Det vimlar av sossar

Det är inte bara för att det är första maj. För oss som befinner oss utanför den civiliserade delen av Sverige, dvs Stockholm, är det klart att de håller på med något. Ministrarna tokturnerar utanför storstäderna för att piska upp stämningen och mobilisera de egna i de starka fästena. De senaste veckorna tror jag vi har kunnat räkna till fem eller sex ministerbesök i lilla Eskilstuna inklusive Göran Persson, med dr. h.c.

De vill tydligen inte ta striden i storstäderna, som blir allt mer och mer borgerliga. Folkpartiet noterar över 15% i de tre största städerna, även i Malmö som tidigare var en liberal öken. Frågan är om det finns tillräcklig kraft ute i landet och våra mellanstora städer för att förhindra att att de storstadsbaserade och -fixerade borgarna sätter valsegern i halsen 2006. Sossarna har upptäckt att Sverige är större än Stockholm.

LO hotar att lämna EU

Det är LOs dag idag. Nu är de förbannade på att Arbetsdomstolen (som inte borde finnas) lämnar över det infekterade ärendet om letterna i Vaxholm till EG-domstolen. Om inte LO får som de vill och får fritt fram att driva sina främlingsfientliga blockader hotar de nu med att kräva att Sverige lämnar EU. Det är alltså vad vi har att vänta av den socialdemokratiska oppositionen efter valet. Sverige ut ur EU! Så oerhört originellt...

Slut på lidandet?

Efter en massiv opinionsstorm som sträcker sig från kungen till kyrkan till socialdemokraterna i Norrbotten till folkpartiet har regeringen nu påbörjat en reträtt om de apatiska barnen. Eftersom jag själv varit inblandad i detta en hel del känns det som en länge efterlängtad seger. Slaget må vara vunnet men kriget är inte över. Vi vet inte vad regeringen kommer besluta. Men förhoppningsvis har även socialdemokratiska ministrar ett samvete djupt där inne så att barnen får stanna.

LO vill ha dyrare mat

Ett av låginkomsttagares (det är den gruppen de flesta LO-medlemmar tillhör) stora problem är att maten är för billig. Tycker LO. Så de vill höja momsen på mat.

De verkligen vill förlora valet.

SvD tar strid för de apatiska barnen

Sveriges högraste tidning, Svenska Dagbladet, visar idag sin medmänskliga sida på ledarplats. De inleder till och med av ett mycket välformulerat citat av Anne-Marie Ekström (fp). Sedan arbetar de sig framåt genom positiva ordalag om en liberal politik till följande majestätiska slutkläm:

Hjälp barnen. Sedan är det dags att föra debatten om hur vi kan förändra migrationspolitiken så att den blir långsiktigt hållbar, utan att vare sig rättsstatens principer eller humaniteten sätts på undantag. Även på detta område har det socialdemokratiska projektet havererat. Det är dags att bygga nytt.

Vi tackar så mycket. Alla goda krafter behövs. Att sedan artikeln mest ägnas åt att hylla Kicki Axén-Olin må vara eder förlåtet.

Bäckström efter Lindsö?

Dagens Industri tror idag på sin förstasida att Svenskt Näringsliv kommer välja Urban Bäckström till VD efter floppen med Ebba Lindsö. Bäckström utpekades i valrörelsen 2002 som Bo Lundgrens finansminister, han är gedigen moderat, f.d. riksbankschef och numera VD för Skandia Liv. Svårt att hitta någon tyngre meriterad. Svårt att hitta någon mer förutsägbar. Men vi kanske inte behöver mer risktagande från näringslivshögern. Vad som definitivt behövs är artilleriunderstöd till Alliansen.

Apatiska barn

DN har idag en lång artikel om Vlad, ett av de apatiska barnen, och vad som hänt honom efter det att han utvisats från Sverige till Ryssland. Det är ingen uppmuntrande läsning. De senaste två månaderna har debatten gått het om dessa barn. Samtidigt har migrationsmyndigheterna avgjort 32 ärenden med apatiska barn. Två får stanna.

Som i de flesta andra fall blir svensk politik inte riktigt skum förrän socuialdemokraterna och moderaterna är överens. Då ska man dra öronen åt sig.

Skattebetalarna

Ett antal främlingsfientliga organisationer försökte sig på en kupp mot den rika och välorganiserade föreningen Skattebetalarna. Men vad hände egentligen? Så här beskrivs kuppförsöket av Hax, men så här menar Nationaldemokraterna att det gick till.

South Park

South park är utomordentlig skolning i politik 1a. I helgen såg jag ett hysteriskt roligt avsnitt om hur människor från framtiden kom till South Park och tog lågavlönade jobb. Varvid Byggfacket(!) under högljutt ropande av "theytukkajööbs!" försökte förinta framtiden genom att konvertera alla till bögar. Då skulle det nämligen inte födas några barn som kunde bli framtidens människor. Ledaren för byggfacket påades som 'ignornant conservative redneck'.

Detta har naturligtvis ingen som helst bäring på det svenska samhället av idag.

Välfärden

Jag tittade på dokument inifrån om hur välfärden utvecklats. Egentligen handlade programmet inte alls om välfärden utan om den offentliga, skattefinansierade sektorn. Men det är visst det som ska kallas välfärd på nyspråk.

Det som var intressant är att det var enkelt att mosa vänsterns argument om att välfärden skrotas, slaktas eller liknande. Den offentliga sektorn ökar stadigt i omfattning, även i reellt värde. Men den ökar på fel sätt.

Sjukvården utgör ett undantag. Vården kostar mer därför att tekniken utvecklas. Med nya avancerade former av vård kan allt fler och svårare sjukdomar botas, men det kostar å andra sidan mycket pengar.

På de andra områdena har utvecklingen gått åt andra hållet. Utbildning och omsorg sträcks ut till allt fler och blir allt tunnare. Alla ska in i välfärden. Alla barn må få barnomsorg, men den blir uslare.

Tack vare att Sverige fortfarande har tillväxt och företagsamhet kan vi se fram emot att resurserna till offentliga tjänster kommer öka även framgent, utan att skatterycket behöver öka. Med en påse pengar i handen har sossarna valt mellan 'mer välfärd' och 'bättre välfärd', och de har konsekvent valt 'mer'. Det är dags att hejda expansionen och använda nya pengar till att fördjupa kvalitén.

Min recension av Rand

Under en knapp timme varje morgon medan jag sitter på tåget till Stockholm har jag ägnat mig åt att plöja mig igenom Och Världen Skälvde av Ayn Rand. Boken är ett 1200 sidor långt epos och närmast en bibel för nyliberaler. Rand själv föddes i Ryssland 1905, flydde undan kommunisterna till USA där hon skrev denna bok 1957. Det blev hennes sista skönlitterära verk, efter den ägnade sig hon mer och mer åt sin filosofi - objektivismen. Mot slutet liknade objektivisterna kring Rand mer och mer en sluten sekt.

Persongalleriet är starkt stiliserat och idealiserat. De goda, tänkande människorna är samtidigt vackra och muskulösa och förutom kedjerökning har de inga laster. De onda är mycket riktigt lata och odugliga, oftast exceptionellt feta och fula eller magra och fula.

Egentligen är Rand bättre på att bevisa varför bokens onda krafter har fel än på att bevisa att de goda har rätt. Följderna av planekonomi och överreglering beskrivs noggrannt, och samhällets degenerering är spännande att följa. Våra hjältar utbrister dock påfallande ofta i retoriskt högstämda stycken om moral och filosofi, men handlar understundom i strid med sina egna principer.

Konstigt nog är de flesta argument för nyliberalismen djupt kollektivistiska. Enskilda individer kan offras för kollektivets bästa. Individer som drabbats av omständigheter utanför deras kontroll (sjukdom, handikapp, olyckor mm) kan lämnas därhän. Barn kan också lida för sina föräldrars försyndelser. Rands tes om att alla bör få vad de förtjänar tål med andra ord inte en s.k. e contrario-tolkning.

Som övertygad liberal och individualist anser jag att 'alla bör få vad de förtjänar' måste kombineras med 'ingen bör få vad de inte förtjänar'. Men för att nå till en acceptabel nivå av orättvisor krävs mer än en minimal stat.

Nej, Ayn Rand kunde inte övertyga mig om att bli nyliberal. Däremot för hon fram mycket starka argument mot socialismen och för äganderätt och marknadsekonomi. Privatmoraliskt är hennes bok också en mycket intressant skrift. jag får säkert anledning att återkomma till den i framtiden.

En som återkommer med jämna mellanrum till sin läsning av Och Världen Skälvde är Centerns ungdomsförbunds ordförande Frederick Federley.

Konklav kring kaffebordet

Pansarkardinalen Ratzinger blev ny påve under artistnamnet Benedictus XVI. Han förväntas bli en blekare kopia av Johannes Paulus II. Men hans främsta dygd är att han är 78 år gammal och förväntas dö snabbt.

På riksdagskansliet har vi ett förslag på ny påve. Det enda kravet är ju att det måste vara en manlig katolik. Nu råkar det finnas en person som precis inte blev chef för Världsbanken som råkar vara just manlig katolik. Japp, Bono som påve. Det borde bli den lite mer rockiga framtoning som katolska kyrkan behöver. Rösten håller ju uppenbarligen för långa mässor...

Digital TV

Alla måste ha digital-TV säger Göran. Snart slocknar rutan för den som inte vill ge staten pengar för en box från Boxer. Alla möjliga konstiga argument dyker upp. Själv tycker jag det är något underligt att staten ska sitta och bestämma på vilket sätt vi ska titta på TV. Ännu mer underligt är förstås att jag ska tvingas betala för SVT, även om jag inte vill ah det.

Men det som fick mig att höja på ögonbrynet mest är att digital-box nu är en mänsklig rättighet. Boxen ska in i socialbidragsnormen. Har du inte råd att köpa en kan du gå till socialen och be att få ett bidrag. Liv, frihet, sökandet efter lycka samt digital-TV alltså. Och så undrar folk vart skattepengarna tar vägen.

Kampen mot PKU-registret går vidare

I veckan kom en helt ny debattskrift från liberala ungdomsförbundet. Den heter Ignis, vilket betyder flamma eller något liknande. Den är dessutom miljövänlig eftersom den dimper ner i pdf-format.

En av artiklarna är skriven av Tim Nilsson, 2:e vice ordf i LUF Storstockholm. Själv har han försökt komma ut vårt underbara statliga DNA-register i ett halvår utan att få det efterlängtade brevet från docent Ulrika von Döbeln som bekräftar att han blodprov förstörts. Staten har inte rätt till mitt DNA, hur vällovligt syftet vara må. Jag vill bara instämma i Tims slutkläm:

När identifieringen av tsunamins offer är färdig - förstör varenda blodig papperslapp!

En bra dag

Persson spekulerar om sin egen avgång. Nuder ertappas med att likt alla andra ha fuskat i SSU. Ola Rask får sparken. Kort sagt - socialdemokraterna fortsätter att skjuta sig själva i foten.

En Piggelin och en Heil Hitler tack!

Någon får press på att säga att Nogger är rasitisk. Någon annan kommer på att 88:an måste betyda Heil Hitler. Ridå.

Dajmstrut måste väl på något sätt vara förolämpande mot homosexuella? Tipset bjuder jag på.

Junilistan och Sjukvårdspartiet

Junilistan ligger nära ett beslut om att ställa upp i riksdagsvalet säger SvD i en artikel. Men tveksamheten lyser igenom. Hur många nya partier tål svenska folket?

Dessutom har man hög svansföring gentemot sjukvårdspartiet. Kanske är det förhandlingstaktik, men kanske också en rädsla att förlora makten över junilistan till några sjukhuskramare från Norrland. Norrbottens sjukvårdsparti är en maktfakor. De fick över 20% i landstingsvalet och är näst största parti. De behöver inte junilistan för att komma över 12% och in i riksdagen.

Orosmoln

SvD delar min analys av sossarnas valstrategi, dvs att appellera till kärnväljarna och skita i mitten. Kanske är det detta som gör att vi sett en inflöde av storstädernas medelklass-sossar till folkpartiet? Kan sedan Maud locka över landsbygdens medelklass-sossar så vore lyckan gjord.

Sifo

Det har kommit en ny Sifo-mätning. De stora dragen är att sossar går direkt över till moderaterna och att det borgerliga övertaget på så vis stärks till över 8%. Men i skuggan av de stora dinosaurierna händer det grejer.

Fi har i sin första riktiga opinionsmätning ett stöd på 2,5%. Alla hävdar att uppkomsten av fi gynnar det borgerliga blocket, men förutsatt att alla partier kommer in borde det i själva verket gynna Persson.

Folkpartiet backar något. De flesta mätningar ger oss nu 11,5% vilket iofs inte är någon direkt katastrof. Att Rojas och Ullenhag leker sandlåda ger inget vidare intryck, samt att Karin Pilsäter blivit utsedd till Alliansens motvals kärring. Det andra är oförskyllt men det första kan vi rå på.

Sandlådefasoner i fp

Något folkpartister måste lära sig, och det snabbt, är hur man för en intern debatt. Folkpartiet är naturligtvis inte enhetligt, men det är långt ifrån lika splittrat som moderaterna eller socialdemokraterna. Så framstår det dock inte utåt. Eftersom folkpartister alltsedan Gahrtons dagar har framhärdat i att dels föra intern debatt med personliga påhopp, dels offentliggöra skiten de önskar kasta, framstår det som borde beskrivas som livlig intern debatt som splittring.

En sidoeffekt i det här fallet är budskapet till så kallade förnyare: "Hitta inte på något radikalt, för då kommer halva riksdagsgruppen som inte vill ha någon jävla förändring av politiken att hudflänga dig i offentliga dokument." Vem vågar nu föreslå något mer spännande än mer pengar till vården?

Det ska vara högt i tak. Kontroversiella förslag ska bemötas med respekt och sakliga argument. Måste man prompt ifrågasätta inrtentionerna med förslaget får man göra det personligen och utanför offentlighetens ljus. Inget annat parti med undantag för kommunisterna beter sig så barnsligt och korkat som fp gör just nu.

Anna Ekelund kolumnerar i Aftonbladet

Aftonbladet drar på för att bli den intressantaste tidningen ur debatt- och kolumnisthänseende. Nu har de värvat Anna Ekelund. Jag har läst någon krönika av henne tidigare på nätet. Den var underbart upprörande. Här är hennes första alster för AB.

Världens bästa pressmeddelande

Får man misstänka att någon vill ha en årsförbrukning av gratis glass? ;)

monicaljuger

LUF Skaraborg visar framfötterna. Kallt sakligt redovisar de vad en ensklid sosseledamot sagt respektive gjort. Det har blivit ett ramaskri. Som sosse vill man ju inte bli granskad individuellt. Men riksdagsledamöter har personliga mandat. Vi har personval. Om Monica lovat att verka för FNs barnkonvention i flyktingpolitiken och hon sedan röstar emot den, under partipiskan, då SKA hon ställas till svars. Personligen.

Skattesänkningar

Det pågår en lite underlig skattedebatt i Sverige.

Å ena sidan propagerar socialdemokraterna och övriga socialister för höjd kommunalskatt för alla. Detta innebär underligt nog minskad progressivitet, dvs. att de fattigare får betala en relativt sett större del av kakan. Detta brukar kallas 'borgerlig' politik.

Å andra sidan propagerar moderaterna, assisterade av centern, för sänkta skatter för låginkomsttagare. Detta ökar progressiviteten i skatteskalan.

Å tredje sidan förespråkar Skattebetalarna och centerns ungdomsförbund platt skatt, dvs. helt slopad progressivitet och sänkt skatteryck.

Folkpartiet är nu det enda borgerliga parti som vill slopa den temporära värnskatten, en extra straffskatt om 5% på högre inkomster. Effekterna är minskad progressivitet. Progressiviteten i skatterna gör att det lönar sig mindre att arbeta mer, att klättra i karriären och att vidareutbilda sig och utvecklas. Även om det kan låta som en bra idé med progressivitet så har det alltså negativa effekter.

Sänkt skatt för de rika är bland det mest opopulistiska man kan säga i dagens läge. Ändå är det nödvändigt att någon säger det. Vi vill ju att människor ska sträva efter att bli rika, att tjäna mer, arbeta hårdare och utbilda sig till högkvalificerade yrken. Då måste man få behålla mer av en inkomstökning.

Ardalan avgår

Många av oss hoppas fortfarande på att Lena Hallengren och Ibrahim Baylan ska försvinna med SSU-härvan. Det får inte vara nog med att offra svartskallen. Detta måste följas ända upp i regeringen.

England

Det finns ett ganska speciellt land som inte alls heter England. Det heter Storbritannien. Men skit samma - alla kallar det England, precis som alla kallar Nederländerna för Holland.

Idag fick prins Charles äntligen sin Camilla Parker-Bowles. Det var fan på tiden. Ytterligare en nackdel med monarki är att medelålders flintskalliga män inte får gifta sig med vem de vill. Som om valmöjligheterna för just medelålders flintskalliga män på äktenskapsmarknaden vore outtömliga.

Den 5:e maj håller engelsmännen dessutom parlamentsval. Tydligen var det viktigt för Tony Blair att få ovanstående medelålders bröllop överstökat innan valet. Själv kommer jag ingå som del av en stormtrupp från fp som ska hjälpa Liberaldemokraterna att vinna i Orpington och Eastbourne, samt i processen dricka mängder av ljummet öl.

Slutligen kan det vara värt att läsa detta brandtal, i vart fall för oss som tänker i termer av maktskifte. Någon skulle behöva säga detta om Sverige idag.

Stor komik

Jag hade inte tänkt ta upp mer av Ali Esbatis eskapader men det här är riktigt roligt. För det första är det väl bara att lyfta på hatten och tacka för all uppmärksamhet han ägnar oss liberaler, i motsats till ex moderaterna. Men hans etterdrypande inlägg ovan har faktiskt passerat gränsen till det komiska. Om Ali valde banan som ståuppkomiker skulle jag faktiskt kunna betala för att se honom (och bli häcklad) som den kapitalist jag är.

För Kung och Fosterland

Kristdemokraternas Ungdomsförbund har en härlig ordförandestrid under uppsegling. Valberedningens kandidat Charlie Weimers från Värmland har tidigare ägnat sig åt diverse tveksamheter. Nu har han fått en utmanare i Ella Bohlin som beskriver sig som "mindre kung och fosterland" än Weimers. Gott så.

Men frågan är: om inte KDU är stockkonservativt, vilket ungdomsförbund ska då vara det? Behövs det inte ett rumsrent konservativt alternativ för att hålla rent åt höger?

Utvecklingen inom de borgerliga ungdomsförbunden är mycket spännande för närvarande. Jag undrar vad Liberala Ungdomsförbundet kan hitta på för att matcha detta. En ny kampanj mot något alla ändå hatar - våld mot kvinnor - känns kanske inte som ett vinnande grepp.

Ombytta roller

Alla vet att moderaterna tycker att skatt är stöld och att centern är Åsa-Nisse-marxister, älskar bidrag och glesbygdsstöd. Eller?

CUF:s styrelse har idag antagit ett programförslag som ekonomiskt placerar dem längst ut till höger i det svenska politiska landskapet. Plattskatt och slopade(!) social- och sjukförsäkringar till förmån för grundtrygghet. F-skattsedel åt bebisar. Radikalt är bara förnamnet.

Samtidigt sätter sig Anders Borg, en gång nyliberal, i AMS styrelse. Det fanns en tid när detta hade betytt att räven blivit chef över hönshuset. Men moderaterna gillar AMS numer. De har arbetsmarknadsseminarier i LO-borgen.

Jag träffade en rabiat nyliberal som röstade på centern i EU-valet. Jag tyckte han var galen. Nu börjar jag begripa.

En moderat med hedern i behåll

Riksdagsman Ulf Sjösten från Borås har hedern i behåll. Han gjorde något modigt igår, han röstade emot sitt parti, emot sossarnas förslag och för att de apatiska barnen skulle få stanna. Jag har hört under en tid att Ulf hade den här uppfattningen, men att stå upp emot partipiskan, det var förvånande. Kanske var det hans kollega på Boråsbänken, folkpartiets Anne-Marie Ekström, som ingjöt mod i honom. Kanske var det moderata Borås Tidnings ställningstagande. Men till slut hängde det ändå på en enskild individ med integritet.

Nu fick Barbar-Barbro Holmberg ändå till slut som hon ville, och den 'humanitära katastrofen' att låta barnen stanna kunde avvärjas. Vi kommer få se fler bilder på bårar som bärs ombord på flygplan till osäkra mål. Men TV-tittarna kanske kommer besparas mer sondmatning på prime-time inför nästa val. Var det det du ville, Barbro?

Desperation

De missnöjda lättkommunisterna i Vägval Vänster har blivit akterseglade. De hade initiativet, men valde att som de akademiker de är fundera lite till på om de skulle bilda parti eller inte. De kunde ha ryckt initiativet från Gudrun Schyman, men istället blev det tvärtom. De insåg försent att de var inblandade i ett chicken race.

Nu vill de släta över skillnaderna och samarbeta med allt till vänster om sossarna. Tankar på politisk profilering har ersatts av tankar på fullständig utsmetning och valtaktiska aktioner för att rädda kommunisterna kvar i riksdagen.

Kärlek

Det finns så olika syn på vad kärlek är. Vissa anser att kärlek är att acceptera, respektera och älska andra människor som de är. Andra anser att det är att hänga upp homosexuella på pålar. Att de sistnämnda gör det under kristen flagg gör det hela så mycket mer motbjudande. Själv har jag stor respekt för den syn på människan som Jesus står för, även om jag inte själv är troende. Det är synd att han inte hann uttala sig om homosexuella - jag misstänker att hans tolerans skulle ha varit magstark för dagens kristna. Dock inte för hans samtid, i den greko-romerska världen var åtminstone manlig homosexualitet accepterat och uppmuntrat.

Företagarna är emot kapitalismen?

Åtminstone tre av de fem ledarfigurerna i Kommunistiskt Initiativ vill avskaffa kapitalismen. En stor del av de andra röstade på vänsterpartiet vars mål är avskaffandet av kapitalismen. Det finns alltså goda skäl att hävda att detta nya parti står för avskaffandet av kapitalismen, och därmed artikel 17 i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna - äganderätten.

Så mycket mer mystiskt blir det då att ordföranden för Företagarna är den som sprider deras propaganda på torget i Eskilstuna. Företagarna vars hela bas och medlemskrets bygger just på äganderätten, friheten att köpa och sälja varor samt rätten att anställa människor. Kort sagt en förening som värnar kapitalismen. Vet hon inte vad kommunismen vill? Förstår hon inte att hon själv är den första som får åka till Sibirien när hennes nya vänner får ta över?

Men den viktigaste frågan - när ska någon våga försvara kapitalismen, som är det enda anständiga sättet att hantera egendom och utbyte av varor och tjänster?

Är du registrerad, lille vän?

Enligt TT kan tusentals svenskar olagligen ha sina fingeravtryck registrerade hos staten, i detta fallet polisen:

Drygt 200 000 personer har sina fingeravtryck registrerade hos Rikskriminalpolisen i det så kallade Afis, Automated fingerprint identification system. I systemet hamnar dömda brottslingar, men även misstänkta som senare visar sig vara oskyldiga.
Sedan 1999 finns en lag, polisdatalagen, med regler om gallring. Ingen som är oskyldig ska i normalfallet finnas kvar i det sökbara registret lika lite som dömda brottslingar som sonat sitt brott.
Men någon aktiv gallring har inte förkommit under de sex år som lagen funnits, enligt Gunilla Havebro gruppchef på identifieringsroteln hos Rikskriminalpolisen.

Eftersom samma system för gallring som används för detta register (och uppenbarligen inte fungerar) ska användas för det nya fina DNA-registret har alla vänner av integritet skäl att oroa sig. Bara för att du visar dig vara oskyldig finns det ingen anledning för staten att släppa greppet om dina gener.

Uppdatering:

Här är en länk till DN-artikel.

Antifeminism

Denna artikel publiceras alltså på DN Debatt samma dag som det feministiska partiet kom ut ur garderoben. Man behöver inte hålla med debattören politiskt, men hans poäng om att skilja på politik och vetenskap är mycket viktig. Innan patriarkatet är bevisat kan vi inte utgå från att det existerar.

Jag är mycket nyfiken på hur Feministiskt Initiativ kommer ställa sig i de frågor där vänsteridéer inte leder till ökad jämställdhet. Hur ska de göra med kvinnors ägande, kvinnors företagande? Hur ska de lösa kvinnors trygghet mot brott? Vilken skolpolitik kommer de att föra - vänsters flumlinje där gapiga pojkar får ta över, eller borgerlig ordning och reda där flickor lättare kan komma fram? Kommer de att stödja militära interventioner i krigshärdar för att förhindra massvåldtäkter? Kommer de kort sagt ha modet att förespråka högerpolitik där högerpolitik gynnar jämställdheten?

Schymanlistan bildad

Jag har idag tittat på den presskonferens som markerade födelsen av partiet Feministiskt Initiativ. De förnekar naturligtvis att de är ett parti eller att de ska ha en partiledare. Till skillnad från Junilistan ska de dock ha medlemmar (betalande) på traditionellt vis. Gudrun Schyman stod dessutom för det mesta snacket på presskonferensen, ibland roffade hon t.o.m. åt sig ordet med s.k. manliga härskartekniker. Vem som är ledqare råder det alltså inte heller något tvivel om.

Feministiskt Initiativ har nu en styrelse bestående av femton kvinnor. Antagligen avstod man att ta med en eller två män eftersom de ändå bara skulle betraktas som alibin. Det är alltså ett kvinnoparti. Av de fem som frontade presskonferensen var det egentligen bara docenten i genusvetenskap och queerteori Tiina Rosenberg som förutom Gudrun var riktigt skarp. De övriga satt där mest för att bekräfta våra fördomar om hur ett feministparti skulle se ut.

Var hör då partiet hemma? På frågan vad som skilde partiets politik från vänsterpartiet kunde Gudrun inte ge något exempel. På frågan om vad de ansåg om kapitalismen svarade Tiina Rosenberg att den satt i samma båt som patriarkatet och skulle avskaffas. Deras borgerliga alibi, en utbränd 50-åring, hade dessutom röstat på vänsterpartiet i valet 2002. KG bergström konstaterade helt krasst att detta var ett vänsterparti - som om någon trott något annat.

Det lutar alltså åt att vi får dras med Gudrun Schyman även i nästa valrörelse, nu med ett parti som är en klon av det vänsterparti hon lämnade av skatteskäl.

Det är för mycket S & M i svensk politik.

Socialdemokraterna och moderaterna har bestämt att inga andra partier är intressanta och att de därför ska debattera med varandra under stort spektakel. Kanske för att slippa ta upp utvisning av apatiska barn eller vapenexport till dikaturen i Kina. Det är ju mer praktiskt att slippa prata om sådant som är jobbbigt.

I vart fall var de båda partiledarna Persson och Reinfeldt på plats hos Lars Adaktusson i Agenda. Adaktusson betedde sig mycket olika mot dem. Mot Persson använde han smyg och försåt. Mot Reinfeldt var han mer öppet aggressiv. Att Adaktusson har borgerliga sympatier är ingen hemlighet, men han tycktes frustrerad och upprörd över att Alliansen presterat så lite av substans. Reinfeldt gjorde heller ingen vidare prestation, enligt min mening. Kanske var det orutinen som visade sig. Persson, som varit i den här situationen i tio år, klarade sig bättre. Pinsamt facit rent faktamässigt för statsministern, men det kommer bli tufft för Fredda Reinfeldt att dansa med de stora elefanterna.

Vem tar hand om de moderata luftväljarna? Några driver säkert tillbaka till socialdemokraterna. Men min gissning är att Maud Olofsson kommer bli valets "överraskning". Hon har konsekvent positionerat sig nära Reinfeldt, ofta rent fysiskt, för att steget till Åsa-Nisse-marxismen inte ska kännas för stort för de otrogna moderater som börjar tvivla på Reinfeldts rådjurögon när valet närmar sig.

Karol Wojtyla är död

Påven Johannes Paulus II har dött. Få har gjort mer i kampen mot totalitära system än denne påve, som själv ledde ett. Kanske är det ödets ironi att den person som gjort så mycket för frihet och demokrati inte själv praktiserade frihet och demokrati. Man ser grandet i grannens öga, men ej bjälken i sitt eget.