Vilka kommer till EU-parlamentet?

Idag har det kommit en Synovate-mätning inför EU-valet. Den innehåller en hel del spännande. Moderaterna är största parti, om än med knapp marginal.

Folkpartiet verkar lyckas rätt bra och ligger på 9,0 %. Jag tror det beror på tre saker. Tydlig position (vi är mest positiva), hög mobilisering och Marit Paulsen, en toppkandidat som alla känner till, har högt förtroende och får mycket media. Som det ser ut idag får hon sällskap av ytterligare en FP-parlamentariker, troligen Olle Schmidt.

Mest uppmärksamhet lär dock partierna utanför riksdagen få. Här händer det grejer. Förra valets sensation Junilistan är nu nästan utplånad. Fi som kuppade till sig ett mandat finns knappt heller. Sverigedemokraterna som många tippade skulle kunna få sitt genombrott skrapar idag inte ihop mer än två procent.

Istället har antietablissemangsrollen nu gått till Piratpartiet. De cashar in bland vänsterinriktade unga män. Lite märkligt kanske, de partier de tar ifrån (VPK och Miljöpartiet) har ju ungefär samma position som sjörövarna när det gäller integritet och att allt ska vara gratis på nätet. Här kan också dölja sig en tillfällig effekt av Pirate Bay-domen.

En framgång för Piratpartiet i EU-valet borde kunna ge riksdagspartierna i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet en anledning att skärpa sig när det gäller integritet och frågor som rör internet. Det är numera en stor del av människors verklighet och inte någom obskyr telekomfråga.

Vänstertrojkans skattechock skulle förvärra krisen

Den rödgröna vänstertrojkan är inte särskilt överens. Men en sak tycks de vara överens om. De vill höja skatterna. Nu. I djup lågkonjunktur.

Sossarna och Miljöpartiet vill höja dem med 20 miljarder, VPK med hela 40 miljarder. Det vore en saftig skattechock för svenska folket att tugga i sig.

Jag gillar inte skattehöjningar av ideologiska skäl. Men om det tvunget ska ske så ska det göras när ekonomin rusar och riskerar att överhettas, för att kyla av. Man kan också dra ner på offentlig konsumtion och/eller bidrag. Även om man alltså principiellt gillar höjda skatter så är det fullkomligt fel tid att drämma till med det nu.

Detta vet naturligtvis sossarna också. Men när man befinner sig i opposition är det ju ett enkelt sätt att få fram mer pengar, till exempel till de 100,000 låtsasjobb de lovar idag. Utan att behöva räkna på de negativa konsekvenserna som skattehöjningarna innebär. Det är populism.

Med den rödgröna vänstertrojkans politik skulle krisen förvärras och fördjupas. Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige.

Gymnasiereformen är en framgång för Sverige och Folkpartiet

Nu har Jan Björklund presenterat det nya gymnasiet. Det är förutom en viktig reform för att rusta Sverige inför framtiden också en framgång för Folkpartiet. Under min tid på riksdagskansliet under den förra mandatperioden lade vi ner mycket tid och kraft på att utforma och föra ut den reform som nu ska bli verklighet. Det känns riktigt bra.

Specialiseringen mot teoretiska program och yrkesinriktade program blir tydligare. Kunskapskraven blir högre och kvalitetsuppföljningen skarpare. Lite särskilt lyses min tillvaro upp av att det Humanistiska programmet återuppstår. Jag är svag för Latin och Grekiska även om jag själv en gång gick Natur. Detta var inte med i utredningens förslag, utan där slogs Hum ihop med esteterna av någon underlig anledning. Det kändes konstigt och det är mycket bra att detta nu rättats till.

Det här arbetet blev också en uppgörelse med den tidigare borgerliga skolpolitiken lika mycket som med det rådande socialistiska flummet. Total valfrihet för tonåringar byttes mot fokus på kunskap och kvalitet och utbildningar som faktiskt leder till jobb. Det var nödvändigt och gav också Folkpartiets och Allinansens skolpolitik i stort ett högt förtroende hos svenska folket.

Den rödgröna vänstertrojkan är dock inte alls nöjda och hotar att riva upp reformen om de skulle få chansen. Mest missnöjd av alla verkar Rossana Dinamarca (VPK) vara och det som upprör henne mest är att praktiskt begåvade elever på yrkesinriktade program inte ska itutas stora mängder teori. Intressant syn på yrkeskunskaper från ett arbetareparti.

Men det finns naturligtvis även andra missnöjda. Aftonbladet har hittat tre emokids på ett mediegymnasium i Stockholm som inte uppskattar att just medieprogrammet nu får stryka på foten. Ett mycket populärt program för förhoppningsfulla dokusåpastjärnor men inte någon direkt gigantisk arbetsmarknad i andra änden.

Annars är reaktionerna överlag positiva. Ledarsidorna hos mina bägge husorgan Eskilstuna-Kuriren och Svenska Dagbladet gör tummen upp till exempel liksom dito sida hos Expressen.

Det är riktiga jobb som behövs

Igår när jag kom hem låg tidningen NU och väntade på mig i brevlådan, bl.a. innehållande denna artikel av mig själv, Mikael Wendt och Mathias Sundin:

Det är riktiga jobb som behövs

Regeringens strama finanspolitik är bra. Ansvarstagandet för statsfinanserna har skapat ett stort förtroende för regeringens sätt att hantera den ekonomiska krisen. Men om vårpropositionen är en bra indikation på hur regeringen tänker hantera den kommande arbetslösheten så är vi besvikna. Vi saknar den aktiva jobbpolitik som vi Folkpartister vill föra.

Folkpartiets inställning till arbetsmarknadspolitik är att den enda rätta vägen är den som leder till att fler riktiga jobb kan skapas. Först och främst i den privata sektorn, och när den har levererat också i den offentliga. Vi Folkpartister har framfört krav på förenklade regler, sänkt arbetsgivaravgift och en mer flexibel arbetsrätt för att företagen ska kunna anställa fler. Ingen som kan vara på ett jobb vill vara i en åtgärd. Ingen som kan få lön vill få bidrag.

Vår politik kan sammanfattas i två ord: riktiga jobb.

Mot detta har vi minnesbilden av en socialdemokrati som under Göran Perssons sista år lät åtgärderna och bidragen flöda okontrollerat. En socialdemokrati som gömde tusentals och åter tusentals människor undan statistiken, mitt under högkonjunkturen. Det kallas arbetsmarknadspolitik, men är egentligen politik i brist på kunskap om hur man utvecklar en sund arbetsmarknad. Vi anser fortfarande att den politiken var och är fullständigt fel.

Därför är det för oss liberaler en besvikelse att vi nu tvingas konstatera att det är med bidrag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen avser möta den arbetslöshet vi fruktar ska komma. Vi ser ingen mening med att försöka vara bättre socialdemokrater än Socialdemokraterna själva. Vår uppgift är att så snart som möjligt få fler människor tillbaka till nya, riktiga jobb.

Vi har förslag på åtgärder ur en liberal, borgerlig palett. De har också stöd, helt eller delvis, av organ som Konjunkturinstitutet (KI), OECD och Svenskt Näringsliv. Men framför allt signalerar de något annat än åtgärder för att förvara människor dömda till arbetslöshet. Framtidstro, självförtroende och en tro på den egna politiken.
Satsa på infrastrukturen. Tidigarelägg de projekt som går att få igång snabbt. Ta samtidigt chansen att göra något åt det berg av eftersatt underhåll som finns i var och varannan kommun. Det kan påbörjas omedelbart.

Fortsätt att sänka arbetsgivaravgiften. De riktade sänkningarna kan utvidgas, men även en ytterligare generell sänkning skulle innebära en lättnad, framför allt för stora arbetsgivare. KI föreslår en sänkning med sju miljarder samt ytterligare fem i sänkta företagsskatter.

Låt tjänstesektorn växa. Marknaden för tjänster är lokal och kan stimuleras med regelförenklingar för småföretag och sänkt tjänstemoms. Utvidga ROT-avdraget och avdraget för hushållsnära tjänster.

Våga ta i arbetsrätten. För oss som kommunpolitiker är det verklighetsfrånvänt när regeringens företrädare påstår att arbetsrätten inte spelar någon roll. När vi tvingas säga upp personal är det de nya lärarna som får gå, de som vi är i akut behov av för att klara vår verksamhet i framtiden. Unga och invandrare som precis fått in en fot genom dörren på arbetsmarknaden, blir nu utslängda och får en dörr i ansiktet.

Folkpartiet Liberalernas gruppledare;
Niklas Frykman (FP) Eskilstuna
Mikael Wendt (FP) Skövde
Mathias Sundin (FP) Norrköping

Kommunalpolitisk lunk

Nu har jag haft sådär lång bloggfrånvaro igen. Och inte kan jag skylla på att inget har hänt heller. Det händer ju massor. Det är snarast problemet - det sker mycket i kommunen som kräver tankemöda och arbete. Det är budgetprocess för 2010 och skolnedläggningar och besparingar för 2009 och mitt uppe i alltihop är det ett EU-val att planera.

Men ändå, detta är vad som rör sig i huvudet:

Häromdagen fick Alliansen kritik av en insändare för att vara osynlig. Just nu känner jag mig också ganska osynlig, när jag sitter och grottar med siffror och handlingar. Men så är det att vara i opposition, det finns inga tjänstemän som gör jobbet åt en, vill man ha något ordentligt att komma med får man göra det själv...

Men visst. Jag ser det positivt. Någon tycker att vi ska synas mer. Det finns en efterfrågan. Det märktes inte minst när vi delade ut flygblad mot nedskärningarna i skolan innan påsk. De gick åt som smör i solsken.

Idag har jag tagit på mig min politiske sekreterarhatt också och försökt hjälpa Kerstin Lindroos att synas. Vuxennämnden (som har hand om äldre och människor med funktionshinder) beslutade nämligen om att ta bort leveranserna av varm mat till de äldre, något som Kerstin och Alliansen i Vuxennämnden har motsatt sig och driver hårt. Det sopade vi iväg ett pressmeddelande om.

Nedläggning av skolor är betydligt flisigare. Jag säger inte blankt nej till nedläggning av skolor. Om en skola tappar många elever som söker sig någon annanstans så kan det vara den bästa lösningen att lägga ner den. Det är inte själva byggnaden som är det viktiga utan att varje enskild elev får bra undervisning.

Det skiljer sig också beroende på hur stora barnen är. De små kan må bra av en mindre skola nära hemmet medan de äldre kan åka en bit för att komma till en skola med resurser att möta deras behov när det gäller t.ex. profilering och specialiserade ämneslärare. Det är heller ingen katastrof att byta skola och klass när man börjar t.ex. högstadiet. Det kan till och med vara bra och utvecklande.

Detta sagt så gillar jag inte det förslag som kommit fram i media. Av flera olika anledningar.

Eskilstuna på YouTube

Fick just länken till detta konstverk skickad till mig av en partikamrat:



(Som trafiksäkerhetsåtgärd är det numera endast tillåtet att backa i hela innerstaden.)

Och som bonus kan vi ju slänga upp Magnus Betnérs syn på Parken Zoo (eller i ärlighetens namn mest Fantomen):

Riktiga jobb

Varför vann Alliansen valet 2006? Tja, mycket för att man lovade riktiga jobb istället för den veritabla bombmatta av bidrag och åtgärder som sossarna under Göran Persson rullade ut över Sverige mitt under högkonjunkturen. Ingen som kan vara på ett jobb vill vara i en åtgärd. Ingen som kan få lön vill få bidrag.

När Alliansen bildades och kanske framför allt när Moderaterna blev 'nya' filades en del av de mer radikala förslagen ner. Men det patos för riktiga jobb som partierna vart och ett för sig skapat med förslag som att lägga ner AMS, lätta på arbetsrättsliga regler, sänka skatter och arbetsgivaravgifter fanns kvar i människors medvetande.

Idag är fältet öppet. Försten att säga 'riktiga jobb' vinner. Och då menar jag inte i meningar som "vi behöver mer spännande knypplingskurser som leder till riktiga jobb". Man måste mena det.

Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, kallar idag Anders Borg för "den bästa finansminister som socialdemokraterna någonsin har haft." Det är en logisk följd av den senaste tidens utveckling där Per Schlingmann tagit på sig rollen som näringslivets främste kritiker och Moderaterna gått långt in på vänster planhalva.

På DN Debatt presenterar Anders Borg tillsammans med Sven-Otto Littorin massiva satsningar på det som numera av alla kallas arbetsmarknadspolitik, men som egentligen träder in när det inte finns någon arbetsmarknad. Det handlar om åtgärder och bidrag till de som befinner sig i åtgärder.

SvD:s Göran Eriksson uttrycker farhågorna så här:

Arbetsmarknadspolitik har ofta negativa bieffekter genom att den tränger undan reguljära jobb, eller att arbetslösa hamnar i meningslösa åtgärder som främst får karaktär av förvaring. Detta har ofta kritiserats av de borgerliga i opposition. Troligen kommer den sortens problem att återkomma när arbetsmarknadspolitiken byggs ut så snabbt.

Mot detta försvarar sig Borg och Littorin på följande sätt:

Det har alltför ofta funnits en attityd att arbetsmarknadspolitik inte är viktigt, inte minst bland ekonomer, i näringslivskretsar och inom moderaterna. Vi delar inte denna syn. Att arbetslinjen i en extrem lågkonjunktur måste kompletteras med arbetsmarknadspolitik är nödvändigt. När den vanliga arbetsmarknaden, som förre LO-ekonomen och Ams-ordföranden PO Edin ofta påpekat, inte erbjuder tillräckligt med lediga platser blir aktiva åtgärder en möjlighet att tillse att de som förlorar jobbet inte fastnar i utanförskap utan förmås att kunna ta ett jobb när situationen efter hand förbättras. Det är mer effektivt att använda resurser för aktiva åtgärder än breda efterfrågestimulanser.

Men efterfrågestimulanser är en sak (en typisk efterfrågestimulans är att höja barnbidraget för att barnfamiljer ska konsumera mera). Att rikta åtgärder för att öka antalet lediga platser är en annan.

Även Konjunkturinstitutet vill se stimulanser till företag vilket bl.a. observerats av Alex Voronov. Men det finns ingen borgerlig opposition till den borgerliga regeringen som frågar vart de tagit vägen. Istället har vi fått oss Thomas Östros till livs.

Till exempel vore det trevligt om det kom åtgärder för att enklare få in ungdomar på arbetsmarknaden. I de länder där ungdomsarbetslösheten är låg har man låga ingångslöner, mer flexibel arbetsrätt och mer yrkesinriktade utbildningar av lärlingstyp. Det låter inte så kul. Men det fungerar. Samma mekanismer som håller ungdomar utanför arbetsmarknaden fungerar också på samma sätt mot t.ex. invandrare.

Det finns nu ett mycket stort förtroende för den borgerliga regeringen och dess politik. Medvetenheten hos folket om att vi befinner oss i en kris och att beska åtgärder behöver vidtas är stort. Sådant brukar kallas manöverutrymme. Idéerna finns, bland annat hos Centern och Folkpartiet. Och om inte där så hos tankesmedjorna, Fores och Timbro m.fl.

Försten som säger 'riktiga jobb' och menar det vinner.

Förtroendet för vänstertrojkans politik i botten

Hos Sundin hittar jag följande klipp från SVT:



Förtroendet för vänstertrojkans politik för ekonomi och jobb är i botten. Så kan man väl sammanfatta det. Partisekreterare Baylan menar att de befinner sig i en svacka. Kanske veckans understatement.

För att vinna val krävs att man vinner flest av fyra grenar. Alliansen sopar för närvarande hem tre av dem tydligt och klart: sakfrågor, kompetens och personförtroende.

Den fjärde är den som är viktigast när det gäller Sverige och handlar om ideologisk identifikation - närhet på höger-vänsterskalan. Här har sossarna normalt sett ett övertag eftersom Sverige strukturellt lutar åt vänster. Det brukar finnas något fler som identifierar sig som vänster än som höger. Det innebär att de måste vinna något färre osäkra mittenväljare för att vinna valet.

Men det är just de väljarna som låter sig påverkas av sakfrågor, kompetens och personligt förtroende. De kommer att rösta på den de litar på att leda landet, sköta Sveriges ekonomi, ordna jobb och utbildning. Och ibland den de tycker verkar snygg och trevlig.

Det är långt till valet och mycket kommer att hända innan dess. Men under den förra perioden dominerade Alliansen de här grenarna i princip från dess att den bildades. Än kan vänstertrojkan studsa tillbaka, men att vända förtroendet i tunga frågor som jobb och ekonomi är inget man gör i en handvändning.

Alltså en liten slant på omval för Alliansregeringen.

Kall mat till gamla - nu ett faktum

Försämringen som sossarna i förra veckan inte skulle genomföra, men ändå med kraft argumenterade för, är nu ett faktum. Varm mat till Eskilstunas gamla ska ersättas med kall. Folkpartiet och Kerstin Lindroos fäste tidigt uppmärksamheten på detta urdumma sparförslag.

Självklart ska en bråkig elev skickas hem

Ibland vaggas jag in i tanken att Jan Björklund och Folkpartiet segrat sig till döds när det gäller skolan och framför allt ordning i skolan. Men flumskolan och dess försvarare lever än. Det märker man när det kommer skarpa förslag.

Det är för mig tämligen självklart att en elev som hamnar i slagsmål eller på något annat sätt allvarligt stör ordningen ska kunna skickas hem. Jag förstår allvarligt talat inte var kören av kritiker kommer ifrån.

Det måste ju rimligen finnas konsekvenser för den som bryter mot reglerna och beter sig illa. Vuxenvärlden, här i form av skolan, måste reagera när någon elev inte kan skilja på rätt och fel.

Det förtar inte heller på något sätt att man naturligtvis måste analysera om det finns bakomliggande orsaker till att just den här eleven beter sig illa. Om det finns sociala problem som måste åtgärdas. Men även för de eleverna måste en tydlig reaktion vara att föredra framför flathet.

Läs även Sundin.

Folket hörde av sig

Katrin Säfström, chefredaktör för tidningen Folket, ringde mig alldeles nyss för att förklara min icke publicerade replik. Den ska ha försvunnit mellan stolarna i något tekniskt problem i kommunikationen med Kenneth Jonsgården. Hon meddelade också att den kommer att publiceras på lördag och att de tar replikrätt och dylikt på allvar.

Inget ansvar här inte.

Det är någon annans fel. Framför allt regeringens.

Dagens ledare i Eskilstuna-Kuriren tar upp sossarnas fantastiska förmåga att skylla på allt utom sina egna beslut. Johan Nilsson försökte med det på torget framför 1500 arga lärare. Hans Ekström, Jimmy Jansson och Eila Clarstedt (som förvisso är vänsterpartist) försöker på kommunens hemsida. Vi hör det ständigt på arbetsutskott, sammanträden, i budgetberedningar och på fullmäktigemöten.

Benny Karlsson är emellertid den som står för mest ofrivillig komik i gänget med sitt svar till Kerstin Lindroos (FP) häromdagen. Hans försvarslinje för att de vill försämra maten till de gamla ser ut så här:

1. Vi tänker inte alls göra den här försämringen.
2. Om vi ändå tänker göra den så är det regeringens fel.
3. Om vi gör den här försämringen (som vi inte tänker göra), för att det är regeringens fel, så vore det ändå progressivt och bra för samtliga inblandade, till och med klimatet.
4. För övrigt är du inte så snygg själv heller.

De har styrt Eskilstuna i 90 år men har inget, och vill inte ta något, ansvar för hur det ser ut. Vem ska gå på den gubben är det tänkt?

Artikel om skolan - original extended cut

Idag har jag en insändare inne i Eskilstuna-Kuriren om skolan. Från början var det dock en debattartikel som debattredaktionen nu kortat ned. Som extramaterial för bloggens läsare presenterar jag det obeskurna originalet:

Folkpartiet värnar skolan

I torsdags protesterade 1500 människor på Fristadstorget i Eskilstuna emot nedskärningarna i skolan. Anledningen var det sparpaket som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna röstat igenom i kommunfullmäktige en vecka tidigare.

Folkpartiet Liberalerna och Allians för Eskilstuna röstade emot. Vi lade istället ett eget förslag där vi sparade lika mycket totalt sett, men vi sparade inte på skolan. Med vårt förslag skulle inte skolpengen behöva sänkas under 2009.

För mig som liberal har skolan en viktig roll i att rusta den enskilda människan för ett liv i frihet under eget ansvar. En bra skola förebygger utanförskap och sociala problem. Den som har en bra utbildning i grunden klarar sig bättre på arbetsmarknaden. Men bildning har också ett värde i sig.

Sedan jag kom med i Folkpartiets budgetarbete 2003 och därefter i Alliansens gemensamma budgetarbete 2007 så har vi anslagit mer pengar än Socialdemokraterna till skolan. Hade vi styrt Eskilstuna sedan valet 2006 så hade skolan haft sammanlagt 100 miljoner kronor mer under dessa tre år och mer än 50 miljoner mer bara i år om man lägger samman effekten av våra budgetförslag.

Skolan kommunaliserades i slutet av åttiotalet av dåvarande skolminister Göran Persson (S). Sedan dess har den behandlats som ett dragspel i den kommunala budgeten. Effekterna kan vi se i Eskilstuna. Här låg anslagen till skolan under rikssnittet även innan sparpaketet.

Folkpartiet anser att det inte går att garantera en likvärdig skola i hela Sverige om inte finansieringen av skolan övergår till staten. Tyvärr finns det väldigt lite gehör för den tanken bland övriga riksdagspartier.

I Eskilstuna tar vi just nu emot många nyanlända flykting- och invandrarbarn i våra skolor. Många av dem kommer att hamna i klasser där en majoritet av eleverna inte har svenska som modersmål. Ändå vet vi att det är nödvändigt att behärska svenska språket för att kunna klara sig bra i det svenska samhället.

Folkpartiet och Alliansen vill ge de här barnen en ärlig chans att få en bra start på vad som förhoppningsvis är ett långt och rikt liv i Sverige och i Eskilstuna. Men om skolan samtidigt ska göra kraftiga nedskärningar blir det i det närmaste omöjligt. De riskerar att slås ut ur det svenska samhället innan de ens kommit in.

Den ekonomiska krisen märks även i Eskilstunas kommunala ekonomi. Det är när resurserna är knappa som det blir extra viktigt vad man lägger pengarna på. Folkpartiet och Allians för Eskilstuna prioriterar skolan. Socialdemokraterna väljer att istället prioritera asfalt.

Krisen kommer inte att vara för evigt. När ekonomin vänder ska Eskilstuna stå längst fram i kön. Människor vill bo där det finns en bra skola för deras barn. Där människor vill bo kommer företag att växa. Att prioritera skolan är att rusta Eskilstuna inför framtiden.

Niklas Frykman
Gruppledare, Folkpartiet Liberalerna, Eskilstuna

Olle. Klockren.

Olle Schmidt (FP) har helt rätt när han kritiserar EU:s beslut att inte villkora biståndet till Eritrea:

– Det är helt fel väg att gå. EU måste skicka kraftiga signaler till diktaturen i Asmara att vi inte tolererar att de spärrar in våra medborgare utan rättegång.

Så sant, så sant. Har vi inte skickat tillräckligt med pengar till diktatorn som håller Dawit Isaak fången?

(s)kilstuna.se

Sossarna har nu börjat använda kommunens hemsida eskilstuna.se som sin privata debattplats när det gäller rikspolitiken. Idag publicerar de ett 'ställningstagande' som bara är ytterligare gnäll på regeringen toppat med en del sakfel. Anrättningen presenteras som en toppnyhet från Eskilstuna kommun. Är det det här kommunens hemsida är till för?

[Uppdatering: Även Alex Voronov tycker att det hela är märkligt på Eskilstuna-Kurirens ledarblogg.]

120 miljoner till Eskilstuna

Regeringen lämnar nu besked om pengar till kommunerna, ett välkommet påskägg i många kommuners kassor. Totalt är paketet 17 miljarder över tre år, varav sju det första året (2010) och fem vardera 2011 och 2012. För Eskilstuna innebär det totalt drygt 120 miljoner. 50 att spenderas 2010 och 36 miljoner per år 2011 och 2012.

För hela Sörmland rör det sig om totalt nästan en halv miljard.

Jag tycker överhuvudtaget att det är ett mycket väl avvägt förslag, statsfinansiellt sunt och det lindrar kommunernas och kanske framför allt landstingens sparvåndor utan att ta ifrån dem ansvaret för ekonomin. Följande passus ur partiledarnas artikel skulle tåla att läsas av sossarna i Eskilstuna:

Att hantera en ekonomiskt svår situation med att lägga besparingar på välfärden innan andra vägar att prioritera bland utgifterna är uttömda, är inte att använda varje skattekrona på bästa sätt. Det tål att understrykas.

Det är också glädjande att Folkpartiet och Jan Björklund fått igenom en översyn av det s.k. balanskravet som gör det svårt att spara i ladorna inför svåra tider. Som de skriver i artikeln:

Alliansregeringen är medveten om hur dagens krav på balans i budgeten påverkar kommunsektorn och avser inom kort att se över om förändringar i balanskravet och andra aktuella redovisningsfrågor bör göras. Vi vill bland annat pröva om det går att ge drivkrafter för ekonomiskt sunda och välskötta kommuner eller landsting att spara pengar i goda år för att i viss utsträckning kunna användas under dåliga år. Detta ska dock göras utan att ge avkall på kommunallagens krav om god ekonomisk hushållning.

Det är inte omöjligt att spara i ladorna idag, men det kräver i så fall en lite väl flexibel syn på budgetdisciplin som straffar sig när prognoserna pekar uppåt. Kostnaderna kan skena om verksamheten vet att det är lite si och så med kravet att hålla sin budget. Jag föredrar att få spara inför dåliga tider fair and square.

Sundin som gått ut hårt mot kraven på ökade statsbidrag förhåller sig med hans egna ord "tacksam och skeptisk". Även Basse och Voronov kommenterar.

Replikrätt my ass

Partimegafonen Folket har ännu inte tagit in min replik på Kenneth Jonsgårdens påhopp på mig häromdagen. Fegt och dålig stil. Jag får väl lägga upp det här istället:

Med den svepande formuleringen "siffror visar" försöker Kenneth Jonsgården bevisa att jag är "vilse i pannkakan". Min fråga är då - vilka siffror? Budgetalternativen för Eskilstuna för 2007, 2008 och 2009 är det i alla fall inte. Där satsar Folkpartiet och Alliansens betydligt mer än Socialdemokraterna på skolan. Redovisa dina siffror, Kenneth Jonsgården! Eller ta tillbaka dina grundlösa påståenden och anklagelser. Det är både enklare och snabbare.

Niklas Frykman
gruppledare, Folkpartiet Liberalerna, Eskilstuna

Nytt landstingsråd!

Det läckte lite i lördags, men idag blev det officiellt. Anders Bjurström lämnar över posten som Folkpartiets landstingsråd i Sörmland till Thomas af Bjur, som hitintills varit politisk sekreterare. Man kan även följa Thomas öden och äventyr i Sörmland på hans blogg. Skiftet kommer att ske i mitten av juni formellt sett.

De två Bjurarna, af och -ström. Bjur är ett fornnordiskt ord för bäver.

Jag tror det kan bli en ordentlig vitamininjektion för Folkpartiets landstingspolitik med en ny ung och dynamisk ledare. Men han måste självklart ansluta sig till facebook. Annat går inte 2009.

Thomas kan förhoppningsvis peppa våra medlemmar att söka sig till landstinget. Det blir annars en lätt undanskymd domän här i Eskilstuna, landstingshuset ligger väldigt långt borta i Nyköping. Vårt sjukhus är ju inte heller akut nedläggningshotat, något som annars brukar få även den mest gemene man mycket intresserad av just landstingspolitik...

Det är bara att önska lycka till och Anders ser ju oförskämt nöjd ut över sin efterträdare.

Det var bättre förr...

Jag är avis

Jag fick bara ett ynkans stick av Kenneth Jonsgården, men Sundin får en hel ledare. Av Widar Andersson, no less. Sossarna hatar mig uppenbarligen inte tillräckligt.

Skop bekräftar borgerlig ledning

Nu släpper även Skop en opinionsmätning som bekräftar det som Demoskopmätningen visade i Expressen. Alliansen leder över den rödgröna vänstertrojkan (48,8 - 46,2), sossarna kollapsar och Moderaterna ökar kraftigt. I Skop är sossarna dock fortfarande större än Moderaterna. 0,5 procentenheter större, så det hänger på ett hår.

Piratpartiet Kommunisterna

Det var sjörövare på stan idag. Piratpartiet har enligt uppgift i gårdagens tidning bestämt sig för att ställa upp i valet till kommunfullmäktige i Eskilstuna, ett forum där deras enda fråga inte behandlas. Nu tror jag förvisso att Piratpartiets existens inte endast är av ondo. De kan sparka oss etablerade partier i baken när det gäller frågor som rör kidsen och deras vanor på nätet. Men att inte ha någon politik på alla andra områden är både märkligt och oansvarigt.

Idag hade piraterna gemensam kampanj med ungkommunisterna. Inte bara de unga heller, ett par meter bort stod Thomas Widén, Vänsterpartiets förre ordförande och Castro-kramare extraordinaire, och delade ut 'Internationalen'. De kanske har mycket gemensamt. Piratpartiet har bara tagit det hela ett steg längre. Vänsterpartiet saknar ju bara en realistisk och genomförbar politik, piraterna har ingen politik överhuvudtaget.

Sverige är blått

Expressen publicerar idag en Demoskop-mätning som innehåller så mycket dynamit att det inte är klokt. Till att börja med är det den första mätningen som ger Alliansen ledningen. Dessutom med marginal.

Moderaterna är Sveriges största parti. Även det med marginal. Sossarna rasar lika mycket som modsen ökar, ett swing på 17-18 procentenheter. Helt otroligt. Ulf Nilsson spekulerar i att Mona Sahlin är borta innan sommaren.

Så illa kanske det inte är, men då krävs det nog att hon gör något mer än att lova att göra kulturen till en valfråga tillsammans med den skäggige tamburinisten i Atomic Swing. Moderaterna har nämligen tagit över som det statsbärande partiet och svenska folket håller på att upptäcka att Mona Sahlin inte är redo att leda Sverige.

Men det slutar inte där. Både Kristdemokraterna och Centern(!) skulle åka ur riksdagen men Sverigedemokraterna kommer in. Trist nog har de glömt eller låtit bli att publicera siffror för de andra partierna, men med lite matematik kan jag räkna ut att Folkpartiet får 7,3 procent.

Nu är demoskop inte det tyngsta av opinionsinstitut och detta är med säkerhet en freakmätning. Men det slår inte så här hårt så här snabbt utan att det finns en underliggande rörelse. Inte bara kartan utan också själva den politiska verkligheten håller på att ritas om.

Carl B:s odyssé

Carl Bastiat Hamilton (FP) har plockat fram sin poetiska ådra och beskriver den ekonomiska situationen i följande ålderdomliga, men måhända inte särskilt folkliga, ordalag:

I dag liksom på 1970-talet spelar oppositionen och några ekonomer likt Homeros sirener en lockande finanspolitisk expansionssång, som kan locka den ekonomiska politikens ansvariga sjöfarande till sig, för att sedan politiskt ”döda” dem. Regeringen kommer dock inte låta sig vilseföras av Thomas Östros och andras förrädiska sång, utan är beslutsamt bunden vid det finanspolitiska ramverkets fasta mast. Och regeringen har faktiskt vidtagit en rad åtgärder redan.

"Siffror visar"

Dagens Folket är överhuvudtaget ett generalangrepp på Folkpartiet, på Karin Pilsäter och på Marit Paulsen. Men det märkligaste angreppet är riktat mot mig. Så här skriver Kenneth Jonsgården överst på ledarsidan:

SKOLBLUFFEN. Folkpartiets gruppledare i Eskilstuna kommunfullmäktige försöker leva upp till sin partiledare Jan Björklunds rykte som skolpolitiker, men den kostymen passar honom illa. Han påstår att folkpartiet vill lägga 100 miljoner kronor mer på skolan än Socialdemokraterna. Om man haft makten i kommunen, så klart.

Siffror visar annars att Socialdemokraterna lägger exakt lika mycket pengar på skolan som Folkpartiet tänkt sig göra om man satt vid kommunrodret. Vi gör politisk skillnad, säger Frykman (FP). Han tycks mer vara vilse i pannkakan. Eller missade han matten i skolan?

KENNETH JONSGÅRDEN

Vadå "siffror visar"? De enda siffror som är relevanta är budgetalternativen och de klarar Jonsgården uppenbarligen inte av att läsa. Annars skulle han ganska enkelt upptäcka att ramanslagen till Barn- och Utbildningsnämnden skulle varit betydligt högre om Folkpartiets och Alliansens budgetar klubbats igenom 2007, 2008 och 2009.

Jag har begärt att Folket publicerar en replik där jag kräver att Jonsgården redovisar sina "siffror". Vem är det egentligen som bluffar?

1500

Tidningarna har räknat och kommit fram till att det var ungefär 1500 personer som protesterade mot nedskärningarna i skolan på torget igår. Alex Voronov har också kommenterat min insats på Eskilstuna-Kurirens ledarblogg. Jag har svårt att bedöma om det är beröm eller kritik, båda eller ingetdera.

Andra reaktioner har varit mer rakt på sak. Det har hörts en del muttrande och även ett och annat skrän om populism. Jag tycker att det är märkligt och en smula orättvist.

Sedan 2003 har jag varit inblandad i att skriva budgetar, först åt Folkpartiet och de två senaste åren åt hela Alliansen. Varje år har vi antingen anslagit pengar för att höja skolpengen eller sagt nej till att sänka den (när sådana förslag kommit från sossarna). Vi har gjort det i dåliga tider och i goda. Skolan är en liberal och borgerlig prioritering.

Det kunde ändå vara populism om vi inte hade en susning om var pengarna skulle tas. Men Folkpartiet och Alliansen har under dessa år lagt ner mycket möda på budgetarbetet. Vi har koll på kronorna. Att prioritera skolan kommer att innebära tuffa besparingar, framför allt på kommunens frivilliga åtaganden. Vi har hårda nypor för att kunna värna mjuka värden.

1500 personer förresten. Om 1500 personer byter från nuvarande majoritet till nuvarande opposition så blir det maktskifte i Eskilstuna 2010.

Hållit brandtal

Jag har nu hållit ett litet tal på torget på demonstrationen mot nedskärningar i skolan. Det var en stor skara människor som samlats. De flesta var lärare förstås, men även en del elever och vanliga människor. Samt några Folkpartister som jag hade som stödtrupp.

Jag var sist bland talarna så jag hade att anpassa mig till stämningen och vad som redan sagts. Med de förutsättningarna så tycker jag att det gick bra. Jag kunde tala fritt och tror att budskapet gick in. Någon mindre lyckad formulering (en ny variant av dubbel negation) slank ur mig men sådant händer när man inte har fast manus. Inget nytt 'Yes we can' men jag fick iaf applåder.

Sedan tillhör jag dem som inte tycker att man ska bua. Johan Nilsson (S) kröp som vanligt undan ansvaret och skyllde allt på regeringen. Men han mötte i alla fall en demonstration mot honom själv och de nedskärningar han är ansvarig för. Då tycker jag inte att vuxna människor ska bua.

Jag talar på demonstrationen

Formatet känns lite ovant. Som liberal och borgare är jag inte riktigt van vid att tala vid demonstrationer. Men när jag blev uppringd och tillfrågad om jag ville säga några ord på kvällens demonstration emot nedskärningar i Eskilstunas skolor ställde jag självklart upp.

Kl. 16:30 samling i Stadsparken för avmarsch
Kl. 17:00 börjar programmet på Fristadstorget

Besviken på Moderaterna

Bägge moderata riksdagsledamöter från Sörmland (Peder Wachtmeister och Walburga Habsburg Douglas) röstade 'avstår' i voteringen om könsneutrala äktenskap. Partipiskan tillåter inte att motståndare röstar 'nej'.

Förslaget var långt ifrån perfekt men ändå ett viktigt och välkommet steg framåt för likabehandling av samkönade par och i förlängningen lika rättigheter för alla människor. Det är dåligt att inte Sörmlandsmoderaterna kunde ställa sig bakom detta.

Folkpartiet var f.ö. det enda av de borgerliga partierna där HELA gruppen röstade 'ja' till könsnutrala äktenskap.

Hundra mille

Etthundra miljoner kronor. Så mycket mer skulle skolan (eg. Barn- och Utbildningsnämnden) i Eskilstuna ha haft under de tre senaste åren om Folkpartiets och Alliansens budgetförslag gått igenom. Bara för det senaste året 2009 skulle det innebära mer än 50 miljoner mer om man lägger effekterna ovanpå varandra.

Det är vad sossestyret kostar för skolan.

(Folkpartiet lade ett eget budgetförslag 2007 och samarbetar med Alliansen om budget för 2008 och 2009)