Det blir Clinton vs. Romney

Dick Erixon har skådat i kristallkulan och sett vilka som blir partiernas kandidater i det amerikanska presidentvalet 2008. Eftersom det enda som han hatar mer än demokraterna är John Edwards har han naturligtvis låtit denne bli demokraternas kandidat. Helt otroligt är det väl inte.

Att vänsterflygeln skulle ha en sådan makt över pragmatikerna som Erixon menar verkar dock inte riktigt överensstämma med verkligheten. I förra årets kongressval vann mittenkandidater, demokrater som uppfattades som konservativa. John Kerry vann primärvalen 2004 bl.a. p.g.a. sin valbarhet. Valbarhet kommer även denna gång vara en viktig faktor. Därför tror jag att när Barack Obama väl brunnit ut kommer demokraterna samlas runt Hillary Clinton.

Mark Warner som Dick satt som demokraternas vicepresidentkandidat är tyvärr inte heller trolig. Till skillnad från Kerry som hoppade av för att han inte har chans att vinna klev Warner av för att han hade det - men ville prioritera familjen. Istället tror jag att Bill Clintons FN-ambassadör och energiminster, numera guvenören i New Mexico, Bill Richardson, ligger bra till. Han tillhör Clintons gäng och har erfarenheten, han är guvenör i en sydvästlig delstat, han är politiskt i mitten och han är latino. Clinton kommer inte vilja ta risken att välja Obama till vice.

Republikanerna kommer att välja Rudy Giuliani tror Dick. Det tror inte jag. Han är inte tillräckligt konservativ i moralfrågor. Den som kan ena de kristet konservativa med de mer moderata elementen inom republikanerna vinner. Jag tror det blir Mitt Romney.

Eventuellt kan Dicks förutsägelse om Condoleezza Rice som vicepresidentkandidat slå in. Men frågan är om hon har sådana ambitioner. Borde inte George W Bush ha frågat henne vid det här laget? Skulle han inte låtit Dick Cheney kliva ned om Rice vore intresserad av att bli president? Som sittande vicepresident skulle hon ju få ett stort försprång framför sina medtävlare. Kanske blir det istället den kristna högerns favorit Sam Brownback som får stå på tillväxt som vice.

Vem vinner då? Tja, fem spänn på Romney.

[uppdaterad 17:35]

Andra bloggar om: George W Bush, USA, presidentval 2008, Mitt Romney, Hillary Clinton, Barack Obama, Amerika

Betyg från ettan blir tillåtet

Nja. Inte riktigt. Men betygsliknande omdömen ska få ges i hela skolan, ända från första klass.

[paus för obligatoriska ramaskrin]

Betyg blir oerhört dramatiska när de dyker upp första gången i åttan. Dramatiken minskar betydligt om man får betyg redan tidigt. I sjätte klass ska alla få betyg, men vill någon skola ge betyg tidigare så ska det stå dem fritt att göra det.

Skolminister Jan Björklund (fp) har utnyttjat sin första tid mycket väl och lagt fram flera skarpa förslag utifrån folkpartiets och alliansens skolpolitik. Skolpolitiken är för övrigt en av de grenar där svenska folket håller med de borgerliga partierna i allmänhet och folkpartiet i synnerhet. Därför är det utmärkt att de grundläggande idéerna om ordning och reda och tydlig utvärdering med betyg och nationella prov blir verklighet.


Det kommer naturligtvis att ta ett bra tag innan effekterna av skolpolitiken syns. Då kanske även tonen i kritiken kommer att vara något annorlunda. Jag tror inte heller att skolpolitiken skulle bli föremål för någon återställare om olyckan var framme och socialdemokraterna skulle återvända till Rosenbad i förtid.

(bild från DN)

Andra bloggar om: skola, Jan Björklund, folkpartiet, skolpolitik, betyg

Tumskruvarna dras åt i Ryssland

Ryssland blir allt mer diktatoriskt. Nu rapporterar Aftonbladet att det liberala partiet Jabloko (som jag tror betyder tusensköna, [UPPDATERING:] men det gör det inte alls - det betyder äpple, enl. Dennis) inte får ställa upp i lokalvalet i S:t Petersburg. Putin och hans hejdukar drar åt tumskruvarna på den lilla rest av parlamentarisk demokrati som fortfarande finns kvar. Statsapparatens har t.ex. ett eget ungdomsförbund i Nasji (de våra) med uppgift att 'bekämpa liberaler och fascister' - ett slags Putinjugend. Det är inte förvånande att Ryssland sedan något år tillbaka rankas som 'not free' av Freedom House.

Andra bloggar om: Jabloko, Putin, Nasji, Ryssland, Freedom House

Könberg vill avskaffa sig själv

I en artikel på SvD brännpunkt tar Sörmlands läns landshövding Bosse Könberg upp den s.k. ansvarsutredningen som försöker frigöra Sverige från den indelning Axel Oxenstierna hittade på på 1600-talet. Sörmland verkar mest ha uppstått eftersom Oxenstierna gärna själv ville ha ett eget litet län bekvämt beläget runt sitt gods i Jäder. Könberg är klokare än så.

Sörmlands olika kommuner drar idag åt alla möjliga olika håll. De flesta drar mot Stockholm, men vissa drar mot Norrköping, mot Örebro och Västerås. Vi vill vara med vem som helst men inte med varandra. Sörmland är alltså en god kandidat att ryka när ansvarsutredningen säger sitt.

Den vanlige landshövdingen brukar i det läget rycka ut och i regionalpartiotisk iver försvara sitt revir mot upplösningen. Men det gör inte Könberg. Han förordar en Mälardalsregion med Stockholm som nav och att de som inte önskar ingå får folkomrösta om vem de ska ansluta sig till. Mycket bra.

Den enda plumpen i artikeln är försvaret av landstingens beskattningsrätt, en tradition som dels upprätthåller illusionen av självbestämmande, dels driver upp skattetrycket. Men det må vara en gammal folkpartistisk sjukvårdsminister förlåtet när han är så klok i övrigt.

Andra bloggar om: Bo Könberg, ansvarsutredningen, folkpartiet, Sörmland, Axel Oxenstierna, folkomröstning, landsting

Utmärkta val till partiledningen

Hela två stycken kommunalpolitiker tar plats i folkpartiets partiledning, vilken i övrigt består av våra fyra ministrar, partisekreteraren och gruppledaren i riksdagen. Partiledningen är det verkställande organet och motsvarar grovt sett socialdemokraternas VU.

Det här är bra på flera sätt. För det första är det två utmärkta personer - Håkan Lindh från Skellefteå och Helene Odenljung från Göteborg. För det andra innebär det att kommunalpolitiken, som är verkstadsgolvet, finns med på högsta möjliga nivå. Och inte bara som alibi.

För det tredje blir partiledningen inte lika tungt Stockholmsdominerad. Det är nu bara Lars Leijonborg som är urstockholmare eftersom Jan Björklund ursprungligen kommer från Skene och Nyamko från, tja, Burundi. Istället blir det nästan slagsida mot Göteborg.

För det fjärde kommer de lyckliga tu, innan de gav sig in i politiken, från det privata näringslivet. Helene Odenljung från ett rederi och Håkan Lindh från gruvbranschen.

Man uppnår ju aldrig perfekt balans i sådana här sammanhang. Det som kan sägas saknas nu är någon från Skåne och någon från landstinget. Men som sagt - två utmärkta val. Helene Odenljung har dessutom en blogg.

Mathias Sundin har även han författat en liten hyllning.

Andra bloggar om: folkpartiet, Lars Leijonborg, partiledning, Håkan Lindh, Helene Odenljung, Jan Björklund, Nyamko Sabuni

När det globala blir lokalt

Det var en bra kväll i fullmäktige igår. Eftersom vi håller på och experimenterar med webb-TV lär den dyka upp här så småningom.

Vi fattade beslut om offerten till försvaret om jätteinvesteringen i Kjula. 60 000 kvm 'lager' för en nordisk bataljon ska det förhoppningsvis bli, fast lager är nog inte rätt uttryck. Rustnings- och utryckningscentral är nog mer vad det handlar om. Det var ingen större strid om saken, även om miljöpartiet stretade emot. Konstigt egentligen eftersom en del av investerinegn handlar om mer miljövänliga transporter, en omlastningscentral mellan tåg och lastbil.

De flesta pratade om jobb, investeringar, näringsliv, räls och sånt. Jag började istället i Afghanistan och vad lagret var till för. Det finns starka moraliska skäl för att vi ska ta på oss dessa investeringar. Jag passade även på att påminna om att försöka hitta samarbete med näringslivet för delfinansiering av investeringarna.

Sedan debatterade vi klimatförändringar och frihandel rätt länge med anledning av en miljöpartistisk motion om att ta bort avgiften om 109 kr för de som säljer närodlade livsmedel på Smörtorget. Vi tyckte det var ok. Debatten spårade ur rätt ordentligt och blev ganska rolig till slut, bl.a. fick jag tillfälle att nämna att jag inte ser George W Bush som en seriös forskare.

Fullmäktige är som bäst när de stora perspektiven får en lokal dimension. När globaliseringen kommer till byn genom ett lager och när avgiften på ett torg blir till höga principer om frihandel och växthuseffekt.

Vem blir nästa president?

På senaste tiden har en del tunga figurer gett sig in i matchen om vem som ska bli nästa president i USA. Senast var det Hillary Clinton som på sin hemsida meddelade "I'm In". Jämför detta meddelande på fyra bokstäver och en apostrof med Mona Sahlins ihärdiga tystnad. Den amerikanska varianten känns ärligare, men så har de ju också primärval där registrerade demokrater resp republikaner får rösta fram partiets presidentkandidat.

Så nu är allting färdigt om man får tro de svenska tidningarna. Hillary vinner. Och visst finns det en god chans att hon tar sig hela vägen, men för tillfället tror de flesta amerikaner att näste president blir republikanen John McCain.

I de första primärvalsstaterna leder dock min personliga favorit bland republikanerna, nämligen Rudy Giuliani. Han är något så utortningshotad dessa dagar som en liberal republikan som är för abort, rättigheter för homosexuella och vapenkontroll. Men ska jag gissa vem som till slut blir republikanernas kandidat gissar jag på en tredje - Mitt Romney, moderat socialkonservativ, mormon och guvernör i Massachusetts.

Bland demokraterna tvekar jag ännu. Här gäller det att hitta någon som står för frihandel och budgetbalans, vilket är demokraternas svaga punkter. Jag funderar starkt på att adoptera kamrat Sundins favorit Bill Richardson. Mark Warner skulle nog annars ha fått mitt stöd, men han drog sig ur tidigare.

Kandidaternas åsikter kan man bilda sig en uppfattning om hos ontheissues.org.

Andra bloggar om: USA, president, hillary clinton, john mccain, mitt romney, rudy giuliani, presidentval, bill richardson, mark warner

Ett steg fram, ett tillbaka och ett åt sidan

Idag har folkpartiet i form av firma Leijonborg/Wikström/Krantz presenterat folkpartiets nya mediepolitik. Det känns lite defensivt, speciellt på radio- och TV-området. Mycket kramande av public service och värnande om SVT och SR. Det känns också lite dubbelt att de public service-fonder som ska skapas med försäljningen av Boxer (vilket är utmärkt) inte ska ersätta SVT utan finnas s.a.s. vid sidan av. För att inte tala om TV-avgiften. Varför partiet backar och nu vill ha den kvar är mig obegripligt. Själv betalar jag under protest.

Reklamskatten ska bort och presstödet avvecklas, vilket är kända ståndpunkter. Det är fortfarande rätt. Man ska inte samtidigt punktbeskatta och subventionera en bransch. Helst ingetdera. Se bara på bostadsbranschen.

Mathias Sundin skriver en bra sammanfattning och jag instämmer i hans synpunkter. Hela programmet som pdf finns här.

Det är synd att regeringen inte har något bra alternativ till sossig kulturpolitik, men här är varje parti sin egen lyckas smed och vakar lite för framgångsrikt över olika särintressen. Stegö hade kanske kunnat få fart på departementet, det var synd att hon aldrig fick chansen. Nu finns det i vart fall tre år för regeringen att klura ut vad den vill med SVT. Förhoppningsvis har en del knutar lösts tills dess.

Andra bloggar om: folkpartiet, media, public service.

Torkild stänger skola

Torkild Strandberg (fp) fick den otacksammma uppgiften att styra Landskrona efter valet. Nu har han stängt en skola efter att eleverna idkat raketbeskjutning i korridorerna. 28 elever ska förflyttas eller stängas av. Man kan ju fundera på varför inget hänt tidigare.


Skolan i sig ser dessutom ut som Che Guevaras Högre Allmänna Läroverk:

(Bilden är ifrån DNs artikel)

Invandrarföräldrarna utgör en röst av sunt förnuft i sammanhanget:

- Skolan har för gamla ordningsregler, sade Mohammed Khalil som har två söner i Gustav Adolfsskolan. Det är eleverna som bestämmer i skolan, inte lärarna.

Mezide Özer har en 14-årig dotter och en 16-årig son i skolan. Hon fick en stor och varm applåd när hon sade:

- Det är vi föräldrar som måste uppfostra våra barn och när något sådant här händer är det vårt ansvar.

Khalil Freij tyckte också att eleverna har för stor frihet i den svenska skolan.

- Men det största problemet för just vår skola är att det bara går invandrare här. olika grupper av invandrare, men inga svenskar.

Duh. Tänk om infödda hade samma kapacitet att tänka klart, då hade problemen säkert inte blivit så allvarliga till att börja med.

Bloggen gratulerar

Jag vill ta tillfället i akt att gratulera Thymbran som med hejdundrande framgång lagt fram sitt examensarbete om hur diverse diktaturer kryper undan sitt ansvar för mänskliga rättigheter. Tommy Möller var mycket imponerad. You go, girl!

Om Våran Mona som partiledare

Så är det nu klart att Mona Sahlin blir partiledare för socialdemokratiska arbetarepartiet. Det röda alltså. Saken ska bekräftas på en presskonferens kl. 14:00 där Mona Sahlin eventuellt inte kommer att vara klädd helt i vitt. Gladast över utnämningen är nog de som spelade på henne hos Ladbrokes då hon gav tusen gånger pengarna. Det som för bara en liten stund sedan var en riktig högoddsare i ordets mest bokstavliga betydelse är nu alltså verklighet.

Hon skiljer sig från sin föregångare inte så mycket på det ekonomiska planet (Både Göran och Mona är högersossar) som på det värderingsmässiga. Perssons uppenbarelse är patriarkens. Hela han utstrålar konservatism och han talar mer än gärna om Gud, använder ålderdomliga ord och Brukar Jorden. Han är också väl känd som en hård jävel. Många inom socialdemokraterna uppskattar just den typen av ledare.

Mona Sahlin framstår däremot som mer kulturradikal. Där Persson hade funktionen att vara en garanti mot förändringar är Sahlin raka motsatsen. Hon kallade sig själv för pratminister, lät sig fotograferas iförd muslimsk slöja och har uttalat sig för flera 'obehagliga' förändringar i socialförsäkringar och arbetsrätt. Hon lär gå hem i Stockholms innerstad men Ohly kan nog redan casha hem Norrlands inland.

En sak till. Efter hennes katastrofala insats som integrationsminister är hon genuint hatad av de som tvekar mellan socialdemokraterna och sverigedemokraterna. De som aldrig kan rsta borgerligt, gillar Gud, Konungen och Fosterlandet (alt. Tor, Konungen och Fosterlandet) men inte utlänningar. Det kan visa sig vara ett ödesdigert misstag. Alternativt lanserar hon mycket snabbt en striktare invandringspolitik för att lugna leden. Inget scenario är särskilt aptitligt.

Direktövergångar till moderaterna som berodde på att folk var hjärtligt trötta på Göran lär stoppas och kanske till och med reverseras. Likaså lär de folkpartister som nu är heligt förbannade på Nyamko för att hon inte kallar sig feminist kunna göra en blockövergång. Och eftersom Mona tidigare varit något slags miljöminister lär även en och annan miljöpartist med hjärtat till vänster känna sig kallad. Men ute i bruksorterna och det djupa Småland kanske lockropen från Maud och Göran Hägglund känns tryggare än en flamsig ekenböna.

I opinionsmätningarna tippar jag alltså följande. Vinnare: s, sd, kd, c, v. Förlorare: m, fp, mp.

IRMEM

Hax skriver bra om styrkan i de västerländska idéerna och om varför frihet och demokrati kommer att besegra mörkermännen. Den springande punkten är information och kommunikation.

Här finns dock ett problem. Det finns ett bälte av diktatur i Mellanöstern. Ska världen bli fri måste människorna här bli fria. De måste utsättas för frihetens idéer. Det gör de inte i tillräcklig utsträckning idag. En orsak är att översättningen av västerländsk litteratur till arabiska är i det närmaste obefintlig. Det har under de senaste tusen åren översatts färre böcker till arabiska än vad som översätts till spanska - under ett år.

Som en del i demokratibiståndet borde betydligt fler böcker översättas till arabiska (och varför inte persiska, somaliska, osv.) . Betydande verk. Klassiker. Kiosklitteratur och tantsnusk. Varför inte dubba Dallas och låta det bröla ut över satellit-TV? MEMRI baklänges helt enkelt.

I varje västerländskt land med en biståndsbudget borde det sitta en tjej eller kille och översätta böcker som sedan kan tryckas upp och distribueras med lastbilar eller vad som helt. Eller varför inte publicera dem på nätet.

Det gore åt skogen

Jag skulle egentligen sitta i biomörkret nu och titta på Al Gores film om global uppvärmning - An inconvenient truth. Det kom nämligen ett utskick i kommunen som sade att man kunde gå och se den gratis, det behövdes ingen föranmälning eller nånting. Bara att trava rakt in stod det. Så det gjorde vi. I god tid dessutom så vi kunde sätta oss mitt i salongen.

Sedan när det bara var ett par minuter kvar och salongen var så gott som full kom det några med platsbiljetter (!) och motade bort oss. Japp, det var meningen att man skulle gå till kassan och lösa gratis biljetter som var numrerade. Det var bara det att det var det ingen som upplyste om, varken i utskicket eller på bion.

Jag undrar om det är detta under av organisation som kännetcknar kommunens miljöarbete även i övrigt?

Ordningsbetyg på gång i Stockholm

Skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) går idag ut på DN Debatt tillsammans med två ledamöter från (m) och (kd) för att lansera ordningsbetyg i Stockholms Stad. Ordningsbetygen (eller ordningsomdömena - vilket man vill) var en folkpartistisk paradfråga i valrörelsen. Dessutom har den stort stöd, både bland befolkningen i stort och eleverna själva. I Klippan kräver t.ex. elevrådet att ordningsbetyg ska införas.

I Stockholm sätter man stora förhoppningar till att det här greppet ska minska stöket och oordningen i skolan och man har fog för det. Under det förra borgerliga styret 98-02 införde dåvarande skolborgarrådet Jan Björklund (fp) att skolk skrevs in i betygen. Det minskade skolket med en fjärdedel. När sedan sossarna tog över 2002 tog de bort skolk ur betygen, varvid skolket åter steg till den gamla nivån. Det är inte svårt att dra paralleller mellan det fenomenet och ordningsbetygen.

Självklart finns det inget magiskt trollspö med vilket man kan lösa skolans alla ordningsproblem. Det behövs större befogenheter för lärare och rektorer, fungerande elevvård i form av skolsköterskor och kuratorer och ett bra samarbete mellan skolan och föräldrarna. Men det finns också de som missköter sig slentrianmässigt efterom ingen tar dem i örat i god tid. Ordningsbetygen är inte hela lösningen, men kan definitivt vara en del av den.

yttrandefrihet

Nyamko vs Ayaan

Flera andra har länkat till en artikel i New York Times om Nyamko Sabuni, folkpartist och minister med fögderi över integration och jämställdhet. Det är mycket läsvärt. Framför allt känns det annorlunda att läsa en exposé över en svensk borgerlig minister i vad som kanske är världens mest creddiga tidning. Utlandet har tydligen andra intressen än svarta barnflickor och optionsaffärer när de väljer objekt.

Steget från Nyamko till Ayaan Hirsi Ali är inte så långt. Jag fick hennes självbiografi i julklapp och läste den under mellandagarna. I original heter den Infidel (otrogen - i religiös bemärkelse) men den svenska översättaren tyckte väl att det var för provokativt och därför heter den på svenska En fri röst. Det är mycket intressant läsning och man lär sig en hel del om Somalia på kuppen, vilket kan vara bra under dessa dagar. Mot slutet tappar dock boken i kvalitet och den känns lite stökig och ostrukturerad, vilket ev kan vara en spegling av författaren.

De båda kvinnorna har en del gemensamt. Båda kom till nord/västeuropeiska länder från Afrika som flyktingar och blev parlamentariker för liberala partier (Ayaan var sosse först). Båda har stuckit ut hakan mot det förtryck som drabbar muslimska kvinnor och flickor och har därför ständigt sällskap av stora maffiga livvakter. Båda har också valt en sekulär livsstil framför en muslimsk och därför väckt ännu mer ont blod ---> ännu fler livvakter.

Men Ayaan Hirsi Ali föll offer för internt rävspel inom VVD. Integrationsminister Rita Verdonk försökte dra in hennes medborgarskap som ett led i en partiledarstrid och Ayaan lämnade eller blev utslängd från parlamentet. Nyamko lyckades där Ayaan misslyckats och blev istället själv integrationsminister i något så ovanligt för Sverige som en borgerlig regering med majoritet i parlamentet. Och hon fortsätter att reta gallfeber på folk. Nu senast genom att inte kalla sig feminist.

Ett uttryck som inte återfinns i NY Times artikel men som mycket väl skulle kunna göra det är tough as nails. Problemet för Nyamko nu är att hennes departement saknar de politiska muskler hon själv har så gott om.

Debattartikelduell om svenska på lektionerna

Frågan om eleverna enbart ska prata svenska under lektionerna har varit i ropet även lokalt i Eskilstuna. Vi diskuterade detta på vårt första partimöte efter juluppehållet. Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, hade en debattartikel (troligen via LNB) inne i Eskilstuna-Kuriren förra måndagen där hon angrep folkpartiet. Jag tyckte det kunde vara ett bra tillfälle att svara henne och dessutom få klargöra var folkpartiet i Eskilstuna står i frågan. I lördags var mitt svar inne. Än så länge har ingen hoppat på mig.

Mikrofonerna anfaller

I den liberala tolkningen är demokrati inte detsamma som oinskränkt majoritetsstyre. Den enskilda människans rätt mot systemet skyddas av kataloger av fri- och rättigheter, grundlagar och konstitutionella bromsar. Varför då?

Ett bra exempel är svenska folkets iver inför integritetskränkande övervakning. Den mesta ivern består antagligen i en känsla av att detta kommer att vara något som drabbar någon annan och aldrig en själv. Jag kommer aldrig få min e-post läst av SÄPO och mina privata telefonsamtal avlyssnade av FRA. Det är bara skurkar som drabbas av sånt.

Missförstå mig rätt. Polis och underrättelsetjänst behöver vissa verktyg som är integritetskränkande. Men de måste hållas i ett mycket kort koppel och användningen ska förses med både hängslen och svångrem. Framför allt måste de oskyldiga som utan tvekan kommer att drabbas när mikrofonerna anfaller försäkras en omedelbar och skälig upprättelse i form av skadestånd eller liknande.

Det finns ju saker som visserligen inte är olagliga men som vi ändå vill hålla för oss själva. För det är ju inte den ansiktslösa myndigheten som ska avlyssna oss. Det är ju farbror Olle på polisen. Och om Olle läser dina heta mail till hans polares fru kan du ge dig fan på att det kommer ut.

Moderaterna kan byta till ALDE istället

Efter att fransmannen Joseph Daul blivit vald till ledare för den konservativa och kristdemokratiska gruppen i EU-parlamentet (EPP/ED) istället för Gunnar Hökmark vill Hax att moderaterna ska lämna EPP och starta en egen grupp. Daul är nämligen frihandelsfientlig och gillar jordbrukssubventioner - precis som Frankrike i stort mao. Den nya gruppen ska vara liberal och frihandelsvänlig.

Frågan är om det inte vore enklare för moderaterna att helt enkelt byta grupp till den redan existerande liberala gruppen ALDE där folkpartiet och centern är med. Moderaterna har ju inte på mycket länge varit konservativa i den gängse bemärkelsen med Gud, Konungen och Fosterlandet. I ALDE finns flera nordeuropeiska högerliberala partier som danska venstre och holländska VVD som ligger moderaterna rätt nära i uppfattning. Det borde vara ett byte som kunde gagna bägge parter.

Den kommunala verkligheten

Nu har jag börjat mitt nya uppdrag som gruppledare för folkpartiet genom att sitta av mitt första sammanträde i kommunstyrelsen. Det var intressant, men precis som jag vetat länge handlar själva kommunstyrelsesammanträdet mest om att klubba igenom besluten, vilket går ganska fort. De intressanta diskussionerna äger rum i kommunstyrelsens arbetsutskott, inom politrukkretsar mer känt som KS AU. Jag har även en plats i den församlingen.

Det viktigaste beslutet vi fattade handlade om en offert till försvaret att bygga ett enormt lager i Kjula. Från början var det tänkt att detta erbjudande även skulle inkludera en utbyggnad av flygplatsen för kommunala pengar, något som är svårsmält för folkpartiet eftersom vi inte anser att flygplatser är något som kommunen bör syssla med. Det tillhör statens eller näringslivets uppgifter och är dessutom en förlustaffär. Men innan jul så backade sossarna på den punkten och det hela blev betydligt mer aptitligt. Till slut blev det bara miljöpartiet som sade nej.

En liten reservation fick jag iaf vara med på. Efter folkomröstningen om Torshälla skulle bli egen kommun eller inte (vilken utföll med ett massivt NEJ) så har framtiden för Torshälla stads nämnd varit uppe till diskussion. Vi och moderaterna anser att nämnden varit något av ett provisorium tills dess att frågan om egen kommun blivit avgjord och vill därför lägga ner den. Eskilstuna kommun har nämligen inga andra stadsdelsnämnder. Allra minst borde det utvärderas om en egen nämnd är det bästa sättet att bedriva kommunal verksamhet i Torshälla. Men det tycker inte sossarna. Därför sade vi nej till en utredning där de magiska orden 'nämnden bibehålls' finns med i direktiven.

Jag har även hunnit med ett par andra möten, två med övriga gruppledare i opppositionen, ett med kommunens valberedning samt ett folkpartimöte. idag har jag inget möte vilket ger en viss känsla av tomhet och förvirring.

Nationalsångskamp Sverige - Finland

Ytterligare ett område där vi får ordentlig pisk av Finland. Medan den finska nationalsången förmedlar en äkta känsla av vad Finland är för något land och språket känns levande är den svenska dito hopplöst högtravande och föråldrad båd' till språk och innehåll.

Döm själva. Vanligen sjungs endast den första och sista versen av den finska nationalsången och de två första av den svenska.

Vårt land (Runeberg 1848)

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

Vårt land är fattigt, skall så bli
för den, som guld begär,
en främling far oss stolt förbi;
men detta landet älska vi,
för oss med moar, fjäll och skär
ett guldland dock det är.

Vi älska våra strömmars brus
och våra bäckars språng,
den mörka skogens dystra sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
allt, allt, vad här som syn, som sång
vårt hjärta rört en gång.

Här striddes våra fäders strid
med tanke, svärd och plog,
här, här, i klar som mulen tid,
med lycka hård, med lycka blid,
det finska folkets hjärta slog,
här bars vad det fördrog.

Vem täljde väl de striders tal,
som detta folk bestod,
då kriget röt från dal till dal,
då frosten kom med hungerns kval,
vem mätte allt dess spillda blod
och allt dess tålamod?

Och det var här det blodet flöt,
ja här för oss det var,
och det var här sin fröjd det njöt,
och det var här sin suck det göt,
det folk, som våra bördor bar
långt före våra dar.

Här är oss ljuvt, här är oss gott,
här är oss allt beskärt;
hur ödet kastar än vår lott,
ett land, ett fosteriand vi fått;
vad finns på' jorden mera värt
att hållas dyrt och kärt?

Och här och här är detta land,
vårt öga ser det här;
vi kunna sträcka ut vår hand
och visa glatt på sjö och strand
och säga: Se det landet där,
vårt fosterland det är!

Och fördes vi att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
och blev vårt liv en stjärnedans,
där tår ej göts, där suck ej fanns,
till detta arma land ändå
vår långtan skulle stå.

O land, du tusen sjöars land,
där sång och trohet byggt,
där livets hav oss gett en strand,
vår forntids land, vår framtids land,
var för din fattigdom ej skyggt,
var fritt, var glatt, var tryggt!

Din blomning, sluten än i knopp,
skall mogna ur sitt tvång;
se, ur vår kärlek skall gå opp
ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp
och högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång.

Du gamla du fria (Dybeck 1844)

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Alla talar svenska

Välkomna tillbaka. Jag har firat den gamla romerska helgen Sol Invictus (den återvändande solen) i sin judeokristet nordiska bastardversion ett tag. Nu när jag återvänder likt solen är jag gruppledare i en mellanstor svensk stad.

Folkpartiet i Malmö vill att skolbarnen i de kommunala skolorna ska prata svenska under lektionerna. Vilket har fått bl.a. den normalt sett mycket balanserade Lena Mellin på Aftonbladet att utbrista rasism. Även Hax är kritisk, men kommentarerna är i det fallet mer intressanta än själva posten. Kritisk är även Alex Voronov på Eskilstuna-Kuriren med den skillnaden att han faktiskt tycker att eleverna ska prata svenska under lektionerna men att det är läraren som ska bestämma den saken. Min kollega Sundin i Norrköping instämmer.

Där någonstans befinner jag mig också. Min gammalmodiga och småborgerliga privatmoral säger mig att det är vanligt hyfs att i en sådan situation som en lektion är prata ett språk som alla förstår. Jag har inte svårt att föreställa mig en lärare (eller en annan elev) som blir konstant förolämpad av en eller flera elever på ett främmande språk och att de när de konfronteras med detta helt enkelt blånekar.

Sedan finns det också en pedagogisk poäng i att skolan visar att svenska inte är vilket språk som helst i Sverige, utan faktiskt det allmänna umgängesspråket, det man förväntas tala och skriva i tentor, anställningsintervjuer och officiella sammanhang. Svenska språket är regel och alla andra språk är undantag - det är en praktisk realitet. Den som behärskar svenska språket har helt enkelt större kontroll över sitt eget liv och därför också större frihet.

Skolor eller enskilda lärare som beslutar att endast använda svenska under lektioner och driver igenom detta ska få erforderligt stöd av kommunen mot protesterande elever eller föräldrar.