Going back to my roots

Nu drar jag en vecka till Värmland. Täckningen för mobiltelefon är obefintlig. Uppkoppling mot internet likaså. Därför kommer det att bli en stunds radiotystnad, i vilken jag föreslår att ni går ut i solen och äter mjukglass eller gör situps eller nåt. Eller titta på denna favorit i repris:



Hare!

Varför behövs kulturpolitik?

Jag har blivit utmanad av Erik Svansbo att förklara varför jag anser att kulturpolitik behövs. Det finns flera dimensioner i den frågan och jag tvivlar på att svansbo kommer att godkänna mina argument. Men det kan bli en intressant diskussion iaf. Here goes:

Som de flesta känner till så finns det en kritisk massa när det gäller marknader överhuvudtaget. Under denna är det inte lönsamt att producera. I en isolerad by med 300 innevånare byggs inga bilar.

Stora delar av kultursektorn har en marknad som är begränsad till det svenska språkområdet eller av någon annan anledning har svårt att ta sig utanför Sveriges gränser. Till skillnad från bilar kan dock inte bortfallet av den inhemska produktionen ersättas av billigare svensk/språkig/ kultur på import. Inte heller är det möjligt att exportera. De vanliga liberala premisserna är alltså satta ur spel.

Om vi ska hårddra det så ska det i en libertariansk/nyliberal stat endast finnas försvars-, utrikes- och justitiepolitik. Utbildning, infrastruktur, vård och omsorg, miljö osv. ska förutom kultur skötas utan politisk inblandning.

Som socialliberal eller egalitär liberal menar jag att staten har ett något större ansvar än så. Staten har t.ex. ett ansvar för att säkerställa en grundläggande nivå av infrastruktur, vård och bildning. Den behöver inte äga eller driva, tvärtom är det en fördel om staten slipper göra detta. Däremot är det ett statligt ansvar att se till att det finns. I grunden handlar det om förutsättningar som måste finnas på plats för att alla ska ha rimliga möjligheter till frihet.

Infrastruktur, utbildning och vård är också saker som är svåra att exportera och importera. Vi är hänvisade till vår egen marknad och vår egen förmåga, en ofrivillig självförsörjning om man så vill. Då är det enligt min mening lämpligt och nödvändigt att det finns en politik som garanterar en grundläggande nivå - mad marknadsmässiga medel så långt det bara är möjligt.

Sedan är jag också av den kulturkonservativa åsikten att det svenska kulturarvet är värt att bevara. Det innehåller en hel del av vår identitet och kan hjälpa till att göra gamla borgar och torra historielektioner lite mer levande. Det är värt att komma ihåg att ingen annan lär bevara just Sveriges kulturarv åt oss - ska det göras så måste vi göra det själva.

Att ha ett bra grepp om sitt eget kulturarv torde också göra det lättare att uppskatta och förstå andra kulturer. Många verkar idag leva i villfarelsen att Sverige är fullständigt neutralt och befinner sig på något slags kulturell nollpunkt, helt utan särart, när vi i själva verket befinner oss på en tämligen extrem punkt präglad av rationalism och självförverkligande.

Det dyker nu även upp teorier om att kulturlivet har betydelse för tillväxt och etableringar.

Liberalism kräver att medborgarna fattar rationella och välgrundade beslut. Därför är det heller inte så märkligt att liberaler under mycket lång tid fokuserat på bildning. Det är nästan omöjligt att förutse vilka kunskaper som kommer att vara relevanta i framtiden. Även en dos konsthistoria kan visa sig ha betydelse. Därför är det min uppfattning att även en grundläggande kultur ska omfattas av det statliga ansvaret - liksom utbildning, vård och infrastruktur.

Kulturpolitik behövs för att:

- vi inte kan importera den kultur vi inte klarar av att producera själva
- kulturarvet ska garanteras eftersom det stärker vår identitet och underättar i kontakter med andra kulturer
- kultur är en del av den bildning som behövs för att medborgare ska fatta rationella beslut

En mer intressant fråga är hur kulturpolitiken ska se ut.

Lägre skatt

Skatten på arbete ska sänkas. Till årsskiftet kommer nästa steg i jobbavdraget som gör det mer lönsamt att arbeta för alla. Det här steget är något mindre än det första men förhoppningen som Anders Borg när är att det ljusa läget på arbetsmarknaden ska hålla kvar högkonjunkturen och dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Att det lyckas är kärnan i Alliansens trovärdighet.

Fler ska försörja sig på egen ansträngning och färre på bidrag. Det är en mycket bra ambition. Men det finns också en annan aspekt - att få behålla mer av sin egen lön är en frihetsfråga. Pengar är en viktig del av makten över ens eget liv.

När det här steget är avklarat borde det vara dags att titta på den statliga inkomstskatten. Ska man verkligen behöva betala marginalskatter på över 50 % när man tjänar 25 000 i månaden?

(DN, SvD)

Andra bloggar om: ekonomi, skatt, moderaterna, alliansen, Anders Borg, finansministern, skatter, jobbavdraget

Dragspelseländet

Under den senaste tiden har det dykt upp dragspelare på gatorna i Eskilstuna. Favoritplatsen är utanför Systembolaget, men även utanför ICA Nyfors (där jag bor) sitter det ibland någon. Jag har ett kluvet förhållande till dragspel. Dragspel är Roland Cedermark, men det är också Astor Piazzola.

Men även om Roland Cedermark inte är någon favorit, milt uttryckt, så kunde karln åtminstone spela på sitt instrument. Det kunde de första gatudragspelarna i Eskilstuna också. Men sedan dök det upp copycats. Och de har missat hela poängen. De för nämligen bara oväsen med sina dragspel. Vissa spelar skalor upp och ned. Andra verkar trycka på tangenterna lite på måfå. Vad tror de att folk ska betala för..? Att få dem att sluta?

Jag gillar gatumusik. Jag tycker det bidrar till att få staden att kännas levande. Men det förutsätter ju liksom att det verkligen är musik de spelar. Nästa gång borde jag slänga åt dem en CD med Astor Piazzola.

Andra bloggar om: musik, Eskilstuna, gatumusikanter, dragspel, Roland Cedermark, Astor Piazzola

Bort med politiska nämndemän

Aaron Israelsson har skrivit en ledare i dagens Expressen (de har verkligen fyndat sommarvikarier i år!) om nämndemän. Nämndemän tillsätts idag som ett politiskt uppdrag - av partierna. Hax har drivit frågan tidigare. Det var bland annat därifrån jag fick idén att motionera till folkpartiets landsmöte om att vi borde driva frågan om opolitiska nämndemän. Politiska domstolar hör inte hemma i ett demokratiskt land på 2000-talet. En bredare och bättre rekrytering kräver att man lämnar de politiska partierna.

Andra bloggar om: folkpartiet, juridik, Aaron Israelsson, nämndemän, domstolar

Pausfågel

Jag har fortfarande fragment av ett liv utanför politiken. Sedan gymnasiet så har jag av och till varit inblandad i olika musikaliska projekt, varav detta - SoulRam - är det senaste. Influenserna är sjuttiotalsrock, gammal filmmusik à la John Barry och en smula Portishead. Klicka här, lyssna och sprid till edra vänner.

Om någon undrar var vi fått namnet ifrån så är det stulet från en låt på ett mycket gammalt Steely Dan-demo. För övrigt samma låt där just namnet Steely Dan förekommer för första gången. Steely Dan var som ni säkert vet från början en ångdriven dildo i William S Burroughs lätt oläsbara roman Naked Lunch.

Falska anklagelser

Hax har kommit på att folkpartister är "borgerlighetens fransmän" som "trixar, fronderar, bråkar och hugger andra i ryggen". Beviset för detta är - hör och häpna - att tre personer som inte är folkpartister grundat och i vissa fall fortfarande medverkar på friktion.se, den site som outade Littorins postorderexamen. De tre är dessutom själva i varierande grad upprörda över att kopplas samman med folkpartiet. Kanske den svagaste guilt-by-association-kedjan som siktats i svenska farvatten.

Borde det inte vara "borgerlighetens engelsmän" med den karakteristiken förresten?

Andra bloggar om: folkpartiet, Hax, Littorin, friktion.se

Han är bäst

Nu är det officiellt. Jan Björklund är bäst. Han har störst förtroende av alla ministrar i regeringen. Själv tror han att det beror på regeringens skolpolitik. Förhoppningsvis kan han starta på en hög nivå i förtroendemätningarna även som partiledare. Samtidigt börjar oppositionens övertag i opinionen så smått att minska.

Det finns en trevlig ledare från UNT som också behandlar Björklund och folkpartiets framtid.

Andra bloggar om: Jan Björklund, folkpartiet, skola,

Arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap

Eftersom diskussionen kring arrangerade äktenskap snabbt hamnade i frågan huruvida ett citat av Kristersson/Älgamo var korrekt eller inte så gör jag en omstart. Det är de här förändringarna jag vill se i första hand. Jag har plockat dem från Nyamkos hemsida (och för er som undrar så är det hennes personliga förslag, inte folkpartiets):

KRIMINALISERA BARN- OCH TVÅNGSÄKTENSKAP

Idag är barn- och tvångsäktenskap förbjudet men inte kriminaliserat. Att veta att man kan ställas inför rätta för nåt olagligt har en preventiv verkan. Trots att det är olagligt med barnäktenskap så är det inte ovanligt att barn blir bortgifta vid resor till hemlandet. Barn- och tvångsäktenskap borde kriminaliseras på samma sätt som vid könsstympning, det vill säga att också när äktenskapet ingås i ett annat land ska det vara kriminellt. Den dispensmöjlighet till äktenskap före 18 års ålder som finns i lagen måste täppas till. Det bästa skyddet för ett barn, oavsett vilken situation hon befinner sig i, finns i Föräldrabalken. En man har inte de skyldigheter till sin hustru som föräldrar har gentemot sina barn. Äktenskapsbalkens regler värnar till exempel inte om den unga flickans rätt till utbildning.

Och om arrangerade äktenskap:

INFÖR EN SNÄVARE DEFINITION PÅ ARRANGERADE ÄKTENSKAP I UTLÄNNINGSLAGEN

Skiljelinjen mellan ett arrangerat äktenskap och ett tvångsäktenskap är hårfin. Lagen ska vara tydlig med vad som krävs för att samhället ska acceptera ett arrangerat äktenskap och inte fokusera på vad som krävs för att äktenskapet inte kan accepteras.

Ytterligare ett problem är alla de religiösa ledare som 'viger' folk utan att ha vigselrätt. Många människor i Sverige går idag omkring och tror att de är gifta och åtnjuter det lagliga skyddd som äktenskapet medför fast de i själva verket inte alls är det. Här ser jag ingen annan lösning än att dra in alla religiösa samfunds vigselrätt och införa civiläktenskap.

Andra bloggar om: integration, jämställdhet, nyamko sabuni, tvångsäktenskap, arrangerade äktenskap

Ninnaa ninnaa ninnanna

Stöd kapitalismen. Köp böcker - t.ex. här.

Mård

The rise and fall of Maud Olofsson skildras ingående i Fokus. Läs!

Kulturpolitiskt motprogram

I dagarna har folkpartiet i form av kulturutskottets vice ordförande Cecilia Wikström presenterat ett nytt kulturpolitiskt program. Erik Svansbo ägnar sig åt en totalsågning helt i enlighet med det nyliberala stridsropet att den bästa kulturpolitiken är ingen kulturpolitik alls. Han har rätt i sin kritik att programmet vräker ut bidrag, men fel när det gäller att kulturpolitik inte behövs.

Problemet är att kulturen inte är särskilt oberoende när den är beroende av offentligt stöd. Sverige är ett litet land, ett litet språkområde och därmed en liten marknad. Det behövs lite extra skjuts för ett levande kulturliv, men statliga bidrag är knappast modellen. Då bestämmer ju staten vilken kultur som ska få leva och vilken inte.

Lösningen är (tror jag) att ersätta statliga utgifter på kulturområdet med intäktsminskningar. I USA jobbar man mycket åt det hållet och utan tvekan har marknaden i USA varit 1900-talets viktigaste kulturproducent och konsument. Här är ett förslag på ett kort motprogram på kulturpolitikens område:

1. Ta bort bokmomsen helt liksom andra punktskatter på kulturprodukter.

2. Slopa arbetsgivaravgifterna i kultursektorn.

3. Gör alla privata donationer och bidrag till kultursektorn avdragsgilla.

4. Gör det ännu mer förmånligt att starta stiftelser, fonder, museer och andra kulturinstitutioner privat.

5. Tillåt fildelning. Det är ett effektivt och billligt sätt att sprida kultur till alla.

6. Begränsa direkta bidrag till kulturen till verksamhet för barn och ungdomar. Vuxna ska i normalfallet betala för sin egen kulturkonsumtion, särskilt om den momsbefrias.

7. Avskaffa det marxistiska begreppet kulturarbetare.

Häpp!

Andra bloggar om: kultur, bidrag, folkpartiet, Cecilia Wikström, Erik Svansbo, liberalism, oberoende, USA, kulturarbetare

Om Gustav och Anna Olsson

Anna hade åkt till Oslo, som då hette Kristiania, för att tjäna piga, när hon fick ett brev hemifrån. "Kom hem. Du ska gifta dig med Gustav Olsson." Olsson verkade vara en driftig ung man, så föräldrarna var säkert mycket nöjda med partiet. Äktenskapet blev stormigt och de fick fjorton barn. 1900 föddes Tyra, någonstans mitt i skaran, jag vet inte exakt var. Hon blev min farfars mor. På väggen hemma hos mina föräldrar hänger Gustav och Anna Olssons bröllopsfoto - och de ser inte särskilt lyckliga ut.

Än idag är arrangerade äktenskap tillåtna om det finns "bakgrund i ett traditionellt kulturmönster". Jag vet inte om Torsby kring 1890 räknas, det är vansinne i vilket fall. Ulf Kristerssson (m) tycker att den lagen borde ändras. Jag håller med. Jag vet att integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni håller med, så jag hoppas att det kommer en proposition snart.

Andra bloggar om: integration, juridik, jämställdhet, Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni, arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap

Misstankarna bekräftade

För ett tag sedan tillsatte folkpartiet en arbetsgrupp som skulle se över medelklassens villkor - Det Klämda Sverige. Ledare var Karin Pilsäter, ordförande i näringsutskottet och ekonomisk-politisk talesman. Jag tyckte det var en utmärkt idé. Senare kom dock allt fler signaler om att gruppen själv ansåg sig vara 'folkpartiets jämställdhetsgrupp'. Det första förslaget att presenteras var t.ex. de ökända kvoterade vab-dagarna.

Inget fel i en jämställdhetsgrupp, men sådana finns det gott om i partipolitiken, grupper som ser över medelklassens villkor är mer sällsynta. Tyvärr verkar nu mina farhågor bekräftas av Helene Odenljung som är ledamot i partiledningen och själv sitter i gruppen. En bra möjlighet att göra något originellt i politiken är försutten.

Den bistra sanningen om hårdrock

Johan Ingerö har länge argumenterat för hårdrockens och i förlängningen hårdrockarens överlägsenhet. Nu visar det sig att han hela tiden varit inne på fel spår. Hårdrock är i själva verket ett arbetshandikapp.

Andra bloggar om: musik, humor, Johan Ingerö, hårdrock, arbetshandikapp

Moderaterna vill skärpa kraven för anhöriginvandring

Moderaterna vill i sitt nya handlingsprogram ha skarpare krav på försörjningsplikt för den som vill ta in sina anhöriga till Sverige (DN, SvD). Jag tycker att det låter vettigt. Folkpartiet borde ansluta sig till den linjen.

Sverige ska vara ett öppet land, dit man kommer för att försörja sig själv. Det är grundprincipen. Det ska inte finnas någon rätt att få släktingar som saknar egna flyktingskäl försörjda av stat eller kommun. Att fru/man och minderåriga barn är undantagna känns dock naturligt, även om det även där bör inskärpas att det svenska samhället är uppbyggt så att det förväntas att båda makarna arbetar.

Andra bloggar om: invandring, integration, anhöriginvandring, bidrag, arbete

Karensdagar

Det har dryftats om ytterligare en karensdag för att minska sjukskrivningarna. Som historik kan väl nämnas att Sverige under socialdemokratiska regeringar haft såväl fem som inga alls karensdagar. Nu har vi alltså en.

Om ytterligare en karensdag ska införas så borde det inte vara dag två. Dag sex vore betydligt bättre. Då börjar man på en ny sjukvecka och i vart fall i min värld så är en vecka något slags psykologisk gräns för hur länge man kan vara hemma med t.ex. en vanlig förkylning. Någonstans längs vägen bör det komma en liten påminnelse om att man kanske borde gå tillbaka till jobbet om man kan.

Sedan måste man fundera på om det inte borde in en karensdag i VAB-systemet. Det är väl ingen hemlighet att många småbarnsföräldrar föredrar att vara hemma med barn (vabba) istället för att erkänna att de är de själva som är sjuka. Systemet är skevt och uppmuntrar till felutnyttjande. Sedan kan man ju sätta ett tak på antalet karensdagar per månad för att det inte ska drabba föräldrar med sjukliga barn i onödan.

Andra bloggar om: sjukförsäkring, karensdagar, socialförsäkring, vab

Janne

Äntligen stod prästen i predikstolen!

(Och vet ni inte vad det refererar till så beror det på att Jan Björklund bara har varit skolminister i åtta månader ännu)

Prästen i det här fallet är valberedningens ordförande Lennart Olsson och den enda predikan han behöver hålla är att nominera Jan Björklund till partiledare för folkpartiet. Det är bara att gratulera! Janne förstås, men först och främst folkpartiet. Vi får nu Sveriges bäste partiledare. Idag vill jag inte byta med någon.

Läs DN, SvD.

Döm om min förvåning...

...när jag öppnade SvD igår och fick se det här:

Inget mirakel

Demoskop har gjort en ny opinionsmätning där folkpartiet ökar kraftigt. Det är ju trevligt, men tyvärr beror det snarast på ett extremt lågt värde i den förra mätningen än ett högt i denna. 7,2 ligger ungefär i samma härad som andra opinionsmätningar. Däremot verkar trenden vara svagt uppåtgående efter att rättegång och partiledarfrågan är avklarade. Att det finns potential för betydligt högre siffror (även vid sidan av ett starkt moderat parti) råder det inget tvivel om.

Andra bloggar om: folkpartiet, demoskop, opinionsmätning

Schlingens Jesusmugg och resten av Alliansen

SvD har idag en ganska omfattande exposé och analys över vad som hänt inom moderaterna efter valet och maktövertagandet. Resten av Alliansen finns på sin höjd med som pappfigurer i bakgrunden. Schlingen har en mugg som det står 'Jesus is coming - look busy' på. Ett gäng väldigt nya moderater vill även att homosexuella ska få gifta sig.

Ändå verkar de som valde moderaterna vara de som är mest nöjda med regeringen. Kristdemokraterna som till allmän förvåning fick igenom sin märkliga modell för fastighetsbeskattning (f'låt - avgift) går inte hälften så bra.

Centern är fortfarande ledarsidornas favorit och har en kappsäck full med guldpengar. Förälskelsen med ledarsidorna går av naturen över och då vill det sig att de lyckas kapitalisera på sina ministrar - framför allt Andreas Carlgren måste leverera godsakerna. Men centern har en stark bas och det finns egentligen ingen anledning till oro. Tappar de så är det till andra borgerliga partier.

Själv funderar jag av förklarliga skäl dock mest över folkpartiet. Här krävs det fortfarande en del ideologiskt städjobb för att kärntrupperna och de liberala ledarsidorna ska känna sig nöjda. Men det krävs också att folkpartiet fäster blicken på väljarna istället för naveln. Landsmötet i höst borde prydas av gigantiska bilder på en mellansvensk tjänsteman (TCO) i kedjehus av mexitegel och texten:

"Jag röstade på sossarna 2006. Varför då?"

Jan Björklund måste få ett glasklart uppdrag: vinn det jävla valet.

Andra bloggar om: alliansen, moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, Jan Björklund

Folket - fair and balanced

Jag går ur!

Efter att Republikanska Föreningen utnämnt Mikael Wiehe till Årets Republikan för hans uttalande om 'pölsefascister' har jag bestämt mig för att gå ur. Jag har en smygande misstanke om att även RepF:s partiöverskridande natur är på väg bort och att det är på väg att bli ytterligare en vänstervriden kamporganisation. Jag har därför skickat följande mail till RepF:

Hej

Efter att Republikanska Föreningen utnämnt Mikael Wiehe till Årets Republikan kan jag tyvärr inte göra annat än att begära utträde ur föreningen.

Anledningen till att jag gick med till att börja med var att jag anser att statschef ska tillsättas i demokratiska val. Iom sitt försvar för den kubanska diktaturen svajar Mikael Wiehe betänkligt på den punkten. Jag föredrar konstitutionell monarki framför kommunistisk diktatur.

Det utspel som förärade Wiehe utmärkelsen hade heller inget med statsskicket att göra, utan var blott ett påhopp på den danska regeringen. Jag delar inte heller dess invandringspolitiska uppfattning, men jag har respekt för att den är demokratiskt vald - till skillnad från kungahuset.

mvh
Niklas Frykman

Det är demokratin, dumbom!

Andra bloggar om: demokrati, Danmark, republik, monarki, Mikael Wiehe, Republikanska Föreningen

Nu även på facebook

Som ren hygienåtgärd har jag skaffat mig ett facebook-konto. För den som är intresserad så torde det alltså gå att leta rätt på mig där.

Fäderneslandet!

Idag är det nationaldagen, en dag som kan göra den tappraste liberal kluven. Att Gustav Eriksson Vasa valdes till envåldshärskare efter att ha brutit den nordiska unionen och kort därefter straffade ut Sverige ur den dåvarande europeiska gemenskapen, katolska kyrkan, är inget att fira. Att enväldet avskaffades på denna dag 1809 med en ny regeringsform är dock positivt.

Jag väljer att förtränga Gustav Vasa. Det kan faktiskt vara värt att fira att vi kastade ut en oduglig kung och fick en hyfsat liberal grundlag. Därför slöt jag också upp i firandet i Parken Zoo för att lyssna till vår älskade Hövding - Bo Könberg. Han talade bland annat om hur lätt det är att glömma bort att vara tacksamma för att vi är fria människor som lever i ett fritt, demokratiskt och dessutom välmående land.

Andra bloggar om: nationaldag, nationaldagen, sveriges nationaldag, Bo Könberg, Eskilstuna

Bad media day

Håret klarar man väl, men ibland är pressens gudar inte nådiga. Rapporteringen om vår budget var märklig, stundtals obegriplig och självklart negativt vinklad (sossarna framstod som vanligt som alla goda gåvors givare). Dessutom hade den blå tidningen schabblat bort en insändare som jag hade tänkt få in idag. Men sånt är livet för kommunalpolitiker. Suck.

Fint folk på besök

Ikväll hade vi säsongsavslutning för folkpartiet i Eskilstuna med ideologisk debatt. I den vänstra ringhörnan hade vi Alex Voronov, politisk chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren. I den högra, Mathias Sundin, bloggande oppositionsråd i Norrköping. Jag agerade moderator. Mathias hade med sig en kamera och har förevigat det hela vilket kan avnjutas här.

Vi började med att diskutera Mathias anmälan av Peter Kennerfalk, vilken Alex hade kritiserat i en ledare. Sedan gick vi vidare till föräldraförsäkring och alkoholfrågor och ett mönster började etableras där Alex argumenterade utifrån samhällsnytta, medan Mathias tog sin utgångspunkt i individens valfrihet. Åhörarna lyssnade andäktigt när vi till slut tog oss an invasionen av Irak, skrotandet av FN och frågan om man överhuvudtaget kan tvinga fram frihet och demokrati med våld.



Debattens vågor går höga...



...and the crowd goes wild!

Foton av Thymbran.

De som jag hann prata med var nöjda med arrangemanget och framför allt för att vi satte ideologin i fokus. Förhoppningsvis blir det här början på en ideologisk väckelse av en lokalförening som så många andra ofta hamnar i småtrist kommunal lunk.

Det är alltid kul att träffa Mathias eftersom vi är likasinande som befinner oss i en liknande situation - relativt nybakade unga kommunalråd. Vi har en hel del gemensamt när det gäller vilken riktning vi vill att folkpartiet ska färdas i också, så vi hade en givande eftermiddag med början på libanesrestaurangen Beirut Seller.

Now that's a first

Idag har Allians för Eskilstuna för första gången presenterat en gemensam budget. Med tanke på hur smärtfritt arbetet gått så är det nästan så att jag undrar varför vi inte gjort det tidigare. Det är inte i ekonomin som våra skiljelinjer ligger.

Vi presenterade dessutom vår budget före sossarna, så de fick bråttom att boka in en presskonferens kl. 19:30 för att hinna komma med i morgondagens tidningar.

Som folkpartist så känner jag mig också nöjd med prioriteringarna:

- förstärkning av grundskolan
- jobbcentrum för att få fram instegsjobb till nyanlända invandrare
- återinförande av fältassistenter
- fria resor för unga funktionshindrade
- nej till kommunalt upplevelsebad

Förutom detta så sänker vi skatten något, förstärker kommunens överskottsmål och gör verksamheten mer effektiv. Jag är nöjd.

Sundin, Kennerfalk och den dreglande hunden

Kamrat Sundin i Norrköping har polisanmält Peter Kennerfalk, Byggnads-aktivist, sosse, Norrköpingspolitiker, tjänsteman på Sveavägen 68 mm. Denne har nämligen bloggat om (förutom Bonnierkonspirationer) DN-journalisten Maciej Zaremba på följande charmanta vis:

... Till skillnad från fackförenings hataren med polskt påbrå som sitter i kapitalets knä och påstår sig vara samhällsdebattör.

Sanningen är nog den att han är en samhällslögnare.

Att få lön och priser av sin arbetsgivare när man driver deras syn på arbetsmarknaden gör nog att vem som helst frestas att ta till vilka lögner och halvsanningar som helst.

Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.

[...]

Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist haft.

Till och med Marita Ulvskog verkar tycka att detta var lite väl mycket att pådyvla sina meningsmotståndare. Men inte är det särskilt ovanligt. Några tycker att det är onödigt att göra polissak av det hela. Frågan är då varför vi har lagar som reglerar just verbala påhopp om de inte ska användas. Polisanmälan kanske trots allt kan hyfsa debatten från s-info en smula, när de vet att de inte kommer undan med vad som helst.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, folkpartiet, Peter Kennerfalk, Marita Ulvskog, Mathias Sundin, Maciej Zaremba, yttrandefrihet

Dyrkan av Fälldin fick ett abrupt slut

Den svenska frihetliga bloggosfären har letat efter en stor historisk förebild inom Sverige att ty sig till och hålla fram som föredöme. Amerikaner och britter har ju Reagan och Thatcher. I ljuset av centerns liberalisering så lanserades (av Dick Erixon) Thorbjörn Fälldin. Fälldin var naturligtvis långt ifrån någon libertarian, men han fick duga.

Förälskelsen tycks dock ha fått ett abrupt slut i och med dagens debattartikel i DN. De flesta frihetliga bloggare har nämligen inte den syn på äktenskapet som Fälldin et consortes torgför. En besviken röst som fångar stämningen är Björn på Bloggen Bent:

Jag erkänner att det är med en smak av aska i munnen som jag inser att mitt framhållande av Fälldin som förebild är slut och finito. Jag får lust att säga till Fälldin: “Håll käft och låt oss fortsätta tro att du är den store forne ledaren”. För när han öppnar munnen så är det dinosauriens reptilandedräkt som slår mot oss.

Verklighetens Fälldin är nämligen till skillnad från Reagan och Thatcher varken död eller dement. Annars skulle vi nog få se liknande saker från de senare, ty inte heller de var några frihetliga förebilder när det gäller sociala eller livsstilsfrågor. Libertarianen Frank Zappa beskrev Reagans USA som en fundamentalistisk teokrati (Reagan var bl.a. abortmotståndare) och Thatchers invandringspolitik skulle fått sverigedemokraterna att rodna av förlägenhet.

Mona Sahlin är naturligtvis inte sen att hoppa på denna dumhet från borgerliga skelett som borde varit säkert inspärrade i garderoben. Hennes idé om att rasism och homofobi är samma sak har jag dock svårt att begripa. Naturligtvis kan en rasist vara homosexuell och en homofob gilla invandring. Sedan finns det grupper som avskyr båda.

Den här gången var ingen gammal folkpartist med. Det är jag tacksam för, men jag ser det mer som tur än skicklighet. Det hade säkert avrit möjligt att hitta någon frisinnad gammal stöt som skulle kunna skriva på en sådan artikel.

Andra bloggar om: religion, centern, konservatism, hbt, Thorbjörn Fälldin