Jag kandiderar till riksdagen. Läs min lista "A till Ö" om vad jag tycker i olika frågor.

tisdag, februari 28, 2006

Ingen kommer undan Palme

Idag är det tjugo år sedan Olof Palme blev ihjälskjuten i Stockholm. Jag var tio år och blev nog i ärlighetens namn mest upprörd över att mina favoritprogram på TV ställdes in, även om Palme var en av få politiker jag kände till namnet på. Jag och min mamma och pappa hade också varit på bio den kvällen - Sällskapsresan II. Betydligt roligare än den pretentiösa svenska historia makarna Palme hade sett.

Claes Arvidsson ger på dagens ledarsida i SvD en träffande och osentimental bild av den motsägelsefulle politikern Palme. Han som både kallade Sovjetunionen för satans mördare och jämställde USAs bombningar av Nordvietnam med Nazitysklands koncentrationsläger. Antikommunisten som höll brandtal på Castros Kuba inför entusiastiska folkmassor. Statsministern som blev alltmer ointresserad av ekonomisk politik.

Min egen bild av Palme är alltså i stort sett en efterhandskonstruktion. Bl.a. baserad på Björn Elmbrandts biografi 'Palme' som jag räddade ur farmor och farfars dödsbo.

2 kommentarer:

embryo sa...

om palme hadre levt nu

hadre han varit gjeneralsektreterare i fn okcså jobbrat för: fred på jordklotsen

man ska ta vara på dom där som dog okcså jobbra för dom eftrer dom

martin l king

olof palme

big hearts big minds

dom är alldleles för få dom där i eliten

Per Stromsjo sa...

Palme var en uppenbart begåvad men komplex figur.

Sverige, som duckade kriget, surfade på en räkmacka när resten av kontinenten skulle återuppbyggas. I dessa osannolikt gynnsamma vindar navigerade Erlander partiet till en mycket stark ställning som sen Palme på bara sju år, trots extrema vänstervindar, lyckades vända till valförlust 1976. En bedrift av Al Gore-kaliber.

Så nån strålande politiker var han inte, denne ledare som hellre splittrade än enade. Och jag tror inte för ett ögonblick att han skulle haft förmågan att leda landet genom krisen i början av 90-talet.

Strålande retoriker men Persson är bättre i den grenen. Väl bevandrad i utrikes förhållanden men en medelmåtta i jämförelse med Bildt.

Världsberömd i hela Sverige, kanske man kan säga.