Man måste vara monarkist

På dagens DN Debatt reder forskaren Hans Lödén vid Karlstads bygdehögsk...f 'låt universitet ut vad svenska ungdomar tycker kännetecknar 'en riktig svensk'. Dick Erixon plockar ut ett litet citat som är rätt intressant. Nio av tio kids anser att man måste respektera det svenska statsskicket. Vafalls? Nu måste man tydligen vara monarkist för att vara svensk också. Dags att försöka mygla till sig medborgarskap i republiken Finland där man får välja sin egen statsschef. Dick verkar dock inte se några problem med att man förväntas hylla konungen. Det förvånar mig inte.

Great minds think alike

Är det så, eller sitter de och läser bloggen på DN? Så här skriver Henrik Brors i sin analys inför s-kongressen i dagens DN:

Socialdemokraterna har en sällan skådad uppförsbacke framför sig när partiet inleder sin kongress i Malmö på lördag.

Ser märkvärdigt bekant ut. Tidigare har ju Malin Siwe i ett ledarstick skrivit om Lars Ohly och Kalle Larsson som ministrar med hänvisning till den nya norska regeringen. Någon från dn.se surfar iaf omkring på bloggen.

Kongress i uppförsbacke

Som en liten hälsning till s-kongressen som snart börjar i Malmö kommer dagens Temo-mätning i DN. Sossarna gör en statistiskt säkerställd dykning till 32%. Alliansens försprång ökar åter och det finns nu en borgerlig majoritet trots att junilistan får 4,5% och alltså skulle komma in i riksdagen. Valforskarna har slagit fast att det skulle krävas en upphämtning utan motstycke i historien för att vänstertrojkan skulle kunna vinna valet. Vore jag Göran Persson skulle jag börja sända muthumrar och magnumbuteljer med Bollinger till Nils Lundgren redan nu.

Kongressen kommer alltså med stor sannolikhet att lägga fast en politik för opposition. Det ska bli mycket intressant att följa, med tanke på att sossarna ägnat den mesta tiden åt att tala om hur fel Alliansen tänker men väldigt lite åt vad de själva har för tankar om framtiden. Nu har dessutom moderaterna snott gratis barnomsorg. Vad ska nu locka tillbaka barnfamiljerna, denna grupp som varje socialdemokratisk valrörelse varit inriktad emot?

Irans president vill utplåna Israel

Det var väl ingen som trodde att han tänkte något annat, den gamle revolutionsgardisten Ahmadinnejad, men alla blev ändå förvånade över att han sade det. DN spekulerar i att det var menat att höja insatserna i nervkriget mellan USA och Syrien. Själv lutar jag nog mer åt att Ahmadinnejad fortfarande inte riktigt fattat att vad han säger på en konferens om att utplåna Israel blir världspolitik.

Den ensidigt fördömande reaktionen (även från Sverige, halleluja) är dock glädjande. Trodde kanske Ali Esbati skulle komma med ett tröstens ord till den arme presidenten, men han post 'Äntligen' visade sig handla om något annat. Han måste ha missat det.

Bra är iaf att den iranska motståndsrörelsen helt plötsligt fick lite medieutrymme. Det finns faktiskt en ganska stor grupp iranier i Sverige som törstar efter frihet åt sitt land.

Malm ryter till

Jag har ofta tvivlat på LUFs ideologiska inriktning på sista tiden. Fredrik Malm har bl.a. den tvivelaktiga äran att inneha rekordet i att med darr på rösten säga 'avtalsenliga löner' flest gånger under ett landsmötesanförande. Men här har han hamnat helt rätt i försvaret av den personliga integriteten. Ännu är Polen ej förlorat!

Homosexuella par välsignas i kyrkan

TT rapporterar:

Homosexuella par kommer att kunna välsignas i Svenska kyrkan genom en så kallad välsignelseakt över registrerat parterskap. Det står klart sedan kyrkomötet, kyrkans högsta beslutande organ, på torsdagen röstat för förslaget om en välsignelseakt. Beslutet var relativt väntat då ett av kyrkomötets utskott tidigare ställt sig bakom förslaget med stor majoritet.

Det är naturligtvis välkommet att svenska kyrkan tillåter detta. Sveriges största samfund måste vara tolerant och öppet. Hade de sagt nej hade jag nog övervägt att lämna kyrkan. Samtidigt har jag lite svårt att förstå att homosexuella par så gärna vill bli välsignade av en organisation som ägnat de senaste 2000 åren åt att fördöma dem till helvetets eldar.

Reinfeldt snor sossarnas valfråga

Säga vad man vill om Reinfeldt men triangulera det kan han. I dagens DN-Debattartikel snor han skamlöst en trolig valfråga för socialdemokraterna och utlovar gratis förskola från tre års ålder. Briljant! Vad ska sossarna nu hitta på?

Artkeln är fullpackad med sosse-buzzwords för att attrahera den socialdemokratiska medelklassens väljare. Steget från socialdemokratin till nymoderaternas konservatism har aldrig varit kortare. Ibland urartar det förvisso till kväljande floskler, men Fredrik kan faktiskt lyckas i sin ambition att krama ihjäl Göran.

Conan kampanjaren

Conan O'Brien har lagt sig i presidentvalskampanjen. Den finska alltså. Eftersom han anser sig vara så lik Tarja Halonen (inte helt utan skäl) har han till och med gjort en liten reklamsnutt på bruten finska där han uppmanar finska folket att rösta på den omåttligt populära presidenten.

David Letterman är f.ö. lite lik Jan Björklund. Bara ett tips.

Kvotera mera?

Jag har länge funderat på att skriva en längre utläggning om föräldraförsäkringen. Nu fick jag en anledning.

Idag presenterar DN en Temo-undersökning om hur svenska folket ser på kvoterad föräldraförsäkring. Idag är försäkringen tretton månader lång, två är reserverade för varje förälder och resterande nio får överlåtas mellan föräldrarna.

Undersökningen visar att 60% inte vill kvotera mer än idag, medan c:a 35% vill det. Resten är osäkra. Rubrikerna var svarta, men personligen hade jag nog väntat mig ett hårdare motstånd mot kvotering, kanske 80-20 eller så. Alternativet att ta bort mamma- och pappamånaderna helt fanns inte ens med bland alternativen.

Resultatet var också uppsplittat på ålder och partitillhörighet. Dock icke kön, vare sig biologiskt, socialt eller självupplevt. Värt att notera är att de som befinner sig i småbarnsförälderåldern är de som är mest negativa till ökad kvotering. Kan vara värt att fundera på för dem som önskar kvotera - de som ska kvoteras är de som är mest emot det. I övrigt ökar motståndet mot kvotering med ökande ålder.

Vänsterpartister, miljöpartister och folkpartister är något mer kvoteringsvänliga, moderater, centerpartister och kristdemokrater något mindre. Sossarna uppvisar p.g.a. sin storlek ingen märkbar skillnad mot riket i övrigt. Detta kan också vara en direkt följd av partiernas väljarstruktur. Partierna som är mer positiva till ökad kvotering har överlag yngre väljare.

Själv är jag såsom reaktionär liberal skeptisk till alla försök att inskränka människors möjlighet att välja själva. Vem som ska vara hemma med barnen borde vara typexemplet på ett beslut som bättre fattas vid köksbordet än i riksdagen.

Effekterna är dock nedslående. Män stannar bara hemma en sjättedel av den totala tiden, i princip bara de lagstadgade pappamånaderna. Kvinnorna halkar efter på arbetsmarknaden och i löneläge. Männen får sämre kontakt med sina barn, barnen med sina pappor. Hur mycket kan man inskränka valfriheten för jämställdhetens skull? Är jämställdhet överordnat alla andra politiska mål?

I den enskilda familjen kan det också passa särdeles illa med kvoterad ledighet. En av föräldrarna kan exempelvis vara förhindrad att ta ut sin ledighet. Följden blir då att sexmånaders bebbar hamnar på institutionaliserade dagis. Jag undrar verkligen om detta skulle vara sunt, varken för barnet eller för föräldrarna.

Det är dessutom svårt att frångå att det är mamman som bär barnet i sin kropp i nio månader, föder det och sedan ammar det. Mamman skapar långt innan det föds en stark koppling till barnet, som pappan först långt senare (om alls) kan komma ikapp. Att släppa barnet ifrån sig efter sex månader är ur det perspektivet inte alls självklart. Att som man försöka slita barnet ur mammans händer och mota iväg henne till jobbet är så gott som omöjligt för normalt funtade och medkännande män.

Sådana hänsyn är dock inte politiskt korrekta och kallas biologism, vilket troligen är den ideologiska formen av biologi. Biologi i sin tur är studiet av levande varelser.

Riksdagslistan

Ikväll snickrar nomineringskommittén ihop en preliminär riksdagslista för Sörmland. Eder ödmjuke tjänare har gott hopp om en framskjuten placering, men avvaktar naturligtvis med spänning hur resultatet artar sig.

Svensk integration suger

Detta är inte längre enbart en folkpartistisk synpunkt utan bekräftas nu även av en rapport från OECD. Flyktingar som tas emot kommer inte ut i arbete utan skickas dit där den finns lediga bostäder, oftast ställen utan jobb. Där väntar det berömda bidragsberoendet. Planekonomi funkar inte. Låt folk jobba och bo där de vill så kommer de söka upp ställen där de kan göra nytta effektivt.

Flyktinginvandringen som borde och skulle kunna vara en nettovinst blir en nettoförlust. Förutom detta skapar systemet ett enormt mänskligt lidande vars följder vi kan se i de områden som präglas av utanförskap. Inte undra på att människor känner förakt för det svenska samhället.

De tolv fåglarnas armé

Nyheterna om den armé av illasinnade 'dödsfåglar' som ska ha självmordsbombat Eskilstunaån i syfte att sprida död och förintelse tycks betydligt överdrivna. Expressen basunerade i web-upplagan glatt ut att ett st. död and bar på fågelinfluensa. Aftonbladet hade dödsfåglar på löpet. Allt för att ett tiotal änder avlidit och en av dem var smittad med helt vanlig influensa. Man kan ju bli hispig för mindre.

Få överraskningar i Stockholmska provval

Stockholms län och stad är otvivelaktligen de två viktigaste folkpartistiska valkretsarna, något som gäller för i princip alla partier utom centern och möjligen kd. Provvalet för Stockholms stad (idag 6 mandat) blev klart för någon vecka sedan, det vanns av Jan Björklund före Birgitta Ohlsson.

Provvalet för Stockholms län (idag 8 mandat) offentliggjordes denna helg. Lars Leijonborg vann före Karin Pilsäter. Av de tolv första är tio riksdagsledamöter idag och en har varit det (Barbro Westerholm). Den som återstår är Fredrik Malm, idag ordförande för LUF. Några kandidater passade dessutom på att dubbla, dvs. ställa upp i båda kretsar - däribland Carl B Hamilton, Mauricio Rojas och Ana Maria Narti.

Den största överraskningen är nog ändå Gulan Avci, förlovad med ovan nämnde Malm. Hon kom på nionde plats i Stockholms Stad, men tack vare dubblingen och utnämnandet av Bo Könberg till landshövding har hon en hyfsad chans att komma in.

Mest besviken är troligtvis Ana Maria Narti som inte klarade topp tio i något av provvalen. Det krävs ett mycket bra valresultat för att hon ska få behålla sin plats i riksdagen.

Någon måste skriva en saga

Via Orakat hittade jag den legendariska sagan Pomperipossa i Monismanien som ingen mindre än Astrid Lindgren skrev i mars 1976. Den publicerades i Expressen samma dag som den ekonomisk-politiska debatten i riksdagen och ledde på hösten till att socialdemokraterna fick lämna Rosenbad för första gången på 44 år. Det krävs en tant.

Är detta verkligen de vise män som jag beundrade och värderade så högt? Vad är det de strävar efter att åstadkomma - ett samhälle så vrångt och omöjligt som möjligt? O, du min ungdoms rena blossande socialdemokrati, vad har de gjort med dej, tänkte hon (för nu började hon bli lite patetisk), hur länge ska ditt rena namn missbrukas för att skydda ett maktfullkomligt byråkratiskt orättfärdigt förmyndarsamhälle?

Så skrev hon.

Det var inte sista gången någon skrev sagor. 1988 skrev en lätt vrickad greve en sagobok som handlade mestadels om lapplisor. Men det var inte allt. Bland annat skrev han följande:

Det var en gång ett samhälle som var så svagt att det beslöt att kalla sig för Det Starka Samhället.

Sedemera kom den lätt vrickade greven på att all världens lidande inte berodde på lapplisorna som han trott från början utan på invandrarna. Det fick ödesdigra konsekvenser. Men än en gång kunde en sagobok slänga sossarna ur sadeln.

Om det ska bli maktskifte i Sverige måste någon skriva en saga.

Billigare sprit

För ett och ett halvt år sedan sänkte man spritskatten kraftigt i Finland. Anledningen var att man hade ungefär samma problem som vi har i Sverige, nämligen en enorm 'privatimport' och försäljning ur lastbilar och bagageluckor. Efter skattesänkningen ökade konsumtionen drastiskt. Fallen av rattfylla och misshandel likaså. Olyckskorparna kraxade att om vi gjorde så i Sverige väntade fördärvet.

Nu redovisar den finska regeringen resultatet. Konsumtionen minskar igen. Misshandel och rattfylla likaså. Den svarta marknaden är utplånad.

Ska Sverige ha en alkoholpolitik överhuvudtaget måste vi sänka skatten. Samtidigt måste vi naturligtvis vara beredda på de negativa effekter som detta får på kort sikt. Nyhetens behag gör att alkoholrelaterad brottslighet kommer ta ett glädjeskutt. Vi måste alltså förstärka ordnings- och trafikpolisen under en övergångstid. För svenskarna kommer att supa mer. Men det går över.

När det politiska blir personligt

Ung Vänster valde i veckan en ny ordförande som liksom partiordföranden Lars Ohly är kommunist och inte ser några problem med det. Personligen tycker jag att det är rätt bra att vänstern har en tydlig varudeklaration - de vill kommunismen och de som röstar på dem röstar för kommunismen. Nu har de dessutom tydligt deklarerat en ekonomisk politik som anser att den privata sektorn är 'onödig' och aviserar stora förstatliganden. Det kunde knappast vara tydligare.

Som tolvåring reste jag till Sovjetunionen och kunde själv se vad kommunism gör med människor och länder. Det var inte uppmuntrande. Historien förskräcker, vilket Wille Faler sätter fingret på.

När man har släkt som dött respektive blivit ärrade för livet i den finska kampen mot kommunistisk aggression från Sovjetunionen är det svårt att inte slås av en kräkreflex och kokande ilska när man ser människors historielöshet.

Tillsammans. Rättvisa. Trygghet.

Socialdemokraterna har lovat att göra äldreomsorgen till en valfråga. Det ser vi fram emot. I skriften ”Trygghet på ålderns höst” som de gav ut inför valet 2002 lovade de 10 000 nya platser i äldreboenden. Resultatet drygt tre år senare är istället 10 000 platser färre. Både Göran Persson och Ylva Johansson blånekar nu till att de överhuvudtaget lovat något. Varför skulle vi tro på deras löften nu?

Välkommen till rörelsen, här är din trisslott

Företag som Ladbrokes får inte bedriva spel i Sverige hur som helst. Det är nämligen reserverat år Rörelsen[TM]. Som här i form av "den ideella föreningen Spero". Självklart kan man inte släppa på ett monopol man själv drar in grova stålar på. Spero ägnar sig dessutom åt tämligen aggressiv marknadsföring. Skämmes för denna oerhörda dubbelmoral!

Integritetsfanatiskt Eldunderstöd

DN:s ledarsida ägnas idag åt Thomas Bodström och hans tummande på rättssäkerheten. De som önskar en rejäl debatt om integritet och rättssäkerhet (som jag) applåderar.

När ska Guíllou komma ut ur garderoben?

Han är borgare. Så det skriker om det. I artikeln ovan driver han en kulturpolitik som närmast är ett eko av Ny Demokratis dansbandspopulism, långt långt till höger om kulturkonservativa moderater och folkpartister. Kultur ska sälja, tycker Guillou. Kulturarbetare ska inte försörjas på livstid med skattemedel för att de gör saker ingen begriper. Jämför motsvarande kulturpolitiska utspel hos liberala ungdomsförbundet. Vissa av kulturarbetarnas tiggarbrev synliggör en hårresande attityd att de har rätt att bli försörjda av staten. Det är dags att skrota kulturarbetaren och återinföra kulturföretagaren!

Sossarna ökar solidariteten

Utredaren Anna Hedborg (s) föreslår att de som tjänar riktigt mycket ska få mer pengar för att vara hemma och vara sjuka. För att öka solidariteten. Soldaritet fick helt plötsligt en ny innebörd. Undrar hur många av sossarnas undersköterskor och liknande som är intresserade av att vara solidariska med Carl-Henric Svanberg...?

Regeringar

Idag presenterades Norges nya koalitionsregering. Det norska vänsterpartiet får ta hand om bl.a. finans- och utbildningsdepartementen. Det vore väl käckt med Lars Ohly som finansminister och Kalle Larsson som utbildningsminister?

Regeringen består av nitton ministrar. Den tyska regeringen av sexton. Då kan man ju fundera vad Göran Persson ska med 22 st. till? Behöver verkligen folkhälsan eller vuxnas lärande egna ministrar?

Jag betackar mig för enmansvalkretsar

Dick Erixon har lagt märke till att junilistans intåg gjort att Alliansen förlorat sin majoritet bland väljarna och skriker än en gån efter enmansvalkretsar (läs här och här). Enmansvalkretsar bygger på den föråldrade principen om ett bondesamhälle där ingen någonsin flyttar och den mycket lokala kommunikationen som det absolut viktigaste. Jag tror Dick har helt åt helvete fel lösning på problemet.

Enmansvalkretsar leder ofelbart till tvåpartisystem. I tvåpartisystem tenderar partierna att placera sig mycket nära varandra politiskt. Valkampanjen blir sedan smutsigare eftersom moståndarens förluster är samma som egna vinster. Jag vill minnas att två tredjedelar av all valreklam i USA är negativ, en tredjedel positiv. Kandidaterna blir också mer slätstrukna för att kunna fånga upp så breda strömmar som möjligt - normalt sett medelålders män i slips. Dessutom blir en hel del mandat 'säkra', vilket dödar valkampanjen helt i vissa områden och leder till lägre valdeltagande.

Istället för att bara kasta om kuttingen till ett annat valsystem kanske vi borde fundera på hur vi vill att valsystemet ska fungera och vilka effekter det ska ha. Det här är mina tankar.

1. Jag vill kunna rösta på vem jag vill. Idag är jag bunden av att jag är skriven i Sörmland och kan därför bara rösta på kandidater härifrån. Om så inte var fallet skulle jag 1998 röstat på Sofia Larsen (c) från Örebro och 2002 på Nyamko Sabuni (fp) från Stockholm.

2. Jag vill ha mer renodlade personval. Det enda riktiga vore att valet gick till så att man väljer en kandidat, som tillhör ett parti, och att de som fått flest kryss kommer in (om partiet kommer in). Jag tror Finland ligger nära ett sådant system.

3. Jag vill ha regeringar med majoritet. Detta är det bästa av Dicks argument för enmansvalkretsar. Men man kunde ju börja med att ändra regeringsformen (?) så att regeringen måste ha aktivt stöd av en riksdagsmajoritet, inte bara vara tåld av den som nu. Det går även att förstärka utslaget av val utan att införa enmansvalkretsar. Utjämningsmandaten skulle man t.ex. kunna fundera över och ev istället ge utslagsmandat.

4. Jag vill ha färre partier. Fyra vore lagom (de konservativa, liberalerna, sossarna och miljökommunisterna). Båda block behöver ett idédrivet parti för att inte mittenpositioneringen och trianguleringen ska bli för stor. Tyskland hade länge ett väl fungerande system. Spärrarna för små partier borde vara något högre och sättas i absolut antal röster. Det ska inte vara lättare att komma in bara för att valdeltagandet går ner!

5. Jag vill ha mandat baserade på absolut antal röster. Istället för att som idag alltid ha 349 riksdagsmandat kunde man sätta ett visst antal röster som krävs för ett mandat (ex. vis 15 000). Riksdagen bör dock även fortsättningsvis alltid ha ett udda antal ledamöter för att undvika lotteririksdag.

Uppdatering:

6. Jag vill kunna rösta via internet. Det funkar tydligen redan i Estland enligt I Chydenius fotspår. Detta borde kunna läggas ut på bankerna likaväl som posten kan sköta poströstning. De har redan adekvata system för internetsäkerhet på plats.

Snillen spekulerar

Expressen har någonstans mellan Natacha Peyres bröst lyckats klämma in en spekulation i att Göran Persson (med. dr. h.c.) kommer att sparka Laila Freivalds och Lena Hallengren ur regeringen i samband med s-kongressen. Jag tror inte det är troligt. Framför allt är det svårt att ersätta Freivalds. Persson har försvurit sig åt att ha elva kvinnor och elva män i sin regering, vilket innebär att även den nya utrikesministern måste vara kvinna. I och med att Persson har svårt att tåla kraftfulla personligheter, framför allt kvinnor, har han väldigt få att välja mellan. Att Carin Jämtin som kanske (i hård konkurrens) är regeringens allra svagaste och mest osynliga statsråd skulle bli utrikesminister låter helt befängt.

Lena Hallengren åas är vad man i andra länder kallar en junior minister. Hon har en så lätt portfölj att det inte ens märks när hon är föräldraledig. Tanken är naturligtvis att hon ska lära sig regeringsmaskineriet för att senare kunna bli minister på riktigt. Detta innebär också att man inte har några förväntningar på henne. Att hon när hon då levererar precis vad som förväntas - inget - skulle få sparken låter även det väldigt konstigt.

Uppdatering:

Inte heller Jonas Morian (s) som kan förväntas ha större insikter än jag i socialdemokraternas inre liv tror på Expressens spekulationer.

Världens högsta skatter

TT rapporterar om skatter:

Sverige är fortfarande det land av de 30 medlemsländerna i den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD som tar ut mest skatt i förhållande till sin bruttonationalprodukt (BNP).

I fjol motsvarade det svenska skatteuttaget 50,7 procent av BNP, jämfört med 50,6 procent 2003, enligt OECD:s statistik. Danmark kommer tvåa i skatteligan med ett skatteuttag på 49,6 procent, följt av Belgien med 45,6 procent.
Lägst är skatteuttaget i Mexiko, 18,5 procent, Korea, 24,6 procent och USA, 25,4 procent. Det genomsnittliga skatteuttaget i OECD ligger kring 36 procent.

Sverige har alltså ett skattetryck som ligger i runda slängar 15% över OECD-snittet. Det innebär 3000 kr i månaden för en person med en lön på 20000. Kunde vi komma ner till Belgiens nivå så skulle bara det vara en tusenlapp.

Återkoppling till kristallkulan

Jag tippade ett stöd för junilistan på mellan fyra och fem procent. Ruab har nu gjort en mätning där de får 4,8%. Det är en rimlig siffra. Normlat sett tappar dock nya partier på upploppet i valrörelsen, så vill Nils Lundgren känna sig säker måste han nog skrapa ihop mer stöd innan valröreslen börjar. Det verkar vara i första hand moderater och centerpartister som lockas av junilistan. Vänsterpartiet tappar också, men jag tvivlar på att särskilt många av dem lockas av Lundgren et consortes. Möjligen skulle det vara bristen av budgetdisciplin som får vänsterpartister att skina upp.

I helgen kommer troligen det stympade Sjukvårdspartiet att tillkännage att även de ställer upp i riksdagsvalet. Några 4% kommer de inte att komma upp i, men kanske kan de ta enstaka mandat från Norrbotten och Värmland där de är det näst största partiet i landstingsvalet.

Nobelpriset till svensk-kubanska föreningen?

Från nobelpristagaren Harold Pinters hemsida (via Hyllengren):

Cuba Solidarity Campaign

"OUR AIMS: We are the British campaign for the defence of Cuba and its peoples' right to self-determination and national sovereignty."

Harold Pinter is an active delegate and speaker on behalf of the CSC, especially in its campaign against the US Embargo.

Ridå.

Uppdatering:

Pinter står även som nr.10 på denna namnlista för att befria Serbiens förre diktator Slobodan Milosevic. (Tack Yoav)

Uppdatering II:

Listan ovan misstänks vara fejkad. Låt oss hoppas att så är fallet.

Den som sig i leken ger får leken tåla.

Utan att dra alltför tillspetsade poänger kan man dra paralleller mellan Tiina Rosenberg och Sverigedemokraterna efter Rosenbergs inlägg på DN Debatt idag. Båda vill leka politiker men inte kännas vid hur politikers verklighet ser ut. Tiina har nämligen både blivit angripen av politiska motståndare och hårt vinklat citerad av media. På grund av detta ser hon sig nu föranledd att gråta ut på DN Debatt och lämna politiken, givetvis efter att ha kastat en hel del skit. Bl.a. angriper hon Timbro för att ge gratis givit henne 'Och världen skälvde' av Ayn Rand. Jag fick betala för den. Det är för övrigt en bok om en stark och driftig kvinna skriven av en kvinnlig författare. Sämre förebild kan man ha.

Total idioti

En feministisk ekonomisk politik förutsätter en kraftig höjning av skatterna, främst för männen, fler anställda i offentlig sektor och höjda offentliga utgifter. Det är slutsatsen i en rapport om feministisk politik, som vänsterpartiet presenterade på onsdagen.

Rapporten utgår helt ifrån att det bara är i den offentliga sektorn som en framgångsrik feministisk ekonomisk politik kan föras. Den privata sektorn betraktas i huvudsak som onödig och svarar enligt rapporten inte mot "folks verkliga behov".

Egentligen gör sig väl detta bäst utan kommentarer. Men ändå. Vänsterpartiet känner visst inga behov av mat eller kläder, vilka ju är bra exempel på saker som tillhandahålls av den privata sektorn.

Jag trodde faktiskt miljöpartiet skulle ta hem priset för mest korkade ekonomiska politik med sitt räntefria samhälle, men denna svulstiga gammelkommunistiska historia lämnar det räntefria samhället långt bakom sig.

Nej, nej och åter nej till DNA-register!

Thymbra säger allt jag vill säga om regeringens nya planer på att lägga beslag på vårt DNA. Som bloggens trogna läsare vet är DNA-registrering mitt favorithatobjekt. Om det är något varje människa har rätt till så är det den egna kroppen och den kod efter vilken den är konstruerad.

Helt sjukt.

Bloggkollegan Johan Hammarqvist, som är pressekreterare åt Maud Olofsson, ämnar ställa upp i kommunvalet i Eskilstuna vilket föranledde ett reportage i tidningen Folket. Där stod bland annat följande:

Johan Hammarqvist har tidigare arbetat med psykiskt sjuka i Flen och på centerpartiets riksdagskansli.

Hmm...?

Morgen, Frau Kanzlerin!

Tänk att man skulle få säga det innan godmorgon, fru statsminister. När jag pluggade i Tyskland under nittiotalets sista skälvande år listade en dagstidning fördelar med att vara kvinna resp. man. Slutsatsen var glasklar. För män är fördelen att de kan bli kansler - för kvinnor att de kan gifta sig med kanslern. Jodå, det är sant. Men Tyskland har nu liksom tidigare Norge, Finland och Storbritannien (för att bara nämna några) fått en kvinnlig regeringschef. Sverige har återigen blivit akterseglat i vår paradgren av de konservativa på kontinenten.

Angela Merkel står nu inför en mycket svår situation. Hon har tvingats gå i koalition med ärkerivalerna i socialdemokratin. Båda partierna kommer att försöka blockera varandra. Regeringen riskerar att bli svag och impopulär och eftersom huvudmotståndarna i ett traditionellt tyskt val sitter i den tillsammans kan folket söka sig till extremister på alla möjliga kanter för ett alternativ. Om Merkel lyckas få styrsel på regeringsbygget kan hon dock vinna förtroende för en borgerlig regering i nästa tyska val.

Lycka till, du kommer att behöva det.

Har alla blivit fullständigt galna?

Vaxholmskonflikter tar fram det sämsta hos människor. Sossarna och moderaterna tävlar om vem som kramar kollektivavtalen mest, samtidigt som de enligt DN 'tar till brösttoner' mot EU. När sossarna och moderaterna är så överens blir jag misstänksam.

Samtidigt i Finland - en mer pragmatisk syn...

Det borde i vart fall göras en utredning eller liknande hur det finska systemet skulle kunna tänkas fungera i Sverige. Uppenbarligen har den s.k. svenska modellen problem på en allt mer öppen arbetsmarknad, och som vanligt är det den enskilda människan som kommer i kläm.

Som jag ser det blir det en stor liberal utmaning de kommande tio åren eller så att utforma ett regelsystem för arbetsmarkanden som skyddar den enskilde under de nya förhållanden som råder. facket måste få en ny roll, mer i linje med vad som ursprungligen var tänkt. Fler konkurrerande fackföreningar måste etableras så att den som är missnöjd kan byta.

Arbetsgivare ska åas inte få betala människor hur lite som helst bara för att de valt att stå utanför facket. Det är idag lagligt att betala människor mindre än socialbidragsnormen för heltidsarbete. Detta tycker jag är fel och omoraliskt.

Den liberala staten ska skydda människor från våld och tvång. Det är kärnuppgifterna, oavsett vilken form av liberalism man svär sig till. För mig innebär detta att den liberala staten ska skydda den enskilda människan även från det tvång som utövas av de enväldiga parterna på arbetsmarknaden. Frågan är om det överhuvudtaget är en marknad i den klassiska bemärkelsen när det finns ett de facto förhandlingsmonopol såväl på arbetsgivar- som arbetstagarsidan.

En lördag på frihetsforum

Jag och Thymbran besökte frihetsforum igår lördag för att få lite frihetlig inspiration i vardagen. Tim ska ha en stor eloge för att ha dragit ihop hela detta arrangemang för den samlade liberalismen. Det ska väl nämnas att överrepresentationen av ungdomsförbund, Stockholm, libertarianer och bloggare var rätt massiv. Men förhoppningsvis får evenemanget leva vidare och bredden kan öka allt eftersom ryktet sprider sig.

Det här såg vi:

13:00
Christian Gergils - Radikalerna

Flum.

14:00
Paneldebatt - Feminism utan socialism

Mördande tråkigt. Endast Carolin Dahlman var förtjänt av att sitta i panelen. Någon debatt blev det inte eftersom alla tyckte likadant, alla kallade sig feminister och moderatorn Patrick Krassén inte kastade in de brandfacklor (föräldraförsäkringen ex.vis) som hade behövts. Panelen hade mått bra av en Birgitta Ohlsson och en rabiat antifeminist. Liberal kritik av feminismen saknas inte, vilket inte verkade var fallet om man lyssnade på panelen.

15:00
Fredrick Federley - Federleyism

Fredrick Federley, för dagen iförd en T-shirt som det stod 'Federley' på, höll låda om Federleyism i en timme. Eller var det federalism..? Äntligen något värt att lyssna på.

16:00
Dick Erixon - Hur samhällsdebatten kan breddas

Dick Erixon är ju den svenska bloggens grand old man. Jag har inte hört honom tidigare, men han var faktiskt en helt ok föredragshållare. Han drev sina teser om att FN ska skrotas, att George W Bush är gud närmast och att Vilhelm Mobergs ersatts av Folkhälsoinstitutet i debatten. Småputtrigt provocerande, men särskilt mycket om att bredda samhällsdebatten handlade det ju inte. Alla bloggare som ville höra att de faktiskt gör något bra och inte bara är exhibitionister blev dock nöjda.

17:00
Douglas Roos - Spelmonopol

Douglas Roos är VD för Ladbrokes Norden. Han var programmets förste arenarockare och demagog. Han sågade spelmonopolet med inlevelse, patos, fakta och en frisyr värdig en italiensk elitfotbollsspelare. Särskilt den kvinnliga delen av publiken uppskattade denna punkt.

18:00
Paneldebatt - Israel och Palestina

Det är bra att det finns ställen där man kan höra en debatt om Israel och Palestina som förs i en sansad och resonerande ton. I det här fallet urartade det dock fläckvis till ren byråkratiska och innantillläsning. Lisa Abramowicz från Svensk Israel-information förde Israels talan och Aron Lund från Liberala Palestina-nätverket palestiniernas. Fredrik Malm som skulle föreställa moderator kunde gott ha varit en hårdare debattledare för att få lite mer fart på det hela.

19:00

Frykman och Thymbra avviker till närbelägen kinesrestaurang och återvänder lätt salongsberusade till:

21:00
Henrik Alexandersson - Ett principiellt perspektiv

Det var något slags fotbollsmatch. Därför hade skaran åhörare decimerats och medelåldern stigit betydligt tills kvällens höjdpunkt, när Hax, frihetsfrontens primus motor, imposanta gestalt intog scenen. Frihetsfronten är som bekant galna. Men deras uppgift är inte heller att föra regeringsfähig praktisk politik. Alla politiska partier fick sig välförtjänta kängor ("Sverige styrs av små gröna män"). Dock tycks den gode Hax vara dårad av den allmänna trenden att vara helt okritisk mot Centern. Man tycker att en nyliberal borde vara lite vassare mot ett parti som vill subventionera bränning av torv.

Kvällen avslutades sedan med ett kort besök på restaurang Hubertus, då SJ i sin monopolistiska nåd beslutat att ingen torde åka från Stockholm till eskilstuna senare än kl. 23:25 en lördag.

Sammanfattningsvis kan man säga att även om det fanns punktvisa brister, vilka jag i min elakhet haft mage att peka på här, var det som helhet ett mycket bra initiativ. Jag hoppas att Frihetsforum får fortsätta leva och utvecklas som en lisa för själen och föda för intellektet hos alla oss liberaler som kämpar i motvind.

Frihetsforum

Även jag ska under helgen besöka Frihetsforum i Stockholm, som arrangeras av de ungdomsförbund som har liberala tendenser. Det är positivt att liberaler träffas över partigränserna. Det framstår rätt löjligt att Sveriges liberaler ska vara uppdelade i tre partier och där samsas med olika oliberala intressegrupper.

Blix får Nobels fredspris. Nästan.

Norrmännen gillar att peta USA i magen med sina fredspris. Den här gången ger man det till Hans Blix utan att riktigt ge det till Hans Blix. Istället går halva till hans organisation (det internationella atomenergiorganet IAEA) och den andra halvan till hans efterträdare (Mohammad El-Baradei). Adressaten lär dock inte gå någon bedömare förbi.

Kritiken kommer från så vitt skilda håll som "Det här är Lennart" på Greenpeace som från dem som vill förvandla Mellanöstern till en prydligt asfalterad parkeringsplats. Per Ahlmark lär väl bli rasande, snart i en DN-kolumn nära dig. Själv är jag som kärnkraftsförespråkare rätt nöjd med att organet för kärnkraftens fredliga användning blir belönade. Kan priset göra sälkramarvänstern och bombhögern ungefär lika upprörda kan det väl inte vara fel?

Integriteten igen...

Folkpartiets ledamöter i justitieutskottet har sagt ja till Thomas Bodströms förslag om lagring av uppgifter om e-post och mobiltelefontrafik. Som integritetskramare tycker jag naturligtvis detta är fel. Det är inte med register man fångar bovar, och terroristerna lär nog kunna krypteringens dunkla konst. Inför attentatet mot World Trade Center vill jag minnas att de kommunicerade genom kurirer (mycket primitivt!) eftersom de förutsatte att all trafik skulle vara avlyssnad.

Folkpartiets samvete har dock inte tystnat, EU-parlamentarikern Cecilia Malmström gör motstånd mot förslaget nere i Bryssel. You go girl! Som jag tidigare nämnt har jag henne som favorit att axla partiledarmanteln när Lars Leijonborg lägger av. Hennes aktier blev inte direkt svagare av detta.

Svårt för små partier

Demoskop har gjort en opinionsmätning. Det är den första där åtminstone några intervjuer gjordes efter att junilistan aviserat att de tänker ställa upp i riksdagsvalet. En viss ökning finns för 'övriga partier' men framför allt ligger både kd och c illa till. Tendensen att vi närmar oss ett mer eller mindre renodlat presidentval är tydlig. De stora partierna går relativt starkt medan de små hamnar nära spärren.

Kanske är det dags att seriöst överväga en valallians, som SvDs ledarsida föreslagit?

T-benstek och spelmonopol

Det rapporteras ju väldigt ofta i Sverige om tokiga påhitt i EU, men mindre om de bra. Därför vill jag lyfta fram två exempel på positiva saker EU-kommissionen har gjort idag.

Först och främst har Charlie McCreevy som är kommissionär för den inre marknaden beslutat att ge sig på det svenska spelmonopolet. EU håller inte med om att Sverige själv kan bestämma om spelmonopol eller icke. Särskilt bizarr är naturligtvis den tunga marknadsföring Svenska Spel ägnar sig åt för att prångla ut sin monopolprodukt. Monopol som enbart har till syfte att dra in pengar till staten är en styggelse. Avskaffa!

För det andra har kommissionen hävt förbudet mot T-benstek! Galna ko-sjukan är inte längre årets modesjukdom så den som vill grilla under brittsommarhelgen som komma skall kan slänga på en härligt saftig T-benstek igen, förutsatt att det hinner komma ut några i affärerna.

Symptomatiskt?

TT har valt följande rubriker för att rapportera om Allianspartiernas budgetmotioner:

Kd vill halvera bensinmomsen

Moderaterna går vidare med skattesänkningar

Fp vill ha snabb sänkning av fastighetsskatten

Centern föreslår extra barnbidrag för småbarn

En verkar inte riktigt passa in. Hmm.

Folkpartiet får stöd av 45%!

Det är nämligen så många som kan tänka sig att rösta på fp. Vilket är vad man mätt här för junilistan när man säger att18% stöder dem. Väljarpotentialen. Inte hur många som säger att de ska rösta på junilistan. Har de samma utväxling som folkpartiet betyder dessa 18% snarare 4-5%. Det är naturligtvis illa nog.

Grandet och bjälken

Dick Erixon stretar även han stockkonservativt emot ett Turkiskt EU-medlemskap:

Turkiet är kulturellt, historiskt, religiöst och (huvudsakligen) geografiskt inte en del av Europa.

Det är i så fall inte Sverige heller. Vi är konstiga protestanter på en halvö i norr som egentligen historiskt haft mer att göra med Ryssland, medan Turkiet verkligen varit inblandat i den europeiska historieutvecklingen.

Junilistan till riksdagsval

Jag tillhörde dem som inte trodde att junilistan skulle ställa upp i riksdagsvalet. Jag hade fel. Nu har de beslutat att ställa upp och programmet andas en tristare, mer byråkratisk variant av Ny Demokrati. Eller kanske snarare Ankdammen, Ian Wachtmeisters bok från 1988 innan han utsett invandrarna till huvudfiende.

Junilistan vägrar låta sig klassificeras i höger eller vänster precis lika envist som vilket pretentiöst band som helst som består av trummor, bas och två gitarrer vägrar kalla sin musik för rock. De har till och med mage att kalla det upplägg som kristdemokraterna, miljöpartiet och fi haft innan dem för 'ett nytt koncept'. Tillåt mig småle. Junilistan är ett högerparti.

Vi får se om mina farhågor för överbudspolitik och budgetunderskott infrias.

Bäva månde kristdemokraterna. Men bäva månde egentligen alla mindre partier med en EU-skeptisk opinion. Kanske blir det ändå så att nettoresultatet blir färre partier i riksdagen, inte fler.

Uppdatering:

Junilistan föreslår ett skatteavdrag på 5-10% för inkomster mellan 100000 och 300000 kronor om året. Detta skulle kosta enligt min uppskattning 40-80 mdr, beroende på vilken procentsats de väljer. Inte en tillstymmelse till finansiering finns i planen. Jag verkar få mer rätt än jag kunde ana.

Demokrati till vilket pris?

Jag köpte min kärlek för pengar
för mig fanns ej annat att få

- Gustaf Fröding

Socialdemokraterna i Eskilstuna vill inte köpa kärlek, men väl högre valdeltagande. Och det är väl kärlek det med. Därför tänkte de pytsa ut extra partistöd under valåret, varvid folkpartiet slog bakut och tyckte att så gör man fan inte med skattebetalarnas pengar. Beslutet fattades i den s.k. demokratiberedningen, vilket spetsade till saken ytterligare något, så vi beslöt att hoppa av.

Jag skrev en debattartikel i Eskilstuna-Kuriren tillsammans med vår gruppledare, Kerstin Lindroos. De kostade även på oss en ledare. Sossarna skrev en motartikel i den regimtrogna tidningen Folket. Det blev även lite nyhetsrapportering, ex. här och här.

Uppdatering:

Idag skriver Alex Voronov i sin perspektiv-spalt i Eskilstuna-Kuriren om avhoppet och att sossarna och centern bör ta ur fingrarna ur syltburken.

Österrike trilskas

Jag hörde Tomas Gür på radion idag. Han sade att Turkiet aldrig varit så demokratiskt och europeiskt som idag, men aldrig framställts mer främmande och bakom i europeiska medier. Det kan ligga något i det. Österrikes förbundskansler Wolfgang Schüssel har lokalval idag och vill inte vara den som säljer den starkt antiturkiska opinionen i Österrike för billigt. Han tänker trilskas in i det sista.

Turkiet har varit en viktig del av den europeiska historien sedan Konstantinopel föll. Turkarna behärskade Balkan och stod utanför Wien. Turkiet kan också ses som en symbol för det muslimska Europa, ett Europa som blivit bortglömt och förträngt sedan tyngdpunkten försköts från Wien-Rom-Madrid till Berlin-Paris-London. Men islam har varit en del av vår gemensamma europeiska historia sedan medeltiden. Och kejsaren i Konstantinopel var Europas mäktigaste man näst påven. Turkiet hör hemma i Europa.

Kort om siffror

Folkpartiet går för tillfället riktigt dåligt i opinionen. Det beror på att vi har lättflyktiga väljare som på ena kanten kan gå till sossarna, på den andra till moderaterna. När det är mycket fp på TV (som efter landsmötet) har vi 15%, när det är lite ser det ut som nu. Folk gillar oss men har svårt att komma ihåg det.

Sedan ska man inte underskatta att sossarna fick debatten efter Bankeryd dit de ville. Det diskuteras ersättningar och bidrag i oändlighet, medan alla tycks ha glömt bort att det finns en skattesänkning på ungefär en tusenlapp i månaden i botten. Sänkt skatt till alla som jobbar är ett bra budskap. Som Margaret Thatcher skulle ha uttryckt det - preach it!

Testresultat

You are a
Social Liberal
(93% permissive)

and an...

Economic Conservative
(66% permissive)

You are best described as a:
Strong Democrat

You exhibit a very well-developed sense of Right and Wrong and believe in economic fairness.

Via Sakine.