Bard vs Norberg

Idag har jag varit på lunchseminarium med herrar Bard och Norberg. Bard heter Alexander i förnamn och är förutom folkpartist även filosof, producent, popstjärna, hästuppfödare, zoroastrier samt född i Motala. Norberg heter Johan och är timbroit.

Det blev en intellektuellchock.

Alexander Bard började debatten genom att förkunna att individen inte finns och att detta är ett problem för liberalismen som ju har en förmåga att utgå från just individen. Sedan namedroppade han tjugo franska filosofer på tio sekunder och Johan Norberg lyckades efter detta bombardemang inte leda i bevis att individen finns trots en bra liknelse med asiatiska bildårar.

(Den har jag dessutom på film och kan lägga upp om någon berättar för mig hur jag flippar den 90 grader. För tillfället ser det ut som om de debatterar i en osynlig våningssäng på kollo...)

Vi som var där, en icke föraktlig skara som trodde att vi fanns, hade i varje fall väldigt roligt och kände oss upplysta samt något elitistiska över att vara i samma rum som några som kan så många filosofer.

Sedan rann nog själva debattdelen ut något i sanden eftersom de två visade sig tycka relativt likadant. Båda tyckte att sexköpslagen skulle väck - "Alexander Bard får tjäna pengar hur han vill" uttryckte Norberg det hela. Att avkriminalisera innehav av narkotika för eget bruk var de också överens om, liksom plattskatt.


Bard avlossade dock några salvor mot liberala husgudar till innan det hela var över. Bland annat tyckte han att Ayn Rand mest tilltalade finniga sjuttonåringar samt att John Stuart Mill och Adam Smith skulle städas ut till förmån för David Hume och Jeremy Bentham.

Det var ett teoritungt men mycket inspirerande pass. Jag har bara skummat lite av innehållet här. Kanske ploppar det upp mer så småningom som jag känner för att dissekera närmare.