I sossetidningen Folket kan man läsa om att Byggnads är ledsna i ögat över att det kommer in en massa utlänningar och jobbar i Sörmland. Det tycker inte jag. Däremot håller jag fullständigt med Byggnads om att det inte är ok att utnyttja människor bara för att de kommer från andra länder. Byggnads erkänner också att de i första hand är upprörda eftersom deras egna medlemmar hotas. Jag är mer oroad över att folk får så lite betalt att det understiger socialbidragsnormen. Åtminstone det borde staten garantera - att den som jobbar ska efter skatt få mer i fickan än den som går på socialbidrag.
Det ska löna sig att arbeta, det ska löna sig bättre att arbeta, det ska alltid löna sig att arbeta.
Problemet är att detta är fullt lagligt i Sverige idag, eftersom vi inte har lagstadgade minimilöner. Man får betala hur lite man vill så länge man inte är bunden av ett kollektivavtal. Iofs blir man fredlös och facket får carte blanche att jävlas med en (svensk arbetsrätt blir bara konstigare ju mer man lär sig) men lagligt är det. Brydde sig Byggnads verkligen så mycket om utnyttjade utländska arbetare som de påstår skulle de sluta krama kollektivavtalen som bara gynnar dem själva och börja förespråka lagstadgad minimilön.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Man måste komma ihåg kollektivavtalens normerande effekt. En anställd utan kollektivavtal kan använda sig av till exempel 36 paragrafen i Avtalslagen och få domstolen att anse lönen som oskälig på grund av att kollektivavtalen stadgar en mycket högre lön än den som arbetstagaren får.
Till exempel får nog 20 kr/timmen alltid anses oskälig till en myndig person med gymnasiekompetens. På det sättet kan man nog hävda att lagstiftaren har stiftat minimilöner som varierar beroende på bransch, det kanske till och med är ett smidigare sätt att reglera lönernas miniminivåer än en minimilön av amerikanskt snitt.
Jo, visst har kollektivavtalen normerande effekt, och ja, visst skulle man teoretiskt sett kunna använda § 36 AvtL i liknande situationer. Frågan är dock bara 1) hur väl man skulle lyckas, eftersom § 36 används ganska restriktivt och 2) vilka av de individer - som accepterade 20 kr i timmen - som har möjlighet (energi, pengar, kunskaper) att vända sig till domstol för att få sin sak prövad.
Finns minimilöner är det inget snack om saken. Ingen som jobbar och betalar skatt ska få något lägre än det, och man behöver inte gå till domstol för att på det sättet försöka kräva sin rätt mot arbetsgivaren.
Om marknaden är avreglerad så är det alltid en förhandling om vad som är lön. Finns det gott om arbetskraft hamnar man lite lägre, finns det ont om arbetskraft hamnar lönerna lite högre. Under förutsättning att löneläget är känt i samhället kommer den som inte är villig att betala rimliga löner att stå utan arbetare. Så vari ligger det liberala i att införa minimilön, det blir bara ytterligare en reglering av marknaden och som får till följd (precis som mycket av dagens såssepolitik) att företagen står där med anställda som kostar för mycket i förhållande till vad de kan få i intäkter och då får välja på att sluta producera eller att gå back på produkten.
micke,
Du förutsätter två saker som inte är sanna, att marknaden är avreglerad och att löneläget är känt. 20 spänn i timmen kanske låter bra för den som bor i ett fattigt land, men väl här måste ju vederbörande betala svenska priser.
Det liberala ligger i statens skyldighet att skydda den enskilde mot tvång, i det här fallet från arbetsmarknadens allsmäktiga parter. Kort sagt, det flyttar makt till den enskilda människan.
Skicka en kommentar