Varför behövs kulturpolitik?

Jag har blivit utmanad av Erik Svansbo att förklara varför jag anser att kulturpolitik behövs. Det finns flera dimensioner i den frågan och jag tvivlar på att svansbo kommer att godkänna mina argument. Men det kan bli en intressant diskussion iaf. Here goes:

Som de flesta känner till så finns det en kritisk massa när det gäller marknader överhuvudtaget. Under denna är det inte lönsamt att producera. I en isolerad by med 300 innevånare byggs inga bilar.

Stora delar av kultursektorn har en marknad som är begränsad till det svenska språkområdet eller av någon annan anledning har svårt att ta sig utanför Sveriges gränser. Till skillnad från bilar kan dock inte bortfallet av den inhemska produktionen ersättas av billigare svensk/språkig/ kultur på import. Inte heller är det möjligt att exportera. De vanliga liberala premisserna är alltså satta ur spel.

Om vi ska hårddra det så ska det i en libertariansk/nyliberal stat endast finnas försvars-, utrikes- och justitiepolitik. Utbildning, infrastruktur, vård och omsorg, miljö osv. ska förutom kultur skötas utan politisk inblandning.

Som socialliberal eller egalitär liberal menar jag att staten har ett något större ansvar än så. Staten har t.ex. ett ansvar för att säkerställa en grundläggande nivå av infrastruktur, vård och bildning. Den behöver inte äga eller driva, tvärtom är det en fördel om staten slipper göra detta. Däremot är det ett statligt ansvar att se till att det finns. I grunden handlar det om förutsättningar som måste finnas på plats för att alla ska ha rimliga möjligheter till frihet.

Infrastruktur, utbildning och vård är också saker som är svåra att exportera och importera. Vi är hänvisade till vår egen marknad och vår egen förmåga, en ofrivillig självförsörjning om man så vill. Då är det enligt min mening lämpligt och nödvändigt att det finns en politik som garanterar en grundläggande nivå - mad marknadsmässiga medel så långt det bara är möjligt.

Sedan är jag också av den kulturkonservativa åsikten att det svenska kulturarvet är värt att bevara. Det innehåller en hel del av vår identitet och kan hjälpa till att göra gamla borgar och torra historielektioner lite mer levande. Det är värt att komma ihåg att ingen annan lär bevara just Sveriges kulturarv åt oss - ska det göras så måste vi göra det själva.

Att ha ett bra grepp om sitt eget kulturarv torde också göra det lättare att uppskatta och förstå andra kulturer. Många verkar idag leva i villfarelsen att Sverige är fullständigt neutralt och befinner sig på något slags kulturell nollpunkt, helt utan särart, när vi i själva verket befinner oss på en tämligen extrem punkt präglad av rationalism och självförverkligande.

Det dyker nu även upp teorier om att kulturlivet har betydelse för tillväxt och etableringar.

Liberalism kräver att medborgarna fattar rationella och välgrundade beslut. Därför är det heller inte så märkligt att liberaler under mycket lång tid fokuserat på bildning. Det är nästan omöjligt att förutse vilka kunskaper som kommer att vara relevanta i framtiden. Även en dos konsthistoria kan visa sig ha betydelse. Därför är det min uppfattning att även en grundläggande kultur ska omfattas av det statliga ansvaret - liksom utbildning, vård och infrastruktur.

Kulturpolitik behövs för att:

- vi inte kan importera den kultur vi inte klarar av att producera själva
- kulturarvet ska garanteras eftersom det stärker vår identitet och underättar i kontakter med andra kulturer
- kultur är en del av den bildning som behövs för att medborgare ska fatta rationella beslut

En mer intressant fråga är hur kulturpolitiken ska se ut.