Nu har Jan Björklund presenterat det nya gymnasiet. Det är förutom en viktig reform för att rusta Sverige inför framtiden också en framgång för Folkpartiet. Under min tid på riksdagskansliet under den förra mandatperioden lade vi ner mycket tid och kraft på att utforma och föra ut den reform som nu ska bli verklighet. Det känns riktigt bra.
Specialiseringen mot teoretiska program och yrkesinriktade program blir tydligare. Kunskapskraven blir högre och kvalitetsuppföljningen skarpare. Lite särskilt lyses min tillvaro upp av att det Humanistiska programmet återuppstår. Jag är svag för Latin och Grekiska även om jag själv en gång gick Natur. Detta var inte med i utredningens förslag, utan där slogs Hum ihop med esteterna av någon underlig anledning. Det kändes konstigt och det är mycket bra att detta nu rättats till.
Det här arbetet blev också en uppgörelse med den tidigare borgerliga skolpolitiken lika mycket som med det rådande socialistiska flummet. Total valfrihet för tonåringar byttes mot fokus på kunskap och kvalitet och utbildningar som faktiskt leder till jobb. Det var nödvändigt och gav också Folkpartiets och Allinansens skolpolitik i stort ett högt förtroende hos svenska folket.
Den rödgröna vänstertrojkan är dock inte alls nöjda och hotar att riva upp reformen om de skulle få chansen. Mest missnöjd av alla verkar Rossana Dinamarca (VPK) vara och det som upprör henne mest är att praktiskt begåvade elever på yrkesinriktade program inte ska itutas stora mängder teori. Intressant syn på yrkeskunskaper från ett arbetareparti.
Men det finns naturligtvis även andra missnöjda. Aftonbladet har hittat tre emokids på ett mediegymnasium i Stockholm som inte uppskattar att just medieprogrammet nu får stryka på foten. Ett mycket populärt program för förhoppningsfulla dokusåpastjärnor men inte någon direkt gigantisk arbetsmarknad i andra änden.
Annars är reaktionerna överlag positiva. Ledarsidorna hos mina bägge husorgan Eskilstuna-Kuriren och Svenska Dagbladet gör tummen upp till exempel liksom dito sida hos Expressen.
Få svenskar önskar sig en politisk revolution
53 minuter sedan
1 kommentarer:
I egenskap av varmhjärtad socialliberal och kristen vill jag se ett samhälle där alla pusselbitar faller på rätt plats. Detta kräver intelligent samverkan mellan många samhällsaktörer; industrifolk, företagare,offentliga organ, politiker, facket, utbildare,forskare och ytterligare några hundra.
Det känns som om "begreppet" YRKE har fått ett lägre värde, kanske någon anser att det är diskriminerande. Risken finns.
Teoretiker och tjänstemän i "elitgruppen" och kropps- och yrkesarbetare i "knegargruppen"- den lägre stående? Och så har vi ombudsmännen (förmyndarna).
Snart har vi yrkesrobotar i stor omfattning. De finns redan nu i bilindustrin och på andra håll.
Var går till exempel gränsen mellan "gymnasieingenjör" och maskinist på en betongstation?
Ingenjörsyrket är praktiskt ända upp på doktorsnivå! Lärare som kläcks på en lärarhögskola är ofta som "kycklingar" och saknar livserfarenhet. En jordenruntresa efter "studentexamen" må betraktas som livserfarenhet om den används på rätt sätt.
Vägen från LÄRLING till MÄSTARE
bör vara lång. En mästare besitter både teoretiska och praktiska kunskaper samt "visdom".
När blir man vis? Vissa blir det aldrig.
Använd de stora "branscherna" som pedagogiska exempel vid formulering av utbildningsbehoven.
En snickare kan ju vara en "jävel" på datorer!
Skicka en kommentar