Från TT:
Bidrag del av försörjningen för många
Att svenskarna är ett bidragsfolk äger sin sanning. Under 2004 fick var tredje svensk en del av sin försörjning via olika ersättningar och bidrag.
Omkring 1,8 miljoner svenskar i åldrarna 20-64 fick under 2004 bidrag i form av sjukpenning, arbetslöshetsstöd, sjuk- och aktivitetsersättning eller socialbidrag, skriver Statistiska centralbyrån (SCB).
Då ingår inte studiebidrag, föräldrapenning, barnbidrag eller bostadsbidrag.
Ungefär var sjätte person hade bidragsinkomster på över 80 000 kronor under året. Var tionde försörjdes helt på bidrag.
Sjukpenning var 2004 den vanligaste formen av bidrag. Att fler kvinnor är sjukskrivna syns i statistiken. Nästan dubbelt så många kvinnor som män fick sjukpenning. Bland dem som fick arbetsmarknadsstöd är förhållandet omvänt.
Ungefär var tionde svensk som antingen var sjukskriven eller arbetslös saknade helt någon annan inkomst under året.
Bidragen utgör en stor del av inkomsten för olika grupper i samhället, konstaterar SCB. I genomsnitt stod de uppräknade bidragen för 10 procent av inkomsten. För den tiondel av hushållen som hade lägst inkomster utgjorde bidragen 40 procent.
Totalt sett vart femte hushåll var beroende av bidrag 2004. Det innebär att så många hushåll hade en inkomst som låg under socialbidragsnormen. Av dem fick 80 procent socialbidrag. Det betyder att 120 000 hushåll levde utan bidrag, trots en inkomst under socialbidragsnormen.
Det finns bara ett botemedel - mer jobb och mindre skatt. Man ska kunna leva på sin lön och det ska löna sig att arbeta.
3 kommentarer:
>Men när man ser siffrorna på hur
>stor del av befolkningen som är i
>behov av bidrag för sin
>försörjning förstår man varför
>det är så lönande för sossarna
>att lova mer bidrag. Jag tycker
>det är skrämmande
Mest obehagligt är att det varit helt avsiktligt från början. Det var väl inte för inte man talade om social ingenjörskonst.
Det finns inget bidragsberoende, bara röstboskap.
För det är exakt vad det i slutändan blir. Ser man på det ur ett socialliberalt perspektiv (vilket jag är fullt kapabel att göra som fd socialliberal) så är systemet väldigt specifikt anpassat (medvetet eller omedvetet) för att skapa utslagning och beroende:
Det finns ingen hjälp att tillgå i det skede där folk börjar hamna i problem, men fortfarande skulle kunna lösa dem. En person kan inte få tillfällig hjälp en månad för att klara en tillfällig dipp i sina omständigheter.
När den tillfälliga dippen utvecklats till en total katastrof, ja då går det minsann att få det ena med det andra bidraget. I den situationen är redan folks situationer och självkänsla så sönderslagna, att de sällan klarar av att göra så mycket åt sin situation utan yttre hjälp.
Men det bryr sig inte systemet om: det "hjälper" bara så länge som folk är hjälplösa (dvs visar de upp tecken på att inte vara hjälplösa längre dras mattan underifrån fötterna).
Systemet är fullständigt mekaniskt och har ingen som helst finkänslighet för vad som är det effektivaste sättet att hjälpa människor beroende på deras unika situation.
Dilemmat är självklart att mekaniska system sällan fungerar speciellt bra utanför en kontrollerad miljö, samtidigt som ett icke-mekaniskt system sannolikt skulle leda till mer godtycke och missbruk.
Vidare kan man notera att bidragssystemet även skapar ett rent politiskt beroende: folk som inte sympatiserar med vänstern och (s) röstar ändå på dem. Av den enkla anledningen att det är det enda säkra de kan göra i deras situation, utan att riskera allt, eftersom de är så beroende av staten.
Vidare kan man undra över varför i hela friden folk ska betala skatt för att sedan få bidrag. Istället för den rundgången borde det finnas ett fribelopp som verkligen täcker den nivå som kan anses vara "existensminimum".
>Istället för den rundgången borde
>det finnas ett fribelopp
Visst. Men, återigen, glöm inte att det finns en avsikt bakom. Rundgången försörjer många funktionärer.
Skicka en kommentar