Debatt om Parken Zoo

Igår var det kommunfullmäktige. Jag hade ställt en interpellation om Parken Zoo som väckte het debatt. Planen för att få Parkens ekonomi att gå runt bygger på en volymökning med 30 000 besökare om året. För 2008 blev det istället 20 000 färre och nu budgeterar man inte för mer än 15 000 fler för 2009. Det går inte ihop.

Ekonomisk går det inte heller ihop. 30 miljoner back i år, vilket r fem miljoner sämre än budgeterat. Även för nästa år budgeteras 25 miljoner back.

Vad som ska hända när femårsperioden har gått och parken fortfarande går back? Troligen inget. Allt fortsätter som tidigare och pengar som kunde ha gått till kommunal kärnverksamhet som skola och äldreomsorg pumpas istället in i kommersiell upplevelseindustri. Det är fel. Kommunen ska inte äga Parken Zoo.

Senare under kvällen blev det en lång debatt om skrivningen om "kommersialismens negativa påverkan" som sossarna ville lägga till i kommunens biblioteksplan. Det är nog det fånigaste jag har sett hittills i kommunpolitiken. De verkade inte ha en aning om vad de menade men bibliotekspersonalen ska ändå tvingas agera politiska konstaplar. Mycket märkligt.

Genomklappning

Jag har då aldrig sett ett så stort ras i opinionsmätningarna som sossarna gör i Synovates (f.d. Temo) oktobermätning i dagens DN. Minus sex procentenheter på en månad från ett av de tunga opinionsinstituten. Och sällan har jag väl sett ett så stort skutt som moderaterna och vänsterpartiet gör på deras bekostnad.

Beakta att Synovate viktar och väger in långsiktiga trender i det resultat de redovisar. I rådata är fallet ännu större. Det ska bli mycket intressant att se hur det ser ut hos övriga institut.

Detta visar att fernissan hos många sossar satt väldigt ytligt. Många av dem röstade på moderaterna eller folkpartiet i förra valet och kan mycket väl göra det igen. När läget är allvarligt och ekonomin kärvar är det inte längre lika kul att visa sitt missnöje med detaljerna. Då vill man ha ledarskap, kompetens, ordning och reda.

Det känns också bra att folkpartiet ökar något i skarpt läge. Förtroendet för liberal ekonomisk politik och för Jan Björklunds ledarförmåga är större än stödet för partiet.

Brott

Det är inte enbart ett illasinnat rykte att Eskilstuna är hårt drabbat av våldsbrott. Idag skriver ex. Folket om att Eskilstuna ligger trea efter Stockholm och Malmö när det gäller anmälda våldsbrott per innevånare. Man märker det ockå på 'folk' att brottsligheten är något som det funderas mycket på ute i stugorna.

Johan Ingerö har skrivit en serie inlägg om just brottsbekämpning och varför detta inte lyfts fram mer av Alliansen (här, här, här och här). Fler poliser, tidiga insatser mot ungdomsbrott och strängare straff för våldsbrott är inte bara rätt - det är både borgerligt och populärt.

I Eskilstuna kan det bli en riktigt stor fråga. I folkpartiet driver vi på för kvarterspoliser i de mest utsatta områdena och återinförande av fältassistenter och lag&rätt-undervisning i skolorna. På måndag kommer vi att prata mer om saken på vårt månadsmöte. Då kommer Monica Björklund som jobbar med rättsfrågor på samordningskansliet och pratar med oss.

Bard och Norberg live in action

Efter lite hjälp på traven från Björn Brändevall så har jag nu lyckats vända de bägge videor jag filmade med min lilla digitalkamera på seminariet med Johan Norberg och Alexander Bard i fredags.

CineFrykman ger eder:

"Bildårarna och dividen"


samt den mer sombra "Välfärdsstaten"

Han som ställer frågan om välfärdsstaten heter f.ö. Andreas Bergström.

Mona Sahlin tänkte på vadå sa du???

Ur DN:s artikel om Pär Nuder:

Torsdagen före jul förra året träffas Nuder och Sahlin och hon berättade att hon funderat på en regeringsombildning.

Ursäkta att jag påpekar det, men sossarnas talesmän utgör inte någon 'regering'.

Även sossar kan

För drygt tre år sedan korade jag Nya Zeeland till världens friaste land. Nu hittar jag via Johan Norberg bakgrunden till detta - avreglering på det ekonomiska såväl som sociala området. Enbart fri marknad gör ingen liberalism.

...the most sweeping free-market reforms of the last 40 years were not adopted in Pinochet´s Chile, Thatcher´s UK, or anyplace else addressed in Klein´s book. They were enacted by the New Zealand Labour Party in the 1980s. Far from fusing economic liberalization with political repression, the Labour government expanded civil liberties: It adopted a bill of rights, decriminalized homosexuality, improved the treatment of the native Maori.

Inspirerat av Milton Friedman men genomfört av Labour. Så sossarna kan de med - när de vill.

Nya alliansplaner

Alliansens partiledare har träffats i Varberg. Lite märkligt val av ställe kanske. Jag kommer osökt att tänka på korpulenta män i tvärrandiga baddräkter som dricker punsch och vaxar mustascherna. Kanske inte den bild som ledarna för ett modernt borgerligt alternativ för Sverige ville frammana. Hoppas jag.

Substansen kommer i ett senare skede men de stora dragen visar att partiledarna menar allvar och tänker vårda och utveckla Alliansen som under den inledande regeringstiden varit försummad. Tio punkter har man kommit överens om.

Alliansen ska bli mer av en egen enhet med kanslier i de tre storstäderna. Förutom en ekonomisk politik ska hela tio grupper ta fram sakpolitiska reformförslag. Inför förra valet var det sex, även om det även fanns en del inofficiella samarbeten, t.ex. inom kulturpolitiken och energipolitiken.

Partisekreterarna har dessutom varit i USA och där upptäckt den nya modeflugan Internet som kanske eventuellt kan ha en roll att spela i valrörelsen.

Det är inte en dag för tidigt att sparka liv i Alliansen. Trots allt lever den och frodas lokalt på många håll i landet, t.ex. här i Eskilstuna. Att Alliansen är något annat och mer än regeringen i väljarnas ögon har också varit tydligt en längre tid.

De här riktlinjerna pekar åt rätt håll. Det är inte banbrytande som när Alliansen bildades. Men ändå - det kan bli ett offensivt reformprogram att genomföra 2010-14, förhoppningsvis entusiasmera kärnväljarna och skapa konstraster mot en skakig och inbördes stridande vänstertrojka.

Niklas rekommenderar

Den som har möjlighet kan besöka LUF:s frihetsforum på Münchenbryggeriet i Stockholm på lördag. Jag var på det allra första för ett par år sedan och det var kul. Alla liberaler är välkomna.

10.00 Frida inviger Frihetsforum
10.15 Freedom House definierar Friheten
11.15 EU och den personliga integriteten - Henrik Alexandersson
12.15 Lunch, självkostnadspris
13.30 Tvärseminarier: IDEAs Camino Kavanagh talar om Electoral Assistance, Gasföreningen talar om EU och energi.
14.00 Tvärseminarier: CUF, Grön ungdom och KDU bjuder på seminarium om varsin EU-fråga
15.00 Magasinet NEO bjuder på amerikansk presidentvalsdebatt.
16.00 Kaffepaus
16.30 Tvärseminarier: Timbros Per Nilsson talar om folkkapitalismen, Bertil Ohlin-institutet - Rolf Gustavsson, brysselkorrespondent
17.30 LUF:s EP-kandidat, Mae Liz Orrego Rodríguez
18.00 Kaffepaus
18.30 Expos Håkan Gestrin talar om Högerextrema grupper i Europa

Sedan är det återigen sökdags till Stureakademin, stället för dig som vill bli timbroit-in-training. Man bör vara yngre än jag, ambitiös och engagerad i marknadsekonomi och frihetliga idéer.

Anmälan här.

Flumskolan lever än

Betyg är något viktigt. Enligt min uppfattning ska betyg vara ett så långt som möjligt objektivt mått på hur väl en elev uppnått kunskapsmålen. Att sätta korrekta betyg är en svår del av läraryrket och kräver både rätt utbildning och erfarenhet.

Framför allt är inte betyg löst tyckande. Jag tycker därför inte att det verkar vara någon bra idé att som Ilmar Reepalu (s) föreslår låta eleverna sätta betyg på lärarna. Det implicerar för mig att eleverna har större kompetens än lärarna på att bedöma hur bra de gör sina jobb. Det är en förlängning av flumskoleidén om att det är eleverna som är experterna i skolan och inte lärarna.

Vill man prompt låta eleverna utvärdera lärarna så ska man undvika begreppet betyg. Annars kan man komma att tro att elevens betyg på läraren är jämställt med lärarens betyg på eleven.

Vad som fått olika liberala ledarsidor att gå igång på idén har jag faktiskt svårt att förstå. Vanligen har de förståelse för betygens roll och tillmäter vuxna professionella människors syn på skolan större tyngd än omyndiga barns. Det är till syvende og sidst kunskaperna som räknas och inte glass, kakor och generösa håltimmar.

Jan Björklund gör rätt som säger nej här.

Ja, det blev ett skifte i svensk politik.

Moderaterna är nu det statsbärande partiet. Det sista steget i förnyelsen kan därmed sägas vara avklarat. Partiet är ideologiskt parkerat i det allmänborgerliga mittfältet och utrustat med en konservativ attityd till stora förändringar. Det var nödvändigt men inte tillräckligt.

Istället var det finanskrisen som blev den utlösande faktorn. Efter två år där befolkningen kunnat fokusera sitt missnöje på mindre frågor (det är alltid enklare och roligare att vara emot regeringen) så fick man plötsligt något riktigt, viktigt, vardagligt och konkret att oroa sig för. Och började fundera allvarligt över alternativen.

I det läget visade det sig att regeringen, statsministern och finansministern fungerade, var kalla, lugna och fattade rätt beslut.

Effekten förstärktes av att Mona Sahlin tog tillfället i akt att visa riktigt dåligt ledarskap. Kontrasten blev knivskarp. Genom ett fullkomligt osannolikt oskickligt fumlande med bollen lyckades hon göra den tidigare uträknade Lars Ohly till vänstersidans vinnare. Och han tog chansen.

Resultatet visar sig nu i två opinionsmätningar. Synovate visar ett swing på över sex procentenheter till förmån för regeringen. Novus visar samma tendens om än svagare. Än är det långt till alliansseger, men allvaret har precis börjat. Och det är regeringen som regerar.

Alex Voronovs signerade ledare i dagens Kuriren är inne på samma sak, men tycks inte finnas på nätet.

Socialdemokraterna chansade med Mona Sahlin. På över hundra år har de aldrig bytt partiledare i opposition. Mona Sahlin blir den första socialdemokratiska ledaren som går till val utan att ha någon erfarenhet som statsminister. Det är historiskt.

Traditionellt är det ju så att socialdemokraterna är det statsbärande partiet i Sverige. Men utan en statsminister som ledare fanns det en möjlighet att rucka på det och moderaterna tog den. Socialdemokraternas särställning i svensk politik är skadad i grunden.

Mona Sahlin aviserade ett skifte i svensk politik. Det blev det. Men inte alls det hon hade tänkt sig.

Bard vs Norberg

Idag har jag varit på lunchseminarium med herrar Bard och Norberg. Bard heter Alexander i förnamn och är förutom folkpartist även filosof, producent, popstjärna, hästuppfödare, zoroastrier samt född i Motala. Norberg heter Johan och är timbroit.

Det blev en intellektuellchock.

Alexander Bard började debatten genom att förkunna att individen inte finns och att detta är ett problem för liberalismen som ju har en förmåga att utgå från just individen. Sedan namedroppade han tjugo franska filosofer på tio sekunder och Johan Norberg lyckades efter detta bombardemang inte leda i bevis att individen finns trots en bra liknelse med asiatiska bildårar.

(Den har jag dessutom på film och kan lägga upp om någon berättar för mig hur jag flippar den 90 grader. För tillfället ser det ut som om de debatterar i en osynlig våningssäng på kollo...)

Vi som var där, en icke föraktlig skara som trodde att vi fanns, hade i varje fall väldigt roligt och kände oss upplysta samt något elitistiska över att vara i samma rum som några som kan så många filosofer.

Sedan rann nog själva debattdelen ut något i sanden eftersom de två visade sig tycka relativt likadant. Båda tyckte att sexköpslagen skulle väck - "Alexander Bard får tjäna pengar hur han vill" uttryckte Norberg det hela. Att avkriminalisera innehav av narkotika för eget bruk var de också överens om, liksom plattskatt.


Bard avlossade dock några salvor mot liberala husgudar till innan det hela var över. Bland annat tyckte han att Ayn Rand mest tilltalade finniga sjuttonåringar samt att John Stuart Mill och Adam Smith skulle städas ut till förmån för David Hume och Jeremy Bentham.

Det var ett teoritungt men mycket inspirerande pass. Jag har bara skummat lite av innehållet här. Kanske ploppar det upp mer så småningom som jag känner för att dissekera närmare.

Uppe i ottan med näringslivet

Nu på morgonen har jag varit på frukostmöte med företagarnätverket BNI. Jättetrevligt. Tack till Andreas som bjöd in mig. De har den masochistiska rutinen att träffas 07:00 varje fredag och lyckas ändå vara både trevliga och inriktade på nya affärer även om den dykande ekonomin var mycket närvarande.

Naturligtvis handlade väldigt mycket av mötet om nya metoder att suga ut arbetarklassen. Det är ju det som företagare gör. Som man t.ex kunde se på Lyxfällan igår med damen som hade skobutiken i Surahammar och fick hela 2500 kr över till sig själv efter att ha sålt skor för 48 000 i månaden. Vidriga kapitalister.

Nu ska jag snart trava upp till tåget och åka till Stockholm för att se och lyssna på Alexander Bard och Johan Norberg som ska gå holmgång om liberalismens väsen. Vem som är för och vem som är emot vet jag inte.

Knappast en slump

Islam och judendomen har egentligen rätt likartade regler när det gäller mat. Griskött och skaldjur är off limits. Men judar får inte heller äta klippdassare eller struts. Det är därför knappast en slump när stadsfullmäktige i Teheran väljer att bjuda på världens största strutsmacka.

Om detta verkar DN inte vilja beätta.

Vadå aktion??

Två personer har brutit sig in hos Saab Bofors Dynamics i Eskilstuna och slagit sönder några granatgevär. I min bok kallas det inbrott och skadegörelse. Punkt. Men eftersom just dessa brottslingar ingår i något slags (troligen vänstervridet) 'nätverk' så har det hela upphöjts till en 'aktion' och de får gråta ut i pressen om sina höga motiv.

[Uppdatering: Nu ser jag att 'aktionen' i rubriksättningen blivit en 'attack'.]

Uttalande

Folkpartiets styrelse antog på mötet igår kväll följande uttalande om skolan:

Stoppa nedskärningarna i skolan

Folkpartiet liberalerna har höga förväntningar på skolan i Eskilstuna. Därför har vi också sedan länge tillfört mer resurser till skolan i våra budgetförslag. Detta har röstats ned av socialdemokraterna.

I den socialdemokratiska majoritetens budget och verksamhetsplan för Barn- och Utbildningsnämnden aviseras en nedskärning av skolpengen (det s.k. á-priset) med fyra procent 2009. En sådan nedskärning skulle få dramatiska konsekvenser för utbildningens kvalitet. Det kan folkpartiet inte acceptera.

I ekonomiskt kärva tider prövas det politiska ledarskapet. Med mindre resurser tillgängliga blir det än viktigare att våga prioritera kärnverksamheter som skola och äldreomsorg. En bra skola är en investering i framtiden, en förutsättning för att Eskilstuna ska vara en attraktiv och framgångsrik kommun. Att som socialdemokraterna gör använda skolan som budgetregulator är oansvarigt mot elever, lärare och hela kommunen.

Parken Zoo går back igen

Parken Zoo skulle få 30 000 nya besökare. Det blev 20 000 färre. Skillnaden mellan det uppsatta målet och verkligheten blev alltså 50 000 besökare som av någon anledning inte kom till Parken Zoo. När man ser detta misslyckande är det kanske inte längre så förvånande att den socialdemokratiska majoriteten är så tveksam till mätbara mål. Det blir ju väldigt tydligt när man har misslyckats.

Resultatet blir ungefär 30 miljoner back, fem miljoner mer än budgeterat.

I somras fick vi en förvarning om att detta skulle ske. Jag skrev då en interpellation till Hans Ekström (s) om planen ligger fast. Det gör den, även om det ökade besöksantalet (totalt 150 000 på fem år) som var grunden för planen när den presenterades, tonas ner. Oppositionens mer gnidiga fokus på kostnadskontroll avfärdades som defensivt.

Men i grund och botten är det så att kommunen inte ska driva kommersiell upplevelseindustri. Så länge Parken finns kvar inom kommunens hägn med skattebetalarnas pengar som garant kommer inte de nödvändiga strukturförändringarna genomföras och Parken kommer heller inte gå med vinst. Planen måste ha försäljning som slutpunkt.

Idag skriver Kurirens ledare om Parken. Det är en bra ledare. Lite olyckligt att det är Parken Zoos VD Mats Ericsson som får klä skott när han är bunden av den politiska styrningen.

LO rullar in sedelpressarna

Vi befinner oss i en finanskris. Sverige står trots detta starkt, med låg skuldsättning, hög sysselsättning och urstarka statsfinanser. Det skapar förtroende för Sverige i omvärlden.

I det läget bestämmer sig LO och dess politiska gren, socialdemokratiska arbetarepartiet, för att försöka riva ner detta förtroende. Först lovar Thomas Östros att återinföra kapitalbeskattning för att investerare ska tveka att investera i Sverige om utifall det blir röd regering efter valet. Och nu vill LO riva upp det strama regelverket kring finanspolitiken. Utgiftstaket ska höjas och likt Lars Ohly ska man börja betala stora offentliga satsningar med pengar som inte finns. Det är mycet oansvarigt i ett osäkert ekonomiskt läge att leka med sådana tankar.

Detta ska föreställa ett regeringsalternativ. Man blir ju bedrövad för mindre.

Billström på besök

På eftermiddagen har vi i Alliansen träffat migrationsminister Tobias Billström (m). Eskilstuna är en av de kommuner som tagit emot flest invandrare de senaste åren så det är en stor fråga här. Jag tycker att regeringens föreslagna åtgärder är bra - framför allt det övergripande perspektivskiftet från asyl till arbetskraftsinvandring, men naturligtvis också arbetslinjen och en snabb och tydlig asylprocess där ja är ja och nej är nej. Det som är tråkigt är bara att Eskilstuna skulle ha behövt dessa lagar på plats för flera år sedan.

Jag hade tydligen inte offrat ordentligt till digitalkamerans gudar, men så här såg han iaf ut, redo till språng:

Inte mycket till avtal..

Jag har haft ganska stora förhoppningar på det avtal med polisen som kommunen ska ingå. Som liberal tar jag ganska allvarligt på avtal. Därför blev det avtal som till sist hamnade framför oss i kommunstyrelsen en besvikelse.

Sjukan från kommunens styrsystem verkade ha smittat av sig. Mycket lite var konkret och det blir svårt att avgöra huruvida parterna har uppfyllt sin del av avtalet eller inte. I praktiken kan man säga att det redan är uppfyllt med det samarbete vi har idag.

Jag och folkpartiet har också jagat på majoriteten under rätt lång tid med att vi vill ha kvarterspoliser i de utsatta områdena. Vi har manat Jimmy Jansson (s) att ta med det i förhandlingarna med polisen och han har då hållit med och sagt att detta ska tas upp. Något spår av det eller något annat mer långsiktigt perspektiv där kommun och polis hjälps åt för att förebygga brott finns inte heller med.

Slutligen borde Torshälla ha fått en egen punkt. Torshälla är en egen stad som är ungefär lika stor som de mindre Sörmlandskommunerna och man kan inte se den som ett bostadsområde bland andra. Inte minst för att Torshälla skriker efter polisnärvaro.

Kommersialismens negativa påverkan

Denna ska motverkas. Så stod det i 1974 års kulturpolitiska beslut. Flumvänstern stod på sin höjdpunkt och inget kunde vara mer rätt för en konstnär eller dansare från övre medelklass att posera som 'kulturarbetare'. Statens monopol på allt var totalt.

Döm om min förvåning när sossarna på dagens kommunstyrelse ville skriva in formuleringen "erbjuda alternativ till kommersialismens negativa påverkan" i biblioteksplanen. Vad är kommersialism? Varför är dess påverkan negativ?

Kommunen har redan problem att få in privat kapital genom sponsring och liknande på kultursidan. Är det då rätt väg att gå att försöka fula ut det kommersiella näringslivet i ett kulturpolitiskt dokument genom att först utnämna det de sysslar med till en ism och sedan tala om att den har en negativ påverkan som kommunen i sin oändliga godhet, med sina offentliga bibliotek ska försöka motverka?

Är det inte bra att bibliotek samarbetar med exempelvis McDonalds för att få fler barn att läsa mer?

Om debatten

Igår kväll var det som bekant partiledardebatt i SVT. Jag tittade faktiskt på hela, tämligen troget dessutom. Lite rörigt blir det alltid när det är sju partiledare som ska debattera, men nu var det ju ett tag sedan sist.

Det var bra att bli påmind om alternativen. Eller ska man kanske säga alternativet? På vänstersidan har man ju som bekant inte kommit överens ännu. Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Mona Sahlin angrep varandra med jämna mellanrum så de lovord de ändå tvingade ur sig om varandra ibland klingade rätt falskt. Alliansens partiledare var åas samkörda och hjälpte och stöttade varandra. Den skillnaden märktes.

Ekonomin och krisen i densamma dominerade helt. Av andra stora frågor var det bara klimatet och sjukvården som for förbi. Skola, lag och ordning, invandring och integration, äldreomsorg, försvar och utrikespolitik - om detta var det tyst. Upplägget gynnade Fredrik Reinfeldt som axlade manteln som statsman och statsminiter och han lyckades rätt bra med det. Mona Sahlin verkade spänd och nervig och inte alls något solklart statsministerämne.

Jan Björklund fick i mitt subjektiva sinne inte särskilt mycket talartid. Men med tanke på att hans favoritämnen inte dök upp i debatten tycker jag att han använde sina inlägg väl. Han var mer aggressiv än Reinfeldt och påpekade några samband som nog gick in i de flesta huvuden på ett rakt och enkelt sätt. Exempelvis: Volvo tillverkar bilar - straffskatter på bilar är dåligt för Volvo. Sanna Rayman skriver om det på SvDs ledarblogg och citerar där en annan bra Björklund-replik:

Anledningen till att några hos er vill höja skatten på bensin är för att det ska förbrukas mindre bensin. Anledningen till att man vill höja skatten på alkohol är att det ska förbrukas mindre alkohol. Ni vill höja skatten på arbete och då blir det helt enkelt mindre jobb.

Av det röda laget var det Lars Ohly som klarade sig bäst. Helt enkelt därför att han inte skäms för att vara kommunist. Han bor på en annan, röd planet och från den predikar han till ABF-kören. Det gör han bra.

Maud Olofsson och Göran Hägglund kämpade på och gjorde inte bort sig, men det lyfte aldrig riktigt. Maria Wetterstrand gjorde något bättre ifrån sig men jag kan tänka mig att många studsade när hon raskt gick från beklagan av varslen på Volvo till att tvinga bilindustrin till omställning med nya pålagor.

Enligt flera tidningars nätundersökning var statsministern debattens vinnare. Han fick också mest tid enligt min subjektiva bedömning. Mona Sahlin underpresterade kraftigt, medan herrar Björklund och Ohly tycks ha överpresterat - dvs. fått mer sympatier än sina resp. partier.

Alliansen har kontrollen över regeringsfrågan och ekonomin. Det kommer att vara viktigt inför valen 2009 och 2010.

Landslide på g?

Det är drygt tre veckor kvar till det amerikanska presidentvalet. Efter börsraset och krisen i finansvärlden har Obama ryckt till sig en ordentlig ledning. För närvarande ser det ut som om han skulle kunna få dubbelt så många elektorsröster som McCain och vinna 'omöjliga' stater som ex. North Carolina.

Jag vill hellre se McCain som president, men det vore ändå bra med ett tydligt valutslag så att presidenten har ett tydligt mandat att ta itu med krisläget. Det blir första gången på mycket länge som demokraterna kontrollerar kongressens båda kamrar och vita huset. Förhoppningsvis kan de ändå hålla sig från en alltför tvär vänstersväng även om nog protektionistiska fackföreningar lär försöka få igenom importtullar och annat skadligt.

Tryggt med borgare

Vem vill man helst hålla i handen när det är kärva tider? Svenska folket tycks föredra borgerliga partier med en för svenska förhållanden ganska vidunderlig majoritet. En tredjedel föredrar moderaterna, en tredjedel något annat alliansparti (varav 13 procent säger folkpartiet). Endast en tredjedel säger något av partierna i vänsteroppositionen och då nästan uteslutande sossarna.

47 procent tycker också att regeringen hanterar finanskrisen bra.

Dåligt ledarskap

Efter att ha fått bakläxa av tunga fackförbund, SSU och vänstersosseriet i allmänhet backar nu Mona Sahlin från sin position tidigare i veckan att vänsterpartiet inte får sitta i en eventuell vänsterregering. Uttalandet då kunde så vitt jag kan bedöma inte misstolkas. Vad som händer nu är alltså att Sahlin tog strid med facket och förorade.

Men nu är vi alltså tillbaka i ett läge där Sveriges nästa finansminister kan heta Lars Ohly och inte tro på vare sig utgiftstak eller självständig riksbank. Mona Sahlin visar dessutom dåligt ledarskap i ett krisläge. Det lär ju gjuta nytt förtroende i marknaden...

Nya bästa vänner

Igår bestämde sig sossarna för att de bara vill leka med miljöpartiet och att vänsterpartiet inte får vara med. Alls. Vänsterpartiets brist på budgetdisciplin blir en alltför stor kvarnsten runt halsen i en lågkonjunktur där vi nu kan ana att ekonomin blir en stor valfråga. Och där har Alliansen än så länge högre förtroendesiffror.

Men det kan också handla om en brutal utpressningsaktion mot Lars Ohly. Hans halvhjärtade avbön från kommunismen räcker inte för att lugna medelklassväljare. De vill inte ha någon revolutionär vid rodret. Det egentliga budskapet kanske är: Sparka Ohly, annars blir det inga ministerposter.

För sannolikheten att socialdemokraterna och miljöpartiet ska få majoritet i riksdagen tillsammans är ändå rätt liten. De måste få sin regering igenom riksdagen. Då är frågan om vänsterpartiet vill vara världens mest högljudda dörrmatta?

För Ohly är dörren till taburetterna nu stängd. Mona Sahlin slog igen den hårt och låste sedan ordentligt. Hon kan inte gärna öppna den för honom igen. Men för Alice Åström eller Josefin Brink kanske den ännu står på glänt.

Samtidigt är det är det ytterligare ett steg bort från exceptionalismen. Förr var nästan alla partier sig sjelv nokk och ingen kunde samarbeta med någon annan. Folkpartiet och centern blev med tiden mest vänskapliga men det var med mycket stort motstånd som moderaterna släpptes in i regeringen 1976. Inte förrän 1991 med Ny Start för Sverige var de helt rumsrena.

Nu visar det sig att både sossarna och miljöpartiet kan släppa garden. Det är faktiskt ett stort steg. På lite sikt så innebär det nog att socialdemokraterna blir ett parti bland andra. För närvarande är det dock mest smart PR av Sahlin.

Bryter ny mark

Hittade mig själv i tidningen Dagen i ett klipp från partirådet. Jag och Roger kämpar emot slöjförbud. Tror inte jag har varit med i Dagen förut...

Presidentvalsdebatt

Vi hade vår egen variant av amerikansk presidentvalsdebatt igår kväll. Valet engagerar liberaler så vi hade bjudit in två folkpartister på olika sidor. Mathias Sundin stred för McCain, Yoav Bartal för Obama. Jag agerade moderator.

En hel del media var där. Det blev ett inslag i Östnytt som jag inte lyckats hitta på nätet och en helsida med färgbild i Folket som jag heller inte hittar på nätet. Kurirens ledarsida var också där i form av Susanna Birgersson. Dessutom har jag på begäran författat ett referat till Tidningen NU.

Göran Hägglund

Igår var socialminister Göran Hägglund (kd) på besök i Eskilstuna. Han (eller rättare sagt kd) hade den goda smaken att bjuda in oss gruppledare i Alliansen på lunch på anrika Tingsgården. Jag åt fiskgryta. Göran åt sallad med getost. Han är en trevlig och sympatisk man, kvick i repliken och rätt rolig.

Den här gången lyckades jag dessutom få med mig kameran så att jag fick en bild med oss allihop, förutom jag och Göran är det Christina Andersson (c), Lotta Jonsson (kd) och Eva Schmekel (m).

Under lunchen frågade jag vad Riksbanken tänkte göra i finanskrisen och strax efteråt fick vi reda på räntesänkningen. Tidigare på dagen hade han varit på besök på Härbärget (och inte på Härberget vilket tidningen påstår).

Jimmy Jansson (s) kramar planekonomi

Kommunstyrelsens (vice) ordförande Jimmy Jansson (s) uttalar sig som vanligt sakligt och balanseerat i Eskilstuna-Kuriren:

Kort sagt handlar det om att borgarna vill slakta hyresrätten och släppa marknaden fri medan vänstern vill att allmännyttan ska spela en roll också i framtiden.

Behöver jag säga att detta är lögn? Skillnaden är väl snarare att vi som tror på marknadsekonomi oroar oss för att regleringen gör byggandet av nya hyresrätter olönsamt vilket leder till bostadsbrist i storstäderna.

Som "motvikt" till denna balanserade syn har man även släppt fram ... Hyresgästföreningen!

Men lär de sig nåt?

Tidskriften Fokus rankar Sveriges lärosäten. Mälardalens Högskola som finns här i Eskilstuna och i Västerås hamnar på plats 23 av 31 och har tappat en position sedan förra året. Det borde stämma till viss eftertänksamhet.

Den glädjestrålande rubriken i Eskilstuna-Kuriren handlar dock om hur jämnt och fint fördelade platserna är utifrån kön och bakgrund. Det har naturligtvis sina poänger, men kan bli direkt förrädiskt om det beror på för låga inträdeskrav till utbildningarna. Gärna mångfald men inte till priset av kvalitet.

Efter partirådet

Nu är partirådet avklarat. Det var som alltid roligt att få träffa "alla" igen. Nu på eftermiddagen satte jag mig och skrev en liten rapport till mina medlemmar om det som jag klistrar in nedan. Jag är ju som flera noterat rätt bra på att klippa och klistra.

Rapport från partirådet

Hej på er!

Nu har jag varit på det allra första beslutande partirådet i folkpartiet liberalerna. Vi behandlade tre program på mycket viktiga ämnen. Klimatet är avgörande för hela jorden och vår framtid och kommer att vara en stor fråga de närmaste 50 eller 100 åren. Integrationen är mycket viktig för Sverige i allmänhet och Eskilstuna i synnerhet. Integriteten är något som engagerar mig personligen.

Mycket spännande alltså!

Rapporterna finns att hämta på http://www.folkpartiet.se

Jag satt utskottet för integrationsfrågor – rätt placering för en kommunpolitiker i Eskilstuna. Rapporten föreslår en medborgarkurs som ska ge kunskap om de grundläggande värderingar vårt samhälle bygger på samt rättigheter och skyldigheter. Jag förde fram ett yrkande (som fått stöd av lokalföreningen i Eskilstuna och länsförbundet) om att denna kurs borde vara obligatorisk för alla som flyttar till Sverige och att deltagande skulle kopplas till introduktionsersättningen. En rätt stor minoritet i utskottet höll med mig men det gick ändå inte igenom.

Debatten kom istället att handla mycket om förbud mot slöjor i grundskolan. En grupp av vilka påtagligt många själva hade muslimsk bakgrund ville ha en utredning om religiösa symboler i skolan. De framhöll att slöjor är en symbol för förtryck av flickor och kvinnor. Utredningen skull bl.a. titta på det förbud som införts i Frankrike. De fick stöd i utskottet men röstades ned med stor majoritet i plenum. Jag röstade emot. Jag tror inte på generella förbud som en bra metod att lösa problemet. Däremot lovade jag från talarstolen att stödja den rektor här i Eskilstuna som inför sådana regler. Men det ska ske lokalt.

Partirådet var också helt enigt om att avskaffa dispenserna från undervisning av religiösa och kulturella skäl samt att barn- och tvångsäktenskap ska vara straffbart. 18-årsgränsen för att gifta sig ska också vara strikt och möjligheten att ge undantag tas bort.

I integritetsutskottet så var förstås överenskommelsen om FRA den stora frågan. Medan de allra flesta tycker att överenskommelsen i sig är lovande och att den självkritik som partiledningen uttryckt om hanteringen är bra så finns det ändå frågetecken kvar. Överenskommelsen ska fästas i lagtext och här måste folkpartiet vara aktivt. Den uppmaningen skrevs in i beslutet och utskottet kunde då enas. Lite antiklimax blev det ändå i plenum eftersom det knappt blev någon debatt om dessa frågor.

Integritetsprogrammet i sig är gediget och antogs i full enighet. Folkpartiet säger nej till allmän DNA-registrering och till att polisen ska få använda det närmaste ett DNA-register vi har – PKU-registret, där tre miljoner svenskars blodprov finns. Skyddet för integriteten ska skrivas in i grundlagen och Datainspektionen ska ersättas av en Integritetsinspektion med ett bredare uppdrag.

Slutligen då klimatrapporten som debatterades på lördag förmiddag. Den är den mest omfattande av rapporterna och det blev också den längsta debatten. Det var en mycket positiv debatt som präglades av ett stort engagemang och stor optimism. De möjligheter vi har att påverka utvecklingen i världen som ordförandeland i EU och värd för klimatkonferensen nästa år betonades starkt. Så var det också vår EU-minister Cecilia Malmström som ledde utskottet.

Debatten kom först att handla om en del formuleringar om vindkraft som uppfattades som onödigt negativa. Punkten skrevs om i mer positiva ordalag och alla (nåja – kanske inte Carl B Hamilton som menade att vindraft är ”olönsamt och fult”) blev nöjda. Stridsfrågan blev istället om vi skulle verka för att införa en kilometerskatt eller inte. Jag hade ingen bestämd uppfattning från början men lyssnade noga på debatten och kom fram till att en kilometerskatt beskattar fel sak. Det är fossila bränslen vi ska beskatta. Det tyckte en stor majoritet av de andra ombuden också och förslaget föll.

Att vi vill häva förbudet mot nybyggnation av kärnkraftverk är känt sedan tidigare men spikades nu. Järnvägen lyftes fram, både pendling, godstrafik och höghastighetståg. Ett tillägg som fick mycket uppmärksamhet i media var att vi tog ställning för att inte genomföra det sista steget i den s.k. pumplagen som skulle tvinga även mycket små mackar att sälja biodrivmedel. Detta för att förhindra mackdöd på landsbygden.

Sist men inte minst så är ett partiråd också en trevlig social upplevelse. Jag hann prata en kort stund med både Jan Björklund och Nyamko Sabuni (jag brukar annars undvika trängseln runt våra ministrar på större evenemang) och naturligtvis många, många fler andra folkpartister i kommuner, landsting, riksdag och kanslier. Lite försökte jag också att skryta om vårt arbete i Eskilstuna och det verkar som att de flesta har en positiv bild av vad vi gör. Det känns bra.

Vänliga hälsningar
Niklas