Jag kandiderar till riksdagen. Läs min lista "A till Ö" om vad jag tycker i olika frågor.

lördag, mars 31, 2007

Liberal kverulans

Så var vi där igen då - i Ullenhagsdebatten, fast tvärtom. Nu är det inte det socialliberala världssamvetet som förfasar sig över den nyliberala faran, utan nyliberalismens väktare Wille och Louise som reagerar på mitt förslag om namnbyte och vill definiera bort större delen av den liberala rörelsen. Wille har till och med ritat en fin bild som illustration.

Grunden är naturligtvis att den intolerans mot andra liberala inriktningar som Ullenhag visade upp även finns i det nyliberala/libertarianska lägret. De accepterar överhuvudtaget inte socialliberalism som en liberal inriktning, trots att den varit det sedan 1842. Och då har vi ett problem. Själv tror jag knappast att 'nattväktarstat eller döden' är en konstruktiv politisk hållning. Det är inte bara Ullenhag som gräver skyttegravar. Resultatet blir att liberalismen förblir splittrad och massor med energi går åt till internt gnäll (som denna bloggpost) istället för att arbeta för ett mer liberalt samhälle.

Johan Norberg och Erik Ullenhag hade rätt 1999:

Det behövs en liberal kraftsamling som ständigt står upp för individens värde. Men för att så skall ske måste socialliberaler och nyliberaler sluta gräva skyttegravar mellan varandra och, utan att sopa meningsskiljaktigheter under mattan, förenas i ett kompromisslöst försvar av liberalismens kärnvärderingar.


Sluta gnäll - allihop! - och hjälp till istället.

Andra bloggar om: , ,

6 kommentarer:

Erik Svansbo sa...

Jag håller helt med dig, Frykman. Bra skrivet.

Wille sa...

Problemet är ju bara att det är fler Ullenhag anno 2007 i Folkpartiet än något annat. Därmed är beteckningen "liberalerna" falsk innehållsförteckning.

Restriktiv politik över allt, hög a-kassa är bra, hårt reglerad arbetsmarknad är bra, 50% skatter ska högst ned någon procent osv osv.
Vad är det som skiljer Folkpartiet från 2007 från Socialdemokraterna?
Inte så mycket mer än akademikertätheten..

Nu behöver det inte vara tokliberalism hela dagen som gäller för att kalla sig "liberal".. Däremot kan man tycka att någon som kallar sig liberal borde ha lite större tilltro till fri företagsamhet, belöna hårt arbete och företagsamhet, samt utmana statliga monopol.
Folkpartiet idag är mindre liberala än många partier i andra länder som kallar sig "Socialdemokrater", vad säger det?

Peter Albertsson sa...

Semisocialisterna tycker jag är ett mer passande namn än liberalerna på Folkpartiet. Som liberal så är folkpartiet det sista partiet jag skulle rösta på i Alliansen.

Mathias Sundin sa...

Wille: Du fortsätter ju bara det vi försöker ändra. Kom med i partiet och gör det mer liberalt enligt dina åsikter istället. Att stå utanför och gnälla är betydligt lättare än försöka vara med och förändra.

Dessutom stämmer inte din beskrivning av folkpartiet. Allt det du beskriver som vi är dåliga på jobbar vi för. Du tycker att det ska vara mer av den varan och det respekterar jag, men det lär inte bli det om inte fler vill vara med och jobba för det.

Johan Richter sa...

Jag ser gärna att nyliberaler kritiserar oss socialliberaler så att vi får en levande ideologisk debatt men att ägna sig åt en semantisk lek där man förnekar att vi socialliberaler är liberaler är bara tramsigt och okonstruktivt, speciellt mot bakgrund av socialiberalismens långa historia och koppling till den klassiska liberalismen.

Istället för att kalla oss socialister kunde ni nyliberaler förklara varför man ska begränsa frihet till "frihet från våldstvång", istället för att låta frihet handla om verkliga valmöjligheter som vi socialliberaler vill. Ni kunde också förklara om det finns något skäl att tro, annat än en kvasireligös övertygelse, att staten aldrig kan förbättra marknadens funktionsätt genom interventioner.

Anonym sa...

Äntligen lite debatt! För mig är socialliberalismen en egen ideologi. Den skiljer sig på från nyliberalism på samma sätt som socialdemokrati skiljer sig från kommunism (utan vidare jämförelser). Betoningen borde dock ligga både på social- och -liberal. Under lång tid har socialliberalerna endast betonat det andra ledet, "liberal", och mer eller mindre frivilligt satt sig i knät på revolutionära nyliberaler ("de blå socialisterna" som Ulf Lundell så träffande kallat dem). Äntligen kanske vi kan få en radikal socialliberalism som återigen placerar sig stadigt i mitten och vågar slå åt både höger och vänster. En socialliberalism som inte lider av ett monomant sossehat och inser att Marknadens Osynliga Hand och Frihet inte är samma sak. En socialliberalism som ser frihet och solidaritet som två sidor av samma mynt. Som inser att frihet från nöd är något som alltid är värt att kämpa för.