Plinius d.ä. ger sig in i klimatdebatten

Japp, den gamle romerske vetenskapsmannen som dödades av Vesuvius utbrott 79 e.kr. ägnade sina sista tankar åt klimathotet. Iaf om man får tro Robert Harris bok Pompeji. Jag gillar Harris böcker, de jag har läst i varje fall. Och naturligtvis kan man läsa in paralleller mellan antikens värld och vår egen. Men sällan gör Harris det så uppenbart som i den här passagen. Bakgrunden är att några vänner till Plinius ansåg att Vesuvius utbrott berodde på att man inte offrat en vit tjur till Jupiter.

Människor tog fel när de jämställde sifferuppgifter med förståelse. Och de ville alltid sätta sig själva i centrum för allting. Däri låg deras största förhävelse. Jorden håller på att bli varmare - det är vårt eget fel! Berget förintar oss - vi har inte blidkat gudarna! Det regnar för mycket, det regnar för litet - det är en tröst att tänka sig att sådant på något sätt hör samman med vårt eget beteende, att om vi bara levde litet bättre, lite mer flärdfritt, så skulle vår dygd få sin belöning. Men här var nu naturen på väg att dra fram mot honom - outgrundlig, allsmäktig, likgiltig - och inför hennes eld såg han fåfängligheten i människans alla anspråk.

Redan i antiken så brottades man alltså med problemet att människor vill se självspäkelse istället för utveckling som lösning på diverse problem. Idag är vi naturligtvis medvetna om att alla vita tjurar i världen inte skulle ha kunnat hindra Vesuvius från att explodera. Men lite juste seismologi skulle ha kunnat varna innevånarna i tid för en evakuering.

No deal

Socialdemokraterna och lärarfacken var påtagligt ointresserade av samförstånd och blocköverskridande överenskommelser om skolan när vi hade en socialdemokratisk regering. Nu har de tydligen kommit på att de tycker att det vore bra. Vad gäller facken så behöver det nödvändigtvis inte innebära att de verkligen vill ha en flumskola, det kan lika gärna vara att de helt enkelt inte vill ha förändringar. Förändring skrämmer upp deras medlemmar.

Mona Sahlin försöker å sin sida framställa sig som kompromissvillig. Men det hon vill är ju inte att kompromissa. Hon vill ha eftergifter. En kompromiss innebär nämligen att även hon ska erbjuda regeringen något och hon har inget att erbjuda. Regeringen behöver inte hennes stöd för att få igenom sin politik i riksdagen och socialdemokraterna har ingen skolpolitik som hon kan backa om.

Ska det förhandlas så är det Jan Björklund som sitter i den bättre förhandlingspositionen. Han gör helt rätt som avvisar Sahlin så länge som hon inte kommer med något regeringens faktiskt vill ha. De får gnälla bäst de vill. Skolan behöver styras upp och Björklund har i det här fallet tydligt svenska folket bakom sig för mer kunskap, ordning och tidigare betyg. På Rågsvedsskolan tycker man t.ex. att skriftliga omdömen är toppen.

Hell's Angels har kommit till stan

Jaha. Då har visst Eskilstunas stolthet inom motorburen ungdom tagits upp av Hell's Angels. Tydligen får ingen annan använda just rött och vitt så jag antar att Danmark och Röda Korset ligger pyrt till. Att det funnits organiserad brottslighet i Eskilstuna tidigare vittnar ett natl nedbrunna krogar och restauranger om, men det blir liksom mer tydligt nu när de till och med har en skylt uppe.

Mordet på Benazir Bhutto

Som ni alla säkert redan vet så mördades Pakistans oppositionsledare och f.d. premiärminister Benazir Bhutto idag. Troligen var förövaren en militant islamist, även om gräddan av svensk vänster är övertygade om att det var USA. Vad annars.

I många muslimska länder har de tillgängliga alternativen varit sekulär militärdiktatur eller islamistisk gudsstat. Pakistan var något av ett undantag med ett tredje demokratiskt alternativ som leddes av Bhutto. Nu riskerar detta att försvinna.

Bhuttos parti Pakistan People's Party verkar vara något av en syster till det indiska kongresspartiet. Det är västvänligt och demokratiskt men samtidigt socialistiskt och islamiskt.

Pakistan riskerar nu kaos (eller rättare sagt ännu mer kaos) och det är naturligtvis mycket allvarligt. Landet är mycket stort och en regional stormakt. Pakistan har dessutom precis som grannen Indien kärnvapen. Samtidigt har inte presidenten Musharraf (som står för militärdiktatur-alternativet) kontroll över landet utan stora delar styrs av militanta islamister.

Bhutto kunde trots sina fel och brister vara en motvikt i den muslimska världen. Som västvänlig, kvinna och demokrat var hon allt det de radikala islamisterna hatade allra mest. Men hon var ändå muslim och ledde ett muslimskt land. Man kan bara hoppas att detta ska vända opinionen mot hennes mördare och att många fler i många länder inspireras att följa hennes exempel.

Frågesport

Vem sade "Jag går sida vid sida med folket"?

a) Jesus Kristus
b) Kejsar Augustus
c) Kim Jong Il
d) Fredrik Reinfeldt

Rätt svar är d). Japp, vår älskade statsminister har inte förlorat sitt sinne för högtravande floskler. Den här kommer från SvD:s julintervju och prydde även förstasidan igår på självaste julafton. Det var ju så att jag nästan satte kaffe och skinkmacka i vrångstrupen. Det är vedervärdigt på så många sätt att jag inte ens orkar räkna upp dem. Om det var Schlingen som föreslog detta uttalande så borde han prövas mot den relativt gynnsamma arbetsmarknaden.

Svenskt FBI

Idag hade jag en debattartikel inne i Eskilstuna-Kuriren tillsammans med Cecilia Wigström, folkpartiets rättspolitiska talesman. Den handlar om att vi vill ha ett svenskt FBI för att bekämpa organiserad brottslighet. Sådant finns även i Eskliustuna. Det var ett tag sedan vi skrev den så den känns kanske inte helt aktuell. Men det är ju inte mindre viktigt att ta itu med brottsligheten bara för att det inte smäller någonstans just nu.

Bjälken i Danielssons öga

Jörgen Danielsson, landstingets oppositionråd (s) i Sörmland, et consortes skriver idag i självaste Svenska Dagbladet. Ämnet är den parlamentariska situationen i Sundbyberg vs den i Sörmlands läns landsting. De skäller främst på moderaterna, vilket dock enbart är partitaktik.

Jämförelsen är inte helt oäven, på båda ställen finns nu styren som är beroende av avhoppare. Men den är inte helt korrekt heller. Här är några skillnader.

Innan valet 2006 styrdes Sörmland av en koalition av m, fp, c, kd, mp och v. Bland vänsterpartisterna som var med då fanns Ann Berglund och Marco Venegas. När sossarna efter valet gjorde upp med vänsterpartiet om bl.a. höjt arvode för Jörgen Danielsson förankrades inte detta med v-gruppen. Berglund och Venegas föredrog sina gamla samarbetspartners och valde att bli vildar. Andra vänsterpartister som samarbetat med de borgerliga sparkades också ut eller avgick (ibland båda) efter utrensningsaktioner, bl.a. landstingsrådet Ulrica Ernving och Anna Hanborg.

Vad som hände i Sörmland var alltså att den tidigare majoriteten fortsatte med skillnaden att vänsterpartiet byttes ut mot två vildar som hoppat av från vänsterpartiet. Men det är fortfarande en majoritet.

I Sundbyberg hoppade två moderater som vad jag vet alltid varit just moderater direkt över till sossarna efter ett internt bråk. De är visserligen vildar enligt kommunallagen men medlemmar i socialdemokraterna. Någon majoritet finns inte. Socialdemokraterna styr i minoritet och läget är instabilt.

Läget i Sörmland är långt ifrån idealiskt. Det går naturligtvis inte att föra en bra borgerlig landstingspolitik med en majoritet som bygger på miljöpartiet och två före detta vänsterpartister. Men det är den enda majoritet som finns och den har tuffat på i några år nu.

Orsaken till att denna regnbågskoalition överhuvudtaget kom till var socialdemokraternas arrogans. De räknade med att vänsterpartiet skulle lägga sig platt oavsett vad de gjorde. Tyvärr verkar inte den läxan ha trängt in särskilt djupt. Någon ny ödmjukhet har det inte blivit med Jörgen Danielsson, snarare förnyad konfrontation, SSU-style. Han kanske borde ha funderat på varför hans samarbete sprack innan han spydde galla över de i sammanhanget faktiskt fullständigt oskyldiga moderaterna.

Rudy får det svårt

I det republikanska fältet tycker jag bäst om Rudy Giuliani. Men jag tror att han får det svårt att vinna primärvalen. Nu har det kommit en ny mätning som visar att han tappat sin klara ledning och ligger lika med Mitt Romney och med Mike Huckabee bara någon ynka procentenhet bakom.

Dessa bägge herrar är betydligt mer socialkonservativa. De har också satsat hårt på att vinna i de tidiga staterna, Iowa och New Hampshire. Det betyder att de kommer att få positiva nyheter rapporterade om sig under hela januari. Rudy har satsat allt på de stora staterna som röstar i början av februari. Men om han inte framstår som en vinnare när vi kommit dit..?

Kan Romney med sin överlägsenhet i organisation och pengar vinna varje stat fram till super tuesday så är hans lycka gjord. Med den charmiga sydstatspastorn Huckabee som vicepresidentkandidat så kan han sedan med lite hjälp av valsystemet enklet casha hem presidentposten.

Norrköping och generell välfärd

Mitt nedslag i Norrköping kommenteras av Mathias Sundin och Erik Svansbo. Diskussionen handlade ganska mycket om vilken typ av liberalism vi vill att folkpartiet ska stå för i framtiden. Jag talade mig varm för mindre förbud och regleringar. Generellt lägre skatter istället för en massa avdrag och bidrag dök också upp, liksom att stoppa kommunaliseringen av civilsamhället. Lite av back-to-basics-liberalism kanske man kan kalla det.

Sedan pratade vi en hel del om generell välfärd som princip. Det här är svårt. Om man övergick till mer riktade insatser mot de som har det svårast i samhället skulle det innebära betydligt lägre statsutgifter och därmed skatter. Däremot skulle de s.k. marginaleffekterna bli tämligen stora om varje ny intjänad krona äts upp av att man t.ex. måste börja betala sin skola och sjukvård (i form av försäkringar) själv efter att ha fått den av staten när man tjänade mindre.

En möjlighet vore naturligtvis att låta skatteskalan vara regressiv just där riktade välfärdssatsningar tar slut. Det skulle innebära att man faktiskt betalar mindre i skatt ju mer man tjänar eftersom man förväntas ta ett större eget ekonomiskt ansvar. På belopp över utfasningen går skatterna tillbaka till platt eller lätt progressiv igen.

Det här är naturligtvis ett väldigt teoretiskt resonemang som skulle innebära ett helt nytt sätt att se på det svenska samhället. Men det kan vara en intressant diskussion och den borde föras inom den liberala rörelsen.

Sexa

Jag gillar siffror. Statistik är kul och excelarket är näst efter hjulet och pennan världens bästa uppfinning. SCB:s partisympatiundersökning är därför en guldgruva för mig.

Särskilt har jag tittat på folkpartiets siffror. Eftersom underlaget är så litet och folkpartiets resa i opinionen sedan valet varit ganska jämn har jag jämfört medelvärdet för de tre mätningarna efter valet mellan de olika valkretsarna.

Sörmland går väldigt bra. Till allmän förvåning. Sörmland brukar nämligen kunna beskrivas som ett Norrlandslän som hamnat fel när det gäller politiska sympatier. Det har aldrig varit något folkpartistiskt fäste.

Nu har vi dock snittat 8,6 % de tre senaste mätningarna mot rikets 6,9 %. Det innebär att Sörmland är folkpartiets sjätte starkaste valkrets. Vi får endast stryk av Stockholms Stad, Bohuslän och tre av Skånes valkretsar (inte Malmö). Sörmland ligger alltså före traditionella folkpartifästen som Göteborg, Stockholms Län, Uppsala och Västerbotten.

Sämst har det gått för de valkretsar som tappade sina riksdagsledamöter i valet. Blekinge, Kronoberg, Norrbotten och Södra Älvsborg brakar nedåt. Endast Kalmar tycks klara sig hyfsat genom förlusten. Sverker Thorén är dock inte den som låter sig nedslås och som folkpartiets främste miljöpolitiker de senaste åren har han nog långt ifrån gett upp. Det och att folkpartiet i själva Kalmar stad verkar vara drivna och motiverade.

Något mer udda är kanske att Örebro län också tappar kraftigt, trots att folkpartiet tagit över kommunstyrelseordförandeposten i själva Örebro. Riksdagsledamoten Johan Pehrson blev också befordrad till gruppledare och ekonomisk talesman. Men kanske var förväntningarna högre ställda än så. Många trodde nog att han skulle bli justitieminister.

Men det är naturligtvis också fler än Sörmland som går bra. Skåne norra och östra t.ex. Det är den med Kristianstad för er som inte har järnkoll på skånsk valkretsgeografi. Liksom Skaraborg, Västerbotten och Dalarna. Ett stort aber dock för Dalarna där siffrorna mycket riktigt dalar. Medelvärdet är högt men trenden på väg åt fel håll.

På vift

Snart ska jag knata iväg till tåget för att åka till Norrköping. Jag ska prata lite på folkpartisternas julavslutning på temat liberalism och liberalismen i framtiden. Eller nåt. Det blir nog bra. Kul ska det bli iaf!

Frukostfrid

Ulf Adelsohn är en skön kille. Jag har stött på honom ett par gånger och han är sympatisk. Jag skulle tro att han är väldigt förtjust i sin fru som heter Lena och är kulturminister. I varje fall så blir han väldigt upprörd när någon kritiserar den regering som hans fru sitter i. Till exempel Svenska Dagbladet. Därför har han nu slutat prenumerera på denna tidning. Stämningen vid frukostbordet har därefter förhöjts i det Adelsohn-Liljerothska hemmet.

Ulf Adelsohn är gift med kulturminister Lena Adelsohn- Liljeroth. På frågan om hans fru delar hans uppfattning svarade Adelsohn "ja, vi har det mycket trevligare vid frukostbordet nu sedan vi sagt upp vår prenumeration" i P1 Morgon.

Kulturministern låter senare hälsa via sin pressekreterare att den enda uppfattning om SvD som hon delar med sin make är att de fått det mycket trevligare vid frukostbrodet sedan hennes make slutat hetsa upp sig över morgontidningen.

Ignorance is bliss.

Om jag inte redan satt i smöret...

...så skulle ju ledarskribent på SvD vara ett fantastiskt roligt jobb. Men alla ni andra högerspöken med hyfsat vässade blyertspennor tycker jag ska söka.

Bjuda på öl

Jag brukar försöka använda bilder och exempel när jag ska förklara politik. Igår hade jag ett långt samtal om kommunikation och marknadsföring vilket ytterligare strök under vikten av att uttrycka sig mer begripligt. Mer ölbackar och mindre marginaleffekter.

Låt oss därför tänka oss att en sosse och en liberal ska bjuda sina kompisar på öl.

För sossen är det viktigaste att alla får lika mycket öl. Det är rättvist. För liberalen är det viktigaste att det finns tillräckligt med öl så att alla kan få så mycket de vill.

Det här får naturligtvis effekter. Liberalen kommer att behöva mer öl. Det finns en inbyggd drivkraft i liberalens sätt att tänka som gör att han eller hon kommer att sträva efter att öka den totala mängden öl. För sossen är detta mindre viktigt, huvudsaken är att alla får lika mycket.

Hos liberalen kan ju alla dricka så mycket öl de vill. Var och en bedömer bäst själv hur mycket öl de vill ha. Det finns också ett personligt ansvar hos var och en att inte dricka för mycket. Den som blir oregerlig är inte välkommen längre och blir utslängd.

Samma sak hos sossen också naturligtvis, men här är det värden som måste hålla koll på hur mycket gästerna dricker. Man får ju inte dricka mer än de andra. Den som dricker mer än sin kvot är osolidarisk och blir alltså också utslängd.

Det blir alltså mer öl och färre regler hos liberalen, men i gengäld måste var och en sköta sig själv. Tillämpad ideologi 101.

Hur går det egentligen?

Sebastian Hallén är min kamrat i Kalmar, staden som är uppkallad efter friterad bläckfisk. Han har hittat SCB:s partisympatiundersökning, nedbruten på länsnivå. Eftersom underlaget är så litet i varje län, iaf de mindre, så är det svårt att säga något tvärsäkert. Felmarginalerna är stora.

Folkpartiet i Sörmland har dock legat över rikssnittet de senaste tre mätningarna, dvs de som är gjorda efter valet. Drygt en procentenhet de senaste två mätningarna och nästan tre i november 2006. Men den kan mycket väl vara statistisk hicka. Statistisk hicka tre gånger i rad åt samma håll är dock osannolikt om än inte omöjligt.

För mig skulle det naturligtvis vara spännande att se hur saker och ting utvecklas i Eskilstuna. Eskilstuna har en tredjedel av länets befolkning så en fullkomlig genomklappning för folkpartiet här skulle nog göra det omöjligt att få bra siffror för länet. En enorm framgång skulle på samma sätt ge avtryck.

En procentenhet i Sörmland kan alltså bero på tre (ett stöd på runt 10 %) i Eskilstuna men lika gärna på nio (ett stöd på runt 16 %) i Strängnäs eller Katrineholm. Endast valet 2010 lär ge klara besked.

Iowa

Snart är det dags. Iowa är inte något egentligt primärval utan ett caucus (typ en samling massmöten) där de två stora amerikanska partierna väljer sina presidentkandidater. I år är primärvalssäsongen rekordtidig. Iowa röstar redan tredje januari och i början av februari kommer super tuesday när de stora staterna röstar och valet med stor säkerhet avgörs.

Mitt stalltips är (fortfarande) att republikanerna kommer att nominera Mitt Romney och demokraterna Hillary Clinton. Romney kommer att välja Mike Huckabee till vicepresidentkandidat och Clinton kommer att välja Bill Richardson. Romney vinner valet i november och blir president.

För de olika partierna handlar de tidiga staterna - Iowa och New Hampshire - om olika saker. Hillary Clinton har ett stort övertag och vill avgöra tidigt så att hon kan kliva fram som demokraternas kandidat innan det republikanska fältet är avgjort. Normalt brukar det vara tvärtom.

För republikanerna är det mer på liv och död. Framför allt handlar det om vem av kandidaterna som ska bli den socialkonservative utmanaren till Rudy Giuliani, som leder fältet. Denne kan sedan sopa upp de andras stöd och besegra Giuliani. En flintskallig katolik från New York som varken är emot abort eller vapenlagar kan inte accepteras. Huvaligen.

Problemet är bara att de socialkonservativa har velat mellan först McCain, sedan Romney, Thompson, Romney igen och nu sist Huckabee. Ingen har lyckats få något grepp och tvinga ut de andra ur matchen. Som ständigt irritationsmoment har de också Ron Paul i hälarna, en drygt sjuttioårig läkare och libertarian (fast inte på det sättet vi menar) som implicit anklagar de andra för landsförräderi med jämna mellanrum.

Dags att fixa popcorn. Majs är f.ö. en viktigt produkt för just Iowa, en stat som domineras av jordbruk.

Bristen på vilja

Någon gång lärde jag mig att man har en vision, sedan har man mål och strategier för att nå målen. Målen ska vara mätbara och tidsbestämda, alltså man ska veta när målet ska vara uppnått. Sedan kan naturligtvis den som är ansvarig sätta upp delmål och annat för att styra mot målen, men det är en annan femma.

I Eskilstuna kommun har vi sedan igår kväll inte några mål - vi har färgglada blobbar. Blobbarna kallas för målområden och heter saker som 'goda livsvillkor'. Ja det låter ju trevligt. Men särskilt mätbart är det ju inte.

På nivån under blobbarna finns något som heter strategiska mål. De heter saker som 'berikande mångfald' och 'levande vatten'. Inte heller det är mätbara eller tidsbestämda mål. Det är faktiskt inte mål alls och det är direkt felaktigt att överhuvudtaget kalla dem för mål. Dessutom är de på tok för många för att man ska kunna hålla ordning på dem och veta vilket man ska styra emot.

Sedan går det rykten om att det någonstans pågår ett arbete med att ta fram indikatorer. Dessa indikatorer ska på något vis vara mätbara - men som sagt, de finns inte än och de ligger långt ner i pyramiden.

Bristen på mål för kommunen att uppnå är en spegling av bristen på politisk vilja. Kommunens organisation har blivit sitt eget mål för socialdemokraterna efter nästan nittio år på tronen. Viljan eller orken att prioritera sysselsättning, utbildning eller miljö över något annat finns inte. Allt är viktigast och därmed inget.

Talande för bristen på vilja är att vid samma fullmäktigesammanträde som vi klubbade visionen och bristen på mål debatterade vi biståndsbedömningen. Biståndsbedömning är den byråkratiska krumelur som säger att en kommunal tjänsteman ska avgöra om du får flytta in på ett äldreboende och inte du själv.

Under debatten gömde sig Vuxennämndens ordförande Benny Karlsson (s) bakom diverse lagtext och ville vänta och se. Sedan tog hans tid slut. Flera allianspolitiker med Kerstin Lindroos (fp) i spetsen frågade socialdemokraterna direkt vad de ville i frågan. Vill de ta bort biståndsbedömningen eller inte?

Ingen svarade, trots att vice ordförande och den förra ordföranden fanns i salen. Ingen svarade på frågan vad socialdemokraterna ville. Sådant får mig att misstänka att de inte själva vet vad de vill.

Känn dig rik..?

DN har hittat en site där man skriver in sin årsinkomst (uttryckt i euro, dollar eller yen) och så spottar den ut hur rik man är i förhållande till resten av världen. Rätt kul idé. Tyvärr missar den två saker. Det viktigaste är naturligtvis att det inte är köpkraftsjusterat. Jag kan få rätt mycket för $100 i Uganda men inte särskilt mycket i New York. Dessutom så ska man ju stoppa in sin årsinkomst, vilket som svensk betyder inkomsten innan skatt. Sedan försvinner ju en rätt stor bit. Då är det inte jag som är rik längre utan Anders Borg.

Lektorer

Jan Björklund berättar ofta historien om den unge skolinspektören som på sextiotalet bevistade en lektion i litteraturhistoria på läroverket i Mjölby. Dåtidens stora vurm var grupparbeten. Alla var tvungna att arbeta med grupparbeten. Lektionen var i vart fall den bästa den unge inspektören hade upplevt. Den var fantastisk - och den stred mot alla regler för hur det skulle vara. Det var nämligen en enda lång föresläsning. Mannen som höll den var Sven Stolpe, en av dåtidens största akademiska kändisar, idag mest känd för sina barnbarn.

Sven Stolpe var alltså lektor på läroverket (motsv. gymnasiet) i Mjölby. Det är svårt att tänka sig att en sådan person idag skulle arbeta på gymnasiet. Det närmaste jag kan tänka mig är Henrik Lindström (bror till Fredrik, medförfattare till böcker och TV-program) som jobbar som historielärare på min gamla skola - Rinmangymnasiet.

En av förklaringarna kan vara just lektoratet. Ska läraryrket återfå sin status så måste det finnas karriärmöjligheter. Det måste finnas lärare som har forskat och doktorerat. Gymnasister måste möta en stimulerande akademisk miljö.

Lektorerna är idag gymnasieskolans svar på den tasmanska pungvargen. Ingen vet riktigt om de finns kvar. Om de finns så är de förbannat utrotningshotade. I Eskilstuna vet jag att det har funnits lektorer eftersom jag har pratat med dem, men idag tycks de vara försvunna. Det är synd. Jag tror lektorer är bra. Därför har jag idag lämnat in en motion om att inrätta lektorstjänster i Eskilstunas gymnasier.

Nu startar vi webb-enkät

Partier måste hänga med i sin tid. Ett parti ska vara öppet och lyssnande och kunna använda sig av de möjligheter som informationssamhället ger. Jag har ju bloggat i snart tre år, hänger på facebook och kan faktiskt både 'zappa, surfa och messa' som hr utbildningsminister Björklund så träffande uttrycker det.

Nu startar vi i folkpartiet liberalerna i Eskilstuna en webb-enkät för att lyssna med medborgarna vad de tycker om olika frågor. Den första handlar om fritidsgårdar och kommunens arbete med ungdomar. Jag tror det kan vara lagom konkret. Blir det en succé så fortsätter vi.

Får du ett konstigt säkerhetsmeddelande från enkätsidan så prova att nå den från vår förstasida istället.

Rotarigen

Nu har jag gjort återbesök hos Rotary med min turnerande enmansshow 'Regeringens skolpolitik på tjugo minuter (inkl frågestund)'. Den här gången var det torsdagsklubben som bjudit in mig och det var en lite tuffare publik den här gången. De ställde en del kniviga frågor, men jag tycker ändå att det gick rätt bra. Skulle gärna hålla på 45 minuter istället.

Pigg 90-åring

Finland fyller nittio år idag. Jag vill framföra mina hjärtliga gratulationer till vårt östra grannland. Som en liten födelsedagspresent visade den senaste PISA-undersökningen att den finska skolan som vanligt når toppresultat i alla ämnen. Även när det gäller kreativitet och kritiskt tänkande slår de Sverige på fingrarna. Inte så konstigt egentligen, hur ska man kunna tänka kritiskt utan att ha kunskap?

Lägg ned kultursidorna

Det har tidigare framförts att tidningarnas ledarsidor borde läggas ned. Det tycker jag vore synd. Vanliga människor läser aldrig Timbro-rapporter eller andra utslag av politiskt tänkande och tyckande, men de kommenteras ofta på ledarplats. Ledarsidorna har en möjlighet att vara opinionsbildande som inte vi politiska praktiker har, eftersom de inte behöver finansiera sina idéer i en kommunal budget eller för den delen vinna val.

Vad som däremot borde läggas ned är de s.k. kultursidorna. Antingen det eller så borde de tvingas att faktiskt skriva om kultur. Att varje tidning med självaktning ska ha ett gäng avlönade kryptokommunister för att driva en extra ledarsida (fast utan gängse regler som t.ex. replikrätt) är vansinne. Låt oss få läsa recensioner av musik, teater, litteratur och film där istället.

F.ö. håller jag med Johan Norberg om klimatförbättringarna. Ironiskt nog publicerad på - just det - kultursidorna.

Budget

Alliansen lade ett budgetförslag för Eskilstuna kommun i juni under parollen 'arbete, kunskap och trygghet'. Vi föreslog effektivisering av kommunal verksamhet, skattesänkning och mer pengar till grundskolan (bl.a.). Nu har vi kompletterat den och presenterat detta för den församlade världspressen.

- Vi förstärker satsningen på grundskolan från tio till femton miljoner
- Skolmaten ska bli bättre med en krona mer per portion
- Kommunens service när det gäller planer och liknande ska bli bättre
- Överskottet i den kommunala ekonomin ska bli högre

För att få ihop detta har vi sagt nej till en hel del nya saker i sossarnas budget. Jag tycker att det känns bra att vi har ett gemensamt alternativ i Alliansen, det har vi int haft tidigare. Jag är också mycket nöjd med hur alternativet ser ut. God ekonomisk hushållning, stadigt lägre skatter under flera år och pengar till de viktigaste verksamheterna, som skolan.

Fullmäktigedebatt

På kommunfullmäktige i torsdags var det några bra debatter. Vi höll på från klockan sex till halv elva eller så, så det var en rätt maffig tillställning.

I folkpartiet har vi tagit en del initiativ i skolfrågor. Bland annat har jag ställt en fråga till Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Johan Nilsson (s) om läroböcker. Det har nämligen visat sig att barnen inte alltid får läroböcker ens i teoretiska ämnen, rent konkret hände detta i en tredjeklass på en av våra skolor. Debatten om detta finns att se på webb-TV här.

För mig var nog kvällens höjdpunkt ändå debatten om folkpartiets motion om att skriva in skolk i betygen. Det är kanske ingen vild gissning att detta kommer att dyka upp som försöksballong i socialdemokraternas "nya" skolpolitik. Då kan det ju vara intressant att komma ihåg vad de sade innan... Debatten är drygt 45 minuter lång och finns till beskådan på webb-TV här.

Skolk rapporteras uppenbarligen inte som det ska i Eskilstunas skolor. Två av debattörerna (på den goda sidan) hade personliga erfarenheter av det. Hela arsenalen av åtgärder mot skolk är inriktade mot sociala problem. Det är naturligtvis bra, men ungar ur fungerande familjer skolkar också. Föräldrarna behöver få bättre information.

Motionen hade också som förslag att skolk skulle rapporteras direkt till föräldrarna med SMS. Det blev en lång och tråkig debatt om det vid ett tidigare tillfälle och den kommer säkert att återkomma. Vi kommer inte att ge upp frågan om skolk eller ordning och reda i skolan i stort.