Putins gaskran vann!

En förkylning som måste hållas under kontroll dikterade att jag skulle spendera lördagkvällen hemma i soffan. Så jag tittade på ESC vilket kan vara en intressant upplevelse när man har viss rutin av musik och scenframträdande. Här kommer kommentarerna.

1. Ryssland - Dima Bilan: "Believe"
Dussinlåt framförd av pojkbandsklon. Usel engelska. Intressant att kommentatorerna (antar att det gäller hela Europa) hela tiden bankade in att Ryssland kommer att bli MYCKET UPPRÖRDA om de inte vinner i år, när de plöjt ner så mycket Gazprom-pengar i bidraget. Putins gaskran är tydligen den bästa allierade man kan ha i de här sammanhangen.

2. Ukraina - Ani Lorak: "Shady lady"
Snygg tjej, bra röst, bra låt och scenshow. Borde ha vunnit.

3. Grekland - Kalomira: "Secret combination"
Plast. Sommar. Fjortis. Rosa fluff.

4. Armenien - Sirusho: "Qele, qele"
Mer sex och etno än Ukrainskan men inte lika proffsigt och sämre sångerska.

5. Norge - Maria: "Hold on be strong"
Norge är mest trendriktiga och hakar på retrosoultrenden med något som efterliknar Amy Winehouse och Duffy. Låten i sig är dock inget vidare. Om man inte är en 150-kilos svart gospeltant från Södern så låter skvallerbyttabingbång mest som skvallerbyttabingbång.

6. Serbien - Jelena Tomasevic featuring Bora Dugic:"Oro"
Hygglig typisk Balkanballad men inte lika bra som de som varit med tidigare.

7. Turkiet - Mor ve Ötesi: "Deli"
Det rent musikaliskt roligaste bidraget. Renodlad 'musik för musiker' med skojiga harmonibyten och klurigt arr. Gick troligen långt över huvudet på ESC-publiken men räddades av den månghövdade turkiska diasporan.

8. Azerbajdzjan - Elnur & Samir: "Day after day"
Vem släppte ut de där ur dårhuset? Kunde ha varit kul om de hade varit bättre. Intressant också att ett muslimskt land skickar det porrigaste bidraget med stringtrosor och vinspillande.

9. Israel - Boaz: "The fire in your eyes"
Rätt bra sångare men hebreiskan är ett hopplöst språk att sjunga på med alla dessa ach-laut. Köp killen en konsonant.

10. Bosnien-Hercegovina - Laka: "Pokusaj"
Något slags bosnisk Broder Daniel fast inte lika pretto - tror jag. Lite charmig trots allt.

11. Georgien - Diana Gurtskaja: "Peace will come"
Här var det däremot pretto så det räcker och blir över...

12. Lettland - Pirates of the Sea: "Wolves of the sea"
Hjälp, någon har elchockat liv i Aqua.

13. Portugal - Vania Fernandes: "Senhora do mar"
Stundtals riktigt bra ballad och jag är svag för portugisiska, det är ett vackert språk. Men ibland kom det lite väl enkla fraser som lät som raddi-raj-raj-raj-raj-feskebåt.

14. Island - Euroband: "This is my life"
Eurodisco rakt av. In genom det ena örat, ut genom det andra.

15. Danmark - Simon Mathew: "All night long"
Inget minne av den här. Måste ha varit tämligen intetsägande.

16. Spanien - Rodolfo Chikilicuatre: "Baila el chiki chiki"
Detta var ju ingen låt utan snarare något slags Doktor Bombay. En av dansöserna var konsekvent off och ramlade t.o.m. vilket var en kul detalj i koreografin.

17. Albanien - Olta Boka: "Zemren e lame peng"
Falsksjungande sextonåring. Säkert alldeles för nervös.

18. Sverige - Charlotte Perrelli: "Hero"
En svagare version av Ukraina med äldre och inte lika snygg sångerska från Wizex. Hon lät dessutom typiskt övertänd och bommade till och med några toner. Låten också svagare förutom breaket som är riktigt snyggt.

19. Frankrike - Sebastien Tellier: "Divine"
Synd att inte heliumbadbollen tog ordentligt, det hade nog varit kul. Kören sjöng falskt i blockackord.

20. Rumänien - Nico & Vlad: "Pe-o margine de lume"
Så svulstigt att det var bra.

21. Kroatien - Kraljevi Ulice & 75 cents: "Romanca"
Gubbar i hatt. Inget minne alls av låten.

22. Finland - Teräsbetoni: "Missä miehet ratsastaa"
Stilren hårdrock av åttiotalssnitt även om konnässörerna gnäller om att det inte var 'riktigt'. Finska funkar också bra till hårdrock. Mer rakt på sak och mindre pop och show än Lordi, men förtjänade ett bättre öde än så här.

23. Tyskland - No Angels: "Disappear"
Falskast idag.

24. Polen - Isis Gee: "For life"
Jag kunde inte titta på annat än hennes tänder faktiskt. Hon kan ha sjungit samtidigt som hon visade gaddarna men det gick mig i så fall förbi.

25. Storbritannien - Andy Abraham: "Even if"
Plastpop utan själ och drag.

Lite bilder från kampanjen

Idag var folkpartiet ute och kampanjade på stan igen. Själv har jag drabbats av någon slags vårförkylning och var däckad hela dagen igår, så min hjältemodiga insats sträckte sig inte längre än markservice, moraliskt stöd och kaffekokning.


"Alla kan bidra" är något av ett motto för vårkampanjen som handlar om integration. Under träden står P-O och delar ut material.


Joonas, Jonny, Erik och Kerstin visar upp årets kampanjmode. Orange är ständigt aktuellt. Loggan på Kerstins rygg är ordentligt tilltagen.


Kerstin, Maria och Jonny samlar ihop material innan de ger sig ut bland väljarna. Bordet med kaffe är en klassisk ingrediens i kampanjer men nyttan kan alltid diskuteras.


En intet ont anande väljare får folkpartiets glada budskap i handen och en 'kontakt' har skapats.

Om jämställdheten i folkpartiet

Erik Ullenhag har denna vecka släppt en rapport om hur ojämställt folkpartiet är internt. Den värsta tyngden av kritiken har lagts på lokalpolitiken. I veckan NU (det ohyggligt oberoende liberala nyhetsmagasinet) finns ex. en lista över länsförbundsordföringar. Det är mest gubbar.

Så tittar vi lite närmre. Hmm. De fem största länsförbunden - Stockholm, Skåne, Göteborg, Uppsala och Östergötland rattas av kvinnor. Jag har inte tillgång till medlemsregistret men en kvalificerad gissning är att dessa fem har en majoritet av folkpartiets medlemmar under sig.

Som gruppledare ska jag också skämmas eftersom jag tillhör de 71% som är män. Att mina tre närmaste företrädare var kvinnor och att mitt tillträde innebar en föryngring med c:a 30 år är i sammanhanget oviktigt.

De fyra största kommunerna - Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala har kvinnor som gruppledare.

Så vad är då problemet? Jo, det är fortfarande för gubbigt och konservativt ute i landet, i de små länsförbunden, i de små föreningarna. Tittar vi på representationen av utlandsfödda så blir det än värre. Det ser rätt bra ut i storstäderna men ute i landet är det tomt.

Har man bara en enda riksdagsplats att nominera till så blir det gärna en medelålders vit man i slips. Har man flera så kan man släppa in någon annan - i första hand en medelålders kvinna i dräkt. Skulle Stockholms län och stad bara ha en riksdagsplats skulle de ha tillfallit Jan Björklund och Lars Leijonborg. Heter man Birgitta, Nyamko eller Mauricio får man stå lite längre bak i kön.

Men för att på allvar returnera Erik Ullenhags serve - titta lite på den högsta ledningen också. Partiledaren, partisekreteraren och gruppledaren i riksdagen ser alla förvånansvärt homogena ut. Vad kan det bero på? Troligen precis samma sak som drabbar folkpartiets kapillärer - när man bara har en plats att tillsätta blir det gärna en vit man i slips. Inte för ung, inte för gammal.

Rydå vs. Erixon

Karl Rydå och Dick Erixon utkämpar en batalj i cyberspace om islam, islamism och yttrandefrihet. Särskilt vänliga tongångar rör det sig inte om heller, Erixon är islamofob och Rydå en nyttig idiot enligt den andra sidan. Döm själva:

Rydå I
Erixon
Rydå II

Romney befordrad till 'god vän'

John McCain släpper sina medicinska journaler till journalister - 400 sidor som lär bekräfta att karln ser ut som ett kraterlandskap men i övrigt är vid god hälsa. Sedan ska han grilla med bl.a. Mitt Romney. En skönhetstävling om vem som ska bli vicepresidentkandidat, men McCain menar att det är en träff i goda vänner s lag. Skulle kanske ha låtit lite mer trovärdigt om inte Romney varit inbjuden. De har inga varma känslor för varandra efter Romneys negativa kampanjande i vintras.

Konstgräset

Huvudattraktionen på gårdagkvällens långa kommunfullmäktige var nog debatten om konstgräs på Tunavallen (eller Leninstadion som jag brukar kalla den).

Principfrågan handlade dock inte särskilt mycket om konstgräs. Alla är överens om att konstgräs är något som är bra. Principfrågan handlar om hur mycket dyrare en investering får bli innan man som politiker säger stopp.

Förra året fick vi ett fullständigt felaktigt underlag från Kultur- och Fritidsförvaltningen, framtaget av fritidschefen, som gav vid handen att det skulle kosta fem miljoner att lägga konstgräs på fotbollsplanen på Tunavallen. En ganska rimlig investering tycke vi i Alliansen.

När det nu ett år senare är s.a.s. skarpt läge så kostar det istället 12,5 miljoner. Två och en halv gånger så mycket eller en fördyring med 150 %. Det är oacceptabelt.

Jag tror att man som politiker får det man förtjänar. Går man med på investeringar som är våldsamt felkalkylerade så kommer det att hända igen - det gick ju bra den här gången. Man måste som politiker kunna lita på att underlagen är genomtänkta och korrekta. Stämmer de inte så är den enda tydliga signalen att dra hårt i tyglarna och säga gör om - gör rätt.

Man gör sig nog inte våldsamt populär på att stoppa investeringar av principskäl, men budskapet måste vara tydligt - ett alliansstyre kommer inte att acceptera dålig budgetdisciplin i Eskilstuna.

Arbetslinjen för invandring

I dagens Eskilstuna-Kuriren har jag en debattartikel om invandringspolitik. I korthet går den ut på att invandring är positivt men att vi måste vara tydliga med att invandrare ska försörja sig själva. Jag lyfter också fram arbetskraftsinvandring som ett skifte i mentalitet som ger den enskilda människan större makt över sin situation.

Jag tror att det är viktigt att diskutera invandringspolitik för att döda uppfattningen om att det här området får man inte prata om och att alla partier tycker likadant. Så är det inte.

Det går att bygga ett bra samhälle med stor invandring men då måste vi också ställa krav på människor att lära sig svenska språket och arbeta.

Valfläsk till Torsby

Det blir parkett för norrmännen att åka på till Torsby och länsa ICA Toria och Bolaget i fortsättningen. Infrastrukturministern ämnar utnämna Länsväg 239 till Riksväg. Den smått legendariska 45:an (bl.a. förevigad av Bröderna Dobermann) är ju redan utnämnd till Europaväg. Värmlänningarna i Trafikutskottet ska inte underskattas.

Goda nyheter från Mellanöstern

Det är ingen slump att nyheterna om fredsförhandlingar mellan Israel och Syrien och kompromissen i Libanon kommer samtidigt. Syrien hänger ihop med Iran och stödjer Hizbollah som verkar i Libanon men angriper Israel.

I arabvärlden hylllas emiren av Qatar, men man behöver väl inte vara raketforskare för att se att bakom detta ligger Den Store Satan - George W Bush. Troligen har USA via diplomatiska bakgator intagit en mer försonlig hållning gentemot Iran mot att Iran drar undan stödet för just Syrien och Hizbollah. Men det är naturligtvis ett svårsmält budskap i arabvärlden och man behöver en bulvan för att spela rollen som jultomte. Emiren av Qatar.

I vilket fall är chansen att få en andningspaus i de eviga oroligheterna viktigare än vem som får cred.

Nattlig bombräd mot Eskilstuna?

I natt vaknade jag liksom så många andra Eskilstunabor av att fientligt bombflyg anföll staden. Det måste vara någon form av klustervapen eftersom smällarna var relativt täta och små. Men small ordentligt gjorde det och blixtrade genom persienner och allt.

Idag visade det sig att fienden var Kommunala Företagens Samorganisation som beslutat att brassa av ett fyrverkeri mitt inne i staden klockan 00:30 en tisdagnatt. Briljansen hos människan som kom på detta överträffas endast av motsvarande människa hos polisen som gav klartecken.

Borde man inte på något sätt förvarna om att man tänker sabotera människors (och husdjurs) nattsömn på det här viset?

Mer FRA

Folkpartisterna i Stockholm har nu även författat en artikel på SVT Opinion om sitt motstånd mot förslaget att låta försvaret övervaka folkets mailväxling och förehavanden på internet. Personligen tycker jag att försvaret borde fundera mer på att försvara landet än på mina mail.

Saki sparkar hårt och träffsäkert

Den här krönikan om Fokus märkliga syn på vad som är god integration har cirkulerat ett tag, men har ni inte läst den så gör det nu. Att Botkyrka skulle vara ett integrationsmässigt föredöme för att där finns många invandrare och mycket konstgjord andning är fullständigt obegripligt.

Internetröstning

Jag fick mothugg om internetröstning av Magnus Persson (c) på mitt inlägg om grundlagsutredningen. Välgenomtänkta synpunkter ska naturligtvis bemötas seriöst så jag skriver ett särskilt inlägg.

Grunden i mitt argument är att jag idag kan hantera känsliga saker via internet - mina bankärenden och min deklaration t.ex. Jag kan identifiera mig över nätet. Att rösta däremot är bökigt. Jag måste infinna mig vid en viss plats vid en viss tid med ett visst papper i näven. Kontrasten för kanske framför allt den yngre generationen som är van att sköta allt via nätet är stor. Det stöter bort väljare.

Det finns naturligtvis viktiga säkerhetsaspekter när det gäller internetröstning. Men hur står det till med säkerheten i vårt idag pappersbaserade system? Man kan inte bara anta att dagens system är perfekt och bevarar valhemligheten och är bombsäkert.

Dagens system hänger till stor del på den mänskliga faktorn. Valförrättare sitter och bockar av folk och ger dem valsedlar. Men de gör fel ibland. Jag känner personligen till utländska medborgare som fått valsedlar till riksdagsvalet av ren slentrian. I förra EU-valet hade en och samma person också lyckats rösta flera gånger i olika vallokaler. Reglerna i och kring vallokalerna följs inte heller särskilt strikt.

Vi lämnar också spår efter oss. Fingeravtryck och kanske DNA på valsedlar och kuvert. Statistiken på val.se röjer också en hel del av valhemligheten. Iom att valdistrikten är så pass små så kan jag rätt lätt se om jag inte fått några personkryss i distrikt där släkt och vänner bor. Fy skäms på er i så fall.

En hel del valfusk har också avslöjats när det gäller ombudsröstning och institutionsröstning. Anhöriga och personal röstar åt äldre eller människor som på annat sätt är oförmögna att göra det själva. Ibland av välvilja och med ett försök att tolka vad personen själv skulle ha röstat på, ibland helt efter egna idéer.

Det går alltså redan idag att med hot och/eller manipulation sidsteppa valbåset och göra hemmet till valbås. Det kallas ombudsröstning. För de som inte kan ta sig till en vallokal är det dock nödvändigt att möjligheten att rösta hemifrån finns.

Förhandsröstningen sköttes länge av Posten AB. Steget att då även släppa in ex. Skatteverket eller bankerna känns inte våldsamt stort. Systemet för att identifiera en viss person finns ju på plats. Det som saknas är ett system för att registrera dels att en viss person har röstat och att en viss röst har avlagts utan att det går att koppla ihop de två.

Är det omöjligt att uppnå? Går det verkligen inte att konstruera ett system som är så korkat att det inte har något minne av vad som hänt eller i vart fall när det hände? En digital valurna helt enkelt?

Säkerhet och valhemlighet kommer aldrig att bli fullkomliga. Det kommer alltid att finnas glapp, slapphet, fusk, mygel och misstag. Självklart ska vi ställa höga krav på ett system för internetröstning. Men de brister som systemet kommer att ha måste jämföras med de brister som finns idag och ställas mot de vinster i tillgänglighet och förhoppningsvis högre valdeltagande det kan ge.

Eskilstuna åter akterseglat

Idag har jag varit iväg till Örebro och bevistat Teknikföretagens Produktionsdag. Vi får hoppas att de tar igen i tekniskt kunnande vad de missat om sexiga namn på seminarier...

I vart fall så handlade väldigt mycket om försörjning med tekniskt kompetent arbetskraft till verkstadsindustrin. Det finns en brist på produktionstekninker och kompetenta arbetare.

Nu har ju regeringen gjort vissa framstötar för att lindra den här bristen. Skapandet av lärlingsplatser är en av dem. Norrköping och Västerås har hakat på (jag såg detta på plats på Edströmska förra veckan). Men Eskilstuna avvaktar kraftfullt. Återinförnadet av gymnasieingenjörer genom att förlänga utbildningen med ett fjärde år en annan.

Teknikcollege för att bättra på ryktet för industrin i allmänhet och teknisk utbildning i synnerhet finns redan på flera håll - bl.a. i Örebro och Värmland. Man funderar på det i Eskilstuna men samarbetet med näringslivet har knorrat. Sveriges bästa teknikgymnasium blev istället en sjumiljoners glasbur utanför Rinmansskolan.

Vi är trea på bollen trots fagert tal om våra industri- och tekniktraditioner. Idag var ingen mer än jag från Eskilstuna kommun på plats och snubben från Volvo i Eskilstuna var den ende som inte pratade om utbildning överhuvudtaget.

Hur riket ska styras

Konstitutionella frågor engagerar väl ingen utom politiker och ledarskribenter. Jag tycker att det är fruktansvärt intressant. Därför blir jag också väldigt glad av att läsa vad de borgerliga ledamöterna (för fp ingen mindre än Daniel Tarschys, denne legend) tillsammans med miljöpartiets dito i grundlagsutredningen har kommit fram till. Det är reformer i liberal riktning.

Slopade spärrar i personvalet ger väljarna mer och partiorganisationerna mindre makt. Förtroendevalda kommer också att bli självständigare. En författningsdomstol ska se till att riksdagens lagstiftande håller sig inom grundlagens ramar. Grundlagen ska göras begriplig (!). Skilda valdagar för lokala/regionala val och riksdagsval kommer att ge lokalpolitiken en egen arena och vi får mer valrörelser. Valrörelser är kul och mobiliserande tycker jag.

Några punkter förhåller jag mig mer tvekande till. Jag är inget direkt fan av kommunala folkomröstningar, men med de hängslen och svångremmar som man föreslår (bl.a. ska kommunen ha beslutanderätt i frågan - så inga omröstningar om flyktingmottagande) så är det acceptabelt.

Vurmen för kommunalt självstyre bygger på någon slags myt om att kommunen till skillnad från staten fattar nära och mysiga beslut. Så är det inte. Kommunal beskattningsrätt driver t.ex. upp skattetrycket och har sett till att vi har en straffskatt på lantisar med uppåt fem procent i Sverige. Inte som värnskatten på belopp över 40,000 utan på hela lönen. Märkligt nog är centern dess främsta försvarare.

Kommunala extraval känns också lite småfånigt. Inte kanske tanken i sig, men att idén dök upp i samband med moderata avhopp till socialdemokraterna i Sumpan. Det är lite för mycket en modefluga. Om Torkild Strandberg kan styra Landskrona i minoritet med tolv sverigedemokrater flåsande efter sig i fullmäktige så går det nog att styra de flesta kommuner.

Sedan kunde man ju ha gått längre i vissa frågor. Möjlighet att rösta på vem man vill i hela Sverige. Möjlighet att rösta via internet. Renodlat personval som i Finland där man skriver numret på den kandidat man röstar på på valsedeln, vilket även skulle bespara oss otyget med miljarrder valsedlar som skräpar i partilokaler.

Statsskicket borde ha behandlats. Om inte republik direkt så borde åtminstone kungens straffrihet tas bort samt kravet på att monarken ska tillhöra den rena evangeliska läran.

Principiellt är det ju också intressant att miljöpartiets syn på dessa grundläggande frågor - hur riket ska styras - stämmer bättre överens med den borgerliga synen än med socialisterna. Det är glädjande, för det innebär att majoriteten för reformerna är hyfsat stabil.

Stödet för Nato ökar

En annan mätning visar att stödet för ett svenskt medlemskap i Nato ökar. Hela 37 % stöder tanken. Överhuvudtaget har ju försvarspolitik diskuterats mer på sistone än vad jag kan minnas någonsin tidigare. Många tror säkert att det vore en enkel lösning att gå med i Nato. Jag tvivlar. Nato ställer rätt höga krav på medlemmarnas försvarskapacitet. Man måste kunna bidra med något för att vara med.

Stiltje i opinionen

Skop levererade nyligen en opinionsmätning där folkpartiet ökade till 8,3 %. Men Skops metod skiljer sig från andra opinionsinstitut och det rör sig snarast om en partisympatimätning. De frågar nämligen inte vilket parti man skulle rösta på vore det val idag utan vilket parti man tycker bäst om.

Idag var det då dags för Sifo. Avståndet mellan blocken har minskat med någon promille men är fortfarande alldeles för stort. Folkpartiet står och stampar på 7 %.

Störst, bäst och vackrast bland mätningar är dock SCB. Den kommer bara två gånger om året. På våren kallas den 'majmätningen' och kommer därför av någon anledning i början av juni. Den är dessutom nedbruten på regioner och till och med län.

De senaste tre mätningarna har folkpartiet gjort bra ifrån sig i Sörmland, vilket inte tillhör våra traditionellt starka fästen. Det blir spännande att se om det håller i sig. Fram till kommunalvalet i september 2010 är det det närmaste jag kan komma till att få reda på om jag gör ett bra jobb eller inte.

Osis

I fredags var jag i Stockholm och firade en gammal kompis som ska gifta sig. Vi var ett gäng som gjorde manliga saker såsom att köra go-kart, skjuta luftpistol och spela guitar hero. Till min egen stora förvåning kom jag inte sist i go-kart. Därefter gubbröra, öl och brännvin i en studio på Knivsöder.

Kul var det. Begåvad som jag är hade jag bokat in kampanj på lördag förmiddag och tvangs avvika för att åka med SJ hem till Eskilstuna just när vi var färdiga med kaffe och punsch och upptäckt att det pågick en tjejfest på krogen vägg-i-vägg.

På lördag morgon spöregnade det naturligtvis så det var bara att ställa in kampanjen. Så uppoffringen var fullständigt meningslös. Vad gör man inte för politiken...

Hallå politiker

I dagens tidningar rycker Parken Zoos försvarare ut. Men det är inte sossarna. Inte något kommunalråd. Inte den politiskt tillsatte ordföranden Jan-Erik Andersson (s). Det är Parken Zoos VD Mats Ericsson. Återigen låter sossarna alltså en opolitisk tjänsteman utkämpa deras politiska strid.

Välkomna till Eskilstuna.

[Jimmy Jansson (s) debatterade faktiskt mot mig i Radio Sörmland i förrgår men det var på initiativ från radion, inte politiken.]

Kurirens ledare stöder försäljning av Parken Zoo

Dagens ledare i Eskilstuna-Kuriren är ett i det närmaste oreserverat instämmande i vårt (oppositionens) krav att sälja Parken Zoo. Kul!

Särskilt den här meningen vinner ledarsidans gillande.

Målkonflikten mellan det kommunala uppdraget och Parken Zoos inriktning mot kommersiell upplevelseindustri går inte att lösa med mindre än att en annan ägare tar över Parken Zoo, helt eller delvis.

Sådant gläder ett huggormshjärta eftersom det var jag som var pappa till den...

Stockholms folkpartister tar strid mot FRA

Leiph Berggren rapporterar att folkpartiet i Stockholm beslutat att skriva till riksdagsgruppen och begära att de stoppar lagen som ger FRA rätt att läsa våra mail. Utmärkt! Vill ni ha en undertecknare till så finns jag här.

På landsmötet begärde Stockholmarna att en integritetsskyddslag skulle införas, något som jag givetvis röstade för. Under några år har det blåst snålt kring integritetsfrågorna i folkpartiet och vi har hamnat alldeles fel i vissa fall. Men det finns ett tryck från partilandet att rätta till detta.

Ska Obama gå till vänster?

John Edwards ger sitt stöd (endorsement) till Barack Obama. Det är ett viktigt besked för Obama-kampanjen som på senare tid dragits med mycket tal om problem att locka vita arbetarväljare. Edwards är stark i de här grupperna och är en viktig figur inom demokraternas vänsterflygel.

Givetvis börjar nu spekulationerna om det är Edwards som ska bli Obamas vicepresidentkandidat. Helt otänkbart är det ju inte, men inte heller oproblematiskt.

Obama var under förra året den senator som röstade mest åt vänster. Att välja vänsterinriktade Edwards som vice skulle inte ge honom några mittenväljare. Samtidigt så är stödet för demokraterna nu så starkt att det kanske inte behövs. Om Obama mobiliserar de svarta och den intellektuella medelklassen och Edwards de vita arbetarna så kanske det räcker för att vinna. George W Bush vann två val utan att gå in emot mitten. Obama kan göra samma sak.

John McCain är åas piskad att vinna de oberoende mittenväljarna eftersom den republikanska basen är starkt försvagad av missnöjet med Bush. Valrörelsen skulle alltså kunna bli en spegelbild av de senaste två valen, där demokraterna mobiliserar vänsterväljare och republikanerna som de värsta nymoderater triangulerar sig in emot mitten.

Edwards har också ett annat tveeggat svärd med sig. Han har kandiderat som vice förut, med Kerry 2004. Men han förlorade. Det betyder att han har erfarenheten men samtidigt en loser-stämpel. Han lyckades inte heller särskilt spektakulärt i årets primärval trots att han satsade både hårt och länge.

Mer kul för Obama torde dock vara möjligheten att Edwards tar med sig North Carolina och dess 15 elektorsröster. NC är en traditionellt republikansk sydstat där Obama tack vare den stora svarta befolkningen dock har en chans att vinna. Med hemmasonen Edwards som vice kan det kanske lyckas? Kanske kan det till och med spilla över lite på grannstaterna Virginia och South Carolina. Skulle det ske har John McCain ordentliga problem.

På minuskontot måste man dock sätta att Edwards är en f.d. senator och inte tillför någon exekutiv erfarenhet som ex. en guverör eller varför inte militär (Wes Clarke?) skulle göra. Liksom Obama ses han också trots sina 54 år som lite valpig och kanske skulle Obama behöva en äldre statsman vid sin sida som kan säga att grabben är ok.

I radio om Parken Zoo

Debatten i radio är över. Den var ganska kort, fem-sex minuter, men jag tycker ändå att jag hann säga det viktigaste. Ett kort klipp finns att lyssna på hos Radio Sörmland.

I Eskilstuna-Kurirens webundersökning är stödet för att sälja Parken Zoo c:a 60 % mot drygt 30 % emot när c:a 370 personer röstat.

Kommentarerna börjar strömma in...

Artiklarna om vårt förslag att sälja Parken Zoo var i tidningarna i morse. Tack vare IT så går de att både läsa och kommentera på Kuriren och Folket.

De negativa kommentarerna verkar utgå från att Parken Zoo på något sätt försvinner om den säljs. Det är ju inte så. Med en privat ägare som driver Parken affärsmässigt så kan den bli kvar och förbli en turistattrakiton för Eskilstuna. Om den blir kvar i kommunens ägo och planen misslyckas blir kommunen tvungen att antingen fortsätta hälla in pengar (som behövs bättre på annat håll) eller lägga ner. Det är det vi vill förhindra.

Ytterligare andra vill satsa, utöka, bygga nytt och helst slopa inträdet helt. Det låter ju kul, men varifrån ska pengarna tas? Det är ju inträdet som är Parken Zoos huvudsakliga inkomst.

I eftermiddag (kl. 15:00) ska jag debattera saken med Jimmy Jansson (s) i Radio Sörmland P4.

Kommunaliseringen av skolan är ett fiasko

På dagens DN Debatt angriper Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner dåvarande skolministern Göran Persson för att han drev igenom kommunaliseringen av skolan för 17 år sedan. Lärarnas status har sjunkit, vilket har lett till svårigheter att rekrytera de mest lämpade till lärarutbildningen. Det har i sin tur haft enorma konsekvenser för skolornas resultat.

Ovanpå det kan man lägga att man kan ifrågasätta om vi har en likvärdig skola i Sverige eftersom den används som budgetregulator av kommunerna. I Eskilstuna får varje elev med sig en betydligt mindre peng till skolan än rikssnittet.

Metta Fjelkner menar att skolan borde förstatligas. Jag håller med. Det gör SvDs ledarblogg också.

Alex Voronov säger dock nej på Kurirens ledarblogg. Jag misstänker dock att han föreställer sig en statlig tvångströja av det snitt som fanns innan kommunaliseringen. Det regelverket slogs definitivt sönder av friskolereformen. Som jag ser det finns det alls inga motsättningar mellan självstyrande skolor av dagens snitt och ett statligt huvudmannaskap.

Sälj Parken Zoo

Idag lämnade den samlade oppositionen i Eskilstuna (dvs. allianspartierna och miljöpartiet) in en skrivelse till kommunstyrelsen om att titta på försäljning av Parken Zoo. Det var stort intresse från media, både Kuriren, Folket och TV4 kom på pressträffen, Östnytt och Radio Sörmland ringde och hörde av sig.

Planen för att rädda Parken Zoos ekonomi är orealistisk. För att få verksamheten att gå runt måste kommunen skjuta till 45 mkr i aktieägartillskott. Men det är inte allt - det krävs fortfarande att antalet besökare ska öka med 30 000 om året - i fem år. Från 240 000 besökare om året ska Parken Zoo nå över 400 000. Jag tror inte på det.

Ska kommunen skjuta till pengar så måste det ske på ett sådant sätt att det blir sista gången. Om balansräkningen måste rensas från övervärderade tillgångar - fine. Men då måste det också finnas en plan där kommunen tar sig ur sitt engagemang. Det är det vi vill se.

Sedan anser jag att Parken Zoo som allt mer blivit en kommersiell upplevelseindustri inte har någon plats som kommunägt bolag, bundet av en ägare med ett uppdrag att sörja för kommuninnevånarnas välfärd. En sådan verksamhet ska ha en privat ägare som kan driva den kommersiellt fullt ut och göra de investeringar som behövs utan att ställa dem emot vatten och avlopp eller nya förskolor.

Det är dags för Eskilstuna kommun att skiljas från Parken Zoo. I dagsläget är det bäst för båda parter.

Jag har också varit på studieresa!

Kuriren har idag toppat med att Energi och Miljös styrelse åker till Bryssel på studieresa. Jag är principiellt varken för eller emot studieresor utan var och en måste naturligtvis värdera resans program och om man tycker att det ger så pass mycket att det är värt att låta skattebetalarna betala för detta.

Vissa kommentatorer verka tro att det rör sig om semester, vilket är helt felaktigt. Programmet brukar vara från morgon till kväll. Men det kan ändå finnas anledning att ifrågasätta en enskild resa, eller avstå från att åka med. Jag har tackat nej två gånger hittills av olika anledningar.

Själv har jag idag faktiskt också varit på studieresa. På förmiddagen var vi i Alliansen nämligen på besök i Västerås och träffade kommunalrådet Roger Haddad (fp) som berättade för oss om deras beställar/utförarmodell. Det var verkligen lärorikt och kan förhoppningsvis ge valuta åt Eskilstunas skattebetalare när vi har vunnit valet 2010.

Auschwitz och Israels födelse

Israel fyller 60 år som stat i dagarna. Exakt när det sker beror lite på om man räknar efter västerländsk eller hebreisk kalender. Missa därför inte att läsa Cordelia Edwardssons betraktelse i dagens SvD om Israel och den judiska identiteten.

Cordelia Edwardsson är en av de som överlevde Auschwitz, som jag besökte förra fredagen. Det går inte att sära på Förintelsen och uppkomsten av den judiska staten Israel. De hänger intimt samman. Många judiska grupper valde också att uppmärksamma Israels 60-årsdag med ett besök i koncentrationslägren.

Tänk på Auschwitz. Om du inte har varit där så sätter jag en femma på att bilden du nu har i huvudet föreställer Birkenau (Auschwitz II). Oändliga rader av låga träbaracker, taggtråd och ett vakttorn med en port för järnvägsräls under. Det enda av den mentala bilden av Auschwitz som faktiskt finns i Auschwitz (I) är grinden på den här bilden:



Auschwitz byggdes inte ens av tyskarna utan var från början en arméförläggning för den Österrikisk-Ungerska armén, därefter den polska. Därför består inte lägret av låga träbaracker utan av 28 tvåvånings tegelbyggnader.



Auschwitz tog inte heller emot några större mängder judar, utan fångarna var i huvudsak polska och sovjetiska krigsfångar och motståndsmän. Det ansågs att förhållandena var bättre där än i Birkenau, vilket innebar att medellivslängden var fyra månader efter ankomst för de som inte skickades direkt till gaskamrarna. Män överlevde längre än kvinnor.

Ganska snabbt insåg nazisterna dock att judeutrotningen krävde ett mycket större läger, varför man utplånade sju byar för att skapa utrymme (inkl. säkerhetsperimeter) för det enorma lägret i Birkenau, tre kilometer bort. Man började med att ta teglet från de rivna byarna och bygga tegelbaracker.



Men det tog snabbt slut och fas två och tre av lägret byggdes upp av träbaracker. Barackerna var designade för att vara tyska arméns fältstall för ett femtiotal hästar. I Birkenau rymde de 400 fångar.



Endast en rad överlevde kriget och står kvar, 18 st. Totalt bestod lägret av c:a 300baracker och rymde vid en och samma tidpunkt 100,000 människor. Det innebär att Birkenau var större än dagens Eskilstuna.



En och en halv miljon människor miste livet i Auschwitz, Birkenau och det tredje lägret i närheten - Monowitz. Den överväldigande majoriteten var judar.

När Röda Armén närmade sig evakuerade nazisterna lägren och endast de som var för svaga för att kunna gå lämnades kvar att dö, cirka 7000 personer. Mer än femtiotusen sattes på marsch västerut. En av dem måste ha varit Cordelia Edwardsson.

Komriks i bilder

Två veckor har visserligen gått, men för de insnöade kan det kanske ändå vara intressant att få se hur jag dokumenterade folkpartiets kommunala riksmöte i Västerås med den digitalkamera som jag precis köpt. Ingen bildkvalitet alls utlovas.


Temat för riksmötet var alltså 'Alla kan bidra'. Riksmötet var också startskottet på vår integrationskampanj.

På fredagen var det gruppledarkonferens. Migrationsminister Tobias Billström (m) var på besök och gjorde ett mycket bra framträdande. Men särskilt bra bilder blev det inte. Därför hoppar vi raskt vidare till kvällens middag...


Jag satt mittemot henrik Lindblom som är gruppledare i Karlstad och riksdagsledamoten Nina Larsson från samma stad. Henrik hade bott i Rådom som barn, där mina anfäder har bott sedan början av 1500-talet och där vi har sommarstuga. Så det blev mycket pratande om Torsby med omnejd.

Nina har numera rollen som konferencier på våra möten och frågade hur hon skulle presentera Johan Pehrsson och Nyamko. Jag föreslog 'mannen som älskar att bugga' samt 'minst men inte sist'. Det första använde hon faktiskt... ;)


Senare uppnådde jag satori (zen-buddhismens motsvarighet till nirvana) i baren.


Mathias Sundin, min käre kollega i Norrköping, beslutade sig för att mjuka upp sin image med denna inte alltför macho-mässiga beställning.


Lördagen inleddes traditionsenligt med att den älskade partiledaren Jan Björklund höll tal.



Därefter var det allehanda seminarier som inte gör sig så bra på bild.


På kvällen träffade jag på min förra chef, Niki Westerberg (t.v.).


Fredrik Malm blev senare överfallen av sin onde tvilling.


Allt eftersom kvällen mer antog formen av natt försökte sig kamraten Sundin på lite poly, men den som gapar efter mycket... Till vänster LUF Sörmlands ordförande Sara Brånn, till höger (var annars) Saga Rosén.

På söndagen var det ingen nåd utan uppstigning för att vara på plats kl. nio.


Nyamko höll tal. Bra tal men hon tände till ordentligt när hon blev utfrågad av Ulf Wickbom efteråt.


Sista seminariet var jag egentligen inte anmäld till, men eftersom folk hade sagt att det var så bra så gick jag dit ändå. Det handlade om hur man vinner val i Amerika. På bilden Petter Odmark som hngt med Barack Obama.

Bra media

Att ha en bra politik är naturligtvis grunden för framgång som parti. Men därefter så måste ju faktiskt människor få veta hur politiken ser ut. Rapporteringen i media är därför mycket viktig.

Idag var det en bra, till och med alldeles utmärkt, dag. Både Folket och Kuriren hade bra och utförliga artiklar om Alliansens skolplan, jag var med i artikeln om Hans Ekströms frånvaro (se nedan), Alliansen hade en debattartikel om förskolan i Kuriren och Kuriren hade också en blänkare om min motion om litteraturkanon som avslogs av kommunstyrelsen.

Vildvittrornas slogan gäller: Syns inte - finns inte.

Jimmy Jansson lackar ur

Jag är lat och oduglig och kopierar bara saker från word-dokument. Det är tydligen Jimmy Janssons (s), vice ordförande och för det mesta tjänstgörande ordförande i kommunstyrelsen, syn på undertecknad. Iaf när han skriver i affekt i kommentarsfältet på Eskilstuna-Kurirens hemsida. Anledningen är Kurirens artikelserie om Hans Ekströms (s), ordförande i kommunstyrelsen, stora frånvaro från sammanträden och eskilstuna-politiken i stort.

Nu ser jag att inlägget har uppmärksammats även av Kurirens ledarblogg.

Jag klistrar ändå in det (trots att det inte är något word-dokument, men ibland måste man vidga sina vyer) nedan:

Intressant synpunkt av Niklas Frykman (Fp)
I dagens papperstidning går att läsa om Niklas Frykmans och övriga oppositionspartiers syn på att Hans Ekström har följduppdrag där han representerar Eskilstuna utanför kommunen. Frykman menar att det är ett demokratiskt problem att Ekström inte är hemma, för då kan Ekström inte lyssna på de förslag som Frykmans parti lägger!

Nähä? Intressant ståndpunkt.

För det första så är det knappast så att det är särskilt effektivt att kasta fram förslag på sittande möte, och räkna med att de får ett gillande. I seriöst politiskt arbete bör förslag analyseras och diskuteras noga innan beslut. Därför är det märkligt att högeroppositionen i allt större utsträckning tiger på KSAU och bara begär ärenden öppna. Ni vill ju inte ens diskutera era egna förslag, det är ju er nya strategi, så kom inte och gnäll!

För det andra så är vi fler i församlingen som representerar majoriteten. Vi kan lyssna och fatta beslut vi också, dessutom tar vi gärna frågorna tillbaka till kommunstyrelsens ordförande om han för stunden är och representerar kommunens intressen på annan plats. Vi är ett lag som arbetar tillsammans, hur ni gör i oppositionen får stå för er.

För det tredje är det intressant att kritiken kommer med starkast tongångar från just Niklas Frykman. En folkpartistisk gruppledare som knappas gjort sig ett namn som talför för sitt parti, iaf inte på sittande möten. Jag och mina partikamrater och vår koalitionspartner lyssnar gärna på Frykman, men för att kunna lyssna måste det komma något att lyssna på. På sin höjd kan det vara någon kommentar om formsaker, oftast bra synpunkter, som kommer från Frykman.

Men att Niklas Frykman skulle driva särskilt mycket av sin politik är minst sagt en överdrift. Tystnaden på KSAU talar sitt tydliga språk!

Det enda vi ser av folkpartistisk politik i Eskilstuna är när Niklas Frykman varit ute på sitt partis nationella hemsida och kopierat något förslag som han sedan klistrat in i Word och gjort en motion av. En ganska enkel tillvaro kan tyckas.

Du och Ekström kanske skulle utmana varandra i vem som har mest arbetsuppgifter intecknade i kalendern?
Kurirens läsare skulle säkert uppskatta en sådan jämförelse.

För fanken! Smutsigare debatt får man leta efter. Jag hade inte tänkt lägga mig i detta spektakel. Men när oppositionspolitikern Frykman så kraftigt förvanskar sanningen i syfte att plocka billiga politiska poäng och framhäva sin egen insats får det väl tamigtusan vara nog!

Jimmy Jansson, Socialdemokraterna

Det bär mig emot att spela ner min egen roll i det hela, men det som hänt var att jag blev uppringd av Kurirens journalist Mathias Ståhle och tillfrågad om jag tyckte det var något problem att Hans Ekström var frånvarande. Helt sanningsenligt så svarade jag 'ja'.

Sedan talade jag om att jag tyckte det allvarligaste var att han inte närvarar på kommunstyrelsens arbetsutskott eftersom det är två heldagar i månaden (själva kommunstyrelsesammanträdena tar i jämförelse mellan en halv och en timme) och det är där vi som politiker får information och diskuterar ärendena. Problemet är alltså att mannen som är vald att leda församlingen inte deltar, inte får informationen och inte är med i diskussionerna.

Att Jimmy Jansson inte gillar sättet som jag och resten av oppositionen arbetar på är fullt förståeligt. Vi har tidigare ägnat oss mer åt att pilla i majoritetens förslag, nu är vi mer självständiga. Ett bra exempel är skolplanen som vi lade fram igår och det kommer säkert att bli ännu tydligare i budgetarbetet. Vi har helt enkelt blivit bättre på att opponera, på ett som jag skulle vilja kalla konstruktivt sätt. Vi har ett eget alternativ, vi lägger fram det och väljarna får avgöra 2010.

Jag strävar mycket medvetet efter att folkpartiets politik ska vara densamma i Eskilstuna som på riksplanet. Att det skulle innebära någon större grad av klipp ch klistra är dock fel. Tyvärr är folkpartiets material sällan anpassat för kommunpolitik (även om det blivit bättre) så jag brukar skriva det mesta själv. Sedan händer det faktiskt att idéer går även åt andra hållet, att riksorganisationen snappar upp saker som jag och andra kommunpolitiker har för oss och sprider dessa idéer.

Slutligen vore det väl inget större problem för mig heller att fylla almanackan, trots att jag är arvoderad till 60%. Men jag försöker hålla den ren, så gott det nu går. Senast det inträffade var söndagen den 20:e april, nästa gång är nu på söndag.

Skola för kunskap

Idag har vi fyra gruppledare i Alliansen haft pressträff om vårt förslag till skolplan - Skola för kunskap. Det är första gången som Alliansen skrivit en egen skolplan, och vi har skrivit den från scratch. Eller egentligen inte, vi har ju haft vårt skolpolitiska program, våra motioner och inte minst regeringens skolpolitik att utgå ifrån.

Vi har lagt ner en hel del möda på att formulera tydliga mätbara mål som styr åt det håll vi vill med vår politik. Det är en konst (eller kanske snarare ett hantverk) att formulera mål och analysera vilka konsekvenser målen kan få. Vi har lärt oss mycket under det arbetet. Samtidigt har vi varit noggranna med att hålla antalet mål nere och att de ska vara tydligt kopplade till just kunskap och resultat.

Roligt också att så många har varit med i framtagandet, förutom vi gruppledare också våra ledamöter i barn- och utbildningsnämnden och Torshälla stads nämnd.

Sveaborg

Igår var det 200 år sedan Cronstedt gav upp Sveaborg (numera heter denna fästning Suomenlinna och kan beskådas från Finlandsbåt i inloppet till Helsingfors) åt ryssarna och Sveriges och Finlands gemensamma historia definitivt gick mot sitt slut. Jag hade säkert missat detta 'jubileum' men som tur är finns det uppmärksamma bloggkollegor. Nåja, det är ju en ursäkt för att citera några strofer ur Runeberg:

Tag allt vad mörker finns i grav
och allt vad kval i liv
och bilda dig ett namn därav
och det åt honom giv
Det skall dock väcka mindre sorg
än det han bar, vid Sveaborg

Lite nyktert så kan man ju konstatera att dåtidens svenska välde var kraftigt på dekis och nog skulle ha gått omkull hur det än var. Men det finns ändå något snöpligt i att slutet inte kom i något hjältemodigt försvar utan i förräderi.

Krakow

Jag har varit borta över långhelgen och för första gången besökt Polen. Krakow närmare bestämt. Det var en intressant upplevelse. Polen har ju hamnat i kläm under flera hundra år när Europas stormakter gjort upp och även drabbats mycket hårt av såväl nazismens som kommunismens brott. Även om det finns mycket kvar av vad vi kommunalpolitiker kallar eftersatt underhåll så är det ändå tydligt att Polen har rest sig och optimismen och livsglädjen var påtaglig.

En tur till Auschwitz-Birkenau blev det också. Ironiskt nog var det en idyllisk dag med solsken och gröna träd som gjorde det svårt att ta in allt det ohyggliga. Att Israel firar 60 år som stat märktes både här och i Krakows judiska kvarter på de många grupper som var på besök. På sätt och vis var det ju här Israel föddes.

Slutligen är det omöjligt att komma undan Karol Wojtyla, Johannes Paulus II, i hans gamla hemstad.

Jag ska försöka välja ut några av de drygt 300 bilderna jag tog till en lite längre exposé här senare, men de närmaste dagarna har jag annat som kommer att ta min tid i anspråk.