Iran

Sundin drömmer om ett fritt Iran. Varför inte? Iran är sitt eget land. Det är inte en del av arabvärlden men ligger bakom mycket som händer där genom att hålla regimer och organisationer under armarna. Samtidigt har Iran en ung, välutbildad och i sammanhanget välmående befolkning.

Demonstranterna kräver att deras röster räknas, men presidentvalet var riggat av prästerskapet redan från början. Än så länge är ropen inte på demokrati och frihet utan att på de diktatoriska prästerna ska följa sina egna spelregler. Men demonstrationerna visar att diktaturens dagar är räknade.

President Obamas reaktion eller brist på reaktion tål också att funderas över. En Bush eller McCain skulle antagligen gått ut hårt på demonstranternas sida från dag ett. Men de skulle då ha tagit ställning för en kandidat i ett riggat val. En mer cynisk tolkning är att Obamas underrättelser säger att regimen kommer att vinna den här gången och att han inte vill försämra relationerna.

Frågan är vad som händer när demonstranterna väl vunnit, nu eller om något år. Blir det reform eller revolution? Vad det än blir så ska vi nog inte förvänta oss att det hux flux uppstår en fri, liberal, västorienterad och demokratisk stat. Bland de som bekämpar det nuvarande styret finns såväl kommunister som monarkister.

Kommer bristen på amerikanskt stöd att slå tillbaka?

Inte heller ska vi förvänta oss att de vill ge upp stormaktsambitionerna. Även om tonen blir något mindre apokalyptisk kommer nog snickrandet på kärnvapen att fortsätta. Israel och Saudiarabien kommer att även fortsatt vara Irans geopolitiska rivaler.