Only Nixon could go to China

...och bara Eskil Erlandsson (c) kan föreslå att EU ska slopa jordbrukssubventionerna. Bravo!

Subventioner är för övrigt ett ont i stort. Jordbrukssubventionerna är extra onda eftersom de hindrar frihandeln och håller fattiga bönder kvar i fattigdom och leder till ett ineffektivt utnyttjande av åkermarken. Det i sin tur innebär i förlängningen avskogning och förvärrad växthuseffekt. Så det så.

Andra bloggar om: jordbruk, EU, Eskil Erlandsson, centerpartiet, centern

Mer drakoniska terrorlagar

Tony Blair hoppas innan sin avgång i juni få igenom än mer drakoniska terrorlagar. Nu ska polisens befogenhet att på måfå stoppa och förhöra folk höjas till krigstida nivå. Storbritannien som varit ett av världens friaste länder håller raskt på att förvandla sig själv till en polisstat. Blair har skickligt utnyttjat den strukturella konservativa majoriteten i landet och blivit en bättre tory (i klassisk bemärkelse) än tories själva.

Andra bloggar om: utrikes, integritet, polis, Tony Blair, terrorism

Han är överallt

Ledare i Svenska Dagbladet, ledare i Aftonbladet, artikel i Svenska Dagbladet, artikel i Expressen. Vart jag mig i världen vänder finns reportage om Jan Björklund. Den enda tidning som inte verkar ha haft något är DN (som någon lustigkurre ville döpa om till fp-info). Särskilt ledaren i Aftonbladet säger mig att det här kan bli bra. Riktigt bra.

Andra bloggar om: folkpartiet, Jan Björklund,

Riktiga karlar slår i taket

Igår hade Tobias Krantz (fp) en artikel på DN Debatt om socialförsäkringssystemet. Som vanligt innehöll den en hel del godsaker men det enda som kommit fram i rapporteringen är kravet på höjt tak. Detta har väckt sura reaktioner från diverse bloggare och SvDs ledarsida.

Vanligen gillar jag SvDs ledarsida och vanligen gillar jag de råd de ger folkpartiet. Men idag (eller snarare igår, när den skrevs) måste PJ ha vaknat på fel sida. Till att börja med det något märkliga påståendet att människor som tjänar 34000 kan fixa sin sjukförsäkring privat eller via facket. Jovisst. Men idag går ju taket vid 25000. Det är ex.vis långt under medellönen för privatanställda tjänstemän.

Ungefär samma människor betalar för välfärdskalaset med sina skattepengar. Den strävsamma medelklassen. Eller om man så vill - Alliansens kärnväljare.

Sedan börjar jag bli less på att det enbart är folkpartiet som ska kölhalas när vi för fram våra egna idéer. Särskilt när de är välkända sedan länge. Något hot mot alliansen är det inte tal om när Anders Borg dryftar oförankrade skattesänkningar eller centern funderar högt om arbetsrätt. Och det är bra! Folkpartiet borde dock få samma frihet så länge det är konstruktivt. Det bör vara högt i tak i Alliansen.

---

I själva sakfrågan om höjt tak har jag själv varit tämligen kluven. Till att börja med tycker jag att nivåer i försäkringssystem är en rätt blodfattig fråga. Höjt tak är också en position som är alltför enkel att angripa retoriskt. Själv föredrar jag att kalla det "att ge Dom Rika[TM] mer pengar för att inte arbeta". Det låter så käckt.

Men den som tjänar 25000 är knappast att beteckna som rik. Det är reallöneutvecklingen som sprungit förbi skatte- och socialförsäkringssystemet. När man hittade på det var dåtidens motsvarighet till 25000 en punkt där man uppnått en respektabel inkomst och kunde förväntas betala statsskatt på 20 % och avstå vidare förmåner i socialförsäkringarna. 1985 innebar en arbetsinkomst på 25000 i dagens (2005) penningsvärde enligt SCB att man tillhörde de högsta tio procenten. Idag (2005) är det en medianlön för män - och under medelinkomsten (medelvärdet alltså) hela för den arbetande befolkningen.

[För skillnaden mellan median och medelvärde, se närmaste bok i statistisk grundkurs.]

Frågan blir då - ska medelinkomsttagare verkligen slå i tak? Att topp tio procent av de arbetande gör det är helt ok, men hälften av alla arbetande män? Rimligt, rättvist? Är systemet överhuvudtaget rätt konstruerat om det behövs ett så lågt tak för att det ska gå ihop?

Sedan finns det som dr Krantz pekar på i sin artikel andra problem som måste hanteras. Att en del av arbetsgivaravgifterna är ren skatt är ett av dem. Det blir ju i parktiken en straffskatt på arbete och sådana måste vi bli av med först. Att göra socialförsäkringarna mer försäkringsmässiga och bryta ut dem från staten är en annan.

Andra bloggar om: folkpartiet, sjukförsäkring, socialförsäkring, Tobias Krantz

Kvarterspolis i Skiftinge

Idag har jag en debattartikel i Eskilstuna-Kuriren tillsammans med Staffan Liljesved som är ersättare i polisstyrelsen. Vi vill att en del av de nya poliser som kommer till Eskilstuna ska fungera som kvarterspoliser i de mest utsatta områdena, med början i Skiftinge.

Det är hög tid att kvarterspolisen kommer tillbaka. De ska finnas där de behövs som allra mest. Med början i Skiftinge vill vi att det ska finnas kvarterspoliser i alla Eskilstunas utsatta områden. Vi är övertygade om att skadegörelse och stölder kommer att minska genom polisens närvaro. Men lika viktigt är att människors misstänksamhet mot polisen kan minska och en förtroendefull relation till polisen kan byggas upp.

Hela artikeln finns här.

Regeringen som aldrig blev av

[Uppdaterad 19:30]

Det är lätt att vara efterklok. Men efter 2002 fanns inget som tydde på att moderaterna skulle ompröva sin politik, att Allians för Sverige skulle kunna bildas och att ett strukturellt vänsterövertag i opinionen skulle kunna vändas till borgerlig valseger. Då får man laga efter läge.

Under ledning av Lars Leijonborg inledde fp, kd och c en tämligen avancerad flirt med miljöpartiet för att få till stånd en regering. Precis hur avancerad flirten var beskrivs i en ny bok av miljöpartiets budgetförhandlare och bloggas av Birger Schlaug och Johan Ingerö. Det var inte långt undan att den omaka konstellationen hade hamnat i säng med varandra - och tydligen tillsammans med Urban Bäckström och Carl Bildt!

Värt att komma ihåg i det sammanhanget är att Bäckström vid den tiden var riksbankschef - visserligen med moderat bakgrund - men hans profil var inte den han har idag som VD för Svenskt Näringsliv.

Men med ett mandats övertag i riksdagen och beroende av moderaternas passiva stöd hade livslängden för regeringen Leijonborg blivit kort. Väldigt kort. De inblandade måste rimligen ha vetat detta men ändå ansett det värt priset att regera.

Hur kan de ha tänkt?

Wetterstrand/Eriksson: "Men. Herregud. De här människorna äter ju inte barn. Och vi får faktiskt ministerposter. Det fick vi aldrig av de snåla jävla sossarna."

Alf Svensson: "Jag ska ju ändå lägga av snart, så det vore ju peachy att få toppa karriären med att vara minister. För nåt prestigefyllt men betydelselöst."

Lars Leijonborg: "Jag ska bli statsminister, jag ska bli statsminister, jag ska bli st.... Vänta här nu. Det här kommer att gå åt helvete. Men ändå... statsminister!"

Maud Olofsson "Men jag då? Jag vinner ju inget på det här! Inte blir jag statsminister och inte tänker jag avgå heller! Jag sitter med Svarte Petter på hand! Hjääälp!"

LO beter sig antifackligt

Rätten att organisera sig i fackföreningar är något LO gärna upprätthåller. Trodde jag. Men vissa är tydligen inte lika fina som andra - LO stretar nu emot internationellt mot att prostituerade organiserar sig!

Antingen har de fått fullkomligt hjärnsläpp eller så underkänner de sin egen modell för att lyfta en ofta utsatt grupp ur en svår situation.

Andra bloggar om: facket, prostitution, LO, Wanja Lundby-Wedin

Vänstertrojka bildad

Den något spretiga trion som utgör oppositionen i riksdagen har idag samlats för att fila på ett gemensamt alternativ. Till skillnad från Alliansen så har formerandet inte föregåtts av att partiet längst ut på kanten kraftigt omprövat sin politik.

Till skillnad från de fyra borgerliga så har de tre rödgröna dramatiskt olika syn på hur världen fungerar - och hur den borde fungera. Det rör inte bara sådana självklara skillnader som EU och försvaret. Det är också synen på arbete och tillväxt. Är det överhuvudtaget eftersträvansvärt? Statens budgetdisciplin är de inte heller överens om.

In i vänsterburen med er!

Andra bloggar om: socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, alliansen

Mauricio slår till igen

Mauricio Rojas kommer tillbaka efter en tid utanför rampljuset. Nu har han tagit sig en titt på de läromedel som finns i den svenska skolan och kommit fram till att de är vänstervridna och osakliga. Det är ju inte så märkligt, det speglar ju bara det svenska samhället i övrigt och kanske framför allt den svenska självbilden.

Den skola som skulle fostra barnen att bli goda socialistiska samhällsmedborgare är förbi. Men den dröjer sig kvar i böckerna. Något kanske trots allt har blivit bättre. När jag gick i skolan fick vi lära oss att kommunistdiktaturerna i östblocket visst var demokratiska, de hade bara en annan sorts demokrati än vi.

Andra bloggar om: kommunism, skola, socialism, Mauricio Rojas, timbro

Börje Hörnlund - konservativ

Gnäll-centern har återuppstått! Fredrick Federley har knappt hunnit kallna förrän den gamle arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund (c) är ute och far på DN Debatt. Bland annat tycker han att det är skam och skandal att regeringen inte genomfört alla vallöften ännu. Normalt sett har man väl en mandatperiod på sig?

Sedan vet jag inte om man kan lite på Börje Hörlunds visdom när det gäller att vinna val. Annars skulle vi väl minnas tillbaka på den stora borgerliga valsegern 1994.

Det mest intressanta i artikeln är dock att han betecknar sig själv som konservativ. Bara för det är jag villig att förlåta honom nästan allt gnäll. Mycket få vågar använda det epitetet om sig själva och än färre centerpartister, trots att konservatism varit en stor kraft i centerns tidigare idéutveckling.

[Uppdatering: Johan Hammarqvist i Barva ger en vinkling inifrån ur centerperspektiv.]

[Uppdatering 2: DN ägnar sin ledare åt Hörnlunds konservatism.]

Andra bloggar om: centern, centerpartiet, regeringen, alliansen, Börje Hörnlund, konservatism

När Michael Moore blev landstingspolitiker...

Michael Moore har ingen koll på svensk politik. Om han hade det skulle han fatta att huvudsaken är att vården betalas med skattepengar, inte vem som driver sjukhusen.

Och varför har djävulen de bästa låtarna? Och varför listar inte SvD Penn & Teller?

Andra bloggar om: USA, sjukvård, Michael Moore

Surjamtarna tackar Federley med armbågen

Jämtland är ett starkt centerfäste. Nästan 17 % av jämtarna röstade på centern i riksdagsvalet. Men något starkt fäste för centerns förnyelse är det inte. Via Federleys egen blogg hittar jag c-märkta Östersundspostens kommentar till hans avgång som orförande för centerns ungdomsförbund.

Federley har på kort tid gjort något så osannolikt som centerns ungdomsförbund till en intressant politisk kraft. Så sent som inför eurovalet 2003 pratade han fortfarande hembygdsgårdar i TV-debatten och valrörelsen till EU-parlamentet våren 2004 bedrevs under parollen 'Vill du ha mjölk från Långtbortistan?'. Men sen hände nåt. Han flyttade till Stockholm, klippte sig, tog på sig kostym och läste Ayn Rand. Bloggen bytte färg från rosa till svart. Och vips var den nyliberale storstadscenterpartisten född. I princip alla ledande liberala eller konservativa bloggare aviserade att de ämnade kryssa Federley i riksdagsvalet (för lika självklart bor de alla i Stockholms Stad).

Man skulle kunna tro att detta skulle leda till kanonisering i det egna partiet. Då känns det ju lite förvånande att läsa följande i Östersunds-Postens ledare:

Det är därför ingen större förlust att Federley nu ställer sin ordförandepost till förfogande till förmån för andra politiska förmågor. Det är under alla omständigheter ett skifte, till fördel för CUF.

Och det stämmer rätt bra med vad jag hör inifrån centerns kommunala kapillärer också. Jag befinner mig ju utanför tullarna. Diskutera Federley med moderater eller folkpartister och du får höra uppskattande ord. Gör det med centerpartister och du får höra suckar.

Andra bloggar om: liberalism, centern, Federley, cuf, Jämtland, centerpartiet

Prästväldet i Iran måste bort!

Via Erik Svansbo hittar jag en ledare i Expressen av Anna Dahlberg om det brännande ämnet demokrati i arabvärlden. Hon vill att USA ska göra en uppgörelse - 'grand bargain' - med Iran. Iran är som bekant inte någon arabstat men verkar genom ombud, ex. Hizbollah, i arabvärlden. Allt som oftast destabiliserande.

Ska demokratin i Mellanöstern ha någon chans så måste regimen i Iran bort. Gudsstaten måste störtas i gruset och en sekulär, rationell och reforminriktad regim ta över. Att få ett demokratiskt styre omedelbart är troligen för mycket att be om, men ett styre som vägleds av någon annan princip än islamisk överhöghet, typ den persiska nationen, borde vara möjlig. Mullornas diktatur är inte överdrivet populär bland iranierna och det finns en bas av välutbildad medelklass med hyfsad ekonomi att bygga på.

Men det måste nog bli en iransk affär. Invasioner utifrån kan svetsa ihop folk runt den mest impopulära diktatur. Många grannländer är innerligt trötta på (och rädda för!) iransk intervention och kan nog tänka sig att stödja en sådan utveckling, liksom naturligtvis västvärlden och USA.

Andra bloggar om: utrikes, religion, demokrati, mellanöstern, Iran, islam

Den svenske mannen i bild

Jan Guillou är en ständig källa till nöje. Han är troligen Sveriges enskilt borgerligaste människa men envisas med att vara socialist. Nu har han gett sig på att dissekera Den Svenske Mannen [TM] i Aftonbladet:

De är världens mest jämställda i meningen att man respekterar kvinnor mer i Sverige än i något annat land – såvida vi inte talar om direktörer. De är oförbätterliga. De här babianhannarna som leder svensk industri, de är kvar på samma stadium och har inte ändrats sedan 1960-talet.

[...]

Titta på bilderna på Carl-Henric Svanberg, hur han poserar för kameran, hur han vill bli fotograferad. Armarna lätt i kors, blicken stadigt riktad snett uppåt mot framtiden där han har sina visioner. Man behöver bara se den bilden för att förstå – det här är ingen genusforskare.

Till skillnad då från Jan Guillou som istället låter sig fotograferas i den feminina positionen - blottade håriga underarmar, självgott flin mot en bakgrund av uppstoppade djur och jakttroféer. Joråsatte.



[Bilden stulen från Aftonbladets artikel]

Andra bloggar om: jämställdhet, humor, Jan Gulliou, direktörer, mansrollen

Klipp er och skaffa ett jobb

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Tydligen så är 20 % av sverigedemokraternas politiker parasiter på samhällskroppen, eller som vi andra skulle uttrycka det, förtidspensionärer. Samtidigt ger de sig på invandrare för att vara just förtidspensionärer. Avledande manöver?

Regeringens tydliga arbetslinje kan alltså få oanande effekter - fler sverigedemokrater i arbete. Det kanske inte vore så dumt.

Andra bloggar om: sverigedemokraterna, bidrag, förtidspensionärer

Att vara 'presidential'

Jag har ägnat lite (ok då - alldeles för mycket) tid åt att titta på primärvalsdebatter. En demokratisk och två republikanska. Tak snela internet!

Republikanerna debatterade först i Kalifornien, i Reagan-biblioteket, därefter i South Carolina. Demokraterna enbart i South Carolina. Tio republikaner och åtta demokrater.

I båda debatter fanns det deltagare som måste räknas som tämligen osannolika, som Mike Gravel (d), Dennis Kucinich (d) och Ron Paul (r). Ingen av dem har en snöbolls chans i helvetet att bli president. Men det gör debatterna lite mer spektakulära och det är kul att de andra kandidaterna bevärdigar sig att debattera med dem.

Demokraternas debatt var den segaste tillställningen. Å andra sidan täckte de in ett bredare spektrum av ämnen än republikanerna och den var därför troligen mer informativ. Enligt mitt tycke var det bara Hillary Clinton som framstod som presidentmaterial av deltagarna även om Bill Richardson, John Edwards och Barack Obama höll näsan över vattnet. Utfyllnad på scen utgjordes av Chris Dodd och Joe Biden.

Något förvånande har gräsrötterna förklarat Obama som segrare. Jag har svårt att se det. Han var inte särskilt konkret och var inte heller överdrivet trollbindande, vilket normalt sett är hans styrka. Edwards pratade om fattigdom med patos men var väldigt vag om vad han ville. Hillary däremot framstod som en klar ledarfigur. Och det har visat sig att det ofta är kvaliteten 'presidential' som avgör.

Republikanerna då? I den första debatten blev jag förvånad över hur svag insats Rudy Giuliani och John McCain gjorde. Giuliani stammade och lyckades inte få fram orden. McCain såg ohyggligt spänd ut. Istället kunde Mitt Romney tämligen enkelt framstå som huvudkandidat. Han var klart mest 'presidential'. Dagens positiva överraskning var möjligen Jim Gilmore, f.d. guvernör i Virginia, som verkade på bettet.

Det var jämnare i den andra debatten. Både Giuliani och McCain hade skärpt till sig, liksom chanslöse Tom Tancredo som befunnit sig i tapeten fullständigt i den första debatten. Åas försvann Gilmore tillbaka in i fältet. Giuliani hade tagit på sig glasögon, något som PR-folk annars brukar avråda ifrån, eftersom det uppfattas som ett svaghetstecken att inte ha perfekt syn i sextioårsåldern. Håret är ett annat problem för Giuliani. Han har inget. Romney åas har perfekt välvårdat hår.

Om inte Obama överraskande skulle gå hela vägen så är det nog troligt att USAs nästa president kommer att ha fyllt sextio. Kanske sjuttio, om McCain vinner. Ingen åldersnoja, även om det amerikanska folket föredrar en president mellan femtio och sextio.

Efter att ha sett debatterna har jag blivit än mer övertygad om att det kommer att stå mellan Hillary Clinton och Mitt Romney, med Romney som den trolige segraren. Clinton är i en annan klass än sina medtävlare. Det är inte Romney, men han har fördelen av att befinna sig i mitten av sitt fält politiskt och dessutom denna magiska egenskap - att se presidential ut.

Försvaret ska vara frivilligt

Efter historien med FRA har Mikael Odenberg (m) ..ehrm.. inte direkt varit min favoritminister. Men nu tar det sig. Eftersom vi ändå inte har haft en värnplikt värd namnet under de senaste tio åren eller så så funderar han allvarligt på att skrota den. Iaf i fredstid. Detta är logiskt och det gläder inte bara mig utan även miljöpartiet, medan sossarna är skeptiska. Det leder till en yrkesarmé menar de.

Inte för att det skulle vara så hemskt, men det finns faktiskt en skillnad mellan ett frivilligförsvar och ett yrkesförsvar. Ett försvar baserat på frivillighet skulle kunna ta ut de villiga och bäst lämpade ur varje årskull, utbilda dem längre än dagens värnpliktiga och ge dem bättre villkor. De skulle t.ex. kunna få lite extra poäng för att söka högre utbildning efteråt, särskilt där det kan vara relevant - t.ex. polishögskolan eller lärarhögskolan.

Naturligtvis behöver Sverige även fortsättningsvis en stomme av yrkesmilitärer som kan utbilda och stå för kontinuitet. Jag tror dock att ett såpass litet land som vi behöver ha en del av civilbefolkningen som har militär utbildning och kan kallas in i kristid.

Andra bloggar om: försvar, Mikael Odenberg, värnplikt, yrkesarmé,

Monas irritation

Mona Sahlin är irriterad. I dagens intervju vill nämligen TT att hon ska ha en politik. Det tycker inte Mona behövs.

Jag är lite trött och sur på att alla frågeställningar handlar om vad vi ska göra om tre och ett halvt år.

De flesta partier brukar annars ha en politik som de försöker vinna väljarnas förtroende för. Vissa skulle till och med sträcka sig så långt som att det är det partier finns till för. Men det kanske är omodernt. Som tröst så kan jag väl säga att fortsätter hon på det där sättet så behöver hon inte oroa sig om att ha en politik om tre och ett halvt år heller.

Skattehöjningar ska det iaf bli. Tror hon. Men jag tvivlar även på det. Sosseekonomerna vet att förmögenhetsskatten är osund och är i hemlighet överlyckliga över att den ska bort. Fastighetsskatten är gravt impopulär. Så då kan man ju börja fundera på var de 14 miljarderna till a-kassan ska tas ifrån?

Sossarna är fast i ett skruvstäd mellan att göra det som är fel eller det som är impopulärt.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, ekonomi, mona sahlin,

Birgitta och Gulan nya ordföringar

Folkpartiets bägge sidoorganisationer liberala kvinnor och liberala invandrarförbundet har valt ordförande i helgen. Som väntat valdes Birgitta Ohlsson till ordförande i kvinnoförbundet och Gulan Avci till ordförande i invandrarförbundet.

Oavsett vem folkpartiet utsett att sköta jämställdhetsfrågorna så är det ändå alltid Birgitta media ringer till. Så det är en utmärkt anpassning av kartan till verkligheten att ge henne den här tvållådan att stå på. Vad gäller Gulan så tillhör hon också det yngre drivande gardet och kommer säkert att kunna utnyttja sin position till att sparka partiet i baken.

Sidoorganisationerna är alltid ifrågasatta, även ungdomsförbundet. Särkilt kvinnoförbundet har haft en ganska mossig image som inte direkt tilltalat de yngre. Därför ska det bli intressant att se vad det här skiftet i generation och framtoning kan innebära för deras fortsatta ställning.

Grattis Birgitta och Gulan!

Andra bloggar om: folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Gulan Avci, liberala kvinnor, liberala invandrarförbundet, jämställdhet, integration

Arvet efter Bush

George W Bush har fått chansen att prägla amerikansk politik för lång tid framöver genom sina utnämningar av domare till högsta domstolen. SvD skriver idag om detta i en artikel som egentligen är en bokrecension. Jämfört med Sveriges rätt tandlösa HD så är USAs dito en av de viktigaste institutionerna, formellt jämställd med kongressen och presidenten.

Hela det amerikanska systemet är uppbyggt med konstitutionella bromsar som ska förhindra att president eller lagstiftare springer utanför ramarna och det är det HD vakar över. Domarna sitter på livstid.

Bush har inte bara fått utnämna två domare och skiftat balansen åt det konservativa hållet. Han har också tillsatt en ny chefsdomare, John Roberts, som bara är i femtioårsåldern och alltså kan komma att inneha posten i bortåt fyrtio år.

Andra bloggar om: USA, George W Bush

Ayaan Hirsi Ali och Björn Ulvaeus på TV

Igår var Ayaan Hirsi Ali och Björn Ulvaeus på SVT, hos Stina Lundberg Dabrowski. Båda slåss för frihet, framför allt yttrandefrihet, mot religiöst förtryck. Jag har inget minne av att ha sett Ayaan Hirsi Ali på svensk TV tidigare eftersom hon räknas som ett läskigt högerspöke. Hennes uppgörelse med islam ledde till att filmaren Theo van Gogh som hon gjorde filmen 'Submission' tillsammans med mördades och att Hirsi Ali sedan dess lever med livvaktsskydd under ständigt dödshot. Likheterna med integrationsminister Nyamko Sabuni är slående.

Stina ville gärna få det till att all islamistisk terrorism är George W Bush fel. Det vore ju enklare så. Hirsi Ali kunde dock ganska lätt avvisa det och krävde bara det självklara: Respektera min rätt att uttrycka mig utan att ta till hot och våld. Det mest förunderliga är väl egentligen att någon som kräver detta överhuvudtaget kan vara kontroveriell.

Det får väl ändå ses som ett sundhetstecken att Björn Ulvaeus mitt i lördagsunderhållningen på SVT kan ställa frågan: "Hur ska vi hantera muslimsk fundamentalism?" Frågan kräver ett svar.

Andra bloggar om: religion, yttrandefrihet, Björn Ulvaeus, Ayaan Hirsi Ali, islam

Björklund skärskådad

I dagens SvD är det en ganska stor exposé över Jan Björklund. Man får bland annat veta att favoriten till partiledarskapet köper såväl risifrutti som snabbmakaroner. Lite bildresearch avslöjar dessutom vattenmelon samt både röd och blå mjölk. Det mest intressanta avslöjandet i artikeln är väl annars att han redan innan sitt riksmötestal fått veta att Stockholm dragit tillbaka sitt stöd för Lars Leijonborg. Vissa har uppfattat talet som något av en kursändring. Själv tyckte jag det var som hans tal brukar vara - tydligt och bra. Björklunds talekonst funkar bäst inför stor publik.

Jag tycker även fortsatt att det är tämligen irriterande att folkpartiets vänsterflygel anser sig ha tolkningsrätt när det gäller socialliberalismen. Särskilt när de uttrycker att socialliberalismens död är nära förestående. Det är den typen av sekteristisk smutskastning vi måste komma bort ifrån.

Andra bloggar om: folkpartiet, partiledare, Jan Björklund

For all your Romney needs

Eftersom intresset för USAs näste president Mitt Romney är i bästa fall begränsat i svensk bloggosfär tar jag mig friheten att länka till en rätt bra artikel i Time. Man får en rätt bra bild av både Mitt och hans far George, som såg exakt likadan ut och ledde det republikanska primärvalet 1968 tills han snubblade och föll mot Nixon.

Andra bloggar om: USA, presidentval 2008, Mitt Romney

Allt är de dollarstinna judebögarnas fel

Smålands stolthet Joe Labero gör bort sig. I Kupé av alla tidningar. Via bl.a. dyslesbisk:

Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det vara omöjligt - om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judisk buisnessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare.

Kom hem, blonde svensk viking! Nationaldemokraterna fullkomligt skriker efter en kändis som dragplåster! Upp till kamp emot kroknäsorna!

Bitter, någon?

Andra bloggar om: Joe Labero, antisemitism, antikapitalism, antiamerikanism, homofobi

Vadå jämställdhetsgrupp..?

Det har kommit ett förslag från en folkpartistisk arbetsgrupp om att kommuner som inte kan leva upp till garantin om förskoleplats inom utsatt tid ska ge föräldrarna ekonomisk kompensation. Det låter bra. Det ska finnas sanktioner när man inte kan upfylla sina åtaganden.

Samtidigt blir jag lite förbryllad. Så vitt jag begrep skulle arbetsgruppen "Det klämda Sverige" under ledning av Karin Pilsäter syssla med den strävsamma medelklassens villkor. Det var bland annat för att sporra dem som jag skrev min motion till landsmötet om lägre inkomstskatt. Men nu verkar gruppen istället ha transformerat sig till folkpartiets jämställdhetspolitiska arbetsgrupp.

Det är lite oroväckande. Våra väljare är i stor utsträckning medelklassen och jag tror det vore bra att för en gångs skull veta vilka vi vänder oss till. Därför är det illavarslande om gruppen som ska ta fram de skarpslipade förslagen som ska vinna medelklassen åt (fp) själva smalnar av sitt uppdrag till jämställdhet. Sådana grupper har vi ju haft tidigare.

Andra bloggar om: ekonomi, folkpartiet, jämställdhet, skola, förskola, Karin Pilsäter, medelklass

Var det näste president vi såg?

Igår kväll när jag tänkte gå och lägga mig råkade jag få se Mitt Romney på Jay Leno. Romney är republikansk före detta guvernör i Massachusetts, en stat som annars fullkomligt domineras av demokraterna. Romney ligger visserligen inte bäst till opinionsmätningarna, men hans stöd ökar sakta men säkert. Han fick ihop mest pengar av alla republikaner och i debatten häromdagen var det Romney som charmade gräsrötterna.

Romney är inte min favorit ens bland republikanerna - jag föredrar Giuliani - men mina antenner säger mig att Romney kommer vinna i längden eftersom han är mer i synk med republikanernas led än storstadssnubben Giuliani. Mer pålitligt konservativ. Han pratar också lugnare och har en bättre röst än Giuliani, samt är snyggare. Det ska inte underskattas. Möjligen gränsar hans ödmjukhet ibland till blyghet - han tittar bort och ler inte ibland när han får beröm och ovationer. Romneys största problem är annars att han inte är känd än, men det blir han snart om han får vara med hos Jay Leno.

I svenska media så har demokraterna redan vunnit nästa presidentval. Frågan är bara om det ska bli Hillary eller Obama som blir president. Verkligheten är lite mer komplex. Demokraterna har inte redan förlorat valet men det finns en strukturell republikansk majoritet, inte minst eftersom valresultatet räknas stat för stat och de mindre staterna (som röstar republikanskt) har viktats tyngre.

Mitt tips står fast - USAs näste president kommer att heta Mitt Romney.

Andra bloggar om: USA, presidentval 2008, Mitt Romney, Rudy Giulani,

De har bara en annan sorts demokrati än vi

Kommunistländerna i Östeuropa var visst demokratiska. Demokratiska folkrepubliker. De hade bara en lite annan sorts demokrati än vi, där man betonade sociala rättigheter. Eller nåt. Det fick jag lära mig i geografi- och samhällskunskapsböckerna på mellanstadiet, när muren fortfarande stod stadig tvärs igenom Europa och Sovjetunionen hotade att nuka oss alla tillbaka till stenåldern. Sådan var undfallenheten och kryperiet i Sverige på åttiotalet.

Tyvärr är det inte mycket bättre idag, visar denna undersökning som presenteras på DN Debatt. Kidsen tror på kommunismens välgörande egenskaper, på att proletariatets diktatur skapar ett arbetarnas paradis, fullt av leende barn. Ingen dog i Gulag, Stalin var en rolig farbror i mustasch och Maos kulturrevolution var en sprudlande gatufest. Med den bilden av historien är vi dömda att upprepa den igen.

[UPPDATERING: Enligt SVT text aviserar skolminister Jan Björklund (fp) mer historietimmar och särskilda satsningar mot de totalitära ideologiernas massmord. Man kan lita på Janne.]

Andra bloggar om: kommunism,

Nystart för dansk liberalism?

Det rapporteras att Naser Khader lämnat Radikale Venstre för att starta ett eget nytt parti - Ny Alliance - tillsammans med två europaparlamentariker, en radikal, en konservativ. På två dagar har partiet lockat nästan femtontusen medlemmar, absorberat ett annat parti (Centrumdemokraterne) samt dragit till sig en del radikala tungviktare, bl.a. en f.d. kulturminister.

Huvudanledningen är missnöje med den radikala ledningen och framför allt partiledaren Marianne Jelved. Radikalerna har, trots att det är ett borgerligt socialliberalt parti, blivit ett stödparti till socialdemokraterna som inte vill ta i Anders Fogh med tång. Khader och co. har dragit slutsatsen att detta lett till att den borgerliga regeringen blivit beroende av Dansk Folkeparti som fått oproportionerligt stort inflytande.

Ny Alliance ska därför försöka slå sig fram i mitten och locka de som vill ha en borgerlig regering men inte Dansk Folkeparti. Valet för den liberalt sinnade har annars varit något märkligt i Danmark på sistone. Antingen rösta på ett parti (Radikale) som stödjer en sosseregering eller ett (Venstre) som stödjer sitt regeringsinnehav på DF. Om Ny Alliance lyckas kanske de kan täppa till den luckan.

Politiskt har partiet ännu inte kommit fram till så mycket, utom att det ska ligga i mitten och dra från såväl liberala som konservativa idéer. Sänkta skatter och reformer av offentlig sektor står på programmet. Khader (själv muslim) har tidigare varit en hård kritiker av muslimsk extremism, så det temat lär säkert också tas upp av det nya partiet.

Andra bloggar om: Danmark, liberalism, Ny Alliance, Naser Khader

Barcelona

Jag har inte bloggat på alldeles för länge för att jag har varit på en resa till Barcelona tillsammans med andra politiker och tjänstemän i kommunledningen. Detta är naturligtvis ett ohyggligt slöseri enligt lokalpressen.

Min företrädare Kerstin Lindroos åkte inte med på de årliga inspirationsresor som kommunstyrelsen gjorde under den förra mandatperioden. Miljöpartiets Björn Lymar åkte inte med den här gången heller. Jag valde att åka med till Barcelona ändå. Varför? Resan hade ett tydligt syfte. Kommunens vision och strategiska mål skulle arbetas om. Ville man vara delaktig i den processen så skedde den där och då. När resan nu är avslutad kan jag också konstatera att vi uppnått syftet med resan.

Det enda vi gjorde under resan var i princip att arbeta. Tiden var schemalagd fån 09:00 till 24:00 varje dag. Inga pauser var längre än två timmar (förutom en på söndag eftermiddag 16:00 - 20:30). C:a 35 personer lade ner drygt 1000 mantimmars arbete. Arrangören hade faktiskt aldrig sett ett så ambitiöst konferensschema tidigare och hälsade eventuella kritiker att de gärna fick höra av sig (Anna-Karin på Provotum). För detta fick skattebetalarna betala en halv miljon.

Eftersom alternativet hade varit att göra samma arbete på hemmaplan under ordinarie kontorstid är min bedömning att det här var en mer effektiv lösning. Intensiteten i arbetet blir så mycket högre när man åker bort och isolerar sig från allt som normalt pockar på uppmärksamhet - andra arbetsuppgifter, familjen och vänner. Hade det här arbetet gjorts under kontorstid i Eskilstuna hade det dessutom tagit mer tid och resurser från ordinarie arbetsuppgifter, förutom att det säkert hade tagit betydligt längre tid.

Var det nödvändigt att åka till just Barcelona då? Nej naturligtvis inte. Jag hade heller ingen insyn eller påverkan i valet av resmål så jag ser ingen anledning att försvara det. Men det är knappast billigare att lägga ett internat i Sverige. Det kan heller inte finnas något självändamål att lägga det på något utstuderat tråkigt ställe (tänk Svalbard, Ignalina) bara för att. Man ber faktiskt människor av kött och blod att offra en helg med familjen eller vännerna för att arbeta, utan extra ersättning.