. De har kritiserat den hårda invandrarpolitiken som stöds både av Venstre och sossarna och lyckats vinna röster från båda håll. Jag gjorde ett danskt partitest och det var klart att Radikale skulle vara mitt val. I ekonomiska frågor och skolfrågor verkade jag dock ligga närmare regeringen.

Anders Fogh Rasmussen som leder Venstre och Marianne Jelved som leder Radikale är inte de bästa vänner. Det är mycket synd. Det skulle nämligen finnas stöd för en bred borgerlig regering med bägge liberala partier och de konservativa med dagens valresultat. De skulle då slippa att stödja sig på Dansk Folkeparti och kunna föra en liberal politik med kraft.

Att den danska regeringen nu sitter kvar med stöd från främlingsfientliga är illa. Men alternativet - en socialdemokratisk regering med samma invandringspolitik - är inte bättre.

Flata TV-skärmar?

Vilken förankring i verkligheten har vår käre statsminister? Betrakta följande direkta citat ur Görans debatt med Lars Leijonborg i riksdagen förra veckan.

Men vi tänker inte försätta oss i samma läge som Folkpartiet och säga tvärnej till skattehöjningar därför att vi kan komma i lägen då det som är gemensamt – vård, skola och omsorg – också behöver ha kvalitetshöjningar som är större vid vissa tillfällen än vad vi unnar oss själva i privat konsumtion.

Hur många flata tv-skärmar ska finnas runtomkring i villor, lägenheter och bostadsrätter, hur mycket mer ska vi ha av bilar och privat konsumtion och hur mycket ska vi satsa på det som är gemensamt? Det är frågan.

Med det folkpartistiska beskedet som väl, misstänker jag, gäller för hela alliansen – skattestopp – är ett besked givet: I fortsättningen går allt till privat konsumtion. Det offentliga får ta del av det som man nu har och i den takt som kakan växer. Jag tror att detta är oerhört defensivt och farligt.

Flata TV-skärmar. Det tillhör möjligen godsägare Perssons värld. Själv tjänar jag inte direkt dåligt. Jag bor inte direkt lyxigt - en tvåa i en mellanstor svensk stad. Jag har ingen bil. Jag har inga barn. Jag är billig i drift. Lik förbannat har jag inte några stora högar pengar över i slutet av månaden.

Privat konsumtion handlar inte om flata TV-skärmar, Göran. För de flesta av oss handlar det om hyra, om mat och kläder. Om du hamnat så långt från verkligheten att du inte förstår det kanske det är bäst att du avgår.

Tack Thymbra för tipset!
http://www.thymbra.blogspot.com/

Göran Bush

Görans nya utspel om högre skatter har genomgående mötts av hånflin av borgerliga kommentatörer. Det ses som tecken på ideologisk kollaps. Trötthet. Uppgivenhet inför hotet från de tre och ett halvt partierna i Alliansen som har en betryggande ledning på en halv procent eller så i trovärdiga opinionsmätningar. ("Nisses Opinion" såsom Ruab eller Demoskop göre sig icke besvär.)

Hittills har inte en socialdemokratisk statsminister gett upp. Jag tror inte Göran har gjort det heller. Däremot har han studerat Karl Rove, strategen som levererat George W Bushs betryggande valseger 2004. Och vad lär Rove? Skit i mitten.

Göran vet att 42 procent av svenska folket sympatiserar med socialdemokraterna. 32 procent gör allvar av sina hot och röstar på dem vilket med ett valdeltagande på 80 procent leder till 2002 års siffror på 40 procent. Om resterande tio procent av sympatisörerna också skulle gå och rösta hade Göran en betryggande egen majoritet.

Precis som republikanerna har sossarna en enorm sovande potential som mer än väl räcker för en valseger. Göran tror (förmodligen korrekt) att dessa väljare är besviken på nuvarande regering för att den gått för långt 'åt höger'. De är emellertid inte kommunister och ligger bekvämt på sofflocket. Genom att vara så mycket sosse som möjligt hoppas Göran att de ska lyfta på öronen och i skräcken för en alliansseger för första gången på länge masa sig till vallokalen för att rösta på honom.

Alla var ju fullständigt chockade i Sverige över Bushs seger. Karln hade ju inte alls gått in i mittfältet. Han tuffade ju på som ärkekonservativ, fnös åt den utslätade Kerry och vann relativt enkelt.

Göran har dock ett problem som Bush inte hade. USA har ett valdeltagande strax över 50% - Sverige ligger kring 80%. Bush hade alltså en enorm soffa att mobilisera från. Det har inte Göran. Är den tillräckligt stor? Är tanken på statsminister Reinfeldt tillräckligt läskig för att soffliggarna ska vakna ur sin slummer? Dessa tankar upptar nu en stor del av Görans värld. Ty han vet att han kommer förlora mitten den här gången.

Hur sexigt är energi egentligen?

Energipolitik har länge varit ett av de mer osexiga områden man kan syssla med. Tillsammans med trafik- och jordbruksfrågor precis det man hoppas slippa få i knät när gracerna ska fördelas. Men nu har vinden vänt.

Bondeförbundets ledare Maud Olofsson har inte med någon större frenesi kritiserat ledaren för CUF, Fredrik Federley, när han krävt att Centern ska sluta avveckla kärnkraften. Detta har av bl.a. Dagens Industri mötts av stor uppståndelse och halleluja och plötsligt är Maud kärnkraftens bästa vän. Ingen är bättre än en omvänd syndare.

Kanske kommer nu till sist Centern krypande in i den borgerliga värmen, levererad från säkra miljövänliga kärnkraftverk, även i denna fråga. Det rabiata kärnkraftsmotståndet har ju varit en tulipanaros i det annars näringspolitiskt framåtsträvande Centerpartiet. Men denna allmänborgerlisering väcker återigen frågan vad Centern har för existensberättigande. Om vi alla med plutonium vill tvinga sossen på knä, varför då bli just Centerpartist?

Egentligen borde det räcka med ett liberalt och ett konservativt parti.

Kärnkraft rockar. Därför är det mycket underligt att Vattenfall under överinseende av näringsminister Thomas Östros (jo han är det nu) köper upp massiva mängder kolkraftverk i Tyskland och Danmark. Östros verkar vilja bli hela Europas 'sot-lord'* och skapa det nya svarta folkhemmet. Av regeringens nya miljöinriktning märks inte ett spår. Vattenfalls produktion består nu till hälften av smutsig kolkraft.

*(jmf. am.eng. 'slumlord' - person som tjänar stålar på fastigheter i slumområden)

PS

Sverker Åström ringde just på min telefon. Han lät jätte-gay.

DS

De borgerliga medierna

Ola Rask(s) har inte alls betett sig omoraliskt. Allt är en konspiration mellan Alliansen och De Borgerliga Medierna. I vart fall om allas vår favorit Marita Ulvskog får uttrycka saken. Du vet, hon som vill avskaffa TV för vanligt folk och tyckte att valet 1976 kändes som en statskupp. Någon kanske borde upplysa Ulvskog om att 30-35% av Sveriges journalister hyser samma politiska sympatier som Ulvskog gjorde innan hon började tänka på karriären. Kommunister.

Med den dynamiska duon Nuder-Ulvskog i fronten för socialdemokratin behövs nog ingen konspiration av De Borgerliga Medierna för att makten ska skifta händer. Att den s.k. arbetarrörelsen verkar krylla av Ola Raskar som förutom att posera som arbetare är direktörer för fackliga kursgårdar där de anställer stora delar av sina familj samt tillförskansar sig 'tjänstebostäder' hjälper väl inte heller. Det måste vara svårt att låtsas vara arbetare när man varit VD och fackpamp så länge man kan minnas.

Fördelen med att vara liberal är att man inte behöver låtsas. Man förväntas inte tillhöra någon specifik grupp i samhället. Är man arbetare - fine. Är man VD - lika bra det. På så sätt behöver man inte upprätthålla skenet av att tillhöra en klass man för länge sedan lämnat, en klassresa man troligen är jävligt nöjd med. För vem vill egentligen inte göra karriär, tjäna massor med pengar? Det är en absurd stolthet över att vara arbetarklass när man är överklass in denial.

Nu börjar det!

Så sade barnprogrammen i DDR-Sverige när jag var liten. Nu börjar det. Början till slutet för DDR-Sverige.