Good news, bad news

Hoppet för en sammetsrevolution i Burma tycks nu vara över. Militären har brutalt krossat det spirande hoppet och internet och solidaritetshandlingar världen över hjälpte inte.

Samtidigt tycks the good guys ha vunnit valet i Ukraina. Prinsessan Leia - f'låt - Julia Timosjenko är alltså favorit till premiärministerposten och den demokratiska västorienterade utvecklingen har fått respit ytterligare ett litet tag.

Andra bloggar om: utrikes, demokrati, Ukraina, Burma

Lögn och förbannad dikt

SVT visade just en karta över kommuner där kommunalskatten ska sänkas. Eskilstuna var markerat, men inget sådant beslut finns i budgeten.

Även på SVT:s hemsida repeteras uppgiften om att Eskilstunas kommunalskatt ska sänkas. I alliansens budgetförslag, liksom i folkpartiets innan dess, har vi föreslagit att kommunalskatten ska sänkas sedan 2004 men inte fått gehör för det.

Eftersom jag sitter i kommunstyrelsen känns det som om jag borde känna till om en sänkning var planerad.

Mauricio om frihet och islam

Sundin har hittat en krönika i Göteborgs-Posten av Mauricio Rojas. Mauricio försöker bena ut var konfliktlinjen egentligen går mellan västvärlden och den muslimskt dominerade dito. Enligt Mauricio är det avgörande synen på frihet. Frihet som mål eller frihet som medel. I synnerhet då yttrandefrihet.

I skriften Att Förstå Islam, som togs fram av den nuvarande ordföranden för Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe, kan följande läsas: "Islam ger åsikts - och yttrandefrihet åt alla medborgare i den islamiska staten, på villkor att denna rättighet utnyttjas för utbredningen av dygd och sanning och inte för spridningen av ondska och omoral. Den islamiska idén om yttrandefrihet är betydligt överlägsen den som är rådande i västerlandet."

Så vitt jag kan bedöma delas denna syn bland muslimer med auktoritet i frågan. Yttrandefriheten i religionsfrågor accepteras enbart som ett sökande efter sanningen och under inga omständigheter omfattas respektlöshet, skymf eller förnekelse av Muhammed, Allah eller islam.

Skillnaden gentemot de moderna frihetsidealen har klargjorts av muslimska experter genom att säga att den islamiska friheten har en mening och ett mål, sanningen. Den västerländska eller moderna däremot finns bara för frihetens egen skull. Och exakt så är det. Eller, som vi skulle säga, friheten finns för den fria människans skull och den fria människan är ett mål i sig, som står över religiösa övertygelser och det heligas helighet. Frihetens gräns går där den kränker andras frihet, inte där den kränker andras känslor eller trosföreställningar.

Den islamiska yttrandefriheten kännetcknas alltså av en stor brist på yttrandefrihet. På vilket sätt den är överlägsen framgår inte heller men antagligen handlar det om att den är just islamisk. Jag kommer osökt att tänka på en devis på en av universitetsbyggnaderna i Uppsala: "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större." Så idiotiskt.

Andra bloggar om: liberalism, yttrandefrihet, religion, islam, Mauricio Rojas, Mahmoud Aldebe

Skadeglädje

Tdningen Folkets röda ledarsida utbrister idag triumferande:

Som tur är för oss sörmlänningar så tycks nu den interna partiopinionen göra landstingsmajoriteten handlingsförlamad.

Oavsett sanningshalten i själva påståendet, hur kan det någonsin vara bra med en handlingsförlamad majoritet? Jag drog trots att jag är politisk motståndare till socialdemokratrena en lättnadens suck när kommunalvalet var färdigräknat och det visade sig att det fanns en regeringsfähig majoritet i Eskilstuna. Sverigedemokraterna var ganska nära att bli vågmästare.

Elak mot invandrare och barn

Igår lämnade jag in en motion om litteraturkanon till kommunfullmäktige. I princip handlar det om att skärpa litteraturundervisningen genom att införa en lista på obligatoriska verk. Anledningen är att många som växer upp i hem utan studietradition inte kommer i kontakt med verk som är centrala inom svensk kultur. Det blev en ganska fin artikel i Eskilstuna-Kuriren med bilder på Strindberg och Selma Lagerlöf. På nätet finns en kortare version.

Naturligtvis väcker en sådan idé en del reaktioner. En nätläsare påpekar att hans dotter nu tvingas läsa ett icke namngivet skönlitterärt verk och att detta är mycket grymt eftersom språket är svårt och ålderdomligt. Utmärkt tycker jag. Skolan ska lära eleverna sådant som de inte annars kommer i kontakt med. Att behärska olika språkliga stilar än den vardagliga är en av dem. Ska vi kanske sluta med svåra mattetal också?

Samme man menar att förslagt får invandrare att känna sig ännu mer utanför. Jag förstår inte detta. Barn till invandrare kommer ju på detta sätt att få större insikt i den svenska kulturen och därmed lättare komma in i samhället. Kanske kan det också 'smitta av sig' på föräldrarna så att de får en djupare förståelse av vad Sverige är för ett land.

Vi försöker ofta förneka det, men det är faktiskt så att Sverige och svenskarna har en särpräglad kultur och identitet. Men den kommer naturligtvis inte med några mystiska blodsband, den är inlärd. Alltså går den också att lära sig och förstå.

Det är egentligen samma sak med de koder som den kulturbärande medelklassen håller sig med. Det går att öppna den för alla genom bildning. Det var ett projekt som folkpartiet och arbetarrörelsen länge hade gemensamt. Men den trenden bröts. Sedan sextiotalet har den huvudsakliga inställningen inom socialdemokratin (och än värre hos vänstern) varit den motsatta - att förneka, sudda ut och låtsas som om detta är betydelselöst. Det är ett stort svek mot de som står utanför.

Andra bloggar om: folkpartiet, Eskilstuna, skola, invandring, integration, litteraturkanon

Folkpartiet stuvar om

Lite grand i skymundan har folkpartiet stuvat om i riksdagens utskottsplaceringar. Sådana saker äger rum ibland och är inget speciellt dramatiskt. Det mest intressanta är kanske att gruppledaren Johan Pehrson nu kliver från socialfrågor till finansen och därmed effektivt blir ekonomisk-politisk talesman. Hos moderaterna är det tradition att gruppledaren har denna roll, men motsvarande har inte gällt hos folkpartiet. Jag gissar att det handlar om att lägga mer tyngd på ekonomin framåt.

Tobias Krantz tar över socialfrågorna från Pehrson och lämnar då plats där till Ulf Nilsson. Han i sin tur kommer från utbildningsutskottet som nu tas över av Christer Nylander. Nylander satt tidigare i finansutskottet och därmed är karusellen fullbordad.

Därutöver tar Nina Larsson över trafikfrågorna. Trafik skiljer sig från alla andra frågor på det sättet att det finns få partiskillnader men utpräglad bypolitik. Alla på en ort är överens om att det är just deras väg eller järnväg som ska prioriteras, oavsett om de är kommunister, sossar eller liberaler. Möjligen kan miljöpartiet stundtals skilja ut sig genom att vara emot alla vägar.

På debattsidan idag

I dagens Eskilstuna-Kuriren hade jag en debattartikel inne som jag skrev lite smått i euforin efter landsmötet. Det är något av en liberal programförklaring. Den har inte dykt upp på nätupplagan ännu, men den intresserade kan läsa den här, på folkpartiets hemsida.

Oväntat mycket action i regionfrågan

Här i Eskilstuna är vi regionfanatiker. Vi blir galna på länsgränsen mot Stockholms län och vi är tämligen irriterade på den mot Västmanlands län också när vi ska åka till Västerås. Båda städer ligger nämligen inom mycket bekvämt pendlingsavstånd men det är satans dyrt att tågpendla eftersom detta måset ske meddelst SJ. Med Västerås har vi dessutom en högskola gemensamt.

Vi vill därför så snart som möjligt bilda en gemensam region i Mälardalen. Men det är mest regionmotståndarna i landets olika hörn som har hörts i debatten, främst då Halland. Men nu visar DN att landets lokalpolitiker är tämligen överens om hur regionerna ska se ut. Det som kom som en överraskning för mig var dock att Västmanland enligt DN drar norrut. Jag trodde att de ville vara med och leka med oss och Stockholm. Men det kanske blir en länsdelning där till slut. Den som har en lever får se.

Andra bloggar om: Eskilstuna, Västerås, Stocholm, Mälardalen, regioner, ansvarskommittén

Sumpan

I måndags kväll så blev Sundbyberg rött igen efter att två moderater gått över till socialdemokraterna. Gudmundsson har en intressant kolumn i dagens SvD som ställer detta mot den kandidatförsäkran de båda skrivit under där de både försäkrar att verka för moderata värderingar och att ställa sina platser till förfogande om de lämnar partiet.

Jag tycker naturligtvis att det är tråkigt att Alliansen inte lyckades behålla makten i Sumpan under hela mandatperioden. Särskilt som Alliansens kandidat till kommunstyrelsens ordförande i måndags var Nina Lundström (fp) som jag känner och vet är en mycket duktig kvinna som skulle ha styrt Sumpan klokt.

I grund och botten beror detta på den totala oreda som rått och kanske fortfarande råder i moderaterna. Man har bytt ledare fem gånger det senaste året och det interna arbetet har inte fungerat alls. Jag kan inte låta bli att fundera på vad det är för människor som väljer att lägga sin energi på personkonflikter när man precis vunnit ett kommunalval för första gången på nästan nittio år.

Men Sörmlands läns landsting då? kanske någon undrar. Jo, det är korrekt. I Sörmland styr en regnbågskoalition som bland annat består av två avhoppade vänsterpartister. Skillnaden där var att vänsterpartiet satt i samma koalition förra perioden, vilket dessa båda ville fortsätta med. De gick aldrig med på den uppgörelse med socialdemokraterna som deras gruppledare gjort utan tillräcklig förankring.

Andra bloggar om: alliansen, moderaterna, folkpartiet, sundbyberg, Nina Lundström, Sumpan, kommunalpolitik

Slöjor

Den stora mångfaldsundersökningen som nyss kommit (DN, SvD)visar att svenskar har en rätt positiv syn på invandring och invandrare. Mest uppmärksamhet får dock frågan om man vill förbjuda slöjor i skolan och på arbetet, där har andelen som vill göra det ökat till ungefär hälften.

Det är egentligen olika frågor. På en arbetsplats kan det av säkerhetsskäl vara olämpligt med slöjor precis som med andra typer av kläder. I övrigt så bör det vara arbetsgivarens sak att bestämma vilken klädsel de anställda bör ha i kontakt med kunder och liknande. Piercingar i ansiktet kan råka ut för samma omilda behandling.

Skolan är något annorlunda iom att vi har skolplikt och att eleverna är omyndiga. Det kan inte vara orimligt att läraren kan kräva att en elev tar av sig slöja eller något annat klädesplagg som kan ställa till problem, ex.vis vid träslöjd eller idrott. Sällsynta slöjor som täcker hela ansiktet kan också försvåra undervisningen eftersom det är omöjligt för läraren att få ögonkontakt och bör inte heller vara tillåtna. Generella förbud brukar dock sällan vara en smidig lösning på problem.

Mer intressant är kanske diskussionen om varför föräldrarna vill att deras små döttrar ska ha slöja överhuvudtaget. Plagget har ju som funktion att skydda kvinnor från männens lystna blickar och har alltså egentligen inget på småflickor att göra. Vill man som vuxen dölja håret av religiösa skäl så ska man naturligtvis få göra det, men barnen kunde väl få vara barn och slippa tänka på de vuxnas religiösa sexualmoral.

Andra bloggar om: religion, jämställdhet, integration, invandring, islam, slöja, mångfaldsundersökningen, slöjförbud

Janne hos Adaktusson

På SvD:s webb-TV kan man få se gårdagens avsnitt av Adaktusson där Janne Björklund blir intervjuad. Som vanligt gör han ett stabilt intryck. Den som är intresserad av ett bredare budskap kan också titta, även om passet innehåller en rätt lång diskussion om religiösa friskolor. Det blir nämligen både energipolitik och säkerhetspolitik mot slutet. Särskilt det sistnämnda tror jag kommer att bli en styrka för Janne när han blir mer etablerad som partiledare. Svaret på frågan om han är oroad över utvecklingen i Ryssland är så tydligt som det kan bli: "Ja"

Andra bloggar om: Jan Björklund, försvar, utrikes, skola, folkpartiet,

Kejsaren är naken

Irans president Ahmadinejad har hållit en föreläsning på Columbiauniversitetet i USA. Bland annat blev han utskrattad när han påstod att det inte finns några homosexuella i Iran. Det var nog en intressant upplevelse för diktatorn att konfronteras med friheten i form av en bunt studenter som skrattade åt honom. Sånt händer nog inte varje dag...

Andra bloggar om: Iran, Ahmadinejad, utrikes

Veckopeng?

Ur dagens Eskilstuna-Kuriren:

Sammanlagt har regeringen avsatt 360 kronor sedan valet för att höja högskolornas kvalitet.

Nuder

Jag tittade just på en gyttjebrottningsmatch mellan Anders Borg och Pär Nuder i SVT. Det undrar jag om Pär Nuder någonsin gjort. I varje fall borde han göra det, för han har problem med hur han framstår.

Det går naturligtvis att vinna debatten även om man har fel. Olof Palme förde en ekonomisk politik (av ointresse för ekonomi) som var dålig för Sverige och ledde till upprepade ekonomiska kriser. Men han kunde ändå debattera röven av sina motståndare och vann därför valen.

Åter till Nuder. Det är ganska uppenbart att han vill vara Göran Persson. Men han är inte Göran Persson. Göran Persson är en stor kille. Han är lång och voluminös och ser på nära håll mest ut som ett kassaskåp i grå kostym. Han var statsminister. Han förenade ett maktövertag med ett fysiskt övertag. Han hade också en mycket bra röst - djup, skrovlig. Som en klippa. När man ser ut så och dessutom har makten funkar det att vara översittare och mobba sin motståndare. Det är inte vackert men det är väldigt effektivt.

Pär Nuder är en liten kille. Han har en pipig och tunn röst och han är i opposition. Då funkar det inte att försöka sätta sig på Anders Borg som är större, har djupare röst och dessutom är finansminister. Vad som var en utmärkt strategi för Persson är en kass sådan för Nuder.

Nuder borde istället utnyttja sitt underläge för att få TV-publiken att tycka synd om honom och de miljoner av svaga och utsatta som han påstår sig representera. Klä ner sig i offerkofta och med gråten i halsen prata om exakt hur alla de som drabbas drabbas. Att få Anders Borg att framstå som en hård och elak teknokrat borde inte vara omöjligt. Inte särskilt svårt alls faktiskt, men här misslyckades Nuder kapitalt. Det hade varit mer effektivt att låta en rådjursögd stammande SSU-tjej debattera mot Borg.

En annan som är besviken på Nuder är DN:s Barbro Hedvall.

Andra bloggar om: ekonomi, alliansen, socialdemokraterna, budget, budgeten, Anders Borg, Pär Nuder, Göran Persson

Carlgren

På förmiddagen var miljöminister Andreas Carlgren (c) här i Eskilstuna och presenterade regeringens budget. Det gjorde han mycket bra. Pedagogisk och lättbegriplig kille. Han verkar mycket sympatisk.

Här är karusellen, som ska gå till kvällen...

Eskilstuna-Kuriren har idag en elak ledare om karusellen kring sossarnas kommunalrådsbyte. Jag gissar att det är Ida Thulin som är skyldig. Däremot tror jag inte att det är rekryteringsproblem som är orsaken till att de bara byter stolar med varandra. Snarare är det de äldre betongsossarna som vägrar flytta på sig och släppa fram de yngre och piggare. Varför annars har inte Sarita Hotti fått bli kommunalråd?

[UPPDATERING: Jag gissade fel - det var Alex Voronov som skrivit ledaren.]

Oansvarigt ofinansierat jävelskap på SVT

Kollade på SVT:s nyhetsinslag om budgeten kl. 09:00. Inte ett pip om skattesänkningar på arbete med 10,8 miljarder eller sänkning av fastighetsskatten. Däremot en hel del om 'tumskruvar' (ja, reporterna tycker tydligen att regeringen är att jämföra med ett medeltida tortyrinstrument). Vad detta skulle motsvaras av i verkligheten är något oklart, kanske var det den minskade möjligheten att leva på någon annans bekostnad som åsyftades. Det är konstigt hur SVT kan försöka servera synen att en budget som består av enbart jävelskap och åstramningar samtidigt är oansvarig och ofinansierad, men det konststycket försöker de sig på.
Nya bidrag under den förra regeringen mötte dock endast hyllningar och bilder på glada barn.

Fair and balanced?

Fastighetsskatten

Jag har länge varit mycket tveksam till kristdemokraternas modell med kommunal fastighetsavgift, men i sista sekund blev den faktiskt något bättre. I det slutliga förslaget från Anders Borg kommer nämligen procentsatsen att sänkas från 1% till 0,75 % vilket ger sänkt fastighetsskatt även på mindre hus, samtidigt som taket är lite högre. Det är lite svårt att förstå allt detta ramaskriande.

Hur som helst så är de fortsatta sänkningarna av inkomstskatten mycket viktigare för sveriges framtida konkurrenskraft.

Läs Sundin här, här, här och här.

Andra bloggar om: ekonomi, skatt, alliansen, kristdemokraterna, Anders Borg, fastighetsskatt, fastighetsskatten, budget

Överenskommelse om skolan?

Nog vore det bra om det kunde bli en långsiktig överenskommelse om skolan mellan Alliansen och sossarna, som Morgan Johansson skriver om i DN idag. I huvudsak handlar hans artikel om gymnasiet och låter i stora stycke som något Janne Björklund lika gärna kunde ha skrivit under den förra mandatperioden (utom några tirader mot privat drift). Samtidigt har socialdemokraterna ensamma styrt skolan under tolv år. Då var det inte fullt lika intressant att vara lyssnande, långsikta och kompromissvilliga.

Det finns också ett annat problem. För att förhandla krävs en motpart, en motpart som vet vad den vill uppnå. Socialdemokraterna står för närvarande utan skolpolitik och har alltså inget förhandlingsbud att komma med. Vi vet inte var de kommer att landa om betyg, om gymnasiets utformning eller nationella prov. Bara för att Morgan Johansson kommit ut som skolpragmatiker med anstrykning av folkpartism betyder det inte att resten av partiet gjort det. 2005 röstade kongressen med buller och bång ned Ibrahim Baylans förslag om nationella prov i trean.

Så tills vidare gör Janne Björklund helt rätt i att fortsätta att driva den enda skolpolitik som finns tillgänglig och att göra det med kraft. När socialdemokraterna väl har bestämt sig så kan det komma på fråga med överenskommelser. Sådant är faktiskt inte alls så ovanligt som det kanske verkar i rapporteringen.

[Uppdatering: Marie Granlund, som är sossarnas skolpolitiska talesman sågar sin partikamrats utspel. Frågan är alltså om Morgan Johansson agerar på eget bevåg eller om sossarna helt enkelt försöker spela på båda planhalvor samtidigt. Några klarare besked om deras kommande skolpolitik har vi iaf inte fått.]

Andra bloggar om: skola, socialdemokraterna, alliansen, folkpartiet, Jan Björklund, Morgan Johansson

Flum

Eskilstuna ska ge ett remissvar på en SOU (statlig utredning) som heter Tydliga mål och kunskapskrav i skolan. Svaret behandlas på barn- och utbildningsnämnden imorgon och något senare i kommunstyrelsen. Det förslag som kommit från förvaltningens tjänstemän är dock en uppvisning i socialistiskt flum. Förutom motstånd mot betyg och nationella prov tar man avstånd från tanken att lärarna faktiskt kan lära eleverna något. Det är tydligen gammalmodigt. Ibland är man ju förvånad över att vi överhuvudtaget har någon skola kvar...

Förhoppningsvis är barn- och utbildningsnämnden klokare och mer balanserad än så och nöjer sig med att ge konstruktiv kritik.

Kamrat

Nu har det hänt igen. TT har skickat ut ett telegram som säger:

Femteklassare försökte hänga kamrat

Jag vet inte hur man ska beskriva relationen mellan förövare och offer, särskilt när det rör sig om barn, men försöker man hänga någon så är man troligen inte 'kamrater'.

Nytt dynamiskt ledarskap

Socialdemokraterna i Eskilstuna släppte en bomb under lördagen. På grund av samarbetssvårigheter lämnar kommunalrådet Benny Karlsson sin post som ordförande i Stadsbyggnadsnämnden. Som efterträdare kommer istället Siw Jansson.
Siw Jansson, som även hon är kommunalråd, har hittills varit ordförande i nämnden med det märkliga namnet Vuxennämnden som har hand om omsorgen om äldre och funktionshindade. Nu kommer hon i sin tur att efterträdas av (trumvirvel) Benny Karlsson! Med detta nya dynamiska ledarskap går kommunen en ljus framtid till mötes.

Femma till Janne

I tidningarnas värld har vi fortfarande det gamla femgradiga relativa betygssystemet. DN har satt betyg på ministrarna efter det första året vid makten och precis som lärarna på den gamla goda tiden snålar de med femmorna. Endast tv delas ut, varav den ena naturligtvis tillfaller Janne Björklund!

?

Vem fan är Alex Schulman och varför förväntas jag bry mig?

Barbariskt!

Al-Qaida har satt ett pris på Lars Vilks huvud, liksom på chefredaktörens för Nerikes Allehanda. Det finns inte ord för hur avskyvärd dessa människors världsbild är, där mord är rätt och teckningar kan straffas med döden. Jag vill se tuffa reaktioner, från alla från regeringen till de muslimska organisationerna. Sådana här saker får inte komma undan med ett 'jaså'.

[Uppdatering: Men jaså är tydligen precis vad regeringen tycker, iaf Bildt och Reinfeldt.]

[Uppdatering: De muslimska organisationerna verkar dock vara mer alerta och tar avstånd från mordhotet och vädjar att det ska dras tillbaka, även om Mahmoud Aldebe som vanligt svamlar en del.]

Andra bloggar om: religion, yttrandefrihet, islam, Lars Vilks, rondellhund, Al-Qaida, mordhot

Välkommen till Sverige, här är din lilla röda.

Den som någon gång träffat Nyamko Sabuni vet att det sista hon är är ett viljelöst mähä som låter sig utnyttjas av mörka krafter. När jag som nybliven folkpartist fick se henne i en TV-debatt inför förra valet trodde jag det var för bra för att vara sant. Men det är det inte. Nyamko är på riktigt.

Tyvärr tycks inte insikten om att Nyamko kan vara på riktigt trots att hon har brun hy och krulligt hår (när hon har hår) ha satt sig i den svenska kultureliten. Det är trots allt misstänkt att en så främmande fågel av egen kraft skulle ha kunnat slå sig fram i ett borgerligt parti och bli minister.

Kurdo Baksi skrev en rätt paranoid artikel om det på DN Kultur, som har följts av ett par till. Förvåningen tycks vara stor över att Nyamko inte ville 'debattera' påhoppen på hennes person i TV. Det man borde förvånas över är väl att Kurdo Baksi bjuds in till TV för att utveckla sitt påhopp på en minister överhuvudtaget. Jag kan inte minnas att förtal av sosseminister någonsin lett till gratis TV-tid.

Nu reagerar också Expressens alibi-beskyllda ledarskribent, Sakine Madon, på svartmålningen. Invandrare i Sverige som inte villigt går in i förstamajtåget får utstå den mest obehagliga behandling. Själv är hon inte bara en av Sveriges skarpaste pennor, utan också libertarian och anses därför som både ras- och klassförrädare. Man kunde ju tro att vi skulle vara lite mer toleranta 2007.

Kan någon på ett rimligt sätt förklara logiken bakom att människor som kommit hit från världens alla hörn, med alla upptänkliga olika system och värderingar, plötsligt förväntas bli socialister bara de sätter foten i Sverige? Snarare tror jag att åsiktsspridningen är betydligt större bland invandrare (som ju inte har något annat gemensamt än att de inte är födda just här) än bland infödingar. Det finns konserativa, nyliberaler, maoister, nationalister och reaktionärer och radikaler. Och det är på tiden att de får höras.

Andra bloggar om: integration, invandring, liberalism, nyamko sabuni, sakine madon, kurdo baksi

Direkt in på toppen

- Nu åker vi hem och dämpar förväntningarna, sade Janne Björklund på landsmötet. Jo tjena. För att vara en precis nybakad partiledare - en vecka idag - så kliver han in i företroendeligan på en mycket hög nivå. Högre än Lars Leijonborgs sista notering och högre än Göran Hägglund. Mest förtroende inger liksom tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt. Mona Sahlin har inte riktigt lyckats vinna de egna, vilket kommer att ge henne problem. Men för Janne ser det onekligen ljust ut.

Björklunds tal

Thymbran filmade delar av Jan Björklunds installationstal och har klippt ihop detta sammandrag.

Hela talet finns att se på folkpartiets hemsida här.

Rosa kamouflage

PJ Anders Linder har läst Pedagogiska magasinet och hittat följande uttalande av en "lärarutbildare" (jag trodde i min enfald att folk som undervisade på lärarhögskolor var lektorer eller professorer):

Vilka klockor ringer när vi ser olika saker? Kamouflagemönstrade byxor. Rosa sådana. På småflickor?

- Det är bara ett mönster, sa en av mina studenter häromsistens. Jag ser bara ett snyggt mönster!

Det gör inte jag. Jag ser militärer som gömmer sig för fienden för att senare anfalla den. Jag ser individualism och "satsa-på-dig-själv-rörelsen". Jag ser ytlighet och sexism. Jag ser regler och raka led. Jag ser tester och betyg i tidiga åldrar. Jag ser dyra väskor och plastikkirurger. Jag hör repliken "vem bryr sig"? Jag hör inte ordet solidaritet. Eller ens ordet kreativitet.

När jag läser det där så hör jag inte ordet kunskap, jag hör inte lärare som lär barnen läsa, skriva och räkna och jag ser inte klassrum där det faktiskt är såpass lugnt att barnen lyckas lära sig något.

Björklunds och Leijonborgs reformering av lärarutbildningen kommer inte en dag för tidigt. Här behövs definitivt ett värderingsskifte av den högre skolan.

Andra bloggar om: skola, folkpartiet, Lars Leijonborg, Jan Björklund, lärarhögskolan, lärarutbildning, lärare, pedagogik

Handelsminister

Handelsminister är kanske inte direkt regeringens tyngsta post. Man får göra vad man kan av den. Personligen tycker jag att moderaterna kunde ha lyft fram någon yngre rising star med ideologisk profil till denna post. Kanske Tove Lifvendahl eller Maria Rankka. Eller som Sundin föreslår - Johan Norberg.Istället blev det nu Ewa Björling, en kompetent men rätt anonym riksdagsledamot från Stockholm. Men Reinfeldt kanske inte tyckte att det här var rätt tillfälle att ta risker...

Andra bloggar om: moderaterna, alliansen, handelsminister, Ewa Björling

Inte mycket händer i opinionen

I helgen kom en demoskopmätning, nu kommer skop. Ställningen mellan blocken tycks vara oförändrad. Inom blocken tappar moderaterna till de mindre allianspartierna och vänsterpartiet till sossarna och miljöpartiet. Folkpartiet är åter tredje största parti om än med bara 7,7 %. Men mätningen ägde rum innan landsmötet så det tar nog några veckor innan vi ser om det kommer någon Björklund-effekt eller inte. Själv hoppas jag att den inte blir för stor och snabb eftersom sådana bubblor alltid spricker. Bättre då att sakta men säkert bygga upp sitt stöd i opinionen.

Andra bloggar om: alliansen, socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, Jan Björklund, skop, opinionsmätning

Fyra kategorier av folkpartister

Folkpartister har speciella namn, på vilka de äro lätta att känna igen. De låta sig lätt sortera in i fyra distinkta grupper.

Én, an och in.
Ohlin, Wedén, Helén, Andrén, Sundin m.fl. Dessa namn har en klang av städernas välmående medelklass under 1900-talets första hälft. Går bra ihop med titlar som 'grosshandlare', 'mamsell' eller 'professor'.

De Enstaviga
Blix, Cars, Tham, Malm och Strid m.fl. De enstaviga hade sin storhetstid i folkpartiregeringen 1978 och har en lätt militärisk anstrykning då många av dem äro gamla soldatnamn.

Zäta-namn
Krantz, Bendz, Britz, Bertz m.fl. Zätorna är en speciell undergrupp av De Enstaviga men har genom den originella slutbokstaven ett air av att vara en smula mer kontinentala, särskilt då Danmark eller Tyskland.

Strömmingar
Malmström, Wikström, Wigström, Lundström, Bergström m.fl. Folkpartiet har alltid haft något marint över sig. Man kan därför tänka sig att tidiga folkpartister valde att bosätta sig vid diverse strömmar och tog namn därefter.

Odlad torsk

För ett par år sedan slutade jag nästan helt att äta torsk. Dels pga rapporteringen om att torsken var utrotningshotad i våra närliggande hav. Delvis pga det tragiska tillstånd den torsk som såldes var i. Små ynkliga filéer som skulle ha kunnat komma från en abborre. Men för någon vecka sedan hittade jag åter stora fina filéer i en fiskdisk och paketet var märkt med den uppenbara marknadslösningen på problemet: "Torsk - odlad i Norge". Särskilt dyr var den inte heller. Torsk är gott, ät odlad torsk.

Andra bloggar om: miljö, havsmiljö, fiske, torsk, odlad torsk, mat

Det nya arbetarungdomsförbundet

Jag surfade in hos Sakine och hittade att MUF (genom min nästan-namne Niklas Wykman) tagit ställning emot vårdnadsbidraget. Det är lite kul. Men deras argument känns tråkiga. Varför inte bara säga att alla typer av bidrag är fel?

Andra bloggar om: bidrag, muf, jämställdhet, Niklas Wykman

Alliansen på besök

Jag tog en del bilder med mobilkameran på landsmötet, men den här var tyvärr den enda som såg vettig ut vid okulärbesiktning.

Nämndemännen igen

Folkpartiet ändrade faktiskt inställning till nämndemän iom svaret på min motion. Vi förespråkar nu att en frikvot av nämndemän ska tillsättas utan inblandning från de politiska partierna. Det är inte fullt så långt som jag ville gå, men det är en klar förbättring i jämförelse med nuvarande system.

Post-landsmöte withdrawal syndrome

Idag har jag varit ledig. Den som någon gång varit på kongress, stämma eller landsmöte vet ungefär hur dagen efteråt känns. Urladdningen man upplever - känslomässigt, intellektuellt och rent av fysiskt - gör att man är ganska mör, både i huvudet och i kroppen. Men samtidigt uppfylld av allt positivt som man får med sig hem.

Debatten om arbetsrätt slutade i en salomonisk kompromiss. Ingen fick riktigt som de ville. Men kravet på måttlig reformering av arbetsrätten finns ändå kvar hos folkpartiet, även om det inte är en av kronjuvelerna som hos centern. Hade kravet på proportionalitet i stridsåtgärder bekräftats så hade jag varit riktigt nöjd. Nu blir det istället arbetsgrupp och översyn, där de olika intressena inom partiet ska jämkas samman.

Vad gäller förstatligande av skolan så ville landsmötet inte heller ta steget riktigt fullt ut som jag vill.

Men viktigast på landsmötet var ändå valet av Jan Björklund. En tydlig och dynamisk partiledare som visat att han har en djup förståelse för liberalismen och dess viktigaste uppgifter. Till och med Alex Voronov på Eskilstuna-Kuriren kostar på sig att vara försiktigt positiv. Med Björklund så kommer själva ledarskapet att bli ett av folkpartiets stora trumfkort. Och frågan kommer att bli viktig i nästa val. Vilket ledarskap uppvisar Mona Sahlin?

Det var också fantastiskt roligt att de andra partiledarna i Alliansen kom och välkomnade Janne in i gänget.

Det var också en fantastisk skillnad i stämning mot vårens kommunala riksmöte, trots att det i stort sett var samma människor på plats. Då muttrades det i korridorerna - nu var humöret på topp och optimismen stor och ärligt känd. Några surmulna olyckskorpar finns det självklart alltid, denna gång kanske främst Roland Utbult som varnade för att vårt tydliga ställningstagande för abort skrämmer bort de kristna på Öckerö. Men det kan jag definitivt leva med.

För alla riktiga politik-junkies så kan ni själva titta på landsmötet på webben här.

Andra bloggar om: folkpartiet, landsmöte, liberalism, Jan Björklund,

Sent på natten

Klockan har passerat ett på natten och jag väntar på dagens sista votering. Det är inte bara jag som börjar känna mig trött efter några intensiva dagar på landsmötet.

Jannes tal i förmiddags var bra. Jag har iofs hört ännu bättre tal men detta gav raka besked till folket om vad folkpartiet står för. Linjen som betonar personligt ansvar består. Några justeringar av politiken som jag gillade var skarpare integritetspolitik. Hett efterlängtat.

Jag har idag kämpat för opolitiska nämndemän och ställde iom det till med landsmötets första kontrapropositionsvotering, som jag förlorade. Jag har också försvarat en del andra motioner, som att landsmötet skulle ta avstånd från beslutet om övergångsregler och att avskaffa källskatten - utan framgång. Men droppen urholkar stenen. Den som vill ha snabba förändringar i partipolitiken blir snabbt besviken.

Debatten om biståndet blev stundtals ful, där de som stödde Carl B Hamiltons mfl. motion utmålades som biståndsmotstånadre och allmänt mindre vetande och medkännande. Men det hjälps inte. Det kan inte vara ett självändamål att ge si eller så mycket i bistånd. Vi ska sätta resultatmål - inte utgiftsmål.

Men liberalismen lever. Debatterna är bra och jag trivs i folkpartiet liberalerna.

Snart får jag sova.

Dag två på landsmötet

Dagens stora begivenhet var naturligtvis att vi valde Jan Björklund till partiledare. Han var faktiskt nervös när han tackade efter valet som skedde med acklamation (ja-ropande) och var enhälligt. Imorgon kommer han att lägga ut texten lite mer om politiken i framtiden. Jag har stora förväntningar.

Jag har även idag varit uppe i talarstolen och försökt ändra inriktningen på folkpartiets kulturpolitik. Minnesgoda läsare minns att jag vill styra bort från bidrag mot skattelättnader, ex.vis sänkta arbetsgivaravgifter. Jag fick en hel del applådåskor från läktaren för mitt inlägg, men det var färre som röstade med mig. De andra debatterna jag har försökt komma in i har blivit uppskjutna så det kan bli mycket talande natten mellan lördag och söndag...

Slutligen har vi avtackat de två som kanske personifierat folkpartiet de senaste tio åren mer än några andra - Lars Leijonborg och Marit Paulsen. Båda fick välförtjänta ovationer. Jag blev nästan rörd till tårar av Marits tacktal (hon fick en Karl Staaff-plakett i guld), särskilt när hon sade att om vi tar ifrån människor ansvaret tar vi ifrån dem friheten. Den kopplingen förstod Lars också och det är hans viktigaste bidrag till folkpartiets ideologiska utveckling. Hans viktigaste insatser som minister ligger ännu framför oss även om det redan börjat bra.

I landsmötestidningen kan man också läsa om att mitt utskott körde över partistyrelsen om LAS. Vi vill ha en mer flexibel arbetsrätt.

Annars kan jag rapportera att stämningen är både god och hög på landsmötet. Demoskop (som jag inte litar på) visar ett rejält uppsving för folkpartiet. Men det är för tidigt att säga något om det.

Nu ska jag på fest!

Andra bloggar om: landsmöte, folkpartiet, arbetsmarknad, kultur, liberalism, Lars Leijonborg, Jan Björklund,

Premiär i talarstolen

Nu är den första landsmötesdagen avklarad. Vi har idag mest arbetat i våra utskott, för min del ekonomi m.m. Det var intressant att sitta i utskott. Erfarenhet lönar sig säkert för det är inte helt enkelt att hänga med första gången. Det som vi kom fram till i utskottet är iaf lovande tycker jag, nu får landsmötet besluta.

Jag har också hunnit med att äntra talarstolen. Jag tyckte att det var bäst att klara av debuten så snart som möjligt så jag pläderade för att byta namn till Liberalerna. Själva talandet gick bra men ombuden vägrade att hörsamma mina argument och vi kommer att åtminstone i två år till heta folkpartiet.

Däremot ska hela partinamnet användas även utåt, så vi kan ju hoppas att det blir mer folkpartiet liberalerna från och med nu. Men om jag inte minns helt fel har landsmötet beslutat detta tidigare utan att det fått någon som helst effekt...

Andra bloggar om: folkpartiet, liberalism, landsmöte, liberalerna

Imorgon landsmöte

Även om det mest spännande får vänta till helgen så börjar folkpartiets landsmöte redan imorgon, torsdag. Jag ska så klart vara där eftersom jag är ombud den här gången. Datan åker med så förhoppningsvis får jag möjlighet att skriva någon liten kommentar under tiden. Jag brände iaf iväg ett pressmeddelande idag, vilket resulterade i den här artikeln i kuriren.

Tjingeling.

Odenberg ut - Tolgfors in

Mikael Odenberg är inte längre försvarsminister. Istället får moderaternas svar på den evigt lojale men grå Bosse Ringholm, Sten Tolgfors, hoppa in. Tolgfors har dock ett övertag, nämligen viss sakkunskap från departementet och en förmåga att inte göra bort sig på pressträffar.

Odenberg har långt ifrån varit min favoritminister, vilket faller tillbaka på hela FRA-historien. Men anledningen till att han avgår är ju tyvärr inte viljan att avlyssna hela svenska folket, utan att han faktiskt vill ha ett försvar som klarar sina uppgifter. Och där har han ju rätt.

Samtidigt har Anders Borg tämligen hänsynslöst visat vad han kan göra med den minister som inte är beredd att följa veckans grafer från finansdepartementet. Kan de inte prata med varandra, med en varsin öl i bastun eller nåt?

Andra bloggar om: försvar, alliansen, moderaterna, Sten Tolgfors, mikael Odenberg, FRA, försvarsminister

Hot ska fördömas

Tala är silver, tiga är guld sägs det. Men ibland kan den som tiger ses som passiv medbrottsling. Mohamed Omar tar upp detta i en angelägen debattartikel i SvD idag med anledning av Muhammedteckningarna. Det faktum att så få muslimska ledare i Sverige har fördömt mordhoten mot Lars Vilks jämfört med hur många som fördömer teckningarna riskerar att förstöra för muslimernas sak. Det tolkas, förtjänt eller oförtjänt, som ett tyst accepterande av mordhot som medel för att stoppa publiceringen av teckningarna. Om inte annat så av rent egenintresse borde varenda imam i Sverige ställa sig upp och fördöma hoten.

Andra bloggar om: religion, yttrandefrihet, Lars Vilks, Muhammedteckningar, islam

Motvillig beundran

Det har varit bra intervjuer i både SvD och DN med Janne Björklund inför landsmötet där han om inte en komet slår ner i Västerås kommer att krönas till partiledare för folkpartiet. I SvD:s papperstidning säger Björklund också att situationen i Ryssland gör att vi måste fundera på att stärka försvaret.

Det mest intressanta kanske dock Flammans Aron Etzler står för:

Det är inte osannolikt att Jan Björklund kommer att överglänsa Fredrik Reinfeldt som ledare för borgerligheten. Folkpartiet får en säker och karismatisk ledare.

Jag tror mycket väl han kan ha rätt. Björklund har definitivt visat framfötterna som minister - han får högst betyg i de rankingar som gjorts. Han har mycket goda ledaregenskaper och han är rak och tydlig i kommunikationen. Jag vet då vem jag vill se som statsminister efter valet 2010. Och det är inte bara fria fantasier - opinionen svänger snabbt, särskilt för folkpartiet. Med resultat i ryggen och rätt ledare så är allt möjligt.