Men kära nån då...

[Bild från DN]

I protest mot Lars Vilks teckningar av rondellhundar har nu ett antal muslimer i Pakistan i brist på något bättre att göra (tips: talibaner, förtryck, latent kärnvapenkonflikt - lös det först) protesterat mot Sverige. De har bland annat bränt en GRÖN flagga med gult kors. Grabbar, om ni ska provocera oss så ska ni iaf göra det rätt. Svenska flaggan är BLÅ.

Opinionen ligger still

DN redovisar idag den senaste temomätningen. Det har inte hänt mycket över sommaren, alla förändringar är mycket små. Folkpartiet är troligen genom en statistisk slump åter Sveriges tredje största parti med en hårfin marginal till miljöpartiet. Men totalt sett ligger Alliansen nästan stilla, ökar bara någon bråkdels procent, på en låg nivå. Sifo visade i princip samma bild häromveckan.

Maud olofsson konstaterade kärvt och förmodligen helt riktigt att den som genomför stora förändringar aldrig blir populär inledningsvis. Troligen lika riktigt konstaterar hon också att den effekten klingar av. Det Alliansen gjort i regeringsställning har varit bra och nödvändigt på längre sikt och antagligen värt att plikta för i opinionen. Sådant vänder nämligen fort och personligen tror jag att 'statsminister Sahlin' inte är någon direkt lockande bild även för de som för tillfället är missnöjda med regeringen.

Jag tycker inte om förbud

Igår var det kommunfullmäktige. Vi utnyttjade hela tiden, fram till kl. 23:00 innan vi var färdiga så det var redigt tungt. Först var det obligatorisk friskoledebatt och hård blockpolitik. Jag tror att det är fullkomligt fel väg att gå att försöka skydda den kommunala skolan genom att stänga friskolor ute. Konkurrens utvecklar.

Sedan blev det debatt om ordningsstadgarna, framför allt om alkoholförtäring i parker, blocken sprack, kristdemokrater förenades med kommunister och sossar med liberaler.

Eskilstuna-Kuriren skriver om spektaklet idag. Min grundisnställning är, precis som kuriren uppsnappat, att jag inte tycker om förbud. Förbud ska helst inskränkas till sådant som skadar andra människors liv, frihet och egendom. Stillsamt vinpimplande i parker kan, även om en del finner det stötande, inte räknas dit.

När vi sedan röstar om förslaget visar det sig att majoriteten av sossarna (minus de som sitter i kommunstyrelsen) är emot förslaget att luckra upp förbudet. Vänsterpartiet (4 st) är emot. Bland moderaterna röstar två emot och en håller på att missa omröstningen. Min fp-grupp är delad på mitten - tre för, tre emot. I centern är en emot. Alla kristdemokrater är emot, likaså miljöpartiet. Vår ende sverigedemokrat är för.

Eftersom flera har suttit och bockat av rösterna går det nu upp för oss att resultatet har blivit 39 - 39. Fullmäktiges ordförande Jonny Lundgren (s) fäller därmed avgörandet med sin utslagsröst och han är för. Ingen kan minnas att det någonsin har varit så osäkra och spännande omröstningar i fullmäktige.

En titt på presidentkandidaterna

Political Compass har liksom inför en hel drös andra val analyserat de amerikanska presidentkandidaterna. Jag är lite förvånad över att Hillary Clinton skiljer sig så mycket från de övriga demokraterna och att Mitt Romney hamnar på en så pass extrem position, mer än ex. Mike Huckabee.

Lasse blir kvar!

Lars Leijonborg stannar kvar i regeringen med nuvarande uppgifter, som högskole- och forskningsminister. Jan Björklund tar över som chef på utbildningsdepartementet. Det är utmärkt tycker jag. Det stora och viktiga arbete för självständiga högskolor och universitet, fri forskning och bättre kvalitet i undervisningen som han påbörjat ska föras i hamn. Internt i folkpartiet har Leijonborg också starkt stöd som minister.

Färre biståndsländer

Idag presenterar biståndsminister Gunilla Carlsson (m) regeringens nya biståndspolitik (här, här och här). Efter vad jag kan förstå av DN Debatt-artikeln så är det bra och välbehövliga förändringar. Svenskt bistånd har länge smetats ut över väldigt många mottagarländer. Nu blir antalet ungefär hälften. Förutsättningarna för att biståndet verkligen ska göra skillnad ökar.

Att Kina fram tills nu varit mottagare av svenskt bistånd tål att uppmärksammas. Visserligen är stora delar av Kina fortfarande mycket fattiga, men andra områden är mycket rika. Samtidigt är statsapparaten korrupt.

De viktigaste förändringarna som verkligen skulle kunna göra skillnad för världens fattiga länder ligger dock inte i någon biståndsbudget. Det är att slopa de tullar och subventioner som finns både i EU och USA för att hålla igång inhemsk produktion av ex. kläder och livsmedel.

Andra bloggar om: utrikes, alliansen, moderaterna, Gunilla Carlsson, bistånd

Weimarrepubliken

Kontrasterna kunde knappast vara större mellan DN Debatt och SvD Brännpunkt idag. Å ena sidan miljöpartiet som vill kapa försvaret med ytterligare en tredjedel, å andra sidan Bo Pellnäs som varnar för nedrustning i ett läge som liknar 20- och 30-talet. När Weimarrepublikens tyska vår gick över i Hitlers vinter var det ingen som tog hotet på allvar förrän det var försent (utom då fullkomliga galningar som en gammal avdankad marinminister i Storbritannien - Winston Churchill).

Jag lutar mer åt Pellnäs. Försvaret är inget man bygger upp i en handvändning. Det tog tio år att göra Sverige berett för andra världskriget och då var det redan över. I tisdags pratade jag med en man från Norge, vars farfar hade suttit i den norska generalstaben 1940, när tyskarna invaderade. Norge hade haft ungefär samma syn som Sverige under mellankrigstiden - pacifism var helrätt och 'aldrig mera krig' slagordet för året.

Men som de gamla romarna sade: "Si vis pacem, para bellum".

Andra bloggar om: försvar, miljöpartiet, Bo Pellnäs, Peter Eriksson, andra världskriget, Norge, säkerhetspolitik

Messing

Ulrica Messing (s) lämnar riksdagen och ger sig ut på grönbete (DN, SvD). Det är förmodligen ett klokt beslut. Hon kan fortfarande få en bra karriär i näringslivet och - om sossarna kallar någon gång i framtiden - återvända med fräscha perspektiv.

När jag jobbade i riksdagen hade 'mina' ledamöter rätt mycket med Messing att göra eftersom hon då var infrastrukturminister. Så vitt jag förstår är den allmänna bilden att hon är sympatisk och kompromissvillig men inte någn drivande ledargestalt.

Andra bloggar om: Ulrica Messing

Motar Olle i grind

I handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott finns ett utkast till en ny handlingsplan mot våld mot kvinnor. Att misshandla sin partner är självfallet något som är avskyvärt. Det är ett stort och svåråtkomligt problem som förorsakar mycket lidande för enskilda människor och runt femton dödsfall om året i Sverige.

Så mycket viktigare då att kommunens arbete vilar på en stabil grund. Till min förskräckelse, men tyvärr inte förvåning, visade det sig när jag läste dokumentet att kommunen till mycket stor del lutar sig på forskning gjord av Eva Lundgren, sociologiprofessor vid Uppsala universitet. Mellan 20 och 25 referenser till hennes forskning finns i materialet och det gör henne till den otvivelaktigt viktigaste källan till hur problemet beskrivs.

För er som inte känner till Eva Lundgren och hennes teorier kan jag citera professor Bo Rothstein (DN Debatt 22/8):

Det andra fallet handlar om sociologiprofessorn Eva Lundgren. Efter det att hon i Sveriges Television i maj 2005 uttalat att 100-tals barn i Sverige ritualmördats i sexuella orgier, beslöt universitet att inleda en granskning av hennes forskning för att se om oegentligheter förelåg som kunde föranleda en anmälan till Vetenskapsrådet. Denna granskning resulterade i omfattande kritik och givetvis kunde man inte hitta belägg för påståendena om barnamorden. Eva Lundgren hade till exempel hävdat att hon i sin forskning hade belägg för att nästan hälften (47 procent) av alla kvinnor i Sverige utsätts för våld av sina manliga partners och att det inte är någon skillnad mellan de män som utövar våld mot sina kvinnliga partners och de som inte gör så. Granskningen visade att detta helt saknade grund.

Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat.

Självfallet kan inte sådana febriga fantasier få ligga till grund för kommunens arbete mot våld mot kvinnor. Att blunda för att det finns riskgrupper gör arbetet svårare och drabbar offren i slutänden.

Gör om - gör rätt!

Andra bloggar om: Eskilstuna, jämställdhet, vetenskap, juridik, kvinnovåld, våld mot kvinnor, Eva Lundgren, feminism

Kd - Sveriges konservativa parti

I dagens artikel i SvD skriver ett antal kristdemokrater om att moderaterna har lämnat en lucka på högerflanken som de tycker att kd ska fylla. Det låter som en vettig idé. Sverige behöver ett konservativt parti och när moderaterna mest verkar ha ambitionen att vara mitten, allmänborgerlig och catch-all så har ju kd en bra möjlighet.

Men då måste de, och det inbegriper artikelförfattarna, våga säga att de är konservativa och står för konservatismen. Det är faktiskt inget fel med det, särskilt inte om det är sant.

Andra bloggar om: kristdemokraterna, konservatism, moderaterna,

Minilandsmöte

Igår kväll var jag på modsens stammishak Hotell Malmköping på folkpartiets i Sörmland minilandsmöte. Jag och de fyra andra ombuden drog våra områden och sedan diskuterade vi med församlingen om vad vi tyckte. Trots ganska kort om tid på varje område hann vi diskutera stora och viktiga frågor. Det var ett bra möte och jag blev glad av att märka att folkpartisterna i Sörmland inte vill sitta still i båten, utan att det märktes en viss stridslystnad i leden.

Väldigt tydliga besked till oss ombud var att kämpa för en reformering av arbetsrätten. Ett antal motioner har föreslagit det, men partistyrelsen vill backa om turordningregler och Lex Britannia.

Det fanns också ett mycket starkt stöd för ett förstatligande av skolan, i form av en nationell skolpeng. Här vill partistyrelsen nöja sig med den utredning regeringen gör. Vi menar att regeringen inte är folkpartiet och att partiet måste ta ställning och veta vad vi tycker.

Lite mer kluven var inställningen till Carl B Hamiltons biståndsmotion. Många ansåg att det vore fel att skrota enprocentsmålet eftersom behoven är oändliga, medan andra (bl.a. jag) menade att det är fel att sätta ett utgiftsmål för biståndet. Jag kommer att stödja motionen.

Jag pratade även lite försvar under pausen med några människor som tyckte att folkpartiet borde ta tag i frågan och rusta upp försvaret.

Andra bloggar om: folkpartiet, landsmöte, arbetsmarknad, skola, Sörmland, försvar, bistånd, Carl B Hamilton

Parken Zoo

En av de mer udda fåglarna i faunan av kommunala bolag i Eskilstuna är Parken Zoo. Parken Zoo är gamla Folkets Park, komplett med bronsbyster av sossar, som hottats upp till turistmål, djurpark och nöjesfält.

Parken Zoo går inte bra, 2006 gick bolaget 28 mkr back. Därför är det bra att man nu skickar in en oberoende konsult att röja i ekonomin. Men lite märkligt är det väl ändå att tidningen Folket inte skriver om varifrån initiativet kommer? När vi i oppositionen krävde just detta i en skrivelse i mars lät sossarna höra att det var en korkad idé. Några månader har de gjort en kovändning och gör det vi kräver, men låtsas att de kommit på det själva.

Det är nödvändigt, men det löser naturligtvis inte den målkonflikt som finns inbyggd i att driva en turistanläggning av den här typen som kommunalt bolag. Ingen av parterna vinner på det. Kommunen måste naturligtvis prioritera sina egna innevånare i första hand och Parken Zoos utveckling hämmas. På lång sikt är en långsiktig privat lösning det enda hållbara. Parken Zoo är bar för Eskilstuna, den ska finnas kvar, men den behöver inte drivas kommunalt.

Insändare

Även idag har jag skrivit i tidningen, denna gång på insändarplats.

Förstatligande av skolan

Folkpartiet och skolministern har de senaste dagarna uttalat sig gillande om ett förstatligande av skolan. Det borde egentligen inte förvåna någon, eftersom kommunaliseringen av skolan som Göran Persson genomförde som skolminister aldrig har varit särskilt populär inom folkpartiet. Till skillnad från centern så har folkpartiet inte heller någon favoritnivå av offentlig förvaltning (kommun god - stat ond).

I SvD blir skolministern angripen av bl.a. Anders Knape (m) från Sveriges Kommuner och Landsting. De har bl.a. förväxlat förtroende och status. Lärare har högt förtroende men låg status, se bara på ansökningar till lärarhögskolan och lönenivåerna. Lärarkåren har sedan slutet av sextiotalet framgångsrikt proletariserats, något som tyvärr tycks vara symptomatiskt för yrkesgrupper som flyttas över till kommunalt huvudmannaskap.

Ledaren i Eskilstuna-Kuriren är också emot förstatligande, fast med ideologiska argument. Lokala avvikelser och experiment som de Björklund själv stod för som skolborgarråd i Stockholm är bra för att skolan ska utvecklas. Det ligger något i det. Som tur är tror jag att det i den frågan inte finns några större meningsskiljaktligheter mellan folkpartiet och ledaren.

Jag kanske är mer än lovligt naiv, men jag antog att förstatligandet inte skulle följas av ett återinförande av den tvångströja av regler som skolan hade tidigare. Efter friskolereformen har varje skola, även kommunala sådana, rätt stor frihet att skapa en egen utformning av undervisningen. Det är bra - i de flesta fall. Den friheten bör självfallet vara kvar.

Huvudlinjen för folkpartiet är dock att det främst är finansieringen av skolan som borde vara statlig - s.k. nationell skolpeng. Det skulle säkra en jämnare kvalitet över landet.

Folkpartiet är pragmatiskt när det gäller att dra in kommunal verksamhet till staten för att få mer jämlika förutsättningar (equality of opportunity). Det borde då inte heller vara så märkligt att överföra den synen till beskattningsrätten - att dra in den kommunala beskattningsrätten till staten. Men det är en annan historia...

Andra bloggar om: skola, folkpartiet, Jan Björklund,

Kulturartikel i Eskilstuna-Kuriren

Idag har jag en kulturpolitisk debattartikel i Kuriren tillsammans med Cecilia Wikström, vice ordf i riksdagens kulturutskott. Vi pushar lite för bl.a. sänkta arbetsgivaravgifter i kultursektorn och skatteavdrag för sponsring. Lite allmänt om kulturen som framgångsfaktor både för den enskilde och orten lyckades vi också få in.

Inte bara mörker

Enligt Sifo så är nu glappet mellan blocken knappt åtta procentenheter, till oppositionens fördel. Det hade naturligtvis varit trevligare med omvända siffror, men detta är alls ingen katastrof. Regeringen har ägnat sig mer åt att genomföra sina reformer än att stå på tvållådor och försöka vända opinionen. Många partiarbetare är frustrerade, men för den sakens skull behöver det inte betyda att det var fel. Förändringarna var impopulära men nödvändiga.

Folkpartiets landsmöte om ett par veckor kan bli en viktig hållpunkt när det gäller att vinna tillbaka opinionen. En ny partiledare drar alltid till sig uppmärksamhet och folkpartiet har traditionellt varit det parti som har lättast att dra väljare över blockgränsen - och att tappa dem tillbaka igen. Det är därför ingen dum gissning av SvD att utnämna Jan Björklund till Alliansens 'kanin i hatten'. Däremot ser jag gärna att Lars Leijonborg stannar kvar i regeringen och slutför reformerna av den högre utbildningen.

Andra bloggar om: Lars Leijonborg, Jan Björklund, alliansen, folkpartiet, sifo, opnionsmätning, SvD

Allt politiskt våld ska fördömas

Politiskt våld är något mycket allvarligt. Tyvärr är hot och trakasserier något som är vardagligt även för kommun- och landstingspolitiker, men det är tack och lov relativt sällan som någon utsätts för politiskt motiverade våldsdåd. När det sker ska det alltid fördömas, oavsett vem som utfört det och vem som är offret. Det brutala överfallet på sverigedemokraten Martin Kinnunens flickvän i deras hem är inget undantag. Jag delar inte Kinnunens uppfattningar, men han och hans parti har rätt att verka under samma förutsättningar som vi andra.

De som sätter sig över de demokratiska spelreglerna på det här sättet är fega kräk och uslingar utan känsla för den frihet och demokrati som vi mödosamt byggt upp i Sverige, generation efter generation. Fredligt och utan våld.

Säkerheten kring Muhammed som rondellhund

[Berget kommer till Muhammed, tolkat av Gary Larson]

Självcensur har blivit vanligare i landet lagom. Även provokation måste numera vara av rätt sort. Särskilt när man tassar in på ämnet islam och Muhammed. Vårt koloniala samvete förbjuder oss att påpeka ens självklara vidrigheter som pågår med religionens välsignelse eller goda minne. Men riktigt löjligt blir det när det muslimska avbildningsförbudet (som inte ens alla muslimska inriktningar följer - det finns islamisk konst som avbildar Muhammed) utsträcks till oss som är kristna eller sekulära västerlänningar.

Det senaste svepskälet för att slippa ta strid för yttrandefriheten är säkerhet. I vissa fall kan det säkert uppstå högst påtagliga säkerhetsproblem kring kontroversiella konstverk. Kulturutskottets vice ordförande Cecilia Wikström (fp) tänker därför ta upp frågan om hur man ska kunna garantera säkerheten med justitieministern. Det är bra, det blir åtminstone en buske mindre att gömma sig bakom.

Är det bra konst att avbilda Muhammed som rondellhund eller tittandes på bandy (Kalix - Vänersborg 115 - 0)? Tja, det kan man fråga sig. Men den frågan kommer inte att bli besvarad så länge konsten inte ställs ut.

[Uppdatering: Nu läser jag i Expressen att Hooman Anvari från SEMUS, sekulära muslimer, och tidningen Minaret tänker ställa ut bilderna för att få en debatt kring dem. Utmärkt!]


Andra bloggar om: yttrandefrihet, religion, Cecilia Wikström, Muhammed, Mohammed, islam, rondellhund

39 ungdomar

De räknas inte. Det finns 39 ungdomar som är färdtjänstberättigade och de är de enda som inte har fria resor. Alltså, i teorin har de väl fria bussresor, men i praktiken gör deras funktionshinder det omöjligt för dem att åka buss. Eftersom färdtjänst är att likställa med kollektivtrafik borde de fria resorna utsträckas till även dessa 39 ungdomars färdtjänst men så är icke fallet. De är för få för att räknas. Staffan Liljesved (fp) driver deras sak i Eskilstuna-Kuriren idag.

Alla skolungdomar i Eskilstuna får fyra fria bussresor om dagen sedan några år tillbaka. Vi tyckte inte det var någon bra idé att införa detta, men enligt gammal vanlig logik har ungdomarna nu vant sig på med busskorten och det har blivit i princip politiskt omöjligt att dra in dem.

Större än Gävle

92 550 personer bor i Eskilstuna. Med det har vi nu passerat Gävle och är Sveriges femtonde största kommun. Av någon anledning så tror de flesta att Eskilstuna är mindre än det egentligen är. Kan bero på att domkyrkan ligger i Strängnäs och länsstyrelsen i Nyköping och inte här. De styrande sossarna vill åas helst jämföra oss med städer som ligger mellan 120 000 och 150 000 innevånare. Det är inte särskilt smart det heller.

Landsmötet

Folkpartiets landsmöte närmar sig. För första gången är jag ombud. Det är inte utan att jag blir lite entusiastisk. Ett landsmöte där man byter partiledare får mycket uppmärksamhet och det har förutsättning att bli ett lyft för folkpartiet. Jag tillhör ju dessutom dem som gillar Jan Björklund och tror att han kommer att bli kanon som partiledare.

Igår träffades länsförbundets styrelse och delade upp gracerna mellan ombuden. Jag fick placering i utskottet för ekonomi - som jag önskat. Eftersom vi bara är fem ombud och utskotten behandlar tio områden fick jag dessutom bevakningsansvar för utrikes-, försvars-, bistånds- och säkerhetspolitik. Eftersom ekonomin även inbegriper region-, trafik- och konsumentfrågor så har jag fått en rätt maffig uppgift.

Bara att bocka för

Jag älskar ordning och reda och långa tabeller. Eftersom jag fortfarande hänger på gärsgår'n när det gäller vilken presidentkandidat jag ska backa upp så kommer därför Hax tips om NY Times matris som en skänk från ovan. Med ett litet aber. Ekonomi och frihandelsfrågor som ligger mig varmt om hjärtat (och där jag ligger närmre republikanerna i detta startfält) lyser med sin frånvaro.

För närvarande håller jag på att fördjupa mig i Hillary Clinton genom att läsa hennes självbiografi. Tyvärr var inte beskrivningen av presidentvalet 1992 så utförlig som jag som politiknerd skulle ha hoppats.

Andra bloggar om: USA, presidentval, Hillary Clinton, NY Times

Tillbaka i tjänst...

Igår och idag har vi haft kommunstyrelse. Bland annat så har vi beslutat om nya ordningsföreskrifter för kommunen. Det har föregåtts av ett intensivt förhandlande mellan partierna om var hundar ska få springa lösa och var och när man eventuellt ska få dricka sprit offentligen. Vi och moderaterna hävdade att det var orimligt att en fredlig picnic i parken skulle vara förbjuden bara för att man hade med sig en flaska vin. Sossarna visade sig vara villiga att kompromissa med oss och till slut blev det acceptabelt. Problemet är väl snarast att ingen känner till ordningsföreskrifterna och polisen genomdriver dem rätt godtyckligt.

Sedan behandlades vår motion om att skriva in skolk i betygen. Den röstades ned. Ska bli spännande att se hur det rimmar med Mona Sahlins nya skolpolitik.

Titlar

Det finns kombinationer av titlar som är mer coola än andra. Några tidigare grannar till mina föräldrar härstammade från en landsförrädare och alkemist. Det är coolt. Frågan är dock om inte rockstjärna och doktor i astrofysik slår det mesta. Det kan gamle Queen-räven Brian May titulera sig om allt går vägen i disputationen den 23:e augusti. Han är inte den ende gamle rockaren som gått en lysande civil karriär till mötes. Gamle Steely Dan och Doobie Brothers-killen Jeff 'Skunk' Baxter lär vara presidentens specielle civile rådgivare när det gäller missilförsvar.

Den djupa södern

Jag har en liten last gemensam med Mathias Sundin och på senare tid även Johan Ingerö, nämligen President Forever 2008 + Primaries. Den något omständiga titeln döljer ett tämligen realistiskt strategispel där det gäller att vinna ett amerikanskt presidentval. 2008 närmare bestämt, och det som gör det kul är att kandidaterna är de som finns på riktigt.

Ett stort problem för demokraterna är att de inte lyckats vinna sydstater de senaste presidentvalen. Jag ägnade mig därför åt att lösa just detta problem och som presidentkandidat valde jag guvernören i New Mexico, Bill Richardson. Han är en hyfsat mittenorienterad demokrat. När jag började hade jag ett nationellt stöd på runt tre procent.

Som tema för min kanmpanj valde jag ett par viktiga frågor där Richardson stod i mitten eller till höger om mitten för att passa sydstatarnas konservativa smak. Sedan byggde jag gräsrotsorganisation för hela slanten. Till att börja med hände inte mycket. Sedan växte stödet och jag lyckades säkra Georgia och Florida, därefter Texas och allt fler.

Den andra februari går nästan alla primärval i Södern av stapeln. Jag sopade hem allt och från och med då var nomineringen i princip klar. Hillary Clinton gav sig dock inte och jag fick muta henne med vicepresidentkandidatposten för att hon skulle lägga ner. Hillary fick täcka upp åt vänster åt mig och resa runt i norr för att hålla dem nöjda.

Vid det här laget började mitt idoga kampanjande i Södern ge resultat för demokraterna i stort och de tidigare knallrött republikanska staterna blekna betydligt.

Något oväntat vann Fred Thompson den republikanska nomineringen och valde Jeb Bush (guvernör i Florida och bror till George W) till vice. Så det blev Bush vs Clinton på viceposterna.



Jag fick smisk i alla debatterna av Thompson, men vid det här laget hade jag satt hela Södern (inklusive Texas) i spel och dessutom tagit en rejäl ledning i några av staterna. Thompsons stöd krympte ihop till några präriestater. När valdagen till slut kom så spred sig den vackra blå färgen över kartan. Till min stora förvåning så föll till sist även det ärkerepublikanska Utah och jag vann en jordskredsseger.

Problemet i verkligheten är att för att strategin ska fungera måste kandidaten ha några bra konservativa frågor att hänga upp kampanjen på. De flesta ledande demokrater idag har inte det, Hillary möjligen undantagen. Men hon har åas stora problem med starka antipatier mot henne. En mittenorienterad eller konservativ demokrat, son hennes make Bill, kan däremot vinna även sydstater - om man ger sig fan på det.

Horan tige i församlingen

Strax innan jag trappade ner bloggandet för sommaren snubblade jag över uppgiften att DN blockerat Isabella Lunds blogg i twingly (dvs. om jag länkar till en DN-artikel så syns det under artikeln, men om hon gör det så syns det inte). Men det var obekräftade uppgifter så jag skrev inte om det då. Nu har dock DN sent omsider bekräftat att de har blockerat henne (läs ex. hos Louise Persson här).

Vem är då Isabella Lund som får DN att reagera på detta sätt? En galen nazist kanske som fyller spaltmeter med hets mot folkgrupp? Sker överhuvudtaget något olagligt på bloggen som DN kan hamna i klistret för? Jag har inte läst särskilt mycket på Isabellas blogg, men vad jag kan se så försigår inget sådant. Det är en blogg som debatterar prostitution. Hon har också fått debattinlägg publicerade i Expressen. Problemet för DN är att Isabella själv är prostituerad.

Det finns en kopplerilag i Sverige som gör det olagligt att förmedla sexuella tjänster (dock inte att utföra dem). Att länka till en hemsida där prostituerade annonserar skulle därför kunna vara brottsligt. Men Isabellas blogg gör inte detta.

Det är en av rättsstatens grundläggande principer att man straffar människor för vad de gör, inte för vad de är. DN är visserligen inte rättsväsendet, men som Sveriges största morgontidning och den största liberala ledarsidan borde den vara ett värn för sådana saker som rättsstat och yttrandefrihet - och själva tillämpa dem. Men på grund av just vad hon är vill inte DN att Isabella Lund ska kommentera deras artiklar.

Skämmes! Och häv blockeringen omedelbart.

(För kännedom - SvD har inte motsvarande blockering)

Andra bloggar om: yttrandefrihet, prostitution, Isabella Lund, DN, Dagens Nyheter

Ack Värmeland du sköna

Vackert är det. Kossor i motljus utanför föräldrarnas sommarstuga där jag har hämtat kraft och inspiration. Någon kulturupplevelse har det varit också, såsom Stor-Svens rockabillytrio. Ja jävlar.