Hopp om förändring

SCB:s mätning som kom igår är dyster läsning på riksplanet. Den rödgröna vänstertrojkan har ett ganska stort försprång vilket skulle innebära att Mona Sahlin ska leda Sverige efter valet, ett jobb hon inte är redo för.

Men SCB är också den enda mätning som redovisar regionala resultat. Eskilstuna är en dryg tredjedel av Sörmland till befolkningen och avviker inte på något avgörande sätt från resten demografiskt eller värderingsmässigt, så opinionsläget i Sörmland är en rätt bra approximation av opinionsläget i Eskilstuna.

Här är det dött lopp mellan Alliansen (46 %) och den nuvarande helröda majoriteten (47 %). Två saker bekräftar att detta inte bara är hittepå och mätfel. Dels resultatet i Europavalet, dels att gårdagens SCB-mätning låg mycket nära den långsiktiga trenden som synts i Sörmland under hela mandatperioden: ökande blått stöd och sjunkande rött dito.

Även Miljöpartiet tillhör oppositionen i Eskilstuna och räknar man in dem så finns det en tydlig majoritet för ett maktskifte (52 - 47). Efter 90 år med socialdemokratiskt styre kanske Eskilstunaborna till slut har tröttnat och vill ha förändring. I vilket fall så kommer det blir en valrörelse där makten i Eskilstuna står på spel på allvar.

Något stort stöd för Sverigedemokraterna går inte att skönja i vår del av världen. I den här mätningen var det knappt mätbart. Det är säkert en underskattning, men över mandatperioden har de fått på eller något under rikssnittet. Det ligger säkert närmare sanningen.

[Uppdatering: Eskilstuna-Kurirens ledarblogg tycker att jag har gjort det väldigt lätt för mig. Tja. Hade det varit en enstaka SCB-mätning med det här resultatet så hade jag hållit med. Man ska vara försiktig med statistik, särskilt med små underlag. Men i det här fallet finns det en trend i de sex senaste SCB-mätningarna. Alliansen segar sig sakta men säkert uppåt, sossarna och vänstern segar sig nedåt, i Sörmland. Gårdagens mätning följer den trenden.

Sedan var väl mina förutsägelser inte fullt så tvärsäkra som Kuriren påstår. Jag kommer till ungefär samma slutsats som de gör själva: ett maktskifte är långt ifrån säkert, men ligger inom möjligheternas ram.]

[Uppdatering II: Kuriren är fortfarande inte nöjd med min förklaring. Som bevis anför de att inga statistiskt säkerställda förändringar skett sedan nov -08. Jag tror att vi pratar förbi varandra. Som jag skrivit tidigare tittar jag på en längre serie än så. Mätningen från strax efter valet 06 är ett borgerligt glädjeskutt så den bortser jag ifrån och börjar i maj -07.

Från maj -07 till nov -09 har det nämligen skett statistiskt säkerställda förändringar. Moderaterna har ökat med åtta procentenheter, KD har ökat med tre procentenheter och Socialdemokraterna har minskat med åtta procentenheter. För övriga så är förändringarna inte statistiskt säkerställda.

Men det är mer intressant att titta på blocken. Alliansen har ökat med mer än tio procentenheter (från 36 till 46) samtidigt som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet minskat med nästan åtta procentenheter (från 55 till 47).



Några felmarginaler för blocken finns inte angivna i SCB:s mätning, men om man jämför med ex.vis felmarginalen för Socialdemokraterna så är den runt åtta procentenheter. En kvalificerad gissning är alltså att Alliansens ökning är statistiskt säkerställd och att de röda partiernas minskning är precis på gränsen till att vara det.]