Alex Voronov har på Kurirens ledarblogg kommenterat mitt förra inlägg om blockpolitik och ställt några konkreta frågor som jag ska försöka besvara. Men först kanske jag borde fördjupa resonemanget något.
Till att börja med så anser jag inte att blocken behöver vara fixa för tid och evighet. Förändringar kan ske (och gör det) t.ex. om ett parti gör en ideologisk förflyttning eller om konfliktytan ändrar karaktär från ekonomiska frågor till värderingsfrågor. När konflikten i Sverige gällde rösträtt och förhållandet till Gud, Konungen och Fosterlandet tillhörde folkpartiet vänstern.
Skulle liberalismen få ordentligt fotfäste i miljöpartiet så kanske de söker sig närmre alliansen. Det finns tecken som pekar på en sådan förändring men det kan lika gärna röra sig om en normalisering eller avradikalisering för att passa bättre ihop med socialdemokraterna. Trenden sedan bildandet har snarare varit att miljöpartiet gått mot en tydligare vänsterprofil.
Vidare utgick mitt resonemang i den förra posten ifrån en situation som var ganska lik dagens, förutom att sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Men jag räknade fortfarande med att de var ett relativt litet parti och inte som norska Fremskrittspartiet ett trettioprocentsparti, oppositionsledare och med planer på en egen regering. Till exempel utgår jag ifrån att det går att runda dem med samarbeten (s+m), (m+fp+c+kd+mp) eller (s+c+fp).
------------------------------
Så till frågorna.Men, bör en alliansregering sitta kvar och regera med ett passivt stöd från sd, om partiet får samma parlamentariska ställning som Ny demokrati hade? Eller, om s+v+mp får fler mandat än alliansen men inte egen majoritet och söker samarbete med folkpartiet, vad bör fp göra då?
Får Alliansen fler röster än s+v+mp - eller rättare sagt fler riksdagsmandat - så anser jag inte att regeringen ska avgå. Det är i så fall upp till sossarna att väcka misstroendevotum. I frågor som rör invandrare, homosexuellas rättigheter och jämställdhet bör regeringen i så fall göra upp med socialdemokraterna, miljöpartiet eller båda.
Får vänsterblocket fler mandat bör regeringen avgå och lämna över regeringsbildandet till Mona Sahlin.
Det här kan ju eventuellt bli en stökig process. Sverigedemokraterna kan t.ex. få för sig att rösta nej till alla regeringsalternativ. Då måste man förhandla över blockgränserna. Men utgångspunkten anser jag ska vara en minoritetsregering från det block som har flest mandat. Den kan sedan regera med hoppande majoriteter.
Så svaret på frågan vad folkpartiet borde göra om situationen uppstår blir att vi - liksom övriga allianspartier - bör tacka nej. Uppstår sedan en parlamentarisk kris där landet står utan regering bör spåret vara att hela Alliansen i utbyte mot politiska eftergifter släpper fram en minoritetsregering.
Folkpartiet bör, om Alliansen förlorar valet, inte ingå i någon koalition eller permanent regeringsunderlag som stödparti. Har man gått till val på ett regeringsalternativ och förlorat så anser jag att man ska respektera väljarnas dom.
Miljöpartiet är det möjliga undantaget från regeln. Om de ställer sig oberoende i förhållande till blocken och fortsätter att under denna period göra uppgörelser med alliansregeringen så skulle de kunna ingå i en fempartiregering. Men förutsättningarna för det har blivit sämre, inte bättre, och troligen kommer de gå till val på en koalition med socialdemokraterna. Det blir då svårt att med trovärdighet bli 'borgerliga' efter valet.
[Även här förutsätter jag att valresultatet blir något så när likt det vi känner idag - vid massivt ändrade förutsättningar får man tänka om.]
Vad skulle effekten bli? Tja, svagare regering och starkare riksdag. Vi kommer troligen att få uppleva att regeringen, oavsett färg, då och då får stryk i riksdagsvoteringar. Det har hänt även tidigare, som i frågan om övergångsregler, men det kommer troligen att bli mer vanligt förekommande.
Det kan även komma till att regeringen avgår under perioden och att nyval utlyses. Stort och dramatiskt i dagens Sverige kanske, men internationellt och historiskt inget extraordinärt. Huvudsaken är att demokratin består och väljarna rår.
------------------------------
Fler vilda spekulationer...En kvistigare fråga, som Voronov inte ställer, är vad som händer om Jimmie Åkesson klart och tydligt deklarerar att han vill ha en viss regering men det blocket får färre mandat än det andra i riksdagen.
Skulle han uttrycka önskan om en borgerlig regering skulle det också kunna leda till en moderat enpartiregering - förutsatt att moderaterna är det klart största partiet. Folk med erfarenhet från regeringen Bildt påpekar ofta att en sak som var hämmande var de dubbla förhandlingarna - först inom fyrpartiregeringen, sedan med antingen ny demokrati eller sossarna.
Eller (inte helt orealistiskt med tanke på att invandringspolitiken är helt central för sd) om han kan tänka sig att släppa fram en socialdemokratisk enpartiregering, men inte en koalition med vare sig v eller mp. Kan man tillåta att sverigedemokraterna dikterar ens vänner?
Men, detta är helt vilda spekulationer.
