När jag bodde i Linköping (sent nittiotal) körde jag Napster över det LAN som någon vänlig själ installerat i studentområdet. Det var för den tiden mycket snabbt och bekvämt. I Linköping står för övrigt Folke Filbyter staty på stora torget så det torde i allt vara fildelningens Mecca.
Immaterialrätten reglerar rättigheterna till intellektuell egendom. Det är den som gör att om jag börjar skriva porrnoveller med fantasyinslag om någon som heter Harry Potter så kommer elaka advokater att se till att jag får leva resten av mitt miserabla liv på vatten och bröd.
Det är inte självklart att det ska vara så. Det går att tänka sig ett samhälle där så snart en idé offentliggjorts är den fri att använda, vrida på och missbruka av samtliga. Troligen skulle utvecklingen av en enskild idé gå snabbare i ett sådant samhälle. Troligen skulle också färre människor bry sig om att offentliggöra sina goda idéer eftersom de inte får behålla frukterna av dem.
Idag är det främst på musikområdet som gamla invanda tankar om immaterialrätt utmanas. Det började med en liten manick som kallades sampler på åttiotalet. Sedan brakade helvetet löst och några skamlösa genier gjorde några riktigt justa vax innan the powers that be kom på att det nog inte kunde vara tillåtet att sno andras musik i små snuttar och rappa till för att sen sälja det som eget. Idag lyfter ingen på ögonbrynet när de hör Chaka Khan i dubbel hastighet för man vet att samplingen är ok:ad av Chakas advokater och betald. Stevie Wonder har till och med fått ett riktigt lukrativt liv efter den kreativa döden på det här viset.
Problemet är naturligtvis att ett riktigt billigt sätt att göra musik har blivit ett ohyggligt dyrt sätt att göra musik. Även moraliskt är det tveksamt. Stöld av idéer och snuttar har alltid varit en utomordentligt viktig del av musikutvecklingen. De flesta låtar bygger på minst 90% beprövad och stulet material och max 10% eget och nypåhittat. Man uppfinner inte kvint- och kvartscirklar, taktarter och fraser varje gång eftersom det är ineffektivt och det som finns sedan Bach bevisligen funkar.
Politik funkar lite på samma sätt. Sällan kommer någon på en sant originell idé, det handlar snarare om att kombinera befintliga idéer på ett tilltalande och konsekvent sätt.
Att fildelning fått sådana enorma proportioner är egentligen lite egendomligt eftersom grundtanken inte är ny. Det som är nytt är att tekniken gjort det snabbare och enklare. Redan för länge, länge sedan kopierade man musik och film (och tog kvalitetsförlusterna) istället för att köpa originalprodukten.
På ägarsidan resonerar man också väldigt olika. I början av karriären är de flesta bara intresserade av maximal spridning av sin musik. De allra, allra flesta kommer hellre inte längre än till början av karriären. Sedan, och rapporter tyder på att det stadiet inträffar när man varit professionell i ungefär ett år, börjar man vilja tjäna pengar. Då ser man den ökande spridningen som stöld.
Det är också felaktigt att tänka sig att artister skulle förlora hela sin inkomst om fri kopiering till eget bruk tilläts. Skivor skulle fortfarande säljas (de låter bättre, har alla fakta och ser snyggare ut). Konserter och offentliga framträdanden ger betydande inkomster. Men framför allt får man fortfarande inkomster av kommersiellt användande av musiken i TV, radio och andra media. Att artister ska leva på skivförsäljning allenast är ett relativt nytt påfund. Troligen var det Beatles som började - för att de var lata.
Den lata artistens guldålder är alltså över, även om de kämpar med näbbar och klor för att få vara kvar. Oavsett om man kriminaliserar fildelning eller inte är anden ute ur flaskan. Risken att åka dit är så liten för den som husbehovsdelar att ingen kommer att sluta. Det är mitt enbart pragmatiska argument för att kriminaliseringen var fel. Det blir ett kraftfullt slag i luften.
Musik- och filmindustrin måste göra en smärtsam strukturomställning. De har länge varit vana vid att tjäna pengar på vissa områden som tekniken nu gjort olönsamma. Det händer de flesta industrigrenar och det är inget konstigt. Samtidigt finns inget som tyder på att intresset för musik och film har minskat, eller förmågan att betala för nöjet. Tvärtom. Men den som säljer en produkt måste hitta kunden på kundens villkor, det är grundläggande marknadsföring. Att istället föra krig mot sina kunder är rent av kontraproduktivt.
Expressen har rätt om Sametinget
6 timmar sedan
2 kommentarer:
"felaktigt att tänka sig att artister skulle förlora hela sin inkomst om fri kopiering till eget bruk tilläts."
Det finns massor med intäktskällor för skapare - inte minst skatt är en stor källa. Varför upphovsrättsmonopolisera och kopieringsförbjuda skattebetald kultur?
"Oavsett om man kriminaliserar fildelning eller inte är anden ute ur flaskan."
Problemet är de extrema förslag till straff och regleringsskyddad DRM som musik m fl-branscherna lobbar hårt på er politiker, utan att ni någonsin träffar andra bredare intressen. På fullt allvar föreslår upphovsrättsindustrin flera år i fängelse, ovanpå straff som redan är oproportionerliga.
Även om bara några individer drabbas av dessa straff, så är det fel.
"Den lata artistens guldålder är alltså över... ...De har länge varit vana vid att tjäna pengar på vissa områden som tekniken nu gjort olönsamma."
Rätt resonerat - det råder utbudsöverskott på kreativa marknader. Akademiska ekonomer blir mer och mer skeptiska till hårdare upphovsrätt. Kostnaderna för att skapa har minskat radikalt - fördelarna med friare kopiering har ökat i motsvarande grad. Friare marknader på även dessa områden vore av godo.
Dessutom finns det strategiska skäl för dig som folkpartist att stödja friare marknader för information. Sossarna håller på att begå en jätteblunder och positionerna sig hårt som försvarare av Bodström-kontroll, musikmonopolens vinster och repression av fildelare.
Det största felet med dagens upphovsrätt är som jag ser det att den varar alltför länge. Patent varar i tjugo år trots att det kan vara miljonbelopp i utvecklingskostnader. Det borde räcka för upphovsrätt också.
Skicka en kommentar