Om debatten

Igår kväll var det som bekant partiledardebatt i SVT. Jag tittade faktiskt på hela, tämligen troget dessutom. Lite rörigt blir det alltid när det är sju partiledare som ska debattera, men nu var det ju ett tag sedan sist.

Det var bra att bli påmind om alternativen. Eller ska man kanske säga alternativet? På vänstersidan har man ju som bekant inte kommit överens ännu. Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Mona Sahlin angrep varandra med jämna mellanrum så de lovord de ändå tvingade ur sig om varandra ibland klingade rätt falskt. Alliansens partiledare var åas samkörda och hjälpte och stöttade varandra. Den skillnaden märktes.

Ekonomin och krisen i densamma dominerade helt. Av andra stora frågor var det bara klimatet och sjukvården som for förbi. Skola, lag och ordning, invandring och integration, äldreomsorg, försvar och utrikespolitik - om detta var det tyst. Upplägget gynnade Fredrik Reinfeldt som axlade manteln som statsman och statsminiter och han lyckades rätt bra med det. Mona Sahlin verkade spänd och nervig och inte alls något solklart statsministerämne.

Jan Björklund fick i mitt subjektiva sinne inte särskilt mycket talartid. Men med tanke på att hans favoritämnen inte dök upp i debatten tycker jag att han använde sina inlägg väl. Han var mer aggressiv än Reinfeldt och påpekade några samband som nog gick in i de flesta huvuden på ett rakt och enkelt sätt. Exempelvis: Volvo tillverkar bilar - straffskatter på bilar är dåligt för Volvo. Sanna Rayman skriver om det på SvDs ledarblogg och citerar där en annan bra Björklund-replik:

Anledningen till att några hos er vill höja skatten på bensin är för att det ska förbrukas mindre bensin. Anledningen till att man vill höja skatten på alkohol är att det ska förbrukas mindre alkohol. Ni vill höja skatten på arbete och då blir det helt enkelt mindre jobb.

Av det röda laget var det Lars Ohly som klarade sig bäst. Helt enkelt därför att han inte skäms för att vara kommunist. Han bor på en annan, röd planet och från den predikar han till ABF-kören. Det gör han bra.

Maud Olofsson och Göran Hägglund kämpade på och gjorde inte bort sig, men det lyfte aldrig riktigt. Maria Wetterstrand gjorde något bättre ifrån sig men jag kan tänka mig att många studsade när hon raskt gick från beklagan av varslen på Volvo till att tvinga bilindustrin till omställning med nya pålagor.

Enligt flera tidningars nätundersökning var statsministern debattens vinnare. Han fick också mest tid enligt min subjektiva bedömning. Mona Sahlin underpresterade kraftigt, medan herrar Björklund och Ohly tycks ha överpresterat - dvs. fått mer sympatier än sina resp. partier.

Alliansen har kontrollen över regeringsfrågan och ekonomin. Det kommer att vara viktigt inför valen 2009 och 2010.