Kändisfokusering

Mannen som är uppkallad efter ett mått på radioaktiv strålning, Siewert Öholm, har kommit trea i kristdemokraternas provval till riksdagen i Jönköpings län. Jönköping är traditionellt sett kd:s absolut starkaste krets, idag har de tre riksdagsmandat därifrån och är största borgerliga parti. Öholm var medlem i folkpartiet tills han blev granskande journalist på 70-talet och fann det för bäst att lämna partipolitiken. Han är för övrigt inte den förste kändis som kd har värvat, hade det inte varit för personkryssspärren hade Gert Fylking suttit i riksdagen för kd idag. Han kom visserligen bara fyra, men Alf Svensson och Peter Althin sitter på mandat från andra valkretsar.

Inget nytt under den röda stjärnan

Det här är en liten skojig analys av vänsterpartiet signerad DNs Henrik Brors. Det som man får intrycket av är att det skett någon slags radikal förändring. Det är fel. Vänsterpartiet har alltid varit samma parti med ungefär samma idéer. Men under Gudrun Schyman märktes det inte. Schyman förde fram Schymans politik, inte partiets. Men hon gjorde det såpass bra att partiet kunde frodas i skuggan av hennes framgångar, men utan att egentligen förändras från CH Hermanssons och Lars Werners VPK. Lars Ohly har inte den lyskraften, han är inte solen som kan blända människor så att de inte ser den röda stjärnan. Han kanske till och med på allvar trodde att det var partiets politik och inte Schymans karisma som var grunden till framgångarna? I vart fall framstår nu vänsterpartiet som det är, och alltid varit - ett reservat för marxistiska teoretiker som tiden sprungit ifrån.

Koalitionsångest

Nu verkar alla andra alternativ vara överspelade och Tysklands krist- och socialdemokrater förhandlar sig fram till en stor koalition. Frågan är varför både Schröder och Merkel så hårt propsar på att få vara kansler i denna tulipanaros. Ingen av dem kommer att få föra den politik de vill och de egna väljarna lär bli grymt besvikna. Det enda rätta är att låta någon föredetting leda historien fram till nästa val när det förhoppningsvis blir ett klarare utslag. Schröder skulle förvisso passa den rollen. Eller kanske Wolfgang Schäuble på CDU-sidan. Men varför vill Merkel leda något som så tydligt är dömt att misslyckas?

Blott vänstern vänsterriskadsgmän har....

Storebror läser dina mail

På SvD Brännpunkt idag (finns tyvärr inte ännu annat än som pdf) skriver det något udda radarparet Charlotte Cederschiöld (m) och Jonas Sjöstedt (v) om datalagring. Regeringen har genom Thomas Bodström lagt ett förslag till EU som innebär massiv lagring av datakommunikation. Den digitala motsvarigheten till att sprätta upp vartenda brev, kopiera det och sätta in i pärmar. Och de håller på att komma undan med det. Överhuvudtaget verkar svenska folket inte reagera när integriteten blir klampad på. Dags att ändra på det.

Jag lyder lagen, i gengäld kräver jag att ni lämnar mina mail i fred!

Varför detta gulligull?

Mathias Sundin skriver om Ali Esbati som skriver om Hamas. Det är fascinerande. Jag har mycket, mycket svårt att förstå varför revolutionära kommunister tar i med sådana överord för att försvara reaktionära konservativa islamister. Mycket, mycket svårt. De som tycker att religion är ett opium för folket och de som ser den som den enda sanna källan för lagstiftning. Man börjar nästan undra om inte Ali skulle rösta på folkpartiet om vi bara sprängde några israeler.

Blåsta!

Miljöpartiet blev blåsta i flyktingfrågan. Nu har det gått upp ett Liljeholmens. Samtidigt som de lyckats få regeringen att gå med på nya prövningar glömde de att föra in ett moratorium tills beslutet trätt i kraft. Sossarna är för sluga för dem, och nu jobbar polisen övertid med att avvisa apatiska barn och gömda familjer. Det känns inte särskilt betryggande att ha ett regeringsunderlag som ständigt hotar och blåser varandra och sedan försöker samla martyrpoäng.

Öppen nominering

Känner du någon i Eskilstuna med liberala värderingar? Föreslå någon! Folkpartiet genomför nu öppna nomineringar, dvs. att vem som helst få komma in med namn på kandidater till våra listor. Konceptet uppfanns av fp Skellefteå och användes där med gott resultat inför förra valet. Det har nu spritt sig till stora delar av folkpartilandet och även till ex. moderaterna i Stockholm.

Kritikerna tycker att det är något slags fattigdomstecken att gå ut och be om kandidater. Jag tycker den inställningen grundas i uppfattningen att politiker är en alldeles egen typ av människor som bör hålla sig för sig själva. Tvärtom har partierna i Sverige länge sett sig själva alltför mycket på det sättet. Man kan värva medlemmar, men mest för att koka kaffe och få partistöd. Folkpartiet har troligen genom sin traditionellt sett svaga organisation lättare att bryta det beteendet än andra.

Inom en inte alltför avlägsen tidsrymd tror jag det här kommer att bli det normala nomineringssättet för alla partier. Man har inte längre råd att bara leta i de egna leden. Kompetens och talang måste få komma fram.

Miljöministern presenterar sig

Det råder en viss positionering bland ledande personer inom det borgerliga blocket inför hägrande ministerposter efter valet. En ganska öppen historia är posten som miljöminister. En tänkbar kandidat presenterar sig idag på SvD brännpunkt, Anders Wijkman. Han är dessutom den mest allmänborgerlige av alla politiker - han passerade folkpartiet på vägen från den moderata riksdagsgruppen och sitter nu i Europaparlamentet för kristdemokraterna.

Öppning för en ny högerytter?

I sin analys inför kyrkovalet skrev Aftonbladets Lena Mellin om att moderaternas positionering mot mitten öppnade för nya partier på högerkanten. Hon har bara delvis rätt. Hon syftade nämligen på Sverigedemokraterna. Moderaternas flyttning mot mitten rör sig dock mest om ekonomiska frågor. Vad gäller värderingar så har partiet snarast blivit mer konservativt. De pensionerade kavalleriöverstar som följt med debatten om apatiska barn och flyktingamnesti har inte kunnat undgå moderaternas ambition att inte släppa en jävel över bron. Däremot har deras position när det gäller skatter ändrats en del. Här finns en möjlighet.

Det finns en icke föraktfull skara ekonomer som menar att den nuvarande synen på statisk finansiering och utgiftstak är trams. Enligt dem är det egentligen inget problem att köra Reaganomics och finansiera skattesänkningar med budgetunderskott några år för att få fart på ekonomin. Plockar Nils Lundgren upp den vanten (den ligger i hans farstu redan, Margit Gennser lämnade den där) kan han bli farlig. Då kan han lova större skattesänkningar än Alliansen, utan att dra ner motsvarande mycket på bidrag. Fastighets- och värnskatt försvinner som genom ett trollslag. När notan kommer har han och hela hans parti gått till de sälla jaktmarkerna ändå.

Gör sig Alliansen beroende av ett sådant stödparti kommer nästa regeringsperiod att få lika dåligt rykte som 91-94.

Jamaica - en liberal regering för Tyskland?

Turerna efter det tyska valet blir allt intressantare. Vad som händer är att de båda bjässarna, om än i reducerat skick, förhandlar med de mindre partierna om stöd. För att få ihop en majoritetsregering krävs att både de gröna och liberalerna hoppar på endera vagnen. Att bilda en regering utan majoritet, vilket är standard i Sverige (den sista majoritetsregeringen här sprack 4:e maj 1981) är tydligen inte tänkbart.

Merkel-alternativet har fått namnet Jamaica-koalitionen eftersom partiernas färger (svart-gult-grönt) motsvarar den jamaicanska flaggan. Liberalerna och de gröna skulle utgöra en bra motvikt till CDUs värdekonservatism, medan ekonomin skulle ligga klart åt höger. Kanske det mest liberala av de tänkbara scenarierna. Frågan är om de skulle kunna hålla ihop? Idén känns igen från de förhandlingar som pågick mellan folkpartiet, centern, kristdemokraterna och miljöpartiet efter valet 2002.

KU är på regeringen om egyptierna

Konstitutionsutskottet, som ska vara riksdagens alldeles egna elaka revisorer, har idag kritiserat regeringen för hanteringen av de båda egyptier som utvisades med amerikansk hjälp. Även socialdemokraterna i KU instämde i kritiken(!). Resultatet blev som bekant att de bägge männen hamnade i ett egyptiskt fängelse och blev torterade, trots att den svenska socialdemokratiska och inte så lite blåögda regeringen fått ett papper på att så inte skulle ske. De var så säkra på att de gjorde rätt att de inte ens dokumenterade beslutet korrekt, vilket till och med SÄPO gjort. Vilka är slöast nu - regeringen eller polisen?

Hax har gjort en liten valfilm om saken.

Utanförskapets idoler

Mauricio Rojas har skrrivit en artikel på DN Debatt som väckt en hel del uppmärksamhet. Bland annat så kommenterar Ali Esbati den med 'Djupare ner i det bruna träsket'. Ali Esbati har ju ett sinne för nyanser som slår det mesta. Särskilt då nyanser av brunt som han kan upptäcka på flera mils håll, även där ingen annan kan se det.

Vart vänsterns integrationspolitik leder vet vi vid det här laget. Rojas brinner nästan bokstavligen för att riva upp detta haveri och eftersom han inte är uppfödd i den svenska partikulturen klampar han i processen på en hel del politiskt korrekta tår.

I det här fallet tar han upp hur kriminella skyddas av landsmän eller fränder i utanförskapet. Det är inte taget ur luften, vilket Esbati vill få det till. En riktigt ruggig artikel i Expressen som publicerades innan polisstationen i Södertälje sprayades med automateld ger besked. De kriminella blir utanförskapets förvridna idoler.

Rojas har en vision och en mission. Den är hans egen. Det antyds ofta, inte minst på Esbatis blogg, att han skulle vara en nyttig idiot åt en genomrasitisk partiledning. Trippelfel skulle jag säga. Men Rojas sanningar är beska att svälja för ett samhälle som var så svagt att det beslöt att kalla sig själv för det starka samhället.

Moderiktig Nuder i kammaren

Idag kom regeringens budgetproposition efter ett antal veckors inbördeskrig inom vänsterblocket. Finansminister Pär Nuder vars slips dagen till ära matchar budgetdokumentet (turkos) är mycket nöjd över att den inte håller några besparingar utan att man istället lånar 25 miljarder för att framstå som alla goda gåvors givare. Riktigt saftigt valfläsk. Bland annat så ska ju den som tjänar 33 000 i månaden få 4 300 mer för att stanna hemma och vara sjuk. Det borde ju stimulera tillväxten... eller nåt.

Kan Ringholm sitta kvar?

Göran Hägglund (kd):

-Jag hoppas det. Han är en stor tillgång för oppositionen.

Säck och aska

Bosse Ringholm tycker att poliser är slöa jävlar. Till skillnad från Ringholm själv vars insatser för det svenska samhället knappast kan mätas i ord. Det värsta är väl att om Göran ger upp andan mitt i en ostbricka eller nåt så blir Ringholm statsminister. Iofs inte i så många månader, men ändå.

Andra grodor vi minns:
Jan O Carlsson - "Vad har vi gjort för negrerna idag?" och "Nu får det vara slut med bögfrågor!"
Björn Rosengren - "Norge är den sista sovjetstaten"
Pär Nuder - "Detta köttberg som vi skall föda"
Jens Orback - "häst"

Polisförbundets reaktion är dock en djup besvikelse. De känner sig kränkta. Vad hände med förbannade?

Schwarz-rot-gold

Svart, rött och gult är färgerna uppifrån och ned i den tyska flaggan. Det är också färgerna för konservativa CDU, socialdemokraterna SPD och liberala FDP. Eftersom man liksom i Norge förväntar sig ett hyfsat jämnt val mellan de båda blocken har man börjat spekulera i vilka färgkonstellationer som kommer bilda regering. Det som tycks uteslutet från början är att den nuvarande regeringen (röd-grön) skulle få majoritet. Det har de gamla östtyska kommunisterna tillsammans med missnöjda socialdemokrater sett till. Även om det skulle bli en socialistisk majoritet vägrar förbundskansler Schröder att ta med dem i regeringen.

Själv hoppas jag att det borgerliga blocket vinner en majoritet och att regeringen blir svart-gul. I en fungerande demokrati bör man byta regering med jämna mellanrum. Angela Merkel verkar också ha kapacitet att genomföra reformer. Men den svart-gula varianten är också att föredra för att alternativen är så oattraktiva.

Det sämsta av dem är en stor koalition, dvs. svart-röd. Dels lamslår en sådan lösning den demokratiska processen. En samlad opposition av kommunister, liberaler och gröna blir omöjlig. Samtidigt fattas det livsstilsliberala elementet i regeringen som de gröna står för på vänstersidan och liberalerna på högersidan. Reformerna skulle dessutom bli urvattnade och långsamma. Ett något bättre alternativ, men förmodligen även det oförmöget till genomgripande reformer är trafikljusvarianten, röd-grön-gul. I ett läge där det inte finns någon borgerlig majoritet ser jag nog ändå den som den minst dåliga lösningen.

Uppdatering:

Enligt en vallokalsundersökning gör CDU ett sämre val än förväntat, men blir största parti. Merkel förväntas (tyvärr) bilda en stor koalition. Liberala FDP gör i varje fall ett bra val och får över tio procent. Vi får se hur väl siffrorna håller.

Rusch till kyrkovalet

Jag har precis varit ner till vallokalen och röstat på FiSK. Det som var förvånande var hur många andra som gjorde samma sak. Ute på gatan var det fullt med människor med röstkorten i högsta hugg och inne i vallokalen var det veritabel trafikstockning av rullatorer. Det är möjligt att slutsatserna inte stämmer på resten av landet, men i Fors Församling är det inget fel på intresset för kyrkovalet.

VVV 2010

De flesta förståsigpåare säger nu att om beprövad visdom gäller kommer den borgerliga Alliansen att vinna valet 2006. Eller rättare sagt att sossarna måste göra en uppryckning utan motstycke i historien för att vinna. Vilket gör att valet 2010 kan vara nog så intressant att fundera över. Lite draghjälp kan borgarna iaf räkna med från VägVal Vänster som beslutat att splittra den socialistiska sidan lite ytterligare och bilda ett parti. Men inte med sikte på nästa val, utan just på valet 2010. Tills vidare får vi väl hålla tillgodo med Fi.

Presidentval i Sverige

Det drar ihop sig till presidentval i Sverige. Valet 2002 var iofs också ett presidentval, fast mer av egyptisk modell, det fanns bara en kandidat. Nu har vi i varje fall en utmanare. Dessutom en utmanare med segervittring. Moderaterna har passerat 30%-strecket och fortsätter uppåt.

S&M valet 2002 - 54,2%
S&M temo idag - 66,9%

Poängen med proportionella val och flerpartisystem tycks vara förlorad för stora delar av befolkningen. Elimineringen av mindre partier har nu också nått folkpartiet som höll ut längst men nu faller som en sten. En långsamt men stadigt uppåtgående kurva har förbytts i en bruten nedåtgående. Beror det på ett dåligt budskap eller bristande kommunikation? Nej, knappast. Snarare att valet uppfattas som ett mellan två klara alternativ, inte block utan Persson vs. Reinfeldt (aka Anders E Borg).

Valet kan alltså bli ett chickenrace. Vems stödpartier ska ramla ur riksdagen?

Skrämsel i kyrkovalet

Genom att skrämmas med Sverigedemokraterna hoppas framför allt sossarna få fler människor att rösta i kyrkovalet på söndag. Lena Mellin på Aftonbladet gör otroligt mycket reklam för Sverigedemokraterna i sin artikel ovan, och partiledaren Jimmie Åkesson visas på bild och allt. Man skulle kunna tro att kyrkan är proppfull av sverigedemokrater när de i själva verket inte ens fick en procent i förra kyrkovalet.

Jag har själv valt att stanna kvar i Svenska Kyrkan eftersom jag gillar kyrkobyggnader, tycker de gör ett bra jobb med bistånd och socialt arbete samt att Svenska Kyrkan är det mest liberala av de religiösa samfunden jag träffat på. Kan också bero på att jag är smygkonservativ.

Jag vill att Svenska Kyrkan ska förbli ett värderingsmässigt liberalt samfund. Därför kommer jag att rösta på den liberala listan FiSK på söndag. För att liberalism är bäst - inte för att någon vill skrämmas. Dessutom har FiSK lovat kapa i byråkratin lokalt vilket borde betyda mer av mina kyrkoavgiftspengar till de saker jag gillar med kyrkan.

Dagens skamfläck

Dagens skamfläck tillfaller Torkild Strandberg och Allan Widman, skånska riksdagsledamöter för folkpartiet som lade ned sina röster i voteringen om flyktingamnesti tillsammans med tre andra riksdagsledamöter vars namn och parti dock inte kommit fram i rapporteringen ännu. Det är märkligt att det inte ska gå att få fullständig uppslutning bakom en så ideologiskt viktig fråga.

Amnestin nedröstad

I eftermiddags röstade riksdagen ned förslaget till amnesti för flyktingar som drabbats av det gamla systemets rättsosäkerhet. Som vanligt var det socialdemokraterna som i ohelig allians med moderaterna såg till att något tiotusental människor får fortsätta leva gömda i osäkerhet, jobba svart eller bara få vänta på att deras hemländer ska bli säkra nog att utvisas till.

FSM

Jag borde kanske skriva om den håglösa regeringsförklaringen igår. Om att landets statsminister öppnar riksmötet utan en budget. Eller om att Ali Esbati nu blivit yes-man och hyllar detta. Men... det flygande spaghettimonstret är roligare.

Norge blir rödgrönt

Efter ett mycket jämnt val byter nu Norge till rödgrön regering. Av de nordiska länderna är nu endast Danmark borgerligt. Enligt SvDs ledarblogg kan den nye statsministern dessutom tacka valsystemet för sin seger, tydligen fick de borgerliga + fremskrittspartiet fler röster men färre mandat. Det är ju känt att en liknande lucka gav Bush presidentposten 2000 men kanske mindre känt att samma sak inträffade i Uppsala kommun 1998 och 2002.

När jag gick och lade mig igår (tidigt) såg det ut som om regeringen skulle bli beroende av Röd Valgallianse som beskrivs som en norsk motsvarighet till KPML(r). Knappast någon skön sits för en ny rödgrön regering. Nu visade sig prognosen tack och lov ha fel och Stoltenbergs koalition har majoritet. Frågan är nu hur besvikna väljare som förväntar sig pengaregn ur oljefonden blir om regeringen inte levererar, och hur svåra de nationalekonomiska konsekvenserna blir om de skulle göra det.

Carl I Hagen säger farväl till politiken med dunder och brak, och hans populistiska fremskrittsparti är nu Norges näst största. Det är även det sista överlevande. Svenska Ny Demokrati fick en kort historia och Glistrups danska motsvarighet kollapsade och övertogs av det mer renodlat rasistiska Dansk Folkeparti. FrP utan Hagen kan gå en liknande framtid till mötes.

Slutligen gjorde folkpartiets systerparti Venstre ett mycket bra val och fick tio mandat, men föga tröst är det för de förlorade samtidigt regeringsmakten.

Initiativkraft?

Enligt principen I don't know what I want, but I want it now har Feministiskt Initiativ beslutat att ställa upp i riksdagsvalet innan de utmejslat någon politik. Istället har man under iakttagande av sträng odisciplin bollat diverse form- och ordningsfrågor. Innan själva beslutet att ställa upp med en lista till riksdagsvalet höll dock Gudrun Schyman ett anförande som var ett retoriskt praktverk. Som vanligt. Sedan blev hon vald till partiledare tillsammans med två andra bifigurer. Ingen av dem var Peter Siepen.

Spänningen stiger i Norge

Björnen var skjuten, skinnet sålt och Jens Stoltenberg hade valt tapeter till statsministerns tjänsterum. Då gjorde sig verkligheten påmind. Sosialistisk venstreparti rasade. Det lilla liberala regeringspartiet Venstre gick ut hårt i skolfrågan och ökade kraftigt, liksom regeringens populistiska stödparti Fremskrittspartiet. Och plötsligt är det möjligt med fortsatt borgerlig regering i Norge.

Norge är Sverige upp och ner. Det finns en regering som inte tål sitt stödhjul, här som där. Det finns en opposition som för första gången slagit sina påsar ihop och aviserat en koalition och gjort allt gemensamt. Men den norska regeringen är borgerlig och oppositionen är rödgrön.

Ju närmre valet man kommer, desto mindre känns det motiverat att byta ut en hyfsat framgångsrik regering. Visst är fortsatt borgerligt styre bra för Norge. Men vi ska inte låta lura oss att samma effekt inte kommer i Sverige när valfebern sätter in, men här kommer den gynna den andra sidan.

Homofoba borgarkärringar

Denna grupp har tydligen för stort inflytande i Feministiskt Initiativ tycker några. Gudrun Schyman söker dock hellre stöd hos homofoba borgarkärringar i en regering än hos chauvinistiska socialistgubbjävlar. Om nu någon tror på det när det kommer från en person som hävdar att alla partier utom Fi hämtar sin motivation ur klasskampen. Jag hoppas vid gud att de låter SVT24 sända årsmötet i helgen så att nyfiken allmänhet såsom jag själv kan få titta på spektaklet.

Usla siffror

Röda partier upp kraftigt, blå partier ned kraftigt säger demoskop. Antingen så har osäkerheten i väljarkåren minskat drastiskt på väldigt kort tid, eller så har vi att göra med ett icke alltför tillförlitligt opinionsinstitut. Nästa mätning får ge besked.

Regeringens skuggor

Har Lena Mellin och Dick Erixon rätt när de är överens? Båda har presenterat en varsin borgerlig skuggregering och Dick konstaterar nöjt att 14 av namnen är desamma. Fyra av dessa är partiledare. Ytterligare fem leder Alliansens arbetsgrupper, att det inte blev sex beror på att Lena Mellin tycks ha förbisett Åsa Torstensson (c) som leder näringsgruppen. Vilka är då de fem kvarvarande 'hugskotten' de har gemensamt?

Ulf Kristersson (m)
Då utkuppad av Reinfeldt, nu uttråkat kommunalråd i Strängnäs. Han är gift med Birgitta Edh som var VD för Sverige i Europa under euro-kampanjen och därmed undertecknads högsta chef. Hans försoningsakt med Reinfeldt gav en del uppmärksamhet, men jag är ändå tveksam till om någon ministerpost kommer Kristerssons väg.

Anna Ibrisagic (m)
Mycket snack och lite verkstad fick Anna Ibrisagic deporterad till EU-parlamentet där hon enligt uppgift i tidningarna resignerat och inte varit överdrivet aktiv. Moderaterna använde EU-valet för att bli av med människor såsom Gunnar Hökmark.

Kristina Axén-Olin (m)
Oppositionsråd i Stockholm och andre vice ordförande i moderaterna. Ledamot i Alliansgruppen för välfärd. Definitivt en minister om hon får bli departementschef. Om inte tror jag Kicki väljer att styra Stockholm istället.

Beatrice Ask (m)
Skolminister i regeringen Bildt, nu rättspolitisk talesman och ledamot i Alliansens rättsgrupp. Eftersom hon är en av relativt få borgare med regeringserfarenhet och en duglig allmänpolitiker tror jag nog att Bea kan få en post, om än inte en av de allra tyngsta.

Cecilia Malmström (fp)
Europaparlamentariker. Cissi har otroligt starkt stöd internt och många inklusive mig själv ser henne som nästa partiledare. Problemet är väl snarast att hon konkurrerar med Gunilla Carlsson (m) om utrikesministerposten. Väljer folkpartiet som näst största parti istället finansen (åt Karin Pilsäter) blir Cissi utan eget departement och stannar kanske hellre i Bryssel.

Vilka finns inte alls med i skuggregeringarna?
Ja, de verkar inte ha värderat regeringserfarenhet i den utsträckning jag skulle göra som färsk regeringsbildare. Varken Alf Svensson, Mats Odell eller Inger Davidsson (kd) eller för den delen Bo Könberg (fp) som alla var ministrar under Bildt-regeringen och fortfarande är aktiva i rikspolitiken har fått plats. Inte heller har arkitekten bakom moderaternas ekonomiska politik Anders E Borg av någon begåvats med finansministerposten. Inte heller har Mauricio Rojas (fp) hittat till posten som integrationsminister.

För de mindre partierna rör det sin nog om en kombination av få ministerposter och många kandidater. Men det är ett angenämt problem - borgerlighetens motsvarigheter till Lena Hallengren lär inte komma på tal. Reinfeldt kan se fram emot en duglig och kompetent regering.

Sagan om Ringen

Persson hade ingen vigselring under intervjun med Mats Knutsson. Däremot ett saftigt märke efter den. Det finns fyra tänkbara förklaringar:

a) Det gnisslar med Anitra.
b) En PR-guru beordrade honom att ta av den, det är ett känt knep.
c) Han har gått upp i vikt och får inte på den.
d) Ringen har lämnat Persson för att återvända till sin herre Sauron.

Hur som helst visade Persson vänsterhanden ovanligt mycket, vilket tyder på att det var medvetet att visa upp det ringlösa fingret.

Pensionärerna ska vinna valet åt Persson

Dagen efter att den borgerliga Alliansen visade förvånansvärd enighet i Bankeryd kommer sossarnas motoffensiv. Förutom höjt tak i a-kassan vilket är ett direkt svar på de borgerligas åtstramningar är det ett pensionärspaket. Jag har just tittat på när Mats Knutsson intervjuar Göran Persson opch karln säger 'äldre' i varje mening. Staten ska skjuta till pengar till tandvård och äldreomsorg. Överskottet som tydligen ska finnas i kommunerna ska gå till de äldre. Halleluja.

Det är smart, naturligtvis. Persson är ju den skickligaste på spelplanen när han bara vill. Pensionärer är en grupp socialdemokratiska kärnväljare. De röstar alltid. De gillar inte förändringar. Och som grädde på moset utgör de kärntruppen i den svagaste länken i borgerligheten - kristdemokraterna. Med pengarna från centerpressen snart i hamn kommer centern inte att åka ur riksdagen den här gången. Men kd kan vara möjliga att rubba tror Persson. Tror han rätt kan vi se fram emot fortsatt socialiststyre. Men än så länge har Persson en lång väg att gå för att vinna tillbaka opinionen.