Slutet på Almedalen med statsministern

Jaha. Nu är det slut på Almedalsveckan och jag befinner mig på båten, strax utanför Visby. Dags att rescensera de två sista talen.

Peter Eriksson höll ett icke-tal. Leveransen var skakig och det var förhållandevis lite publik. För att verkligen ge sig själv ett dålig utgångsläge gick han på fem minuter för tidigt och stod och dödade tid alldeles för länge.

Något annat som var förvånande var att han talade som en lojal sosse, med sosseretorik om sosseämnen. Visserligen dök klimatet upp, men annars var det förhållandevis lite miljö för ledaren för Miljöpartiet. Desto mer socialförsäkringar och bidrag.

I förmiddags talade så Fredrik Reinfeldt. Det var statsministern som kom. Moderatledaren dök inte upp. Han höll en historielektion och talade alldeles för länge utan att släppa fram applåder. Kanske för att publiken missade det första tillfället.

Leveransen var med Reinfeldt-mått mätt riktigt bra. Han är ingen arenarockare, men det här hade han tränat på och höll ögonen på publiken och inte ner i manus (något som ex.vis Björklund gjorde). Men trots allt var det tydligt att han inte talade för oss som stod framför honom i solskenet i Almedalen utan för TV-kamerorna och sina kolleger ute i Europa och världen.