Idén om att avskaffa den kommunala beskattningsrätten är inte populär. Min gode vän och kollega
Sundin tycker den är riktigt dålig, och
Johan Ingerö försöker dränka den i invektiv (När det kommer från Ingerö så antar jag att
'sovjetisk' kan tolkas som ett invektiv).
Sedan levererar han en serie påståenden som jag ärligt talat inte förstår hur han kommit fram till. Ingerö har liksom jag kommunalpolitisk erfarenhet vilket gör det än mer märkligt.
Skattepolitiken ligger nämligen redan idag i princip helt i staten. Skattebaser, punktskatter, avdrag mm. - allt detta beslutar staten om. Det enda vertyg man har överlåtit till kommuner och landsting är procentsatsen i inkomstskatten. Och det är ett j*****t trubbigt verktyg att föra skattepolitik med.
Åter till Ingerö:
Det interkommunala konkurrerandet och jämförandet (det som kallas benchmarking) skulle försvinna. Det skulle bli omöjligt att avgöra vilka kommuner som sköter sina åtaganden och vilka som inte gör det. Ingenting skulle kunna hålla tillbaka utgiftsökningarna, och den offentliga sektorn skulle bli en ännu sämre arbetsgivare än idag eftersom de ansvariga cheferna skulle bli ännu mer avlägsna och anonyma.
De kommunala processerna - som typ valen - skulle bli meningslösa övningar där maktlösa sprattelgubbar förväntas gå ut och kampanja och vinna röster för en politik de själva inte skulle ha makt att genomföra. Regionala skillnader skulle vara omöjliga.
Vi tar dem ett i sänder.
Det interkommunala konkurrerandet och jämförandet (det som kallas benchmarking) skulle försvinna.
I Eskilstuna kollar vi på en jävla massa jämförelsetal och 99-100% av dem rör kostnadssidan. Vad kostar äldreomsorgen, skolan, försörjningsstöd (socialbidrag)? Kostnadspress är allt. Skattesatsen brukar dyka upp i budgetdebatten men inte annars.
Det skulle bli omöjligt att avgöra vilka kommuner som sköter sina åtaganden och vilka som inte gör det.
Det här är bara obegripligt. På vilket sätt gör borttagandet av en procentsats från kommunalpolitikernas verktygslåda all kvalitetsmätning omöjlig? En bra skola är väl en bra skola oavsett skattesats?
Ingenting skulle kunna hålla tillbaka utgiftsökningarna,
Tvärtom. Idag är det alltför enkelt att kompensera skenande kostnader med skattehöjning, något som inte skulle gå om man enbart har statliga anslag. Jag menar dessutom att tre från varandra oberoende nivåer som beskattar samma skattebas driver upp skattetrycket.
[...] och den offentliga sektorn skulle bli en ännu sämre arbetsgivare än idag eftersom de ansvariga cheferna skulle bli ännu mer avlägsna och anonyma.
Detta är ett problem, men det har heller inget med den kommunala skattesatsen att göra.
De kommunala processerna - som typ valen - skulle bli meningslösa övningar där maktlösa sprattelgubbar förväntas gå ut och kampanja och vinna röster för en politik de själva inte skulle ha makt att genomföra.
Vilket för en cyniker skulle vara en träffande beskrivning av dagens kommunalval. Men vad jag kan minnas av kommunal valrörelse så var skattesatsen en ganska ointressant fråga för de flesta. De ville ha bättre skola, äldreomsorg, jobb och tryggare gator.
Det bästa sättet att ge kommunalpolitiker något att säga till om är att sluta ge riktade bidrag, utan bara generella samt lätta på lagtvånget kring vissa verksamheter.
Regionala skillnader skulle vara omöjliga.
Här har vi nog pudelns kärna. Det finns en liten grupp kommuner som faktiskt försöker sänka skatterna och de får ju stryk om det inte finns någon kommunal beskattningsrätt. Det är en nackdel som jag medger att den finns.
Det finns en grupp som hyllar det kommunala självstyret. Mestadels centerpartister och socialdemokratiska kommunalråd. Jag tillhör inte dem. Kommuner är långt ifrån ofelbara och fattar inte alls så nära och mysiga beslut som en del verkar tro. Ibland är staten helt enkelt bättre och skatteuttag är definitivt en sådan fråga.
[
UPPDATERING: Här hittar ni texten till min motion till folkpartiets landsmöte.]
Andra bloggar om:
ekonomi,
skatt,
kommunalskatt,
Johan Ingerö,
Mathias Sundin