Jag kandiderar till riksdagen. Läs min lista "A till Ö" om vad jag tycker i olika frågor.

måndag, juli 17, 2006

Sosselogik

Jag har varit på semester ett par veckor, långt borta från datan. På tåget hem från Karlstad i lördags läste jag sossen Lena Sundströms bok 'Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar'. Det fanns en passage i den som jag tycker är mycket talande för hur en socialdemokrat tänker:
För att någon skall känna sig som en vinnare måste det finnas ett gäng förlorare. Det är regel nummer ett.

[...]

Jag vill att alla ska få vara vinnare - hela tiden. För så fort det finns minsta lilla möjlighet att välja fel, så fort det måste finnas ett gäng förlorare med i bilden, så kommer jag vara en av dem. Bergis.

Dissektion, kolon:

1. Lena Sundström tar först upp något hon återkommer till senare mer i klartext, att det inte finns win-win-situationer. När jag handlar på ICA måste antingen jag eller ICA vara förlorare. Det är omöjligt att sex miljarder människor på jorden idag är rikare och har det bättre än tre miljarder på sextiotalet. Inget värde kan skapas, bara stjälas från någon annan.

2. Hon motsäger sig själv i andra stycket där hon vill att alla ska få vara vinnare trots att hon påstår i stycket ovan att det är omöjligt.

3. Valfrihet är fel eftersom människor kan välja fel.

4. Om man kan välja fel kommer Lena Sundström ovillkorligen att göra det. Och om inte hon har roligt ska fan inte någon annan ha det heller.

5. Kort sagt är det en mycket negativ, för att inte säga feg och bitter, syn på både sig själv och människans förmåga som hon presenterar. Tragiskt nog tror jag att den är ganska utbredd inom det stora röda partiet.

6. Trots detta ler Lena Sundström på framsidan när hon förstör för någon som är märkvärdigt lik Fredrik Reinfeldt. Han ingår uppenbarligen inte i de 'alla' som ska få vara vinnare. 'Alla' ska eventuellt tolkas som LO-kollektivet.

söndag, juli 02, 2006

Därför vinner Alliansen valet

Jag har tvivlat under stundom, men nu är jag rätt övertygad om att den borgerliga Alliansen kommer att vinna valet i höst. Många faktorer som ligger djupare än den senaste opinionsmätningen pekar på det.

Enligt valforskare (inte marinbiologer alltså) finns det i huvudsak fyra skäl till hur människor röstar. I fallande betydelse:

Närhet – man röstar på det parti man uppfattar som närmast sig själv på höger-vänster-skalan.
Kompetens – man röstar på den man tror kan styra landet bäst.
Sakfrågor – man röstar på den man har störst förtroende för i en viktig sakfråga.
Person – man röstar på en person man litar på.

Vi tittar närmare på dessa fyra faktorer och vad mätningarna visat.

Närhet först. Höger-vänster-skalan är korkad och föråldrad men det är fortfarande den mätsticka enligt vilken de flesta väljare orienterar sig i det politiska universum. För första gången sedan 1991 upplever sig nu fler människor som höger än som vänster. En poäng för Alliansen.

Kompetens. Efter tsunamin hade socialdemokraterna sjabblat bort det här rejält men de har ryckt upp sig och återställt en hel del förlorat förtroende för sin förmåga att sköta landet. Alliansens enighet har gjort ett bra jobb men inte riktigt tillräckligt. Poäng till sossarna.

Sakfrågor. De tre viktigaste frågorna för väljarna är arbetslösheten, sjukvården och skolan. Alliansen har det högsta förtroendet i fråga ett och tre genom moderaterna och folkpartiet, socialdemokraterna tar hem fråga två. En poäng till för Alliansen.

Person. Tre av fyra borgerliga partiledare har högre förtroende än Göran Persson enligt SOM-institutet. Fredrik Reinfeldt leder alla förtroendemätningar solklart. Ytterligare en poäng för Alliansen.

Slutresultat – Alliansen tar hem tre av valforskarnas fyra grenar, socialdemokraterna en. Vid förra valet hade socialdemokraterna alla fyra.

Fortfarande folkpartist

I min fascination över webtester har jag nu även gjort Expressens partitest. Föga förvånande är jag fortfarande folkpartist.

Skolan

Liberalismens grundidé är att människor är kapabla att göra rationella val. Det kräver att de dels är hyfsat rationella, dels har kapacitet att förstå konsekvenserna av sitt handlande (därför har vi en myndighetsålder), men till sist också att de är välinformerade. Det sista implicerar att medborgarna i ett liberalt samhälle måste ha en viss nivå av bildning eller åtminstone ha möjlighet att om de så önskar tillgodogöra sig bildning. De måste i princip kunna läsa, skriva och räkna.

För oss som bekänner oss till den mer interventionistiska och statskramande skolan av liberalismen, socialliberalism populärt kallad, följer på det här en skyldighet för staten gentemot medborgarna. De medborgare som ännu inte åtnjuter alla medborgarskapets rättigheter, barn populärt kallade, måste förberedas på ett sådant sätt att de såsmåningom klarar av att göra rationella val. Därför tjatar folkpartiet om skolan.

Omvänt - om skolan blir för dålig faller grundförutsättningen för ett fungerande liberalt samhälle. Sossarnas flumskola tycks vara på väg dit. Jag skrev en insändare om detta till husorganet Eskilstuna-Kuriren.