Jag ska försöka klampa in i det ormbo som är klimatförändringar. Som kommande från den naturvetenskapliga sidan har jag i vart fall en viss förmåga att kliva utanför politiken när det gäller vetenskap och försöka se till fakta. Personligen är jag missnöjd både med de ivrigaste alarmisterna och förnekarna. Båda sidor verkar villiga att dra kniv så fort någon har en avvikande uppfattning.
Vad är då sant?
Det blir varmare. Klimatet förändras ständigt och det är helt naturligt. Vi befinner oss i en s.k. interglacial period mellan två istider. I ett perspektiv på några miljoner år så är detta en kall period i jordens historia, men vi befinner oss alltså i en varmare (och kortare) mellanperiod mellan långa istider. Även i ett kortare tidsperspektiv så har vårt klimat varit annorlunda. Under jägarstenåldern trivdes ex.vis vinrankor och sköldpaddor i Sverige. Under 1600-talet var det åas exceptionellt kallt. Vad gäller medeltiden så tvistar forskarna om det var en exceptionellt varm period eller inte. På lite sikt kommer det att bli istid igen. Just nu upplever vi dock en exceptionell värmeperiod. Det beror inte bara på en sak, vi återkommer till det.
Det finns en växthuseffekt. Växthuseffekten gör att jordens temperatur är 30-40 grader högre än den annars skulle vara. Av växthusgaserna så är den absolut viktigaste vattenånga. Av debatten att döma så får man intrycket att allt handlar om koldioxid, men så är det alltså inte. Jag har än så länge inte sett några politiska krav på att vi ska begränsa våra utsläpp av vattenånga (men miljöpartiet kan se det här som ett gratis tips). Med tanke på att större delen av jordytan är täckt av vatten som avdunstar så är det väl inte troligt att människans del av det hela har någon större inverkan.
Det har tidigare skett dramatiska ökningar av växthuseffekten, med temperaturhöjningar som följd. Effekterna på ekologin har varit olika. Massutdöende ena gången, massexplosion av nya arter en annan.
Vad är det då som påverkar temperaturen? Jorden värms upp av energi från solen. Solen är emellertid inte konstant utan kan variera en hel del. För tillfället har vi en hög och ökande solaktivitet med mycket protuberanser och annat kul, så även utan en mänsklig påverkan på växthuseffekten så skulle vi se ett varmare klimat. Därför kan man heller inte enbart se på värmen som ett bevis för den skada människan gör.
Mer växthusgaser leder till ett varmare klimat. Däremot är det mindre känt att ett varmare klimat även leder till mer växthusgaser. När klimatet blir varmare frigörs växthusgaser som metan och koldioxid som varit bundna i isar, permafrost och i vattenmassor. Vi har alltså en situation där det kan vara svårt att se vad som är hönan och vad som är ägget, vad som förorsakar vad.
Ett statistiskt samband är inte alltid ett kausalt samband (orsakssamband). Som exempel kan vi ta att läskunnighet hos skolbarn samvarierar med fotstorlek. Barn med större fötter läser bättre. Inte för att fötterna gör barnen smartare utan för att en tredje faktor - ålder - påverkar både läskunnighet och storleken på deras fötter. Att koldioxidhalten samvarierar med temperatur betyder alltså inte med automatik att temperaturskillnader beror på koldioxidhalt utan kan också betyda motsatsen - att koldioxidhalten beror på högre temperatur - eller att en tredje faktor påverkar både temperatur och koldioxidhalt.
Människan påverkar halterna av växthusgaser direkt med våra aktiviteter. Ungefär en procent av växthusgaserna räknar man med har mänskligt ursprung. Bara genom att finnas i så stor mängd som vi gör producerar vi en ej försumbar mängd koldioxid och metan.
Vår livsmedelsproduktion står också för en hel del. Boskap släpper ut metan, som är en mycket kraftigare växthusgas än koldioxid. För att röja åkrar i utvecklingsländerna bränner man ner stora mängder skog. Tillsammans med kossorna står detta för en dryg tredjedel av människans utsläpp av växthusgaser. Ett seriöst försök att minska vår påverkan på växthuseffekten måste alltså ta med jordbruket och i förlängningen våra kostvanor. Frågan är också hur stor befolkning för jorden som är långsiktigt hållbart.
All förbränning av organiskt material bildar koldioxid. Det handlar alltså inte bara om fossila bränslen som olja, kol och naturgas. Även flis, etanol och biogas bildar koldioxid när de förbränns i kraftverk och dylikt. Att elda kol och olja (och derivat som diesel och bensin) har dock även en massa andra negativa miljöeffekter som inte har med växthuseffekten att göra vilket gör dem lämpliga att fasa ut i vilket fall. Förbränning av vätgas bildar dock endast vattenånga. Bränsleceller baserade på vätgas kan alltså vara framtidens drivmedel för bilar.
De förnyelsebara bränslena ställer dock till ett obekvämt problem. De tar åkermark i anspråk som en växande befolkning behöver till livsmedelsproduktion. Vi behöver också skogar som fungerar som lungor där koldioxid delvis absorberas tillfälligt, delvis omvandlas till socker och syre via fotosyntesen. Det här är en saftig målkonflikt för varje miljövän. När det gäller storskalig energiproduktion finns det alltså anledning att titta på sådant som inte tar åkermark i anspråk och inte släpper ut växthusgaser - vattenkraft, vindkraft, solceller, geotermisk värme (bergvärme) och inte minst kärnkraft.
En stor del av fotosyntesen (som alltså minskar halten av koldioxid) sker i havens biomassa. Jag har inte sett något om detta i medierna, men det vore intressant att få veta vad utfiskningen fått för effekter på mängden växtplankton. Fiskekvoterna är ett gammaldags planekonomiskt missfoster inom EU som behöver reformeras kraftigt och ges ett tydligare ägande i vilket fall, men det kan alltså också ha konsekvenser för hur snabbt koldioxid tas om hand.
Vidare kan man konstatera att man får mycket större utväxling för sin miljöbudget i utvecklingsländer än t.ex. i Sverige. Tyngdpunkten för miljöinvesteringar borde hamna utomlands. Dels gör det större effekt, dels är det en form av bistånd som gagnar alla parter.
Jag är optimist. Jag tror att vi påverkar klimatet och att vi måste sluta med det och dessutom förbereda oss på att leva i ett varmare klimat. Men jag tror inte på den värsta alarmismen. Kommer ni ihåg ozonlagret? I mitten av åttiotalet skulle vi dö allihop. En dålig uppföljare till Highlander filmades om en värld under en mystisk ozonlagersköld. Vad hände? Vi löste problemet. Ozonlagret repar sig snabbare än man vågade tro.
Men det finns skygglappar och politiska låsningar som står ivägen. Vissa vägrar se problemet. Andra vill blåsa upp det. Ytterligare någon försöker tysta de som är kritiska mot den gängse uppfattningen. Sådant hör inte vetenskap till. I vetenskap fattar man inte majoritetsbeslut. Där gäller endast bevis, eller snarare motbevis. Några saker av de vi tror är farliga idag kommer att visa sig falska. Några saker vi tror är ofarliga kommer visa sig vara farliga. Så funkar det. Men stäng inte ögon och öron för även de som har motsatt uppfattning kan ha något värdefullt att komma med.
Andra bloggar om:
miljö,
växthuseffekt,
energi,
jordbruk
