Idag är det alltså 40 år sedan Neil Armstrong och Edwin 'Buzz' Aldrin (med rötterna i norra Värmland) tog de första stegen på månen. I kommandomodulen cirklade Michael Collins, icke att förglömma. Det är antagligen det största som mänskligheten har gjort hitintills, att lämna jordklotet och ta sig till en annan himlakropp. Om än bara till vår tvillingplanet, astronomerna hävdar numera att månen inte alls är någon måne...
Personligen är jag också glad att det var det fria, kapitalistiska och demokratiska USA som vann kapplöpningen och inte det kommunistiska och totalitära Sovjet. NASA var (och är) förvisso en byråkratisk koloss utan dess like, men det är väl ingen långsökt tanke att den mer liberala atmosfären i ett fritt land var mer tillåtande till tankar och handlingar som leder till sådana monumentala framsteg.
Jag känner iaf håret på ryggen krulla sig när jag hör JFK uttala målet att placera en man på månen och även 'return him safely to the Earth'. Det sistnämnda var tydligen inte alldeles självklart - man lekte med tanken att skicka dit någon med väldigt mycket frystorkad mat för att sedan snickra ihop en raket som kunde ta hem honom efteråt. Knappast någon lyckad lösning.
Ibland behövs mod att köra över
För 1 timme sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar