Som en del av det samhällsfarliga folkpartibloggandet känner jag mig näst intill tvungen att kommentera de senaste dagarnas händelser. Världen har vänts upp och ner eller åtminstone blivit skev. Två bloggare med (fp) efter sina namn tycks ha lyckats med något som en stor röd kvällstidning (A*********t) försökt under flera veckor - att få Lars Danielsson att avgå. Skulle inte tro det va. Men när Marita Ulvskog säger det så måste det ju vara sant.
Först under gårdagens 21-nyheter på SVT hörde jag någon som helst kritisk inställning till det rimliga i att dessa båda bloggposter från februari skulle kunnat åstadkomma både trädaframmare och avgång i mitten av maj. Vid 18 såg Morgan Olofsson fortfarande chockad ut när KGB i sin analys tvivlade på att bloggarna förorsakat avgången (det blev en rätt dålig övergång till nästa inslag om onda bloggare då). Men kollegialiteten inom journalistkåren ska inte underskattas. Bättre att skylla på en 19-årig Skövdetjej än en kollega som man kan tvingas dricka grogg med på pressklubben efteråt.
Med detta sagt -
det är jävligt fel att sprida rykten. Särskilt för oss som gör anspråk på att få företräda ett parti. Jag har sagt det förr, för politiker gäller inte samma regler som för andra. Hittar någon mig stupfull i ett dike så slår det tillbaka på folkpartiet och Lars Leijonborg får svara på pinsamma frågor, typ. Så låt bli.
Om ni tittar till höger på min bloggroll kommer ni att upptäcka att Johan Ingerö inte längre finns med. Det beror på att strax efter att han själv stängde av sin blogg kapades den av ett ryggradslöst kräk som sprider desinformation i Ingerös namn. Jag kommer att sakna Right Online, det var en mycket bra politisk blogg. Johanna Nylander är dock fortfarande i aktion och har återgått till att blogga om fildelning.
Hela historien från början till slut tycks mig vara skickligt orkestrerad från socialdemokraternas partihögkvarter. Först lyckade de flytta fokus från att Göran Persson är ytterst ansvarig för den usla katastrofhanteringen vid tsunamin till om Lars Danielsson och Hans Dahlgren ringt varandra. När sedan syndabocken Danielsson löpt gatlopp så länge han orkade och situationen blev ohållbar gick Maria Ulvskog till frontalangrepp mot folkpartiet och skapade ett
window of opportunity tillräckligt långt för att Danielsson skulle kunna avgå, driven dit av ett ondsint fp-drev som ingen kände till 24 timmar tidigare. Göran Persson, som i vilket civiliserat land som helst skulle ha lämnat in sin avskedsansökan i januari 2005, sitter kvar och myser som en tomte medan svenska folkets minne av hjälpinsatser som inte kom bleknar.
Det är bara att applådera Sveriges utan konkurrens skickligaste
spin doctors. Det här slår till och med att Ulvskog och Persson lyckades framstå som offer för att sossarna skickade förtalsmail om Fredrik Reinfeldt.