I slutet av Hax sågning av Fredrik Reinfeldt lyfter han en helt annan fråga - behovet av ett liberalt idéparti. Han tvekar mellan 'att vrida något av de borgerliga partierna rätt' eller att starta ett nytt. Det fräscha i att starta nya partier har dock mattats något, i höstens val ställer 38 partier upp.
Själv är jag övertygad om att genom samman- eller utslagning måste antalet partier på den borgerliga sidan reduceras. Sverige har ett system som är anpassat till fem partier. Det finns samtidigt två huvudsakliga ideologiska strömningar inom borgerligheten, konservatism och liberalism. Att detta skulle motsvaras av ett konservativt och ett liberalt riksdagsparti känns ganska naturligt.
Erfarenheten visar att konservativa partier har större catch-all-potential, varför det liberala partiets roll borde vara att vara ideologisk spets och idéverkstad åt borgerligheten. Det är dock inte troligt att något parti skulle kunna både nå riksdagen och tillfredställa Hax krav på ideologisk stringens. Liberalismen är ett spretigt träd med många förgreningar. I vissa länder förknippas de med långtgående vänsterpolitik, i vissa fall med högerdito.
Något har dock hänt. Flisiga frågor som reformerad arbetsrätt och platt skatt tas inte i första hand upp av moderaterna utan av centern och folkpartiet. Moderaterna håller på att hitta sin roll som det breda konservativa catch-all-partiet. Vem hinner först fram till positionen som liberalt idéparti? Skulle en sammanslagning av centern och folkpartiet leda till att de bästa och mest liberala sidorna togs tillvara eller skulle resultatet bli en oaptitlig soppa utan sting?
Centerns liberalisering har ännu inte nått ut i de kommunala kapillärerna. Men kanske är här en generationsväxling på gång. De som var med under centerns storhetstid börjar bli till åren komna och funderar över pensionering. Den nya liberala linjen måste konsolideras med ett generationsskifte.
Folkpartiet har samtidigt gått igenom en nödvändig återställare efter en lång ideologisk vänstersväng som började redan på sjuttiotalet. Förtöjningarna till den tiden är nu kapade med några tuffa markeringar. Partiet befinner sig i antites-stadiet av sin utveckling. Stämpeln som mesigt mjukisparti är borta med besked. Nu måste utvecklingen fortsätta med en positiv liberal vision om framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Eftersom det verkar som att jag bara kommenterar dina inlägg när jag inte håller med eller vill skämta om folkpartister måste jag passa på att hålla med lite nu..
Instämmer i hela resonemanget från början till slut. Framförallt tror jag att sammanblandningen av politisk teori och politisk praktik som herr Alexandersson ibland gör sig skyldig till är ganska meningslös. Försöken att spåra djupsinniga ideologiska och teoretiska grunder i konkreta partipolitiska förslag blir ofta intetsägande.
De borgerliga partiernas framtid är intressant. Det vore nog bra om något eller några försvann. (Att starta ett nytt borgerligt parti låter vansinnigt; att vinna val är inte samma sak som att skriva en bok om den sanna libertarianska samhällsteorin.)
Det blir också allt mer uppenbart att skillnader inom partier kan vara lika stora skillnader mellan partier. Så vad ska vi ha fyra borgerliga partier till? Det verkar ju bara skapa problem. Vad som kommer hända på den fronten blir intressant. Men visst, C och KD verkar ju lika pyrt till. inte därför att deras idéer är sämre (de är ju ganska lika som sagt)utan för att de har storra prblem med att nå ut. Jag tror personligen att en viss sorts konservatism har tiden för sig, men kd som parti kan jag inte se hur de ska överleva. Och centern? Tja, antingen får de göra om sig rejält eller gå ihop med f.
All respekt för alliansens försök att bryta den socialdemokratiska makthegemonin, men inget av de partier som idag sitter i riksdagen kan ens med aldrig så mycket god vilja kallas för liberaler, än mindre för ett liberalt ideparti.
För att stifta bekantskap med ett parti som verkligen vågar dra slutsatser utifrån sin övetygelse om individens rätt till självbestämmande, besök Liberal Partiet (www.liberalapartiet.se). Sen kanske man inte delar allt de har att säga, men de är åtminstonne liberaler, och de vågar komma med friska ideer och vitala visioner. Det är annat än vad den s.k. "borgerligheten" (värdelöst begrepp, snacka om att anpassa sig till vänsterns terminologi) mäktar med.
Liberala Partiet är lite kul men deras politik är inte genomförbar. Exempelvis har de en så extrem syn på äganderätt att det blir omöjligt att bygga vägar. De gör sig nog bättre som fristående opinionsbildare.
Va? Det där får du allt förklara. Snacka om ett argument gripet ur den allra renaste norrlandsluft.
De är emot tvångsinlösen. Alltså - en enda motsträvig markägare och vägen blir inte av. Mycket konsekvent ideologiskt, men inte särskilt praktiskt i verkligheten.
Det är annat än vad den s.k. "borgerligheten" (värdelöst begrepp, snacka om att anpassa sig till vänsterns terminologi) mäktar med.
the_great_below skriver om att anpassa sig till vänsterns terminologi, samtidigt som han gärna använder uttrycket 'makthegemoni'. Hegemoni är ju annars ett uttryck som är mycket typiskt för vänsterterminologin. Ironiskt.
Liberala partiet tänker jag i alla fall inte rösta på, då en röst på dem knappast innebär en chans att bryta socialdemokraternas 'makthegemoni'. Jag vill se regeringsskifte, och på vilket åstadkommer man detta genom att rösta på "Liberala partiet"?
Är man ett litet parti som inte har något att förlora är det klart mycket enklare att sitta och gnälla på andra, att de inte kan köra samma race. Det måste faktiskt fungera i praktiken också.
Jag tror inte ens det går att rösta på Liberala Partiet, de verkar inte ha registrerat sig om man får tro Aftonbladets uppräkning...
De är inte registrerade, men registrering avser endast skydd för partibeteckningen. Det är inget problem att rösta på dem. Tyvärr, Frykman. ;)
Anna: "Makthegemoni" är knappast ett ord som är kopplat till vänstern på samma sätt som "borgare".
"Jag vill se regeringsskifte, och på vilket åstadkommer man detta genom att rösta på "Liberala partiet"?"
Jag vill se en liberal politik. Vad spelar det då för roll för mig om det är socialdemorkatiska socialister eller moderata socialister som sitter vid köttgrytorna?
Frykman:
"Mycket konsekvent ideologiskt, men inte särskilt praktiskt i verkligheten."
Att som liberal beteckna indivudella rättigheter som opraktiska och därför säga sig vara beredd att köra över dem är knappas stringent. Detta är socialdemokraternas filosofi. Se bara på äganderättsfrågan. Sossarna står knappast för ett radikalt avskaffande av det privata ägandet. Men de menar att det är "opraktiskt", dvs. leder till dåligt resultat i praktiken, att låta människor utnyttja denna äganderätt som de vill. Därför inskränker de ständigt individeras rätt att bestämma över sin egen egendom. Du må invända att du skulle göra en annan bedömning och inskränka de individuella rättigheterna på ett annorlunda och mindre omfattande vis. Men detta ändrar inte det faktum att du på det principiella planet är helt överrens med sossarna: Staten har rätt att inskränka individuella rättigheter då de anser det vara en god ide. Detta är inte liberalism, och det vet du. Tyvärr tror jag inte att du eller någon annan i FP kommer att våga ta en intellektuellt hederlig debatt i dessa principella frågor. Således lär vi få leva med att liberalismens namn fortsätter att dras i smutsen av det socialdemokratiska lydpartiet Folkpartiet. Tragiskt.
Ja självklart kan jag tänka mig inskränkningar av rättigheterna. Inskränkning av rätten till frihet för brottslingar t.ex. Dina krav på absoluta och oinskränkbara rättigheter är helt orealistiska.
F.ö. har jag aldrig hävdat att jag är stringent, snarare tvärtom.
Skall man skratta eller gråta? Vanliga hederliga människor som äger en bit mark och inte vill sälja denna till staten jämförs av Frykman med brottslingar, om än i exemplifierande syfte.
Vad avser mitt påstående om att du delar sossarnas ideologi, men vill sköta administationen lite annorlunda, så kan jag inte göra annat än att tolka din tystnad som ett skamset medgivande om att så är fallet.
the_great_below:
"Theories of hegemony attempt to explain how dominant groups or individuals (known as hegemons) can maintain their power -- the capacity of dominant classes to persuade subordinate ones to accept, adopt and internalize their values and norms. Antonio Gramsci devised one of the best-known accounts of hegemony."(http://en.wikipedia.org/wiki/Hegemony)
Om det råder tveksamheter kring vad Gramsci representerar (bl.a har Ali Esbati ett citat av Gramsci i presentationen av honom i sin blog) så kan du alltid googla på honom också. Där är representanterna som mer än gärna använder termen 'hegemoni'. Borgarna kallar gärna sig själva borgare, men jag har inte hört många som aktivt använder termen hegemoni! Bland kommunisterna är det dock annorlunda.
Om du för övrigt hellre ser Ohly som finansminister än någon av 'borgarna' så rösta gärna på liberala partiet. Själv tycker jag mig ändå se klara problem med en finansminister som tror att han ska hosta upp 200.000 jobb i offentlig sektor för att lösa arbetslösheten. Om du tycker att det är helt okej och tror att en borgerlig sådan skulle göra på samma sätt.. Då är det helt rätt att rösta på ett parti som ändå inte kommer in i riksdagen. Ibland får man kosta på sig att vara pragmatisk.
the_great_below skrev vidare till frykman, "Vad avser mitt påstående om att du delar sossarnas ideologi, men vill sköta administationen lite annorlunda, så kan jag inte göra annat än att tolka din tystnad som ett skamset medgivande om att så är fallet.
Ser du överhuvudtaget några skillnader mellan socialliberalism och nyliberalism? Förnekar du att det existerar något annat än en enda sorts liberalism och att man kommer till olika slutsater beroende på vilken utgångspunkt man har?
Anna: Självklart är jag medveten om att ordet hegemoni förekommer i socialistisk retorik, men min poäng var ju att det är skillnad i hur tätt sammansvettsade begreppen och ideologin är. Ordet "hegemoni" används ju i en mängd sammanhang, oftast helt utan politisk laddning. "Borgare" däremot är per definition ett politiskt laddat begrepp. Men visst, om du vill dra det hela till sin spets så kan du säkerligen hitta en massa ord som jag använder som någon tokstolle på vänsterkanten har använt i någon uppsats någon gång och påpeka att jag anpassar mig till hans retorik. Ser du inte skillnaden så är det inte mycket jag kan göra åt det.
Vad avser din fråga angående skillnader mellan nyliberalism och socialliberalism så är jag aningen förbryllad. Det torde väl framgå med all önskvärd tydlighet av mina föregående inlägg att jag ser en milsvid skillnad mellan nyliberalism och socialliberalism.
Jag anser att den absolut mest grundläggande liberala principen är att varje människa har rätt att leva sitt eget liv på det sätt varpå han eller hon finner lämpligt, under förutsättning att andras rätt att göra detsamma inte inskränks. Ingen människa skall således tvingas vara ett redskap åt andra, utan ha rätten att få vara ett mål i sig själv. Om man tar dessa principer på allvar så är det omöjligt att försvara en socialliberal politik. Det är lika fel att staten straffar någon för att vara homosexuell som att staten tar pengar från någon mot dennes vilja. I båda fallen är det den enskilda, fria människans inneboende rätt att få bestämma över sitt eget liv som staten våldför sig på.
Nyliberalerna tar konsekvenserna av sin övertygelse och förkastar fullständigt statens rätt att inkräkta på enskilda individers rättigheter. Socialliberalerna menar sig inta den mer pragmatiska inställningen att enskildas rättigheter visserligen skall respekteras, oklart exakt hur, men att samhället ändå måste kunna inskränka dessa för att skapa ett bättre samhälle. Problemet är att när man gör detta så bryter man mot den mest grundläggande principen: Människor har rätt att leva sina egna liv och skall inte tvingas att bli redskap åt andra. Visst är jag mer sympatiskt inställd till socialliberaler än kommunister, men det förändrar inte det faktum att socialliberalismen är byggd på en korthusartad grund av intellektuell oärlighet. De grundläggande principer som har diskuterats ovan är INTE nödvändiga byggstenar i den socialliberala ideologin. Individuella rättigheter och människans rätt att leva sitt eget liv är precis lika öppna för diskussion och politisk kohandel som hos socialisterna. I slutändan tvingas alltid den enskilda individen sätta sitt hopp till samhället om att detta inte skall ta alltför mycket ifrån henne. Någon fast och principiell grund för individens rätt till självbestämmande finns således inte inom socialliberalismen eller socialismen, endast hos nyliberalismen.
Vad ytterligare avser din kommentar om Lars Ohly som finansminister som ett möjligt resultat av en röst på det liberala partiet kan jag inte annat än att hålla med, men ändå småle en aning. Det torde vara uppenbart för alla som följt svensk politik en längre tid att vänsterpartiet inte kommer att få någon tung ministerroll i en eventuell regering bildad av vänsterkartellen. Det är osannolikt att de kommer att få NÅGON ministerpost, än mindre en tung sådan som posten som finansminister. Dock har du rätt i att en röst på liberala partiet troligen är bortkastad. De kommer inte att få några mandat, därom kan vi vara ganska säkra. Således delar jag din uppfattning om att man genom att rösta på dem faktiskt kan komma att gynna vänsterkartellen. Dock ifrågasätter jag hur stor skillnaden i reel politik kommer att bli, oavsett vems om vinner valet. Meningsskiljaktigheterna mellan de stora partierna i riksdagen är av administrativ karaktär, inte ideologisk. Dessutom kan det ju vara skönt att kunna se sig själv i spegeln dagen efter valet. Det skulle jag inte kunna om jag la min röst på ett parti som bygger mer på socialismens principer är liberalismens, exempelvis folkpartiet eller moderaterna.
Nyliberalerna tar konsekvenserna av sin övertygelse och förkastar fullständigt statens rätt att inkräkta på enskilda individers rättigheter.
I så fall måste du också motsätta dig frihetsberövande straff, eller för den delen egendomsberövande (böter). Båda dessa är exempel på hur staten kränker individers rättigheter. Du är alltså inte stringent som du vill påstå utan lägger bara ribban för när kollektivet får köra över individen på en annan nivå.
Socialdemokratin bygger på en verklighetsbeskrivning som säger att klassmotsättningar driver den historiska utvecklingen. Det anser inte jag och jag delar därför heller inte deras ideologi eftersom den utgår från den analysen.
Du argumenterar i nattmössan, min gode Frykman. Precis som jag påpekar ovan så anser jag liberalismens mest grundläggande princip vara att "varje människa har rätt att leva sitt eget liv på det sätt varpå han eller hon finner lämpligt, under förutsättning att andras rätt att göra detsamma inte inskränks." Således är det inget problem med stringensen att bura in människor som begår angrepp på andras rätt till självbestämmande. Den gubben gick inte.
the_great_below:
Är socialliberalism alls en form av liberalism?
Vad jag ville veta var precis var du anser att socialliberalismen har sin plats rent ideologiskt, eftersom du verkar se nyliberalism som det enda rätta alternativet vad gäller att ge så stor frihet åt människor som möjligt.
I ett avseende, ja. Ingen blir tvingad till något. Men att inte bli tvingad till något behöver inte med nödvändighet vara samma sak som att vara fri, beroende på hur man ser det. Det betyder först och främst frihet från tvång, men inte mer än så. Om man tar dessa principer på allvar så är det omöjligt att försvara en socialliberal politik."
Liberalism handlar om mer än att bara ge så stor frihet åt individen som möjligt. Här kommer fler aspekter in. Frihet är en men rättvisa, likhet inför lagen och alla människors lika värde bör man också räkna in. Att bara ta negativ frihet som exempel på liberalism täcker inte in allt.
Ditt påstående om att socialliberalism skulle vila på en korthusartad grund ser jag som mycket märkligt. Var finns en intellektuella oärligheten? För den som också lägger vikt vid just konceptet rättvisa - som är en minst lika viktig del som friheten, och då inte bara i betydelsen inför lagen - blir det mycket svårt att försvara hur människor som föds in i en viss situation och som visserligen har potential, men inga medel att ta sig ur den, bör stanna där. Varför varje individ inte skulle få utveckla sin potential ter sig också märkligt ur det här perspektivet. Nyliberaler är dock redo att lägga ner det där till försvar för friheten att slippa tvång i varenda fall. Socialliberaler tror att det går att kombinera. Men är då socialliberalism en form av liberalism eller ej?
Rawls 'veil of ignorance' är inte dum att prova.
Skicka en kommentar