Omslagspojkar

Det oerhört obundna liberala nyhetsmagasinet NU (i realiteten folkpartiets partitidning, startad av Lars Leijonborg i en tidigare inkarnation) har börjat en artikel serie om framtidens liberalism. Framtiden för folkpartiet är naturligtvis i fokus. Och vad skulle kunna passa bättre än att börja med att intervjua mig och Sundin? När partiet famlar i mörker står ju vi för en lysande fyrbåk av frihet och jag vet inte vad. Skämt åsido så tycker jag att intervjun blev väldigt bra och det vi ville ha sagt kommer fram.

Rubriken är 'liberaler utan prefix' vilket syftar på konflikten mellan två påstådda falanger inom partiet. Framför allt har en del använt begreppet 'socialliberal' för att framhäva sin egen förträfflighet och definiera ut andra ur gemenskapen. Det är fult, korkat och elitistiskt.

Den etikett de enas om att sätta på sig själva som politiker är liberal utan prefix.

- Nyliberal är jag definitivt inte – jag tror på gemensam finansiering, socialförsäkringar som omfattar alla osv. Samtidigt har ordet socialliberal fått ett signalvärde internt att man står långt till vänster, säger Niklas Frykman.

- I grunden är socialliberalism vad vi står för, liksom många andra medlemmar och väljare. Men på många håll har socialliberal blivit synonymt med sosse-liberal. Det har blivit ett problemord – vilket är synd, säger Mathias Sundin.

Vi diskuterar lite om frihetsbegreppet och frihetens begränsningar också.


Vi gör också en ansats till rehabilitering av Johan Jakobssons rykte inom partiet. Alltid lär det väl reta någon. Samtidigt är vi kritiska till alltför vilda och yviga utspel som riskerar att stärka bilden av folkpartiet som veligt och opålitligt. Man måste veta vad man har oss och vad folkpartiet står för.

Johan Jakobsson, partisekreterare för folkpartiet 2002-2006, anses vara ingenjören bakom den så kallade kravpolitiken. Frykman och Sundin anser att den grundanalys som han gjorde var helt korrekt.

- Det gällde valet av fokusfrågor, men också att man förenklade språket och tilltalet. Jakobsson såg till att folkpartiet slutade prata om saker som folk inte bryr sig om på ett sätt som de inte förstår. Det är en grundläggande grej som vi inte får tappa, beskriver Niklas Frykman.

Slutligen menar vi att folkpartiet måste höja sin trovärdighet när det gäller ekonomisk politik. Det har en oerhörd betydelse för om ett parti uppfattas som regeringsfähigt eller inte. Ska vi bli stora och förbli stora så måste den biten finnas på plats, även om ekonomi sällan ger snabba opinionsvinster.

Något som inte fick rum i intervjun var idén om att vi borde lyfta ledarskapet i sig som en valfråga, framför allt för Janne Björklund. I amerikanska val är detta helt avgörande men det har inte använts särskilt mycket i Sverige. Det är nog delvis falsk blygsamhet, eftersom det troligen är rätt avgörande som faktor när väljarna bestämmer sig.

Det var Fia Björklund som intervjuade och fotade oss i Norrköping.

Andra bloggar om: folkpartiet, liberalism,

Intervju

I dagens Nu figurerar jag och Mathias Sundin, som omslagspojkar och med en längre intervju inne i tidningen. Det är första avsnittet i en längre serie om framtidens liberalism. Jag återkommer med mer matnyttigt om detta.

Nu börjar det!

Modsens partistämma har börjat. Det är dags att krypa upp i soffan med en skål popcorn och kolla SVT24. Jag lyckades iaf se andra halvan av Reinfeldts tal. Det var inte fullt så mycket eld och blod som jag är van vid. Framför allt Janne Björklund är en riktig arenarockare som kan elda upp massorna.

Vart ska moderaterna gå nu då, när de ska bli ännu nyare? Handlar det om förnyelse och förändring eller accepterande av socialdemokraternas problemformuleringar? Det vore i så fall inte så underligt utan helt i linje med konservativ metod. Men i nuläget är det svårt att avgöra om moderaterna är konservativa eller liberala, inget eller bådadera.

Det är en utmaning till oss i övriga borgerliga partier att ta över idédebatten och de principiella perspektiven när moderaterna lägger dem åt sidan. Allt kan inte handla om jobb i politiken. Den enskilda människans frihet behöver en tydlig förkämpe. Sveriges liberaler behöver ett hem.

Regeringen har lyssnat

Av ren nyfikenhet surfade jag in på 'lediga jobb' på Regeringskansliets hemsida. Där finns inte mindre än tre generaldirektörer utannonserade. Elsäkerhetsverket kanske inte är någon kioskvältare men både Banverket och Socialstyrelsen är ju tunga myndigheter. Det är bra att regeringen lyssnat på kritiken och nu annonserar ut generaldirektörsposter som utlovat.

Jag kanske skulle söka Banverket av pint kiv..?

Perverst och korrupt

Arresteringen av Unibets VD Petter Nylander är pervers och korrupt. Det är en politisk fars av fransmännen. Man kan inte försvara ett spelmonopol genom att låta summariskt arrestera sina konkurrenter. Nylander borde naturligtvis omedelbart släppas och den svenska regeringen slå klackarna i backen för att ändra på vad det nu vara månde i den europeiska arresteringsordern som gör sådana här skamlösa övergrepp möjliga.

Andra bloggar om: juridik, EU, Petter Nylander, Unibet, spelmonopol

Över förväntan

Jag fick skrämselhicka när Fredrik Reinfeldt utsåg Tobias Billström till migrationsminister. Han var knappt äldre än jag och hade en period i riksdagen bakom sig. Att vara migrationsminister är regeringens mest otacksamma jobb eftersom både de som vill ta emot fler och de som vill ta emot färre flyktingar och invandrare gör en till måltavla. Och tid efter annan kommer snyfthistorier i tidningen där migrationsministern kan hängas ut som ett hjärtlöst kallhamrat svin.

Men Billström har klarat sig väldigt bra i sitt tvåfrontskrig. Han klarar faktiskt att till skillnad från sin företrädare Barbro Holmberg ge raka och bra svar till båda sidor. Svensk invandrings- och asylpolitik har också blivit bättre med migrationsdomstolarna samt steg mot arbetskraftsinvandring.

Andra bloggar om: invandring, Tobias Billström

Nya muf

Det är fortfarande inte jag som är muf-ordförande. Han heter Wykman och jag Frykman. Men innan någon av oss blev de vi är nu tittade vi på melodifestivalen 2004 ihop i en korridor på Lappis. Nåväl.

Nu ska även moderata ungdomsförbundet bli nya. Nyliberalismen ska städas ut (skänkas till cuf kanske?) och istället ska muf servera realpolitik med utgångspunkt i ungdomars situation. Det blir politiskt teoretiskt tråkigt, men åas kan man ju undra om Sverige har plats för två och ett halvt liberala ungdomsförbund. Kanske behövs det ett borgerligt catch-all-alternativ även för unga? När jag var i gymnasiespolingsålder var jag rätt odefinierat allmänborgerlig.

Moderata ungdomsförbundet har ju länge varit allt annat än moderat.

Andra bloggar om: moderaterna, muf, liberalism, Niklas Wykman, moderata ungdomsförbundet

Invandring är bra för alla parter

EU-kommissionen vill införa ett Blue Card som ska ge högkvalificerad arbetskraft möjlighet att invandra till EU. Den svenska regeringen vill även släppa in övrig arbetskraft, till exempel byggjobbare. Det är bra. Invandring - inte asyl - borde vara huvudregeln för människor som vill bygga sig en framtid i ett annat land.

Möjligheten att kunna invandra till EU, lagligt och under ordnade former, är ett bra första steg, men det räcker inte att bara släppa in högutbildade. Även duktiga hantverkare och driftiga entreprenörer - ja alla yrkesgrupper - behövs.

Arbetskraftsinvandring har också en annan effekt. Det är väldigt effektivt som bistånd. Många invandrare skickar nämligen pengar till sina familjer i hemlandet. Dessa pengar träffar betydligt mer rätt än storskaliga biståndsprojekt eftersom det finns en så nära personlig relation mellan givare och mottagare. Senare i livet återvänder många också själva och tar med sig kapital och erfarenheter hem. Även det är naturligtvis ett viktigt tillskott för hemlandets utveckling.

Andra bloggar om: EU, invandring, arbetsmarknad, alliansen, bistånd, arbetskraftsinvandring, blue card

Patriotiskt arvegods

Jag vill dela med mig av ett stycke underbart arvegods från mina farföräldrar som mina föräldrar nyligen grävt upp ur en låda och förärat mig. Det är en Commemorative Dessert Server från USAs 200-årsjubileum 1976 (vilket händelsevis också är mitt födelseår).

Själva spaden är försedd med både örn, årtal och valspråk. Dessutom ingick en bonus. Receptet på Patriotic Cake ingick också - det är från 1776 det med. Kort sagt, ett måste för varje patriot. Möjligen kommer jag att fira presidentvalet 2008 med att sleva upp tårta med den.

Nej, den är inte till salu.

Mobbare är inte offer

Folkpartiets linje att mobbare ska flyttas har ibland fått kritik utifrån ståndpunkten att mobbarna själva är offer. En ny amerikansk studie stjälper nu den bilden rätt rejält. Istället tonar en bild fram av mobbare som är socialt välanpassade och har gott självförtroende. Fattigdoms- och eländesteoremet som är den enda accepterade förklaringsmodellen för varför människor begår överträdelser, brott och andra oacceptabla handlingar ser allt svagare ut. Vissa gör det helt enkelt eftersom de kan och det inte finns tydliga sanktioner.

Andra bloggar om: folkpartiet, skola, mobbning

Chuck-a-bee

Nu är det klart. Alla kan gå hem. Chuck Norris har nämligen bestämt sig för att stödja Mike Huckabee. Och det är ju Chucken som bestämmer. Frågan är om det behövs något presidentval i USA överhuvudtaget. Något primärval behövs definitivt inte. Om det nu inte är någon dumdristig kandidat som prompt vill bli roundhousekickad till månen.

(Via Sundins kommentarsfält.)

Andra bloggar om: USA, presidentval, Chuck Norris, Mike Huckabee

Ett kommunalråd för mycket

Mina tankar om antalet kommunalråd nedan har idag letat sig in på Eskilstuna-Kurirens ledarsida (dock ej på nätet). Jag noterar dock till min egen skam att jag försett Eskilstuna med ett kommunalråd för mycket. Kommunfullmäktiges ordförande Jonny Lundgren är inte kommunalråd denna mandatperiod.

Än är Polen ej förlorat

Det polska tvillingstyret varade bara i två år, men tvillingarna Kaczynski lyckades ändå utmärka sig som Europas mesta bakåtsträvare och näst intill paranoida i jakten på postkommunister. Utvecklingen av landet kom liksom i skymundan. Det mobiliserade iaf polackerna som gick till valurnorna för att byta riktning i stora skaror - valdeltagandet var det högsta sedan det första demokratiska valet 1989. Medborgarplattformen som nu kommer att bilda regering verkar vara ett rätt hyggligt alternativ, marknadsliberalt och EU-vänligt.

Så nära har de aldrig varit

Det finns en spärr det sällan talas om, eftersom den aldrig har betytt något. Det är riksdagsspärren på tolv procent i en valkrets. Ett parti som inte samlar fyra procent i riket men tolv i en valkrets kommer in i riksdagen. Lars Törnmans norrbottensparti var hyfsat nära i valet 2002.

Sverigedemokraterna har nu 11,5 i Malmö enl. Sifo och Malmö är en egen valkrets. Det skulle bli en mycket ensam sverigedemokrat men ett genombrott likafullt. Teoretiskt kan ju också en ensam ledamot vara vågmästare, även om det är osannolikt. Men osannolika saker har ju hänt tidigare, som t.ex. lotteririksdagen 1973-76.

Andra bloggar om: sverigedemokraterna, Malmö, riksdagen

Felriktade ramaskrin

Den här veckan har det varit upprörda känslor i Eskilstuna över att 'politikerna höjer sina löner'. Vi bortser från att vi som är förtroendevalda faktiskt inte har något jobb och därmed ingen lön - vi har ett uppdrag och för det får vi ett arvode (iom att vi inte har något jobb har vi heller inte semester, reglerad arbetstid eller övertidsersättning, på vissa håll får man heller inte pensionspoäng).

Tidigare sattes arvodena för hel- och deltidspolitiker av fullmäktige. Det blev märkligt, eftersom alla själva sitter i fullmäktige blev följden att politiker satte sina egna arvoden. Därför övergick vi i Eskilstuna till att arvodena skulle följa riksdagsarvodena. Höjningen som kommer vid årsskiftet beror alltså på ett riksdagsbeslut och endast det. Jag vågar nästan lova att riksdagen heller inte haft Eskilstuna i åtanke när de fattade beslutet.

Själv tycker jag naturligtvis att det är mycket trevligt att få påökt med ungefär 2000 kronor. Mina 60 % som kommunalråd kommer nu att ge 33 000 i månaden på vilket jag har en liten peng för att vara min egen tjänsteman och ersättning för sammanträden i kommunstyrelsen. Allt i allo borde jag landa strax under 40 000 en 'normal' månad. Det är massor med pengar för mig - jag lever billigt och har väldigt få kostnader. Om jag är värd det får väl andra avgöra, men jag gör mitt bästa varje dag.

Men en sak som var tämligen uppenbar för mig när listan publicerades var det ingen som reagerade på. Det är väldigt många på den. Framför allt på sossesidan. Alla dessa lever helt eller halvt på politik:

(s)
Hans Ekström (kommunalråd)
Jimmy Jansson (kommunalråd)
Siw Jansson (kommunalråd)
Johan Nilsson (kommunalråd)
Ann-Sofie Wågström (kommunalråd)
Benny Karlsson (kommunalråd)
Jonny Lundgren (kommunalråd)
Mikael Edlund (kommunalråd)
Sarita Hotti
Kristina Eriksson
Jan-Erik Andersson
Aino Blomgren
Alf Egnerfors
Emeli Lanninge (politisk sekreterare - dvs. tjänsteman)

(v)
Eila Clarstedt (kommunalråd)
Maria Chergui (delvis politisk sekreterare - dvs. tjänsteman)

Några av dem lever delvis på pension från tidigare uppdrag och i vissa fall ålderspension. Aino och Sarita har faktiskt jobb vid sidan av, men det är ändå en låååång lista. Behövs det sexton personer (varav nio kan titulera sig kommunalråd)för att styra Eskilstuna? Vissa av dem har dessutom kommunalrådsposter med minst sagt otydligt innehåll.

Det är väl fullt rimligt att man har kommunalråd att leda kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och de fyra tyngsta nämnderna. Det blir sex. Sedan har vi tre mindre tunga nämnder som kan skötas på deltid. De kommunala bolagens styrelsearbete borde inte ledas av politiker överhuvudtaget i den mån de ska vara kvar. Med samma organisation går det alltså att trimma bort en hel del. Förändrar man organisationen också så går det nog att gå ännu längre.

Det borde vara något att tänka på för den som verkligen ömmar om skattepengarna och inte bara är avundsjuk på att andra tjänar mycket pengar.

Kors i taket

Det står 'folkpartiet liberalerna' på det nya kampanjmaterialet. De som menade att landsmötets beslut att använda hela partinamnet var ett kraftfullt slag i luften tycks alltså åtminstone inledningsvis ha fel.

Att helt droppa folkpartiet och bli liberalerna var inget som föll landsmötet på läppen. Nu verkar man istället göra stora ansträngningar för att verkligen bli ett folkparti. Jag kommer osökt att tänka på demokraternas 50-statsstrategi.

Höstkampanjen handlar om äldreomsorg och psykiatri och har klurigt nog plockat upp andra halvan av 'att ställa krav är att bry sig' till det käcka 'vi bryr oss!'.

Om regeringens rökthet

Statsvetarmogulen Sören Holmberg har till tidningen Riksdag och departement uttalat att 'regeringen Reinfeldt är rökt' - dvs. att ett återval 2010 är om inte uteslutet så iaf mycket osannolikt. Holmberg sysslar med bearbetning och analys av statistik.

Men finns det egentligen något att jämföra med? Mandatperioden förlängdes till fyra år 1994. Regeringsskiftet som ägde rum då är egentligen det som ligger närmast till hands som jämförelse. Men förhållandena var dramatiskt annorlunda. Det var en period av tuff ekonomisk sanering. Under perioden åkte Carl Bildt till Bosnien och moderaterna nådde över 35 %. Men det blev Alf Svensson och Gudrun Schyman som vann valet 1998.

Maktskiftet 2006 var i sig osannolikt eftersom det ägde rum i en högkonjunktur. Konventionell visdom säger att regeringar ska omväljas under sådana förhållanden. Det mesta pekar på att även valet 2010 kommer att äga rum i en tid med goda ekonomiska utsikter. Ingen borgerlig regering har hittills suttit under så goda förutsättningar som denna. Mandatperiodens längd gör det också politiskt möjligt att ta större tag tidigt i mandatperioden - något som alliansregeringen också gjort.

Opinionen svänger också mer än någonsin tidigare. Stora ledningar byts snabbt i stora förluster. Det enda vi kan vara säkra på är att läget blir jämnare närmare valet.

Om nu Alliansen inte skulle bli återvald så skulle det få konsekvenser för lång tid framåt. Det skulle sända signalen att det är fel att göra strukturförändringar, ja förändringar överhuvudtaget. Regeringar ska enbart fördela. En vänsterseger skulle tala om för alla partier att det är feghet i regeringsställning som gäller om man vill bli återvald.

Andra bloggar om: alliansen, Sören Holmberg, statsvetenskap

Klart godkänt

Björklund klarade sin debut i partiledardebatten klart godkänt. Hans huvudanförande var känt gods för oss som är gamla i folkpartiet men säkert nytt för den större publiken. Att lyfta tanken att människor ska få äga sin bostad var också bra och principiellt riktigt men den följande slagväxlingen med Mona Sahlin ville inte riktigt ta sig. Bättre drag blev det i replikväxlingen om skolan med Lars Ohly. Det kommer att bli intressant att se de båda tampas i fortsättningen.

Annars verkar Mona Sahlin ha sett djävulen. Kanske bor han utanför Flen, vem vet.

Andra bloggar om: Jan Björklund, folkpartiet, partiledare, mona sahlin, Lars Ohly, skola, partiledardebatt

Debut för Björkó

Om tio minuter ungefär drar riksdagsårets första partiledardebatt igång. Det blir också den första för Janne Björklund som folkpartiledare. Ska bli mycket spännande att se hur han kommer att presentera folkpartiet och hur han kommer att tackla Mona Sahlin. Här uppe i vår korridor i stadshuset har vi bullat upp med kaffe och mackor för att titta på debatten på vår nya fina TV.

Al Gore uppfann inte internet

Och han har heller aldrig påstått att han uppfunnit internet. Däremot överdrev han sin roll i att få lagstiftning på plats som förvandlade det militära DARPA-net till den cesspool of scum and villainy som vi känner idag.

Borg devalverar

Anders Borg var i Eskilstuna igår. Medan jag åkte buss med Svenskt Näringsliv höll han ett anförande om jämställdhet. Det hade varit intressant att höra, enligt de som var där var det bra. Han tycker också att alla moderater borde börja kalla sig feminister. Vilket antagligen beror på den rätt urvattnade betydelse han gett ordet:

Att vara feminist är att vara för att kvinnor och män ska kunna välja sin väg genom livet.

Ja då är det ju inga problem. Men normalt sett innebär det ju mer än så, en dialektisk analys av världen utifrån ett könsperspektiv och en syn på vad som är orsak och vad som är verkan i ojämställdheten som jag finner mycket svårsmält utifrån ett liberalt perspektiv.

Andra bloggar om: jämställdhet, moderaterna, feminism, Anders Borg

Mycket skola senaste tiden

Skolan är het inom politiken. Under de kommande åren kommer skolan genom regeringsskiftet att gå igenom stora förändringar. Skolministern är den som gör mest på kortast tid i regeringen. Samtidigt håller det största oppositionspartiet på med en omprövning av sin skolpolitik.

Lärarnas båda fackförbund varnar för kris i utbildningssystemet. Det är välkommet. Särskilt Lärarförbundet menade under den socialdemokratiska regeringens tid att det var svartmålning att lyfta fram de problem som finns i skolan. En skarpare lärarutbildning, status åt läraryrket och fler karriärvägar för lärare behövs verkligen. Regeringen tar redan och kommer även fortsättningsvis att ta steg i den riktningen under mandatperioden. Men det behövs längre tid och även kommunala initiativ för att situationen ska bli acceptabel.

Skolminister Jan Björklund (jag skriver skolminister för det låter tuffare än utbildningsminister) har lyckats sy ihop en kompromiss om religiösa friskolor. Reglerna blir tydligare och kontrollerna skärps utan att i onödan måla fan på väggen. Det är trots allt få som kan se någon ondska i att barnen sjunger Den blomstertid nu kommer även om den innehåller referenser till Gud. Att hålla rent mot kreationism i biologisalen och att homosexualitet framställs som en psykisk sjukdom är viktigt och det är bra att det sker innan det blivit ett stort problem. Samma sak ska naturligtvis gälla i kommunal skola.

Några stockholmssossar har fått komma in på DN Debatt (jag antar att DN för dagen extraknäckte som Stockholms läns lokaltidning) med sitt förslag till socialdemokratisk skolpolitik. En del saker är vettiga som tidiga och tydliga mätningar av kunskaper och en mer flexibel syn på årskurser. Men att skrota gymnasiet och införa en c:a tretton år lång grundskola känns vansinnigt. Steget över till högskola och universitet kommer att bli alltför stort. Och vad tycker de om betygen egentligen?

I Eskilstuna får inte alla barn läroböcker. Jag försökte uppmärksamma detta men gensvaret var rätt begränsat. Jag tycker att det är ett allvarligt problem. Jag får försöka attackera det från något annat håll, för detta måste ändras om vi ska kunna nå upp till en rimlig kunskapsnivå i framtiden.

Andra bloggar om: skola, socialdemokraterna, folkpartiet, Jan Björklund, lärarförbundet, lärare, läroböcker, skolpolitik

Global busstur

Idag har jag ägnat dagen åt att åka buss med Svenskt Näringsliv i Den Globala Resan. eskilstuna var startpunkten och så ska bussen glovbalt resa söderut för att så småningom nå Kalmar. Där tar jorden slut och man riskerar att trilla av kanten.

På vägen besökte vi tre företag varav två klassiska tillverkningsindustrier. De fick berätta om hur de tacklar globaliseringens utmaningar och drar nytta av dess möjligheter. För er som läst Lars Leijonborgs bok 'Global Utmaning' så skulle nog industrins synpunkter kännas väldigt bekanta. De behöver spetskompetens i så stora mängder att den inte finns i Sverige idag och det är inte helt enkelt att locka dem att flytta hit.

Folkpartiet näst största parti bland yngre

På SvD:s ledarblogg kan man läsa om hur sifosiffrorna ser ut bland ungdomar (18-24 år). Den rödgröna oppositionen har en ännu större ledning i den här gruppen, vilket inte är så oväntat. Trender brukar slå igenom starkare bland de yngre.

Partivis är det kanske mer överraskande. Moderaterna får bara 12-13 % och är därmed mindre än både miljöpartiet och folkpartiet. Nu grundar sig detta på ett mycket litet material så man ska väl inte dra förhastade slutsatser. Skulle bilden bekräftas så visar det ändå på att det finns en potential för folkpartiet bland yngre väljare. SvD tror att det beror på skolan, men jag tror snarare att det har med allmän framtoning att göra. Modsen upplevs inte som unga och fräscha.

Alliansen behöver definitivt göra något för de yngre och om det här stämmer så borde folkpartiet plocka upp den frågan.

Andra bloggar om: folkpartiet, alliansen, miljöpartiet, moderaterna,

V och Kd utrotningshotade arter

Idag har det kommit en opinionsmätning från Sifo. Mellan blocken har det i princip inte hänt någonting. SvD verkar dock ha fått en släng av begreppsförvirring när de utropar att stödet för Alliansen är det lägsta på tre år, när det är stödet för moderaterna de menar. Eller möjligen räknar de bort kd som fått 3,9 % den här gången.

Moderaterna höll sina siffror uppe rätt länge, men nu börjar de tappa och är nere på en ganska 'normal' moderatnivå som vi känner den från de senaste 25 åren - 22,7 %. För närvarande verkar folkpartiet och centern vara mottagare av migrerande moderatväljare (några av dem var säkert också folkpartister innan förra valet) men håller det i sig kan nog kristdemokraterna också räkna med ett tillskott.

På vänstersidan har vänsterpartiet inte lyckats komma ur den nedåtgående kurvan. Till sist börjar nu också ungdomarna överge v som precis klarar sig över fyraprocentsspärren den här gången. Kanske kan Ohly rädda sig kvar om sossarna (ev i samarbete med miljöpartiet) när de kommer fram till vilken politik de ska ha lägger sig hyfsat i mitten och därmed gör några på vänsterflanken besvikna. Men då måste nog Ohly också presentera sig mer som en vänstersosse och mindre som en gammal vpk-are.

Miljöpartiet ligger på hyfsat höga siffror men har ändå inte riktigt fått utdelning på den rådande klimathysterin. Kanske kommer Al Gores fredspris att få fler att längta efter två kronor högre bensinspris.

Sverigedemokraterna tycks återigen ha fallit under radarn och samlar inte tillräckligt stöd för att visas som eget parti.

Folkpartiet får en skjuts framåt. Eventuellt är det en Björklund-effekt, men troligen en sådan i form av att folkpartister som övergav folkpartiet tillfälligt i förra valet nu återvänder. Får jag gissa så skulle jag tro att folkpartiets siffror kommer att stabilisera sig kring eller strax undet tio-strecket där det låg innan dataintrångsskandalen. I vart fall så är folkpartiet nu det enda borgerliga parti som överträffar sitt valresultat och det är lite illavarslande.

Andra bloggar om: alliansen, miljöpartiet, vänsterpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, socialdemokraterna, sifo, opinionsmätning

Oscar, Nobelpris och sen..?

Al Gore får Nobels fredspris. Det var väl ett av de hetaste tipsen, men ändå lite märkligt. Hans klimatfilm är, trots att den fick en Oscar, inte särskilt korrekt, särskilt då de höjda vattennivåerna som står i direkt strid med FN:s klimatpanel som i sin tur är politisk snarare än vetenskaplig.

Men det kanske märkligaste är att Al Gore ligger som trea hos bettingfirmor när det gäller vem som ska bli demokraternas presidentkandidat inför det amerikanska valet 2008. Han har inte klivit in officiellt men han är heller inte avskriven. Nu lär han åtminstone bli tvåa.

Nobelkommittén går alltså in i en pågående valrörelse med typ det starkaste endorsement som finns på jordens yta och säger att av det tjugotal kandidater som finns är den en som ska rädda världen. Om de prompt ville ge Gore priset kunde de ju ha väntat till nästa år när primärvalen är över. Klimatproblemen lär nog finnas kvar då också.

Andra bloggar om: klimat, miljö, USA, Al Gore, nobelpris, fredspriset, presidentval

Dubbelpipigt

Idag har jag varit på besök hos min vän och kollega Mathias Sundin i Norrköping. Anledningen var att Fia Björklund (no relation) på Tidningen NU som är vårt interna partiorgan ville göra en intervju med oss båda tillsammans. Vi fick breda ut oss ordentligt om kärnan i liberalismen och hur vi tycker att folkpartiet ska utvecklas framöver. Vi var nästan rörande eniga om det mesta. Någon kanske kommer att haja till över något vi säger men förhoppningsvis kan det leda framåt på något vis. Det ska bli spännande att se detta i tryck så småningom.

Bygg ut kärnkraften

Det verkar vara grönbete för sossar. De mest omöjliga personer kommer med riktigt vettiga idéer (dvs. att ansluta sig till en mer liberal linje). Tidigare var det Morgan Johansson som ville reformera gymnasiet. Nu vill den gamle EU-motståndaren Sören Wibe (!) av alla tänkbara människor (!!) bygga ut kärnkraften (!!!).

Ja, hoppas kan man ju alltid. De stabila kommungubbarna i Eskilstuna nickade iaf gillande.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, energi, kärnkraft, Sören Wibe

Miljöpartiet liberalt?

Idag har Eskilstuna-Kuriren en hyllning till miljöpartiet på ledarplats. Miljöpartiet beskrivs bl.a. som ett modernt liberalt parti. I andra nordiska länder finns det starkare samband mellan liberaler och gröna, men i Sverige har de ohjälpligt låst fast sig i vänsterburen. Visserligen finns det en del frågor där (mp) har hamnat rätt, som friskolor, integritet och fildelning. Men det krävs ändå att man blundar bl.a. för hela det ekonomiska området för att man ska kunna uppfatta miljöpartiet som liberalt.

Tillväxt är på sin höjd något miljöpartiet kan stå ut med. Det är definitivt inget eftersträvansvärt. Samma sak är det med synen på arbete. Arbeta ska man helst göra så lite som möjligt - genom arbetstidsförkortning med bibehållen lön, friår och medborgarlön. Det personliga ansvaret att försörja sig själv vilket för en liberal är en förutsättning för friheten är alltså något (mp) vill sätta ur spel. Istället byggs här upp ett enormt beroende av staten och dess inneboende godhet.

Tilltron till marknadsekonomi är inte heller särskilt stor. Miljöpartiet har kongressbeslut på att avskaffa räntor. Eftersom räntan är något av en ersättning för uteblivna inkomster av kapital så borde väl rimligen motstånd mot räntor innebära motstånd mot vinst, mot avkastning på kapital och därmed mot marknadsekonomins grunder. Detta från ett parti som vill framstå som företagarvänligt.

Frihandel och internationellt samarbete är också något som miljöpartisterna gärna påstår att de är för men som de i praktiken alltid röstar emot.

Skolpolitiken ska vi inte tala om. Kunskap, mål och utvärdering får vika för ludd och fluff (förvisso ekologiskt ludd och fluff).

Slutligen är liberalismen är en ideologi uppbyggd kring den enskilda människan, hennes frihet och ansvar. Liberaler eftersträvar ett samhälle där människorna och deras inbördes relationer står i centrum.

För miljöpartiet är det inte så. Den enskilda människan ska alltid underordna sig den ekologiska kampen och är egentligen bara ett problem till för naturen. Mänsklighetens omedelbara utplåning skulle låta miljöpartisterna bocka av de flesta punkter i sina program som avklarade. Visst måste vi ta vara på miljön, men framför allt är det för mänsklighetens långsiktiga överlevnad och blomstrande.

Andra bloggar om: miljöpartiet, liberalism,

De väldigt nya moderaterna

Moderaterna blir allt nyare. De principiellt viktiga men svårsmälta förslagen rensas bort i rask takt för att göra partiet mer mittenorienterat. Konfliktytan mot sossarna ska begränsas till några få områden. Nu är det marknadshyror som städas ut.

Tidigare har moderaternas ideologiska problem varit att de försökt ha två ideologier samtidigt - konservatism och liberalism. Det funkar rätt bra på det ekonomiska området men på andra håll står de i ett direkt motsatsförhållande mot varandra. Konflikten mellan de båda strömningarna gav iaf moderaterna en intern debatt. Nu är istället svårt att skönja någon tydlig ideologisk inriktning alls. Det är bara arbetslinjen som gäller.

När det gäller marknadshyror så är det ett system som fungerar på de flesta håll i världen, att priset görs upp av hyresvärd och hyresgäst. Övriga bostadsformer i Sverige (hus och bostadsrätter) prissätts också av marknaden och de marknaderna fungerar generellt sett bättre än hyresmarknaden. Nu sitter vi istället med ett snårigt regelverk, planekonomisk prissättning och dålig lönsmahet i att bygga nya hyreslägenheter.

Hyresgästföreningen har tillsammans med övriga vänstern drivit kampen mot marknadshyror. På många sätt är det en paralllell till striden om arbetsrättelisga regler. Det nuvarande systemet skyddar de som redan är inne på hyresmarknaden men förhindrar samtidigt att människor kan ta sig in. Och sådant är aldrig bra i längden.

Andra bloggar om: moderaterna, liberalism, konservatism, marknadshyror, bostäder, hyresgästföreningen,

Inbördes stridigheter i vänsterburen

Oppositionen tar vara på sitt övertag i opinionsmätningar genom att slåss inbördes. Peter Eriksson vill inte ha ett fast samarbete med Lars Ohly innan valet. Ohly hävdar å sin sida attt han inte grät när Berlinmuren föll. Alla som klan något om retorik vet att om man överhuvudtaget behöver kommentera en sån sak så är man illa ute. Inom sossarna så ger Pär Nuder och Mona Sahlin olika besked om vad som ska göras om de skulle komma tillbaka till makten.

Enigheten inom Alliansen är nästan slående som kontrast. Utan alltför mycket knot har regeringen fattat beslut om och genomfört tuffa åtgärder mot strukturproblem. Fler har jobb än på över femton år, ekonomin är stabil, människor får mer pengar snabbt.

Andra bloggar om: miljöpartiet, vänsterpartiet, alliansen, Peter Eriksson, Lars Ohly

Åkt båt

De senaste två dygnen har jag varit ute på Östersjön på Mälarbåten (även känd som Silja Serenade). Mälarbåten är ett jippo som går ut på att näringslivet i vår del av Mälardalen ska kunna träffa varandra under finlandsfärjemässiga förhållanden, hitta kunder och samarbetspartners. Som kommunfolk är vi med för att heja på. Eskilstuna har också fått ett pris av Swedbank som årets tillväxtkommun 2007 vilket skulle uppmärksammas (i den förliga baren med mousserande vin).

De företagare som jag pratade med verkade också ganska övertygade om nyttan med arrangemanget. Flera hade hittat nya kunder eller jobbat upp kontaktvägar. Vi kunde också lyssna till flera prominenta föredragshållare förutom företagens egna arrangemang, som t.ex. Kristian Luuk, Göran Persson och Renata Chlumska.

Lite saltlakrits lyckades jag också få med mig hem.

Aha! Så det är så här sossarnas politik ser ut!

Pär Nuder har nu presenterat sossarnas alternativa budgetmotion. Vi bortser från det pikanta i att de ligger rätt långt ifrån både vänsterpartiet och miljöpartiet (medan vänstern vill höja skatten för vanligt folk med en tusenlapp i månaden nöjer sig sossarna med 250 kronor). Mer intressant är att Nuder tidigare kritiserat Alliansen för att lägga oansvariga, dvs. ofinansierade förslag och därigenom förorsaka räntehöjningar och överhettning. Men det lär väl vara slut med det nu, eftersom han själv nu lagt en budget där det fattas tio miljarder upp till regeringens nivå. Eller räknar han kanske kallt med att de höjda skatterna och den ökade arbetslösheten som hans budgetförslag leder till ska kyla ner ekonomin tillräckligt för att dämpa glädjeskutten?

I vart fall är nu dimmorna något skingrade omkring vad sossarna egentligen vill med Sverige. Nu vet vi. Svagare statsfinanser, mer bidrag, mindre jobb och högre skatter. Jag är faktiskt lite förvånad över att de lägger ett så pass märkligt förslag.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, alliansen, arbetsmarknad, Pär Nuder, budget, skatter, bidrag

Dagens skörd

Man skulle nästan kunna tro att folkpartiet var Sveriges största parti. I vart fall förekommer vi en hel del på ledar- och och debattplats i Eskilstuna-Kuriren. Bara i dagens tidning innehöll uppslaget inte mindre än fyra folkpartianknutna artiklar.

- En artikel från en folkpartist i Strängnäs som vill ha nattvandring.
- Ett ledarstick om Nyamko och sossarnas förslag om kommunarrest för flyktingar.
- Ett surmulet svar från sossarna på den här debattartikeln av Kerstin Lindroos från i lördags.
- Slutligen hade jag in en replik på den här ledaren om litteraturkanon från i måndags.

Kverulans

Tidigare har jag skrivit om att liberalismen i centern inte nått ut i de kommunala kapillärerna. Det är sådant här jag syftade på. Ett skamlöst kramande av bidrag och subventioner till den egna bygden är tyvärr fortfarande en del av centerrörelsen även om det inte alltid tar sig fullt så dramatiska uttryck som här.

Andra bloggar om: centern, liberalism, centerpartiet, stureplanscentern

Ryktet om skattesänkning betydligt överdrivet

Det visade sig vid närmare inspektion att ryktet om en förestående skattesänkning i Eskilstuna hade sin upprinnelse hos sossarnas politiska sekreterare (och tillika SSU-bas) Emeli Lanninge som hade kryssat fel i en enkät från SCB. Förra veckan hade hon dock en insändare där hon skrev att hon ville sänka skatten för låginkomsttagare (på tvärs med sossarnas och SSU:s politik) så det kanske var en freudiansk felkryssning trots allt.

Utgiftsmål är korkat

Har enprocentsmålet överhuvudtaget något med ett effektivt bistånd att göra? Om vi kunde få bättre effekt för säg 0,7 % av BNI, skulle det då vara fel? Leder inte ett utgiftsmål i sig till att själva spenderandet hamnar i förgrunden och resultatet blir sekundärt?

Jag tycker inte att volymen på biståndet är något problem. Men det vore ju vettigare att sätta upp mål för vad vi vill uppnå med biståndet och försöka göra det till så låg kostnad som möjligt. Hamnar notan ena året på 1,2 % och det andra på 0,7 % så kvittar väl det.

Det var synd att Riksrevisionens rapport om det korrupta biståndet inte kom innan folkpartiets landsmöte och den biståndsdebatt som fördes där.

Utgiftsmål överhuvudtaget känns märkliga. Nu finns det ett som EU pushar för med 1 % av BNI till forskning. Forskning är naturligtvis en bra grej, men precis som med biståndet så motverkar det ju att få ut maximalt med forskning per satsad krona att sätta upp sådana mål.

Andra bloggar om: ekonomi, utrikes, bistånd, riksrevisionen

Barnbidrag?

Stureplanscentern, världens minst representativa centeravdelning, vill slopa barnbidraget för högavlönade. Det verkar vid första påseendet som en attraktiv tanke. Men sedan kommer då det skojiga som kallas marginaleffekter, dvs. att den som jobbar lite mer och därför tjänar lite mer inte får behålla så mycket pengar som han eller hon borde eftersom bidraget trappas ned. Kanske vore det bättre att slopa barnbidraget helt och istället införa ett skatteavdrag för barnfamiljer? Att ge folk bidrag bara för att känns inte bra.

Andra bloggar om: ekonomi, skatt, centern, centerpartiet, barnbidrag, stureplanscentern

Förvirring om skattesänkning

Igår redovisade SVT att Eskilstuna var en av de kommuner som skulle sänka skatten nästa år, trots att något sådant beslut inte finns i budgeten. Idag på förmiddagen har bl.a. Eskilstuna-Kuriren och Radio Sörmland gjort egna eftersforskningar om vad som egentligen ligger bakom detta sensationella avslöjande. På förmiddagen var dock skattesänkningen fortfarande okänd för kommunens ekonomidirektör såväl som vänsterpartiets kommunalråd.

Jag har iaf uttalat att om det är sant så välkomnar jag en skattesänkning.