I am Anders of Borg. Resistance is futile.

Att avgå eller inte avgå - det är frågan.

Nu avgår handelsminister Maria Borelius. Man kan fråga sig varför hon överhuvudtaget accepterade en ministerpost. Men det räcker inte med bara ett huvud på ett fat.

När det gäller kulturminister Stegö finns det dock något annat som är mer intressant. Där bestämde sig media för att ta hennes skalp redan innan det fanns något komprometterande på bordet. De hatade helt enkelt hennes politiska inställning och bestämde sig för att fälla henne till varje pris. Drevet började INNAN TV-avgifterna kommit fram, och det har nu blåsts upp bortom alla rimliga proportioner. Om ministrar avsätts för att de ådrar sig kulturjournalisternas hat, ja då kan vi lika gärna överlåta utnämnandet av statsråd till landets tidningsredaktioner. Därför måste hon härda ut och sitta kvar.

Man behöver inte älska public service för att bli moderat kulturminister. Faktum är att det vore mer förvånande om hon gjorde det, eftersom det inte är moderat politik att älska public service. De, liksom folkpartiet, vill avskaffa TV-avgiften. Den fungerar ju bevisligen inte.

Det finns kanske ett ännu enklare skäl till att inte betala TV-avgift om man lever sitt liv som privatperson - den är i praktiken frivillig. Det vete fan om jag själv skulle betala om det inte vore för att jag är politiker och vet att jag blir granskad. Jag kan inte på rak arm räkna upp några av mina jämnåriga kamrater som gör det. All den indignation som nu spelas upp känns därför tämligen falsk.

Sedan är det värt att notera att en hel del journalister här talar i egen sak. Det är inte längre opartisk rapportering, utan partisk rapportering av något som direkt berör deras egen arbetsplats. De försvarar sina jobb mot den hemska rödhåriga nyliberalen som äter barn.

Socialdemokraterna vädrar blod i vattnet. De förbereder en KU-anmälan. För vad? kan man undra. KU granskar endats ministrarnas tjänsteutövning, och Stegö har inte begått något fel i tjänsten. Riktigt pinsamt kan det dessutom bli av att KU:s ordförande Berit Andnor (s) själv inte har betalt TV-avgift, trots att hon är ensamboende, om än inte -stående. Klokt nog har hon varit mycket dämpad i kommentarerna till sitt partis mullrande.

Det är samtidigt värt att notera att det är just de två ministrar som värvades utifrån politiken som hamnat i blåsväder. Samtidigt som detta med säkerhet spär på politikerföraktet så är det ironiskt nog så att de skyldiga råkat illa ut just eftersom de inte var politiker. Den som vet att han/hon blir granskad ser också till att städa bättre.

Den som klarat sig relativt oskadd är Tobias Billström som sagt rakt ut att han vägrat betala som en politisk markering. Precis som vänsterpartister som kastar sten på polisen har han omvandlat sin ideologi till handling, visserligen olaglig, men ändå. Det är inte civil olydnad, men genom att stå för att det han gjort var politiskt kan han ändå inhösta respekt från andra som vill avskaffa TV-avgiften. Concessio tror jag den retoriska principen kallas.

Hög moderat anmälde TV-innehav

Denna braskande rubrik kom på TT nyss. Man kan riktigt se konversationen framför sig:

TT-Reporter: Varför anmälde du TV-innehav?
Gunnar Axén (m): Vet inte. Jag måste ha varit hög.

[disclaimer: Allt detta är fullkomligt påhittat. Utom TT-rubriken.]

Ko Un får priset

Jag har plockat fram den grumliga kristallkulan igen. Nu ska jag förutspå vem som får nobelpriset i litteratur. Det blir den koreanske ex-munken Ko Un. Han uppfyller nämligen några av de viktigaste kriterierna.

- Ingen vet vem det är.
- Skriver på ett språk som ingen kan så att ingen kan läsa honom i original.
- Politisk markering i aktuellt ämne.
- Måste vara en man.
- Gammal - Ko Un är 73.

Äntligen!

Vad du behöver veta om regeringen för att kunna spela Trivial Pursuit i framtiden

I morse vaknade Sverige med en ny regering. En där finansministern har hästsvans, ring i örat, lyssnar på Ozzy och rökte maja som ung. En regering som för första gången innehåller en muslim. En före detta statsminister (men det har hänt förr). En bög, vilket väl troligen har hänt förr men då kunde man ju inte säga sånt. En bisexuell. Tre tvillingföräldrar, vilket måste vara rekord. Sex bönder. En major specialiserad på strid i tätbebyggt område. En bunt gamla SvD-medarbetare. Elva moderater. Tio kvinnor. En svart minister - kanske den första i Europa? Tre har varit ministrar tidigare och några ytterligare var statssekreterare eller gruppledare under den förra borgerliga regeringen.

Detta med stockholmsdominansen tror jag däremot har mer praktiska orsaker. Människor som jamten Beatrice Ask och östgöten Gunilla Carlsson bokförs som stockholmare eftersom de flesta rikspolitiker av praktiska skäl förr eller senare bosätter sig i Stockholm. Den som hör Jan Björklund kan väl heller inte peka på hans breda ekentugg som karakteristiskt. Jag tycker regeringen har en hyfsad regionalpolitisk spridning. Till och med en göteborgare fick vara med denna gång. Vid en första anblick ser jag dock inga värmlänningar, vilket jag som lokalpatriot måste protestera emot. Utnämn omedelbart Nina Larsson eller Jan-Evert Rådström till vargminister.

Den som kommer att få det största helvetet är Tobias Billström (m) som vid den späda åldern 32 år och med en mandatperiod i riksdagen under bältet blivit migrationsminister. Migrationsministern, eller invandrarministern som det hette förr, blir alltid hatad. Både av de som vill ta emot fler och de som vill ta emot färre och dessutom gärna slänga ut några av de som redan är här. Se bara på Barbro Holmberg. Holmberg var dock redan förhärdad efter att ha chefat för Migrationsverket och troligen beredd på anstormningen.

Facit

Så är nu den nya regeringen presenterad. Precis som de flesta andra borgarbrackor är jag förväntansfull inför vad de ska hitta på. Som så många andra så kladdade jag också ner mina gissningar hur en kommande regering skulle kunna se ut. Det skedde enligt dokumentet den sjunde januari i år. Så här rätt eller fel hade jag.

Antal ministrar:
Min gissning - 21
Det blev - 22

Fördelning mellan partierna:
Jag trodde:
m - 8
fp - 5
kd - 4
c - 3
(och en opålitlig)

Det blev:
m - 11
c - 4
fp - 4
kd - 3

Sedan blir det mer intressant. De här personerna lyckades jag pricka in på rätt post, dvs rätt departement och chef eller bitr.:

Fredrik Reinfeldt
Maud Olofsson (både som närings- och vice statsminister)
Lars Leijonborg
Göran Hägglund
Anders Borg
Gunilla Carlsson
Jan Björklund
Maria Larsson

Och de här namnen var rätt men fick fel befattning:

Cecilia Malmström
Åsa Torstensson
Nyamko Sabuni
Mats Odell
Mikael Odenberg
Beatrice Ask

Sju personer jag hade tippat blev inte ministrar. Åtta som jag inte hade tippat blev det.

Snart är den nya regeringen här

Disclaimer: Jag må arbeta på folkpartiets riksdagskansli, men jag vet absolut inget om regeringsbildningen. Vad som står nedanför är gissningar, spekulationer och fria fantasier.

Jyllands-Posten har utnämnt Carl Bildt (m) till utrikesminister och citerar en källa nära Bildt. Det skulle onekligen vara lättare som folkpartist att inte få UD om det gick till Bildt. Någon bättre utrikesminister är svår att tänka sig. Särskilt som Jan Kenneth Eliasson är en tough act to follow vore det bra att få en rutinerad räv. Det ger dessutom en air av kontinuitet tillbaka till den förra borgerliga regeringen. Inte heller är det helt nytt att gå från statsminister till utrikesminister - Ola Ullsten (fp) gjorde det 1979.

I övrigt har Expressen 'avslöjat' att Jan Björklund (fp) blir skolminister. Gäsp. Ja, det skulle jag också kunnat förutspå meddelst en tämligen grumlig kristallkula. Ett mer självklart val får man leta efter. Enligt samma tidning kommer hans chef på utbildningsdepartementet att bli Lars Leijonborg (fp). Tja. Skulle skvallret om Bildt vara sant så kan ju inte Lars också vara utrikesminister. Inte helt otroligt.

Cecilia Malmström (fp) får med samma logik ansvar för EU-frågorna, vilket gör att svenska folket till sin egen stora förvåning inte enbart kommer att få höra gnäll när det gäller EU. Chockartat. Mon dieu. Även detta enligt Expressen.

Slutligen spår den något mer blå kvällstidningen Mikael Odenberg (m) som finansminister. Om det stämmer skulle moderaterna ha lagt beslag på alla de tre 'finaste' ministerposterna (vilket de strikt matematiskt skulle kunna göra enligt d'Hondts metod). I så fall har de troligen fått plikta dyrt i antal.

Jag vågar mig dessutom på en egen kvalificerad gissning - Maud Olofsson (c) blir näringsminister, och troligen vice statsminister. Göran Hägglund (kd) torde då bli socialminister.

Jag är naturligtvis mycket nyfiken på hela regeringen, men jag måste säga att migrations- och integrationsfrågorna är extra spännande. Med sverigedemokraterna i princip köande utanför riksdagen måste här tas krafttag. En positiv attityd till invandring måste kombineras med öppna ögon för de problem som finns och snabba och konkreta åtgärder. Den eller de personer som får ansvaret kan bli Sveriges viktigaste minister de närmsta åren.

Vem som blir justitieminister de närmsta åren är naturligtvis viktigt även det för att mota Olle i grind, men även av andra skäl. Som de trogna läsarna vet är jag något av en integritetsfanatiker och vill gärna se någon likasinnad på posten. Gärna fler poliser och hårdare straff men ge fan i mitt privatliv tills jag begått något brott, tack.

Imorgon kl. 09:00 kommer facit.