Använd datan - spar träd

I dessa dagar när man ändå aldrig använder den kan var och en göra en insats för miljön genom att avbeställa telefonkatalogen. Tyvärr verkar de inte ta emot avbeställningar från boende i hyresrätt eller bostadsrätt. Hos mig ligger det iaf telefonkataloger i stora högar i entrén.

Sossarna sitter där de sitter

Högskoleminister Lars Leijonborg (fp) vill ge universitet och högskolor mer frihet. Bl.a. ska de få tillsätta sina egna styrelser utan inblandning från regeringen. Det är rätt tänkt. Problemet är bara att det permanentar de politiskt tillsatta styrelser som den något mindre nogräknade socialdemokratiska regeringen tillsatte förra perioden. De blir nu helt omöjliga att bli av med.

Rätt problem - fel lösning

Göteborgs kommunalpamp Göran Johansson (s) vill avvisa alla smugglade flyktingar. Hans motsvarighet i Malmö Ilmar Reepalu (s) håller med om problemet men vill istället vända transporterna redan vid gränsen. Men deras ordförande Mona Sahlin (s) håller inte med. Rent taktiskt är det naturligtvis mycket slugt av sossarna att både vara hårda mot invandring och inte. Så länge som inget finns på papper så tar man till sig den uppfattning man helst vill att partiet ska ha.

Det går inte att förneka att kommunalråden reagerar mot något som är mycket konkret. Flyktingströmmen och efterföljande anhöriginvandring går i huvudsak till några få kommuner - Malmö, Göteborg, Södertälje, Stockholm med förorter. Resultatet blir trångboddhet och ghettofiering, utanförskap, utslagning, kriminalitet, rasism och radikalisering. Det är därför lite orättvist att bara såga förslagen rakt av. Systemet fungerar uppenbarligen inte och det måste diskuteras.

Men jag undrar ändå om inte deras lösningar är felaktiga (om vi låtsas som att de är lagliga, vilket de inte är). Det är ju inte flyktingarna som står för volymen utan anhöriginvandringen. Att införa ett krav på försörjning och egen bostad för att ta in anhöriga i Sverige skulle förhoppningsvis leda till att människor flyttar dit det finns jobb och bostäder. Problemet är ju inte att det kommer för många till Sverige som helhet, utan att de koncentreras till vissa områden runt storstäderna. Områden där de fastnar i bidragsberoende och trångboddhet.

Göran Johansson lanserar även flera förslag. En del är bra, som att den som kommer hit ska mötas av en arbetsförmedlare och inte en socialarbetare. Andra är tokiga, som att kvotera ut flyktingar över Sverige efter befolkning. Jag är inte förtjust i kommunarrest för den som inte begått något brott. Ska det ändå kvoteras så borde det
vara efter tillgång på jobb i första hand och bostäder i andra. Tvång och krav är inte samma sak. Att ställa krav ger människor ett eget ansvar, att tvinga dem tar ansvaret ifrån dem.

Det finns också en fråga till i bästa Dr. Phil-stil som är underliggande här. Det är vilken typ av beteende vi vill uppmuntra med vårt asylsystem. Rätten att söka asyl är en av de mänskliga rättigheterna. När migrationsminister Tobias Billström (m) ser över flyktingpolitiken så bör han ta moralfrågan med sig. Det gäller nog också att lägga press på EU för att få till en gemensam flyktingpolitik.

Det är de som bäst behöver skydd som ska få asyl, de ärliga, de hederliga. Vi ska inte ha ett system som belönar de som är fräckast och ohederligast. Det borde vara en hjärtefråga för alla som värnar asylinstrumentet. Precis som att bekämpa fusk i socialförsäkringssystemet är viktigt för att de som verkligen behöver hjälpen ska få den.

Mona morrar

Hur ska man presentera sig om man vill bli Sveriges nästa statsminister. Tja, statsmannamässigt kanske. Försöka skapa förtroende för sin politik och sin person. Visa ledarskap. Eller... så kan man ju göra som Mona Sahlin.

Normalt sett är det här väl en artikel man låter sin tama Rottweiler skriva under. Den som skriver om svek, lögner och mörka associeras nämligen själv med svek, lögner och mörka. Det är därför man har Pär Nuder.

Bättre och bättre dag för dag

Det är dags att inse - världen ser inte längre ut som i början av sextiotalet. Ändå är det den bilden många av oss har i huvudet, kanske i form av en EWK-teckning, där vi amerikaner och européer utgör en liten topp på ett svältande, miserabelt isberg av människor. Enter Johan Norberg. Fattigdomen i världen minskar! Medellivslängden ökar! Kraftigt dessutom, idag är medellivslängden 68 år. Det är faktiskt en fantastisk utveckling. Och glappet mellan rika och fattiga länder finns inte längre, istället finns en enorm mängd länder på väg att bli rika de också. Utan att de rika blir fattigare.

Tack vare så utskällda saker som globalisering, kapitalism och frihandel med lite understöd av rättstat och demokrati har utsikterna för världens människor förbättrats dramatiskt. Vi lever i den bästa av världar. Inte den bästa tänkbara, men den bästa vi sett hittills. Och imorgon blir det ännu bättre. Då kommer Kina och Iran att bli demokratiska och näringslivet i Afrika att börja spira på allvar.

Domedagen rycker inte närmre. Den är längre bort än den någonsin varit.

Vill de fortsätta elda kol...?

Bild från Rekarneskolan. V t h: Sosse, miljöpartist, DJ Nilssondog och konservativ skolungdom.

Det är inte bara jag som debatterar. Jonny Nilsson har försvarat folkpartiets ära med den äran på en miljödebatt på Rekarnegymnasiet. Bl.a. ville han få svar på om sossarna och miljöpartisterna föredrog kärnkraft eller kolkraft. När det invigs ett kolkraftverk i veckan i Kina så går det inte att bara ducka undan frågan genom att säga att vi ska spara energi. Världen behöver energi, frågan är hur den ska produceras. Då är inte kärnkraft någon dum lösning.

Välkommen till Torshälla, här är din larv!

Jag har bott i Torshälla i åtta år och mina föräldrar bor där fortfarande. Och visst hade jag ibland synpunkter på skolmaten. Men den nya asiatiska mattrenden tycks ha gått lite längre än vad eleverna tycker är kul när det serveras larvsoppa.

Köp nåt imorgon...

...och tänk på det här.

Buy Something Days hemsida.

Björklund-effekten

SvD:s ledarblogg frågar sig varför folkpartiet inte fått någon Björklund-effekt. När Maud tillträdde fick centern t.ex. en tillfällig spik i opinionsmätningarna. Det är faktiskt lika bra att slippa sådant. Men en viss effekt märks ändå. Sedan partiledarskiftet blev ett faktum i våras stretar sig siffrorna sakta men säkert uppåt.

Sedan är det helt sant att väljarna inte belönar negativa budskap. Men även här håller det på att ske en förändring. Skolminister Björklund levererar nu lösningar på problem, inte själva problemen. Trots att alla folkpartister är övertygade om motsatsen så har svenska folket ännu inte lärt känna sin Janne. När de väl gör det så får nog de andra partiledarna passa sig.

Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, Jan Björklund

Åt helvete

Ibland går saker riktigt illa. Normalt sett skulle jag kanske inte bry mig allt för mycket, misslyckanden inträffar trots allt när man pysslar med politik. I måndags satt jag i en paneldebatt där publiken var sfi-elever. Igår röstade de och det gick (som ni kan se här i Folket) fullkomligt åt skogen. Av de 63 eleverna röstade endast tre (om jag kan räkna) på folkpartiet.

Sverigedemokraterna fick lika mycket och de deltog inte ens i debatten. Sfi-folket vill förklara bort det, men jag tror inte att det stämmer. De är inte korkade bara för att de går sfi och vet säkert mycket väl vad de röstar på.

Det finns naturligtvis ett antal förklaringar till detta och de susar just nu genom huvudet på mig. Tekniskt var det inte en dålig debatt. Men jag har det inte i kroppen att lova guld och gröna skogar. Jag fick försvara tuffa beslut. Jag får analysera detta och göra det bättre nästa gång, vilket händelsevis råkar vara ikväll här i mitt hemområde Nyfors.

[Uppdatering: Jag ser att en del sverigedemokrater som länkar till detta inlägg redan har tagit på sig offerkofta och martyrgloria. De påstår att sverigedemokraterna var utestängda från debatten, något som jag iaf inte påstått. Det jag vet är att de inte var där. Om de valt att inte delta (ikväll var jag t.ex. på en debatt i Nyfors där de var inbjudna men inte kom) eller inte blivit tillfrågade är mer än vad jag vet.]

Lantadeln lever på bidrag

6,5 miljarder kronor vräkte EU ut över sveriges jordbruk under 2006. Den störste bidragstagaren av alla var en herre med det fattiglappsklingande namnet Thure Gabriel Gyllenkrook på Björnstorps slott som mottog 6,05 miljoner. Hans gods ligger liksom de flesta andra i bidragstoppen i Skåne, men även Sörmland är ett rätt agrart län. Vi ligger sexa på bidragstoppen och fick drygt 300 miljoner till våra slott och herresäten. För de pengarna kunde vi te.x. höjt jobbavdraget med minst en hundring i månaden, kanske två.

Jordbruksstöd är inget annat än en industrisubvention. Sådant hör hemma på sjuttiotalet. Fri konkurrens skulle visserligen ge jordbruket ett stålbad inledningsvis, men på längre sikt skulle det leda till ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk. Samtidigt som bidragen kapas måste EU:s strafftullar på livsmedelsimport tas bort. Det är dags att sluta särbehandla jordruket, det är en näring som alla andra.

Dålig stämning?

Idag har Eskilstuna-Kuriren en ledare som är mycket positiv till Alliansen, våra gemensamma förslag, vår gemensamma budget och även våra diskreta flirtar med miljöpartiet. (Här tror jag den goda Kuriren har svängt. Jag vill minnas att de innan valet hellre ville se ett samarbete med socialdemokraterna för att miljöpartiet skulle hållas utanför...)

Att det blev en gemensam budget tar jag åt mig äran för. Vi hade kommit så pass långt med de gemensamma delarna att det inte kändes rationellt att lägga separata förslag. Det krävs mycket jobb för att skriva ihop en budget och intresset för en folkpartibudget motsvarade inte arbetsinsatsen. Mycket skrik för lite ull kan man säga.

Sedan kommer dock följande passage:

Sedan Kerstin Lindroos (fp) kom in i vuxennämnden har hon gjort sitt bästa för att förstöra den goda stämningen där. Det är mycket välkommet.

Jag förstår vad de menar. Det är mycket lätt att det uppstår nämndpartier (skolpartiet, socialpartiet och byggnadspartiet) i vissa nämnder där oppositionen är konflikträdd. Oftast spelar majoriteten på att det är mycket trevligare om alla är överens och att man inte ska förstöra den trevliga atmosfären genom att göra det man ska, dvs. opponera. Detta drabbade vuxennämnden den förra mandatperioden.

Jag måste dock meddela att Kerstin Lindroos misslyckats att förstöra stämningen. Trots ett idogt opponerande och en konsekvent linje för mer frihet i vård och omsorg så är stämningen i vuxennämnden fortsatt god. Vi pratade om detta i eftermiddags. Och det är naturligtvis det allra bästa - att alla parter kan acceptera vilka roller man har i nämnden och ändå hålla sams.

Tekniskt fel

Det blev något fel på kommunens chattfunktion ikväll. Inget av det vi svarade syntes utåt, vilket naturligtvis innebar att medborgarna såg en helt tom chatt. Det innebar i sin tur att väldigt få skrev några frågor.

Demokrati det med

För övrigt håller jag helt med Sundin om att sverigedemokrater har rätt att genomföra sin politiska uppdrag i fred, utan att bli hotade. Liksom andra partier vars åsikter jag inte delar.

[Uppdatering: Och att Posten inte ska vägra dela ut deras tidning så länge den håller sig inom lagens råmärken.]

Chatt

Jag och Kjell-Erik chattar. Bild från Eskilstuna kommun.

Den här veckan är utnämnd till demokrativecka i Eskilstuna kommun. Det är en massa aktiviteter med mer eller mindre koppling till demokrati. En av dem är fyra st. chattar med diverse politiker. Den första var i lördags eftermiddag. Man kunde chatta med bl.a. mig och Kjell-Erik Israelsson (m) vilket syns på bilden ovan. Jag var iförd min nya fina höstkostym, men det syntes inte genom datan.

Ikväll blir det en till, kl. 20:00 - 21:00 ska vi diskutera e-demokrati. Den här gången får jag sällskap av Jari Puustinen (m). Vill ni chatta med oss så finns vi här. Efter det är det slutchattat för min del för den här gången och andra krafter får ta över.

Ranka högskolorna

En examen från mittuniversitetet eller högskolan i Skövde har inte samma status som en från Uppsala eller Lund. Så är det. Arbetsgivare och akademikerfamiljer håller ordning på detta. Men det är inte säkert att detta är byggt på fakta, iaf inte färska fakta. Dessutom är det ju inte alla som har möjlighet att få höra skvallret, och även de ska ju ha en hygglig chans att välja rätt.

Därför vore det naturligtvis bra om mun-mot-mun-metoden kunde kompletteras med en rankning av lärosäten. Det vill högskoleminister Lars Leijonborg (fp) införa. Men rektorerna är betygsmotståndare. Usch och fy för att bli utvärderad.

Är det något jag skulle vilja skicka med så vore det ju att göra betyget tydligt såtillvida att varje del borde värderas för sig. På en och samma högskola kan det ju finnas state-of-the-art programmeringsutbildning medan statsvetenskapen är fullkomligt under isen.

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, Lars Leijonborg, folkpartiet, högskola, universitet, betyg

Klokt om språk och identitet

Det här är så klokt att det talar för sig själv (Per Bauhn, filosofiprofessor, i SvD):

Men argumentet för ett visst gemensamt språk handlar inte om att det skulle vara bättre eller högre stående än andra. Poängen är i stället att det är det språk som faktiskt redan råkar användas i ett visst samhälle som dess gemensamma kommunikationsmedel. Det handlar om funktionalitet, inte om etnicism. Det är viktigare att alla medborgare kan förstå varandra än att alla språk ges samma officiella status.

Här finns en mer grundläggande skillnad mellan medborgargemenskap och identitetsgemenskap. Båda kan innehålla en mångfald av kulturer, religioner och etniciteter, men där medborgargemenskapen hävdar en jämlikhet i rättigheter och skyldigheter mellan individer, hävdar identitetsgemenskapen en jämlikhet mellan kulturellt definierade kollektiv. En jämlikhet mellan sådana kollektiv innebär att inget kollektivs medlemmar ska behöva anpassa sig till normer som förknippas med något annat kollektiv.

Ett problem med identitetsgemenskaper är att solidariteten med det omgivande samhället är svag. Ett annat problem gäller försvaret för sådana värden som antas vara omistliga för en demokrati, som åsikts­frihet och föreningsfrihet, när de kommer i konflikt med kollektiva värden. Förespråkarna för identitetsgemenskaper beskyller sina liberala motståndare för ”förtryck” och slår därmed mot en svag punkt hos dem: rädslan att inte vara tillräckligt inkluderande. Men ambitionen att ”alla ska med” kan aldrig vara villkorslös för en demokrati.

Läs hela!

Rätt krav

Integrationsminister Nyamko Sabuni presenterar idag folkpartiets utgångspunkt i förhandlingarna om anhöriginvandring. Den som vill ta hit sin familj måste ha egen försörjning och egen bostad. Det är bra och rimliga krav som borde motverka den trångboddhet och ghettofiering som finns i alltför hög grad på sina håll, framför allt i Malmö och Södertälje. Men även här i Eskilstuna har vi vår beskärda del. Samtidigt sänder det en tydlig signal om att den som vill bygga sig en framtid i Sverige är välkommen att göra det - genom att jobba och göra rätt för sig.

Som Merit Wager så förtjänstfullt påpekade på SvD:s ledarsida i måndags är asylsystemet till för de som har verkliga skyddsbehov. Missbruket drabbar de som verkligen behöver skydd. Invandring - inte asyl - borde vara den normala vägen in i Sverige.

[Uppdatering: Kristdemokraterna har tydligen fått för sig att detta inte är någon bra idé. Kanske något förvånande. Men med alla emot sig lär de få vika sig i den här frågan.]

Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, invandring, integration, nyamko sabuni,

Ibland blir man bra insnöad...

Ibland får jag tillfälle att reflektera över mig själv och hur jag tänker. Gårdagens artikel och bloggpost av Louise Persson kan vara ett bra sådant. Artikeln handlar om att skrota lagen om hets mot folkgrupp. Det är en så vanlig uppfattning bland ideologiskt intresserade liberaler att jag inte ens uppfattar den som kontroversiell. Sedan slog det mig att detta troligen är en rätt extrem uppfattning som jag kanske borde förklara.

Att ha en lag som säger att man inte får uttrycka missaktning mot vissa grupper, som det dessutom knappt går att döma efter, är bara dumt. Det gäller bara vissa grupper, som dessutom ska listas i lagen. Man får inte hetsa mot missionsförbundare men däremot mot folkpartister. Religion omfattas av lagen men inte politisk åskådning.

Att uttrycka missaktning (om det stannar vid det) borde dessutom vara tillåtet. Vad man borde göra istället är att titta över lagarna om hot, förtal och uppvigling för att se hur man kan täcka in det som eventuellt faller bort om hets mot folkgrupp försvann. Att hota alla missionsförbundare med döden borde inte vara tillåtet, men då inte heller att göra det mot alla folkpartister.

Den här lagen är en kvarleva från andra världskriget. Den kom till med det specifika syftet att skydda judar mot nazister och deras sympatisörer i en situation där omvärlden befann sig i krig och judar mördades i miljontal bara några mil söderut. [Uppdatering: Det gjorde den inte alls, påpekar en uppmärksam bloggläsare, den kom till EFTER kriget, 1948.] Sedan dess har den svällt, tappat kopplingen till samtiden och dessutom blivit näst intill omöjlig att tillämpa på ett rättssäkert, förutsägbart och rättvist sätt. Den ska bort.

Folk föredrar Fredrik (fortfarande)

Fredrik Reinfeldts förtroende som statsminister är inte onödigt stort. Det är inte alls vad det borde vara för ledaren för den första majoritetsregeringen på 25 år under ekonomiskt goda år osv. osv. Men det är fortfarande större än för Mona Sahlin som statsminister. Det är fortsatt fler som tycker att regeringen gör ett bra jobb än som tror att socialdemokraterna skulle göra ett bättre.

Än så länge räcker det att vara för eller emot regeringen, men valet står mellan två (eller kanske ett och ett halvt?) alternativ. Fredrik eller Mona. Alliansen eller de rödgröna i någon ännu okänd konstellation.

Som valforskarna vet handlar det om fyra faktorer: närhet (på höger-vänster-skalan), sakfrågor, kompetens och person. I Sverige troligen också i den ordningen. En titt på förtroendet för Alliansen vs. de rödgröna på de områdena ger en bättre bild om vem som kan tänkas vinna valet 2010 än någon opinionsmätning.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt

Bekämpa brott. Lämna hederligt folk ifred.

Folkpartiet vill ha en starkare nationell polis mot organiserad brottslighet - ett svenskt FBI för att använda en populär term. Det låter ju vettigt. Här i Eskilstuna har vi diverse skottlossning och krogar som bränns ned med jämna mellanrum. Man ska nog vara mer än lovligt naiv för att tro att det handlar om enskilda galningar. Elva punkter ska programmet bestå av. Men vilka då? Rapporten finns inte på hemsidan och den har inte blivit utskickad.

[Uppdatering: Nu har rapporten dykt upp! Den finns i pdf-format här.]

Tyvärr har också folkpartiet stundtals ryckts med i marschen mot mer övervakning. Det vore synd om något liknande dumt skulle finnas med bland de här elva punkterna. Det finns ingen anledning att ta på sig silkesvantarna när det gäller gäng och organiserad brottslighet, men den som inte är misstänkt ska få rättsväsendets skydd. Jag kan acceptera t.ex. buggning som ett nödvändigt ont, men det måste finnas en misstanke om brott, det måste beslutas av domstol och den som buggats felaktigt måste få skadestånd osv. Och samma principer borde gälla all avlyssning.

Det finns mycket att göra på integritetsområdet. På landsmötet märktes det att stämningen i folkpartiet har svängt och intresset för integritetsfrågor är mycket större än för något år sedan. Varken staten, företag eller privatpersoner ska få snoka i mitt eller ditt privatliv hur som helst. Om Maria Rankka från Timbro och Stefan Carlén från Ordfront kan vara överens om det så borde det väl inte vara något problem för Sveriges liberala parti?

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, juridik, folkpartiet,

Conan the Rotarian

Idag höll jag ett föredrag för en av Eskilstunas Rotaryklubbar under lunchen. Temat var regeringens skolpolitik. Det var roligt att få komma och berätta om allt som är på gång. Problemet var snarast att mina 20 minuter inte räckte så långt. Sedan fick jag svara på frågor. Mycket om hur läraryrket ska kunna bli mer attraktivt men ännu mer om ordning och reda, om det skulle bli några ordningsbetyg mm.

Vänstersidan håll ju på och positionerar om sig när det gäller skolpolitik. Lars Ohly har i lördags sagt 'bildning'. Undrar hur det kändes? Mona Sahlin har fått partiet med på att inte avskaffa betyg från sexan. Det är lite defensivt, men begripligt att hon inte vill ha ett socialdemokratiskt nej till detta flåsande efter sig i valrörelsen. Slutligen har miljöpartiet välkomnat samtalen om betygssystemet och även uttalat sig positivt om skriftliga omdömen.

Men huvudanledningen till att reformerna inom skolan kan genomföras så effektivt är, vilket jag påpekade för Rotary, det enkla faktum att regeringen har majoritet i Riksdagen. En majoritetsregering kan föra sin egen politik med full kraft utan att behöva förhandla med stödhjul. Och med helgens 'ok då' till tidigare betyg, vad har Mona Sahlin egentligen att förhandla med?

Utopi

Den som skäller och skriker får mycket mer uppmärksamhet än den som är glad och positiv. Därför har Mattias Svenssons ståndskall mot socialliberalismen fått mycket med uppmärksamhet än Henrik Bergqvists liberala utopi. Trots att de publicerades i samma nummer av samma tidning, Liberal Debatt.

Jag hade förmånen att helt kort träffa Henrik under folkpartiets landsmöte. Även om jag inte håller med om precis allt så gillar jag grundtonen i artikeln. Framför allt att ta medborgartanken ett steg vidare och att se det frivilliga samarbetet som förstahandslösning på olika problem, inte statligt ingripande. Men läs hela, den är värd det.

Med ett förnyat betonande av medborgarbegreppet kan vi föreställa hos liberalismen kan visa vägen till ett öppet välfärdssamhälle i välfärdsstatens ställe. I ett öppet välfärdssamhälle är frivilliga samhällsordningen förstavalet i bemötandet av en samhällsfråga.

[...]

Staten skall alltså bland annat vara en sista garant för utsatta grupper – där vuxna och friska medborgare inte är en utsatt grupp. Vi behöver ingen allmän prövning av bygglov, inget bilbältestvång, inga barnbidrag, inget utbrett förbud mot rökning, ingen filmcensur, och inga begränsningar i tillgång till läkemedel och alkohol.

Staten kan härmed även upphöra med verksamhet där inget allmänt behov föreligger för dess delaktighet: arbetsförmedling, regionalpolitik och glesbygdsutveckling, drivande av företag, folkhälsoupplysning, sändande av radio och tv, stora delar av integrationspolitiken för invandrare, opinionsbildning och arbetsmiljöfrågor – stora frågor såväl som små.

Det som återstår är hur den enskilda människan kan rustas för att bli bärare av detta medborgarideal? Det liberala samhället ställer stora krav på var och en av oss.

Intressant om extremister

Ytterligare en bok att lägga till läslistan - Extremister av Magnus Sandelin. Det är bra att någon försöker peka på de gemensamma nämnarna mellan de olika formerna av extremism i Sverige. Nazister, kommunister, anarkister och islamister har inte bara samma medel (politiskt våld) utan också beröringspunkter rent ideologiskt. Kanske inte så mycket i vad de tycker om, men definitivt i vad de inte tycker om. Demokrati, marknadsekonomi, frihet, USA, Israel och judar t.ex. Och eftersom dessa rörelser i huvudsak drivs av hat så är en gemensam fiende nog så enande.

Men medan fördömandet av nazisterna är totalt (vilket är helt rätt) så gullas det med de andra i alltför hög utsträckning. I media och i politiken. Degenererad 68-vänster ser mellan fingrarna med allt ifrån reclaimare till muslimska extremister. Annika Billströms uttalande om att reclaim the city var upprörda över utförsäljningen av allmännyttan (och därigenom raskt omfamnade som fränder till socialdemokratin) är ju ökänt. Hur kan de se ett eko av sin egen ungdoms Palestina- och Vietnammarscher i en sönderslagen, nedbränd och nedklottrad stadskärna?

En annan sak som inte nämns i artikeln, men som borde diskuteras mer, är extremisternas kopplingar till yrkeskriminella. Inte bara bland nazisterna, det är ju rätt välkänt. Men fängelser är en utmärkt rekryteringsbas för alla grupper som hatar samhället. Vill vi slippa att det i framtiden inte bara är gatsten som flyger genom luften utan också handgranater och kalasjnikov-kulor så gäller det nog att strypa den kopplingen.

.dk

På tisdag är det val i Danmark. Danmark är liksom Finland ett strukturellt borgerligt land och även denna gång kommer de borgerliga partierna att ha ett massivt övertag i antal mandat i folketinget. Men, då stöder ett av de borgerliga partierna, Radikale Venstre, socialdemokraterna och nybildade Ny Alliance har inte uteslutit det, även om de föredrar Anders Fogh.

Det som trasslar till situationen är naturligtvis de obehagliga populisterna i Dansk Folkeparti som inte bara är främlingsfientliga utan även sätter sig på tvären när det gäller strukturreformer och skattesänkningar. Det vore en gudi behaglig gärning om radikalerna kunde svälja prestigen och bilda en koalitionsregering med Ny Alliance, Venstre och Konservative. Men tyvärr är det nog blott önskedrömmar.

Själv skulle jag nog denna gång rösta på Ny Alliance om jag hade rösträtt.

Denna underbara Inger Enkvist

Inger Enkvist är en av folkpartiets husgudar och dessutom en av mina personliga favoriter. Troligen för att hon så förtjänstfullt för fram ett kompromisslöst budskap på ett varmt och mjukt sätt som bara en liten tant med mjuk röst och pepparkornsögon kan göra. I dagens SvD ger hon flumskolan en känga och menar att bristen på auktoritet hos skolans vuxna leder till ett Flugornas Herre i miniatyr där de starka eleverna förtrycker de svaga och respekten för gemensamma regler undermineras. Men Inger Enkvist ska upplevas i verkligheten, artikelns akademiska karaktär gör inte människan rättvisa på långa vägar.

Han har spenderbyxorna på sig...

Tyvärr kunde jag inte åka till Stockholm och se Mathias Sundin presentera sitt Timbropapper om den amerikanska konservativa rörelsen. Men tack vare internet så kan man lätt hitta detsamma i pdf-form här. Den som läser den korta och effektiva texten får sig en bra lektion i politisk historia.

Men hur mycket knakar egentligen äktenskapet mellan socialkonservativa och libertarianer? Tja, lite knakar det allt. Fenomenet Ron Paul skulle nog inte ha uppstått utan ett libertarianskt missnöje inom det republikanska partiet. Men är det ett knakande äktenskap som är den rätta metaforen eller är det ett av barnen som kommit in i tonåren och trilskas för att hitta sin plats som vuxen?

Och beror knaket enbart på George W Bush spendersamhet? Libertarianerna har även andra friktionspunkter mot det republikanska partiet - Patriot Act, motstånd mot aborter och homosexuella äktenskap samt iaf i Ron Pauls fall hela den neokonservativa utrikespolitiken. Den enda trösten är väl att de har ännu mindre gemensamt med demokraterna.

En något mer praktisk lärdom skickar Sundin också med för den som funderar på vem man vill stödja i det kommande presidentvalet. Det budgetmässiga idealet är s.k. cohabitation med demokratisk president och republikansk kongress. Det var modellen under Bill Clinton och något liknande skulle kunna bli fallet med Bill Richardson anser sakkunskapen. Nu ligger Richardson risigt till och demokraterna ser ut att rätt enkelt kunna behålla majoriteten i kongressen. Alltså, för oss som gillar budgetbalans och låg spendersamhet är en republikansk president att föredra.

Temadag om våld mot kvinnor

Igår hade jag besök av en av mina gamla chefer, Karin Karlsbro, som nu är sakkunnig i jämställdhetsfrågor åt Nyamko Sabuni. I tre dagar ägnar sig Eskilstuna kommun åt att belysa ämnet 'Mäns våld mot kvinnor - allas angelägenhet'. Förmiddagen igår var gripande för en folkpartist då Karin följdes på podiet av Helen Wretling som förutom att vara en av våra lokalpolitiker jobbar med samordning av insatser för våldsutsatta kvinnor.

Karin Karlsbro berättade lite om regeringens nya handlingsplan. Med betoning på lite, eftersom den ska presenteras snart så ville hon inte avslöja alltför mycket. Något som gladde mig var att man i samma plan tagit upp hedersrelaterat våld och våld inom samkönade relationer. Människor som enbart vill förklara orsaken till våld inom relationen som maktförhållandet mellan män och kvinnor brukar lägligt puffa särskilt det sista åt sidan, trots att mönstren är likartade. Regeringen undviker de enkla men felaktiga förklaringarna och det är bra. Ett så här allvarligt problem kräver en seriös behandling och en solid faktagrund.

Efter lunch lyssnade vi vidare på Mona Eliasson, psykolog från högskolan i Gävle och Åsa Källström Cater från Örebro universitet. Den sistnämnda var en mycket bra föreläsare som använde hela kroppen för att engagera publiken. En föreläsning för henne måste ge lika mycket motion som ett medeltufft spinningpass.

Alla tre föreläsare kom någon gång in på det faktum att den här typen av våldsbrott är vanligare i kriminella och missbrukarkretsar. Det förtigs i den rapport Eskilstuna kommun tagit fram och ska besluta om på fullmäktige i november. I sina stycken försöker man till och med avfärda sådana 'myter'. Det skulle försvåra ett viktigt arbete och utsätta kvinnor i dessa grupper för onödiga risker. Ett högt pris för ideologisk korrekthet.

Liberalism, finns det?

Det har utbrutit en diskussion kring liberalism efter en artikel i Liberal Debatt av Mattias Svensson där han dömer ut socialliberalismen som väsensskild från 'liberalism'. Liberalism ska antagligen tolkas som en mer libertariansk sådan och socialliberalismen är misstänkt lik DN:s Niklas Ekdal. I själva verket tycks en personlig vendetta dem emellan skymta mellan raderna. Men det ger åtminstone oss andra en chans att debattera liberalismens natur och vem som får och vem som inte får vara med. Lennart Regebro, Bloggen Bent och Blogge Bloggelito slår i varienrande grad varandra i huvudet.

Själv räknar jag mig som liberal, kort och gott. Socialliberal (egalitär liberal) i vid mening om det måste preciseras ytterligare. Jag har dock en något snävare syn på frihet än Regebro. Frihet är för mig fortfarande i grund och botten frånvaron av tvång. Att kalla andra goda ting för frihet leder bara till begreppsförvirring.

För alla liberaler så ska staten skydda den enskilda människans frihet genom att upprätthålla ett antal rättigheter. Men utöver friheten i sig strävar socialliberalen efter att så många som möjligt ska ha reella möjligheter att utnyttja sin frihet. Frihet kombineras med jämlikhet i form av rättvisa förutsättningar, inte likriktning. Rättigheter som ska säkerställa detta kallas positiva rättigheter.

Varför då? kan man fråga sig. Huvudanledningen är skulle jag säga att socialliberalismen strävar efter meritokrati, ett samhälle där var och en bedöms efter sina egna meriter. Det liberala samhället bygger också på att varje medborgare tar ett stort ansvar för sig själv och andra. Det leder fram till en syn på rättvisa som innebär att nackdelar som beror på otur eller annat utanför den enskilda människans kontroll är orättvisa.

Det är därför moraliskt riktigt att staten griper in för att försöka minska sådana orättvisor till en acceptabel nivå. Av det följer rätten till utbildning och sjukvård - troligen den största sakpolitiska skillnaden mot libertarianerna. Den balansgång socialliberalen måste gå är att väga behovet av åtgärdandet av sådana orättvisor mot den inskränkning av friheten (mest i form av skatt) det kan innebära.

Jag ser inte skillnaden mellan libertarian och socialliberal som en skillnad i art, snarare i grad. Trots allt sitt kraftfulla ställningstagande för att 'skatt är stöld' och att staten är ond accepterar ändå libertarianen en stat och några rätt omfattande utgiftsposter som försvar och rättsväsende. Staten har även i den libertarianska utopin rätt att inkräkta på människors rättigheter - om de bryter mot lagen. Rätten till frihet och egendom är alltså inte absolut utan beroende på om man är laglydig eller inte. Så även här finns ett mått av statligt godtycke.

Under radarn

Nu har jag gjort ett sånt där oförlåtligt avbrott igen. Den här gången var det väl tre saker samtidigt som var orsaken (förutom slöhet). Till att börja med lite massiv kommunalpolitik som tog tid och energi, för det andra något slags infektion som slöat ner tankeverksamheten betydligt, för det tredje en vecka där sakpolitik varit värt lika mycket som rubel från före revolutionen. Jag tycker faktiskt det är rätt trist och ointressant med statssekreterare som gör bort sig. Jag tyckte hela Lars Danielsson-historien var ett sidospår (Persson var ansvarig!) och jag tycker likadant om Schenström.

Under radarn så har det dock kommit lite positiva besked från utbildningsdepartementet. Bl.a. om ett nytt system för att fördela pengar till universitet och högskolor mer efter resultat och kvalitet än antal utexaminerade från whiskykurser. Det kommer säkert inte att bli uppskattat från alla håll. Men ack så nödvändigt.

Historia på gymnasiet blir det också, liksom att svenskämnet åter delas upp i språk och litteratur. Särskilt roligt då när det visar sig att Mona Sahlin misslyckats med att forcera fram en vettig skolpolitik inom socialdemokraterna. Jag såg SSU:s ordförande Jytte Guteland (tänk Anna Sjödin * 0,75) fördöma betyg och nationella prov så att det nästan rykte ur öronen på henne. Allt sådant gläder ett huggormshjärta. När det gäller utbildning finns det fortfarande bara ett alternativ.