Överens!

Allians för Mexitegel kom under förmiddagen ut ur förhandlingsbunkern med en riktigt stor påse godsaker åt den församlade världspressen. Trots att det i nyhetssändningarna dränks i tragik från Irak och Louisiana är det ingen liten bomb de kom med. Snarare en inrikespolitisk stridsvagnsmina. Och stridsvagnen vars larvband snart flyger all världens väg heter naturligtvis socialdemokraterna.

De har nämligen satsat hårt på att det inte skulle bli någon överenskommelse och att de skulle kunna mala på om borgerlig splittring samtidigt som de själva köper ut miljöpartiet och kommunisterna för lånade pengar. Nu finns (taskigt fall) redan innan sossarna och stödhjulen förhandlat färdigt om valårsbudgeten redan en finansierad gemensam borgerlig ekonomisk politik. Det är stort.

Vad händer då? Volymen på skattesänkningar ligger ganska nära kristdemokraternas - 37 miljarder till att börja med. Folkpartiet fick igenom att 80%-nivån blir kvar i sjukförsäkringen, vilket gör att man kan undvika det pedagogiska problemet med att 'de sjuka får betala'. Arbetslöshetsersättningen sänks till 70% efter 200 dagar. Det ska kort sagt löna sig bättre att arbeta.

Men huvudbudskapet ligger inte i siffrorna. Det är att Alliansen kan samarbeta. Att även svåra knäckfrågor går att lösa. Och att Sverige får en handlingskraftig regering 2006.

Sveriges framsida vänder sig bort

Göran Johansson, kommunalråd i Göteborg och sosse i supertungviktsklass, lämnar det allsmäktiga Verkställande Utskottet. VU är sossarnas variant av politbyrån som sköter det operativa partiarbetet. Det är naturligtvis klassisk taktik att distansera sig från Partiet när man känner förlusten nalkas. Kanske, kanske tror Göran att han ska hinna tillräckligt långt bort från Göran för att få sitta kvar i Göteborg. Kanske. Men förhoppningsvis kan Helene Odenljung snart flytta in i hans tjänsterum.

Hemmabolsjevikerna

Egentligen en bokrecension, men för oss som lider av brist på tid en rätt bra crash course i hur socialdemokraterna under 1900-talets första delar förhöll sig till demokratin och framför allt revolutionen i Ryssland. Det fullständiga stödet för demokratin (där liberalerna på sin höjd var en ryggsäck) som sossarna gärna vill tuta i oss var i själva verket tvehågset långt efter partisplittringen 1917. kan vara bra att slå någon förnumstig sosse i huvudet med i valrörelsen.

Mod

Igår var hon i Sverige för att ta emot folkpartiets demokratipris - Ayaan Hirsi Ali. Hon är onekligen en kontroversiell person, men man kan inte göra annat att beundra det oerhörda mod hon visar som trots mordhot inte låter sig tystas.

Minimilöner sågade

På något sätt måste ändå något som Hans Tilly (Byggnads) är så hårt emot vara rätt. För mig är det självklart att man inte får betala människor löner de inte kan leva på. Steget därifrån till att sätta en lagstadgad minimilön som beskattad lämnar ett netto på existensminimum är inte alltför långt borta. Tyvärr känner jag inte att de reaktioner förslaget fick gav mig några bra motargument att fundera på. Snarare var det bara att det är fel för att det är fel. Exempelvis:

Göran Trogen, förbundsdirektör i Almega:
– Jag är helt emot ett lagfäst minimilönesystem. Det måste man vara om man är för kollektivavtalssystemet.

DNs nätläsare verkar relativt positivt inställda (57% för, 37% emot) trots att förslaget med svenska mått mätt är i det närmaste revolutionärt. Vad skulle då kunna hända med minimilöner? De som är mest utsatta på arbetsmarknaden skulle få ett större skydd och fackens makt skulle försvagas något. Med tanke på att kollektivavtalen inte uppfyller ens grundläggande avtalsrättsliga kriterier för att få kallas avtal (binder andra än de avtalsskrivande parterna och är giltiga även när de tillkommit under tvång) kanske till och med sverige borde fundera på en annan modell. Den är dessutom väl beprövad.

Ang. Bankeryd

Nu är det officiellt: Hägglund suger.



Vitsmaster: Hammar

Minimilöner

Jag har en längre tid funderat på huruvida Sverige borde införa minimilöner. Vi har uppenbara problem när 'den svenska modellen' av arbetsrätt kolliderar med fri rörlighet och globalisering. Folk dyker upp och jobbar en kortare tid och ansluter sig inte till facket.

Självklart har även minimilöner sina baksidor. Men eftersom ämnet överhuvudtaget inte diskuterats har det varit svårt att få konsekvenserna belysta. Nu äntligen kommer debatten. Jag kommer hålla ögonen öppna.

Stormrika

Det finns en chans att vi kommer få se en särdeles påkostad valkampanj nästa år. Från Centern. De kommer med all sannolihet att sälja sina centertidningar och kamma hem ett miljardbelopp och därmed bli Sveriges i särklass rikaste parti. Självklart kommer de inte att bränna allt på flygblad och broschyrer, men lita på att vi får se mer Maud än någonsin tidigare.

Utvisning till tortyr

Om du inte själv får tortera terrorister - outsourca. Så verkar regeringen resonera. Efter rättsskandalen med de bägge egyptierna hade man väl hoppats att även sossarna skulle dra tillbaka sina mest hårresande tilltag men tydligen icke. Cecilia Wigström (fp) sammanfattade det hela rätt bra i Ekot:

Cecilia Wigström som är folkpartiets talesperson i utrikesfrågor tycker att misstänka terrorister istället ska ställas inför rätta i Sverige.

– Finns det terrorister i Sverige ska vi ställa dem inför rätta här och inte utvisa dem till tortyrländer.

Skulle en borgerlig regering, om du fick bestämma, använda sig av sådana garantier?

– Nej eftersom sådana garantier uppenbarligen inte är garantier. De är inte värda mer än papperet de är skrivna på.

SVT har sprängt mitt jobb

Har du någonsin undrat hur det skulle vara om någon sprängde din arbetsplats i luften? SVTs Kommissionen handlar om att några terrorister spränger min. Ganska intressant perspektiv, även om det i eftertexterna uppenbarades att mitt rum tydligen skonades undan SVT Dramas vrede. Så jag antar att jag ska åka dit imorgon bitti igen.

Fi decimeras

Allt eftersom tiden går och stödet krymper stärks vänsterinriktningen och Gudrun Schymans grepp över Fi. Den som lägger ned hela sin tid på ett projekt kommer att ha ett försprång i kunskap och makt gentemot de andra. Gudrun Schyman är heller inte den som lägger fingrarna emellan när det gäller att framhäva sig själv. När nu två personer lämnar Fi kan det vara så att de på allvar trodde på den 'antipatriarkala strukturen' utan ledare. Utan formell ledare ja. Men man ska inte underskatta informellt ledarskap - det är Gudrun som bestämmer. Gudrun som talar om varför de hoppar av till pressen.

Vad gäller Cecilia Chrapowska har hon dessutom tidigare aviserat att det finns en intressekonflikt mellan henne och Tiina Rosenberg, något som den senare nu tycks ha gått segrande ur. Chrapowska var väl inte direkt någon väljarmagnet, men Rosenbergs idéer och framtoning är direkt frånstötande för de allra flesta väljare. Fi kommer få det svårt.

Flyktingamnestin nedröstad

Flyktingpolitiken är ett område där sammanhållningen inom Alliansen tydligen inte är intressant. Kanske för att det är moderaterna som straffar ut sig gentemot de övriga och samarbetar med sossarna för att det inte ska komma en jävel över bron. När utlänningsnämnden läggs ned och en ny och förhoppningsvis mer rättssäker prövning börjar är det klokt att på något sätt nollställa systemet. För folkpartiet liksom de mindre riksdagspartierna innebär detta en amnesti för de som befunnit sig i landet en viss tid, inte begått brott mm. Så icke för socialdemokraterna. Så icke heller för moderaterna. Idag röstade de ned förslaget i socialförsäkringsutskottet.

Amnestier är visserligen nytt för Sverige, men inte i världen. Spaniens relativt nyvalde premiärminister Zapatero utfärdade en amnesti som innebar ett ordentligt tillflöde av skattebetalare som fick en möjlighet att arbeta lagligt i Spanien. Ronald Reagan gjorde på sin tid något liknande. Svarta jobb blir vita - illegala människor blir legala. Människor får hopp om framtiden.

Norge. Norge. Är ett ruttet land.

Eller vad ska man annars säga om ett land där det största partiet är sossarna, det näst största är kommunisterna och det tredje största är främlingsfientliga populister. Där 'senterpartiet' är en bidragskramande del av vänsteroppositionen. Och där en pilsner kostar sextio norska kroner.

Nåja, de HAR iaf en borgerlig regering. Fast den leds av frikyrkliga EU-skeptiker.

Enligt 'valgomaten' hamnar undertecknad på dött lopp mellan Venstre och Höyre. Båda ingår i den borgerliga regering som nu ser ut att få pisk den 12:e september av sosse-senter-kommunist-koalitionen.

Lite om folkpartiets landsmöte.

Folkpartiets landsmöte är över. Inte helt oväntat blev det en konsolidering av partiets tuffare linje, uppslutning bakom Allians-projektet och omval av hela partipresidiet. Detta inklusive Marit Paulsen som länge tvekade att ställa upp två år till. Igår kom även en Skop-mätning som gav folkpartiet 13,9% trots rätt hätsk medierapportering. Eller kanske tack vare.

Något som inte hände denna gång var att Staffan Werme hade en artikel på DN Debatt om partiets högervridning. Under själva landsmötet var han dock en aktiv advokat för sin frisinnade/pacifistiska linje bl.a. i en debatt om FNs skyldighet till militär intervention vid folkmord (fritt ur minnet):
Werme: "Jag tänker i alla fall fortsätta kämpa för mindre vapen och mera fred!!"
Carl B Hamilton: "Ja, vem fan vill inte ha mindre vapen och mera fred?!?"

Cecilia Malmström fick som vanligt flest röster i valet till partistyrelsen. Enligt min mening borde Cissi vara en given kandidat till partiledare när Leijonborg lägger ned spiran. Dick Erixon ger henne posten som invandrar- och jämställdhetsminister. Vilket bekräftar min fördom att Dick tar det mesta rakt ur luften och har dåligt grepp om partiernas interna liv. Hennes frågor är utrikes- och Europafrågor. Om opinionen står sig och folkpartiet blir det näst största partiet i en borgerlig regering borde posten som utrikesminister vara hennes. (Principen är att stats-, finans-, och utrikesministerposten inte alla går till det största partiet. Vi antar att de nya moderaterna vill ha finansministerposten. Under Bildt som var en utrikesinriktad moderatledare valde de utrikesministerposten, liksom centern gjorde under Fälldin.)Om inte blir hon biträdande utrikesminister med ansvar för europafrågorna.

Åter till landsmötet. Varken Bengt Westerberg, Per Ahlmark eller Ola Ullsten syntes i vimlet, däremot Maria Leissner och Birgit Friggebo.

Fler Nobelpris till Sverige

Landsmötet är inlett, och det verkar finnas tillgång till datorer och möjlighet att blogga 'i realtid'.

Efter att ha genomlidit några föredettingar i dansbandssvängen harva sig igenom hits vi glömt, eller helst skulle ha glömt, lyssnade jag för en stund sedan till Lars Leijonborgs öppningstal. Det var ett bra tal. Leijonborg började i sin resa i Kina och Indien och arbetade sig sedan hem för att tala om de problem den ekonomiska globaliseringen ställer oss inför. Kinas expansion blev via efterfrågan på råvaror som ex. olja till höga svenska bensin- och villapriser. Mycket pedagogiskt. Han kopplade detta sedan till folkpartiets politik på en försvarlig mängd områden. Lösningen heter flit och utbildning. Spetsforskning och företagsamhet ska under den kommande borgerliga regeringen vara det som Sverige hävdar sig med i konkurrensen. Ett 'superuniversitet' i internationell toppklass var väl den största 'bomben' han släppte under talet.

Landsmötet känns väldigt mycket som en konsolidering av den nya rakare, tydligare politiska linjen och en direkt förberedelse inför valrörelsen. Nu samlar vi oss och sluter leden för att vinna, och vinna stort.

Merkel värvar skatteradikal

Det tyska kristdemokratiska partiet CDU har traditionellt sett varit konservativt i den gamla bemärkelsen. Deras slogan har varit att föra vänsterpolitik med högermedel från mitten. Nyliberala idéer som slog an hos Reagan och Thatcher nådde aldrig Bonn. Angela Merkel slår dock an en mer marknadsradikal ton när hon nu utser Paul Kirchhof som deltagare i sitt dream team inför valet i september. Kirchhof är inte medlem i CDU utan f.d. domare i författningsdomstolen, men han har ändå klurat ut en skattereform baserad på 25% plattskatt för löntagare och företag. Det är bra mycket mer radikalt än CDUs partiprogram, och kanske en flirt med de tyska liberalerna FDP som ekonomiskt ligger till höger om sina konservativa kamrater.

Frågan är nu om Merkel kan vinna förtroende för den nödvändiga men smärtsamma omvandling som Tyskland efter den misskötta återföreningen är i så starkt behov av?

Valfläsk

Barnfamiljerna ska få mer pengar så de röstar rött tycker Nuder. Men naturligtvis inte genom generella skattesänkningar, då kanske de inte begriper vem som ger dem pengarna. Nej, höjda barnbidrag ska det vara. Och en klumpsumma(!) lagom till jul.

De inte ens försöker maskera röstköpet. Att de bränner av sin paradgren höjda barnbidrag redan nu måste innebära att de har ett större äss i rockärmen inför valrörelsen. Mitt stalltips är nolltaxa inom barnomsorgen. Det är lätt att dela ut saker gratis när skattebetalarna får notan.

Dicks dueller

Dick Erixon håller på med ett ambitiöst projekt - att mäta socialdemokratiska ministrar mot borgerliga ministerkandidater.

Av någon outgrundlig anledning har han nu i två fall valt att inte sätta ordföranden i respektive Alliansgrupp som ministerkandidat. Maria Larsson (kd) snuvades på posten som socialminister av Kastrerings-Kicki Axén-Olin (m) och Åsa Torstensson (c) som leder näringsgruppen blir degraderad till jordbruksminister, utan eget departement. Erixon gör helt rätt som flyttar in jordbruket i näringsdepartementet. Det är den sista näringen som har ett eget departement, vilket understryker den underliga synen att jordbruk inte är företagsamhet och att bönder inte är företagare.

Folkpartiet

Imorgon börjar folkpartiets landsmöte. Jag kommer att åka dit och jobba. Kanske kommer jag ha möjlighet att blogga därifrån, kanske inte.

Med anledning av detta har ett stort antal artiklar och ledare publicerats om hur folkpartiet övergivit socialliberalismen för något annat. I sämsta fall något nazianstruket och brunblått, i bästa fall allmänborgerlig catch-all-politik. Det är naturligtvis inte sant. En del av det som enligt ledarsidorna är brott mot den enda och sanna socialliberlismen som Gud delgav Bengt Westerberg på något berg 1985 har snarast kommit av rädslan att göra något oliberalt. Andra är några i raden av välbehövliga återställare för ett parti som blott alltför länge inte velat göra en fluga förnär. Skribenterna längtar dock nostaligskt tillbaka till ett folkparti som aldrig funnits.

Jag skriver inte under på varje bokstav i partiprogrammet, självklart inte. Jag kommer säkert aldrig att göra det. Jag är beredd på att mitt parti kommer att tycka korkade saker i vissa frågor för evig tid, även om frågorna må variera. Men liberalismen är inte en gång för alla given. Den måste ständigt omformuleras och anpassas till de utmaningar tiden ställer. I Bengt Westerbergs Sverige fanns varken motorcykelgäng eller islamister med madrasser fulla av sprängdeg. Folkpartiet skulle ha sprängts över lesbisk insemination, något som passerar i det närmaste oförbemärkt idag.

Jag spår att de som förväntar sig strider och splittring på landsmötet kommer att bli grymt besvikna. Inom folkpartiet är alltid kritiken mer högljudd internt än vad som är nödvändigt. Det funkar så. I själva verket har politiken ett massivt stöd i partiet.

Feltänk i inseminationsdebatten

Det är korkat att behöva redovisa sin sexualitet inför en insemination. Den eller de som kan ge ett barn en bra uppväxt ska ha rätt att göra det. Därewmot är det ingen rättighet att få barn, det är ett privilegium. Därför ställer jag mig mycket tveksam till att inseminationer överhuvudtaget ska finansieras av skattepengar.

Uppdatering:

Frida Metso, blivande ordförande i frisinnad ungdom verkar hålla samma linje som jag.

Hur chilenare ser på Sverige

Mario Vargas Llosa har läst en av sin polare Mauricio Rojas böcker om Sverige efter välfärdsstaten och hans rescension i Expressen är en bra inblick i hur man ser på Sverige utifrån. Det är tydligt att Rojas bok fått Vargas Llosa att ändra sin sverigebild en hel del. Artikeln är mycket läsvärd - jag rekommenderar den varmt.

Reinfeldt skriver brev

Anders Borg har under pseudonymen 'Fredrik Reinfeldt' skrivit brev till övriga borgerliga chefsekonomer för att förklara att bara moderaterna begriper något. De 'kompromisser' moderaternas primus motor föreslår är i själva verket bara lite variationer på moderaternas egen budget. Hur mycket de kan komma att backa avgörs inte i offentliga brev utan i förhandlingar.


Det är mycket positivt att moderaterna inte låst fast sig och alltså kan kompromissa utan att alltför många högerkärnväljare sviker dem för soffan. Reinfeldt har varit duktig i att betona för de egna att det kommer bli allmänborgerlig politik i en borgerlig regering. Det är bra.

Pressen ökar nu för att Alliansen ska komma överens om en ekonomisk politik. Folkpartiet står på ena sidan förhandlingsbordet, moderaterna på den andra och de övriga sitter i publiken. Självklart kommer de att komma överens - skillnaderna är på intet sätt himmelsvida. Dessutom har de allas förväntningar på sig, därför måste alla vara villiga att kompromissa.

Framför allt måste moderaterna vara ödmjuka och släppa fram andra idéer. Det finns en risk i att Alliansen framstår som moderaterna + läsk och pommes frites. Det finns fortfarande mittenväljare som är rädda för högerspöket och kan komma att rösta rött om moderaternas grepp över Alliansen blir för starkt. Detta skulle äventyra maktskiftet och alltså vara fruktansvärt kontraproduktivt för Alliansens främsta mål. Å andra sidan kan man undra vad en borgerlig regering som inte har skattesänkningar på programmet har för chanser.

Skatten är platt

Plattskatt är en anglosvensk översättning av flat tax. För den som är ekonomiskt lagd innebär det inkomstskatt med konstant marginaleffekt - dvs. för varje ny krona du tjänar betalar du samma antal kronor i skatt. Idag betalar du betydligt mer för varje ny krona över 25000 i månaden och ännu mer över 40000. Plattskatt innebär dock inte att den som tjänar mer inte betalar en större andel av sin lön i skatt. I botten finns nämligen ett fribelopp som inte beskattas alls. Plattskatt innebär heller inte per automatik lägre skatter. Plattskatten kan sättas hur högt som helst.

Danne Nordling beskriver plattskatt mycket bättre och mer begripligt än jag här.

De borgerliga ungdomsförbunden är för denna typ av beskattning som också finns i praktiken i några av de nya EU-länderna i Östeuropa.

Dagens skattesystem gynnar inkomster mellan 10 000 och 25 000 i månaden, den s.k. LO-puckeln. Det kan dock inte vara meningen att ge dessa en skattehöjning vid införandet av plattskatt. Som sämst bör skatten bli oförändrad - för de flesta en sänkning. Detta innebär minskade skatteintäkter som måste finansieras. Enligt mitt överslag skulle det 'billigaste' alternativet att införa plattskatt kräva besparingar på 35-40 mdr. Grundavdraget (det belopp man får tjäna varje år skattefritt) skulle då vara 31 000 och skattesatsen på det som överskrider detta 35%.

Systemet skulle ge stora skattelättnader för de som tjänar under 10 000 i månaden och de som tjänar mer än 25 000. En av effekterna skulle bli att män gynnas betydligt mer än kvinnor (eftersom män är överrepresenyterade både bland de som tjänar minst och mest), även om ingen skulle få mindre pengar. Genom att sätta ett högre grundavdrag kombinerat med en högre skattesats riktas sänkningarna mer mot låg-och medelinkomsttagare - och kvinnor. Som de flesta vet är det dock dyrare att genomföra eftersom de stora volymerna av löntagare finns just där.

Jag testade ett 'jämställdhetsscenario' på plattskatten där jag balanserade skattesats och grundavdrag så att båda könen skulle få lika stora skattesänkningar i kronor och ören. En variant skulle vara ett grundavdrag på 78 000 kr och över det en skattesats på 43%. Reformen skulle kosta 60-65 mdr. Inget parti har idag så stora skattesänkningar på programmet. Moderaterna föreslår c:a 45 mdr, folkpartiet c:a 25 mdr. Det befinner sig dock på den mer realistiska sidan av visionärt. Om grundavdraget helt eller delvis ersätts med förvärvsavdrag minskar kostnaderna något.

En anledning till att Sverige har världens högsta skatter är (tror jag) att vi har tre av varandra oberoende nivåer som alla har beskattningsrätt - stat, landsting och kommuner. Många tycker därför att statsskatten ska avskaffas. Själv tycker jag tvärtom. Dra in kommunernas och landstingens beskattningsrätt. Dels skulle skattetrycket då bli detsamma i hela landet, dels skulle skattetrycket lättare kunna hållas i kontroll. I de allra flesta europeiska länder finns endast statsskatt, det skulle på så vis bli en europeisk harmonisering.

Motståndarna (mest centerpartister) brukar hävda principen om 'kommunalt självstyre'. Den är dock redan satt ur spel med utjämningssystem, tvingande lagstiftning och riktade bidrag. Face the music - staten bestämmer och det båtar föga att låtsas om motsatsen. Det är dessutom centerstyrda kommuner långt ute på landet som skulle vinna mest på ett enhetligt skattetryck i hela landet.

Plattskatt kan alltså införas, till en hög men inte orealistisk kostnad på ett sätt som gynnar kvinnor, låginkomsttagare och landsbygden. Som folkpartist är det närmast seppukku, men jag tror det vore en god idé.

Boktipset

Ni na ni na ni nanna, ninninanna na ni-na...

På pendlartåget om morgnarna läser jag denna vecka om Elvisevangeliet av Jan Nordstrand. Nordstrand var en hyfsat avlägsen släkting till mig som körde ihjäl sig på MC och en riktigt lovande författarbana fick ett abrupt slut. Han hann bara skriva två böcker. Båda är värda att läsa, även om Elvisevangeliet är den som har den mest konsekventa handlingen. Boken tilltalar måhända främst lokalpatrioter från norra Värmland men den värmländska skrönans mustiga språk och kärva humor borde kunna smälta även mer urbana hjärtan. Kort sagt - om du gillade Smala Sussie kan det vara idé att läsa denna charmiga historia.

Ointelligent design

Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves. Tanken på 'intelligent design', dvs kreationism, vinner insteg i USA. President Bush visar om inte stöd så i vart fall inte motstånd mot tankarna på att vi inte härstammar från aporna och i förlängningen att dinosaurierna dog i syndafloden.

Problemet är att man kan basera forskning inom biologi, biokemi och genetik på evolutionsteorin (som för övrigt har kommit en bit sedan Darwin). Man kan inte basera ett skvatt, utom möjligen en predikan på 'intelligent design'. Amerikanarna verkar fast beslutna om att skjuta sig själva i foten.

Råttorna överger skeppet

Pernilla Zethraeus, ständigt sammanbiten partisekreterare i VPK, lämnar sin post. Troligen rör det sig inte om någon ideologisk omorientering utan att de tätt duggande skandalerna slitit ut till och med den mest ståndaktiga partisekreteraren. Hon har ju fått presidera över både Gudruns skattefusk med tillhörande avgång samt Uppdrag Gransknings 'avslöjande' att vänsterpartiet kommunisterna är kommunister.

Vem blir det nu? Ali Esbati?

Innerst inne en mjukis

Mothugg ger oss en hisnande inblick i vad Margaret Thatcher sysslade med innan hon invaderade Falklandsöarna. Och nej, det är inte bara en namne.

Ett feministiskt initiativ

Peter Siepen, mest känd för att han är känd, erbjuder sig att bli partiledare för Fi nu när han blivit sparkad från TV4. Om han får leda partiet själv - det blir för mycket hönsgård annars. Hur han ska handskas med kommunisterna kan man dock ta sig en funderare över. Siepen är snarast den mest marknadsanpassade figur jag kan tänka mig.

Det skrivs förhållandevis mycket om Fi för närvarande med tanke på att partiet har ungefär lika stort stöd som Sverigedemokraterna. De har tagit fram ett program som förutom två faktiskt bra idéer (förstatliga skolan och skrota landstingen) var ett plagiat av vänsterpartiets. Den mest feministiska av alla, Tiina Rosenberg, tyckte dock inte att det hela var tillräckligt queer utan hotade att avgå. Det vore synd. Hon har stått för de allra mest absurda idéerna och ett förvånansvärt stor del av mediegenomslaget.

Det lutar åt att vi i september får se en klon av vänsterpartiet med Gudrun Schyman i spetsen bildas. Personligen tror jag få har skadat jämställdheten lika mycket.

Folkomröstning om Torshälla

Sällan hostar hackspetten. Jag brukar inte skriva så mycket om lokalpolitik i bloggen. Idag nådde dock lokalpolitiken ända in i TT:s nyhetsrulle i och med att det läckt ut att frågan om Torshälla som egen kommun ska avgöras i en folkomröstning. Folkpartiet i Eskilstuna har därigenom fått sin vilja igenom genom att först moderaterna, sedan vänsterpartiet svängt över till folkomröstningssidan. Kommundelningar är ett utmärkt exempel på vad folkomröstningar ska användas till. Sossarna som nu får stryk i en prestigefråga för andra gången någonsin är naturligtvis bittra och griniga.

Jag har själv bott i Torshälla från det jag var tolv tills det jag var nitton och flyttade hemifrån. Mina föräldrar bor kvar där än och jag är ofta där och hälsar på. Torshälla har definitivt en egen identitet och skulle rent psykologiskt passa bra som egen kommun. Närhet till besluten ska inte underskattas. Däremot finns det en baksida med mycket stora sociala problem som en sådan lilleputtkommun (8500 innevånare) skulle få svårt att hantera.

Uppdatering:

Det 'liberala' husorganet Eskilstuna-Kuriren kostade på sig en ordentligt magsur ledare i ämnet idag.

"Humor är kul"

Jan Guillou har skrivit en liten krönika som är fascinerande i sin hårdskruvade världsbild. Faktum är att den såpass grotesk att den är skrattretande. Jag undrar vilka folkpartister mannen träffat egentligen.

Perssons Göranden och låtanden.

Vad har hänt med Persson? Han som brukade vara en stridslysten tjur är nu mest en moloken buffel. Kan det vara så att den ihållande motvinden i opinionen samt stödhjulens gnisslande till slut även påverkat honom? Han hade hela sommaren att fundera ut vad han skulle presentera i Björkvik för att vända den väldiga partiskutan eldad av tusentals flinka LO-händer rätt igen. Och han kom på det här. Det som han brukar kalla pigjobb.

Oppositionens reaktion på utspelet var ...ingen. Sent på söndagkvällen kom några matta förmaningar från Fredrik Reinfeldt. Men jag tycker att sådant här utspel förtjänar en ordentlig sågning. Istället har det kommit lite kommentarer från andra sossar, från miljöpartiet (som för en gångs skull tänker på statsfinanserna) och kommunisterna. Dessa tycker budgetunderskott är kalas. Expansiv politik kallas det. Jag tror jag ska sluta betala räkningarna och förklara för min hyresvärd att jag för en expansiv politik.

Våra partiledare för inte vara så här matta och uttråkade inför valrörelsen. Då kanske maktskiftet kommer av sig och Persson får tillfälle att flina överlägset igen innan han slutgiltigt lämnar över till Nuder.

Blair och medborgarskapet

Igår presenterade Tony Blair ett gäng nya tuffa terrorlagar för Storbritannien. Men vad sade karln egentligen? På SVT sade man glatt att medborgarskap skulle komma att dras in och folk utvisas på blotta misstanken om terrorism. Som folkpartist blir man dock en smula förhärdad av hur svenska journalister bluddrar ihop begrepp som medborgarskap och uppehållstillstånd. Särskilt då sossarnas vänstertelevision. Jag har inte kunnat hitta något stöd för att Blair verkligen tänker börja dra in medborgarskap och göra människor statslösa. Om så är fallet vore det verkligen allvarligt.

Blair annonserade också frankt att han inte tänkte låta Human Rights Act stå ivägen för nya lagar. Detta är möjligt eftersom Storbritanninen inte har några grundlagar. Parlamentet har alltså makt att stifta de lagar de önskar - helt utan begränsningar. Makten är i det närmaste absolut.

Regeringsfrågan

Det blir borgerlig regering efter valet. Det tror socialdemokraternas egna välkjare enligt DN/Temo och det tror socialdemokratiska politiker och tjänstemän mellan skål och vägg. Under flera månader har det borgerliga övertaget i opinionen varit stabilt eller till och med ökat. Detta utan hjälp av några missnöjespartier. På sätt och vis är situationen mer lik den innan 1976 än den innan 1991.

Det finns naturligtvis stora aber. Sossarna är världsmästare på att vinna val. De kommer att lova stora reformer lagom innan valet - kanske gratis barnomsorg till alla. Alliansen måste spara ett äss i rockärmen för att möta detta. Ett mer drakonsikt scenario är att man är så medveten om den stundande förlusten att man riggar svårigheter för den nya regeringen.

Men skulle Alliansen vinna är det en fantastisk chans. Ekonomin befinner sig inte i fritt fall som vid tidigare regeringsskiften. Det är dock viktigt att det finns en balans i regeringen mellan de olika partierna. Faran att moderaterna kommer dominera totalt är nog inte så stor. Deras siffror är i historiskt perspektiv inte våldsamt höga denna mellanvalsperiod. Carl Bildt toppade med 37% 1997 men hamnade i valet 1998 på 23%. Istället är det de övriga borgerliga partierna som håller ställningarna bättre än tidigare.

Göran Persson valde att inte tala i Almedalen. Hur hans strateger tänkt ut det begriper jag inte, eftersom det i princip är gratis tid i TV för att föra fram sin politik. Istället kommer han imorgon att dyka upp i Björkviks folkpark utanför Katrineholm och berätta för de trogna vad han tänker göra åt sakernas tillstånd. Förra gången hade han greppet, nu är han under press. Förlorar han valet och avgår i opposition blir han den förste sosseledare på hundra år som gör det. De har alltid haft en prövad statsminister i valrörelsen. 2010 kan bli första gången de inte har det.

Världens friaste land?

Efter ett härligt sommaruppehåll är det skönt att vara tillbaka och kunna ta tag i de riktigt stora frågorna. Under en liten rundtur bland bloggar jag inte besökt tidigare snubblade jag över idén om att kora världens friaste land. Efter att ha kastat mig över listor och rankningar av världens länder i olika aspekter av medborgerlig och ekonomisk frihet samt mänskliga rättigheter har jag kommit fram till att världens friaste land är...

...Nya Zeeland.

NZ har naturligtvis en dubbel etta i Freedom House's bedömning av political freedom och civil liberties, liksom de allra flesta demokratiska västländer. Den ekonomiska friheten överträffas endast av Hong Kong och Singapore och ligger till och med en hårsmån över USA, Storbritannien och Schweiz. Vad gäller de mänskliga rättigheterna finns förutom internering av asylsökande i några fall inte mycket att invända. Jag hade faktiskt förväntat mig något om diskriminering mot maorier, men även detta verkar vara löst. Dödsstraffet är avskaffat och alla konventioner verkar reservationslöst påskrivna. Så alla kiwis är bara att gratulera.

Andra bloggare med intresse för frihet får gärna ta fram egna kandidater.

Sverige då? Jo, Sverige har också en dubbel etta hos Freedom House. Vi är ett fullt ut demokratiskt land med medborgerliga fri- och rättigheter. Men när det gäller den ekonomiska friheten ligger vi tillsammans med Tyskland och Ungern någonstans under tjugonde plats, bakom både Finland och Danmark. Och mänskliga rättigheter ska vi inte tala om. Asylreglerna kommer visserligen ändras. Men diskrimineringen av både inhemska minoriteter och invandrare tas upp, liksom utvisningen av de båda egyptierna och polisens agerande i vissa andra fall. Sverige kan bli världens friaste land, men då krävs en ny regering.