Varning. Den här är lång.Jag trodde diktaturkramandet var på tillbakagång, men man kan lita på Åsa Lindeborg på Aftonbladets kultursida. Länken i titeln går till en artikel som är mycket skadlig för mitt blodtryck. Jag ska angripa de absolut värsta passagerna.
Till att börja med faktafel:
Det är även vissa fakta om kriget vi ska glömma. I P 1:s Studio ett dunkade häromdagen några utrikeskorrespondenter in i radiolyssnarnas skallar att det var nordvietnameserna och inte USA som startade kriget och som därmed har skuldbördan.
USA startade Vietnamkriget? USA kom inte ens med i kriget förrän fransmännen hade misslyckats. Det var till att börja med ett inbördeskrig i en fransk koloni.
60-årsfirandet började redan förra året då D-dagen stort och vackert celebrerades som krigets vändning. Några månader före krigsslutet öppnades en tredje front och amerikanska och brittiska styrkor deltog för första gången i markstrider.För att vara en artikel som gnäller om att historieskrivarna 'glömmer' vissa avsnitt är det ju anmärkningsvärt att Lindeborg 'glömmer' fronterna i Nordafrika, Italien och Asien där allierade utkämpat markstrider länge vid tiden för Dagen D.
Över till avdelningen för tveksamma slutsatser:
Otaliga är de folkliga rörelser och regimer man [USA] direkt eller med hjälp av ombud krossat med varierande grader av våld.Citatet rör Viet Cong. Folklig är ett intressant ord. Men det torde vara etablerat att det är rätt svårt att mäta en rörelses folkliga stöd i länder som inte har yttrandefrihet eller fria val. Som t.ex. en kommunistdiktatur.
Sydvietnam var ett veritabelt skräckvälde, som åren 1954–1960 avlivade cirka 75 000 av sina medborgare. Regimen var välvilligare till västerländska affärsintressen. Massor med kapitalism och massor med dödsskvadroner, alltså.
...och Nordvietnam var som vi alla vet ett arbetarnas paradis, fullt av leende barn.
Det USA ville förhindra i Vietnam var, som Noam Chomsky ofta påpekat, spridningen av idén att folken i tredje världen har rätt att föra en självständig politik.Hmm. Skulle det inte ha krävt att folken hade någon form av demokrati för att kunna bestämma över sig själva? Eller har åsa lindeborg missat att folkrätten inte ger några rättigheter för folket utan endast reglerar förhållandet mellan stater?
Tillbaka till andra världskriget:
Kriget handlade inte, som påstås, om en strid mellan ont och gott eller ens främst mellan demokrati och diktatur. Det var en fortsättning på de motsättningar som låg till grund för första världskriget: kampen om kolonierna och de skärpta klassmotsättningarna i Europa, orsakade av kapitalismens och liberalismens kris. Häpnadsväckande! Behöver jag ens kommentera? Det var alltså
liberalerna som var skyldiga till kriget. Om du inte redan är såld att det är borgarna som bär skulden till allt ont, sug på de här:
...nazismens klassinnehåll har mer eller mindre raderats ut ur den nutida historieskrivningen. Herbert Tingsten skriver i Nazismens och fascismens idéer (1936, 1965) att fascismen och nazismen är borgerlig till sin karaktär.Liberalerna undviker att uppmärksamma antifascismens historia, för de vill inte berätta om partisanerna i bergen och den radikala arbetarrörelsen under jorden och om liberalernas svek i land efter land.Sent omsider kommer hon dock på att man kan nog inte bara hylla Stalin. Inte ens i Aftonbladet. Någon kritik måste hon komma med. Och vad väljer hon? Svälten i Ukraina? Massmorden på oliktänkande, judar, intellektuella? Deportationerna? Nej:
Samtidigt borde, som Ernest Mandel påpekar, de som är ensidigt okritiska till Stalins insatser under kriget erkänna att han bland annat tillät nazisterna att slå ner den i huvudsak socialdemokratiska motståndsrörelsen Armija Krajowa i Polen 1944. Hitler gjorde jobbet åt honom. En av krigets stora tragedier var just att de möjligheter som fanns i flera europeiska länder efter kriget för en demokratisk, folklig socialism som ett alternativ till både kapitalism och Sovjetkommunism, kvästes i sin linda av Moskva. Men det är nog ingenting som liberalerna sörjer.
Hon skulle nog passa bra bland
de här skaften. En amerikansk ockupation är visserligen inte någon dans på rosor. Men se på Sydkorea. Hade utvecklingen i Vietnam följt samma linjer skulle det landet idag vara på god väg att bli en demokrati med nära nog västerländsk levnadsstandard.
Av Åsa Lindeborgs omhuldade folkliga befrielserörelser har ingen låtit folket bestämma vad de vill. Frågan är vad som är så folkligt med dem. Men vad spelar det för roll när man får sjunga små käcka visor varje första maj:
Vi höjer ett leve
till minnet av Stalin
den stålhårde kämpen
vår vän och kamrat!
-Knutna nävar, Sången om Stalin