Janne vs Maud om liberalismen

Jag har nu hört både Jan Björklund och Maud Olofsson tala i Almedalen. Det är särskilt intressant eftersom både gör anspråk på liberalismen, den ideologi som ligger mig så varmt om hjärtat. Efter talen känns det helt rätt för mig som liberal att befinna mig i Folkpartiet.

Björklund höll ett liberalt linjetal. Det var inte så väldans mycket dagspolitik men däremot stora skopor ideologi och en hel del historia. Väl utfört och varje punchline sitter som en sportkeps. Om något pratade han för fort vid något tillfälle. Jag saknade integritet och frihet på nätet i talet men i övrigt var det utmärkt.

Maud Olofssons tal upplevde jag som tämligen platt och trist. Det var ganska mycket om Centerns kärnfrågor och kanske var det menat att elda just de egna kärnväljarna. Men talet kunde också ha varit bättre putsat och utfört rent retoriskt. Jag blev helt enkelt inte fångad av stämningen som man ska bli av ett riktigt bra tal.

Det är väldigt kul att vara på plats i Almdalen. Många nya och gamla bekanta svischar förbi i vimlet. Meste kändis tror jag hittills att Klas Eklund är. han tycks stå bakom varje hörn.

Ikväll blir det en tidig kväll. Det blev tidigt igår också men på ett helt annat sätt...

Ungdomsarbetslöshet och Bilfront i Almedalen

Hänger lite på politikerkollo i Almedalen. Var och lyssnade på Lars Ohly igår och har hunnit med en del hittills idag. Bland annat seminariet där Folkpartiets förslag om lärlingsavtal presenterades.

Jag tycker att det låter rätt vettigt för att låta ungdomar få in en fot på arbetsmarknaden. Rapporteringen verkar dock mest fokusera på att ingångslönen ska bli lägre. Men det är faktiskt en av de tre faktorerna som gör att arbetslösheten bland ungdomar är högre i Sverige, tillsammans med dålig yrkesutbildning och stela arbetsmarknadsregler. Rätt men svårt att sälja in alltså.

Sedan har jag varit på ett seminarium med Bilfront som slåss för småfolkets rätt att använda bilen. Högt underhållningsvärde jämfört med annars ganska stela historier. Den här gången hade de granskat hur 'den gröna överklassen' som predikar minskat resande själva kuskar jorden runt och smuttar på cocktail i tält som luftkonditioneras med dieselmotorer. Underhållande som sagt.

Ikväll ska Jan Björklund rocka loss på stora scenen men innan dess ska jag väl hinna såväl vila mig i form som hitta lite rosévin någonstans.

Unga arga män

Aftonbladet har börjat göra egna opinionsmätningar med hjälp av United Minds och den gamle sossestrategen Dr Carl Melin. Folkpartiet och Miljöpartiet rider på vågorna från EU-valet och går framåt något. Tråkigt nog ökar även skillanden mellan blocken till oppositionens fördel.

Unga män överger Moderaterna för Piratpartiet som nu även de balanserar på riksdagsspärren. Det här kan ju på sikt bli ett identitetsproblem för Moderaterna och framför allt MUF som alltid kunnat casha in på att vara mest emot sossarna av alla.

Men märkligast får nog ändå sägas vara att hela artikeln ackompanieras av en bild på Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna nämns knappt i artikeln. Visserligen har Aftonbladet blivit besatta av att göra reklam för Sverigedemokraterna på olika sätt men det här gränsar till det löjliga.

Dela lika, annars...

Det bär mig emot att bara säga nej, även om det är till sådant som kvoterad föräldraförsäkring. Så låt mig då komma med ett motförslag på hur jag tycker att försäkringen borde se ut. När Folkpartister inte kan sova uppfinner de nya socialförsäkringssystem har jag fått lära mig.

Höj tak och procentsats. En mer generös försäkring gör det mindre lönsamt att låta den mer lågavlönade föräldern vara hemma längre.

Korta av tiden. Ett av problemen med att kvinnor halkar efter i arbetslivet är att försäkringen är för lång. Impopulärt förstås, men rätt. Man kan också tänka sig en åtstramning i om det ska vara tillåtet att ta ut ex.vis fyra dagar i veckan för att förlänga tiden.

Full överlåtelserätt. Man bör kunna överlåta sin försäkring utan begränsningar till annan myndig människa, inte bara den andra föräldern. Alla lever inte i parförhållanden med den andra föräldern ens under spädbarnstiden och även om de gör det kanske det finns någon lämpligare i kretsen kring barnet.

Båda hemma första månaden. Eftersom kvinnan föder barnet blir hon alltid hemma den första tiden. Genom att låta båda vara hemma 20 arbetsdagar (och jag leker till och med med tanken att det skulle kunna vara obligatoriskt) kan båda föräldrar skapa en relation till barnet, och därmed också jämnare förhandlingspositioner när det gäller vidare fördelning av försäkringen.

Men den stora grejen är förstås att skatterna måste sänkas så att det överhuvudtaget blir möjligt att skaffa barn utan statliga subventioner. Föräldraförsäkring och barnbidrag är ju framtvingade för att inte skattetrycket skulle hämma nativiteten alltför mycket.

Det är naturligtvis mycket viktigt ur ett jämställdhetsperspektv att föräldraförsäkringen tas ut i ungefär lika stor omfattning av kvinnor som män. Men det betyder ju inte att varje enskilt par måste dela exakt lika. Man kan ju tänka sig en spridning från noll till hundra procent hos både kvinnor och män, där var och en kan anpassa sig efter sin situation, och där slutsumman ändå hamnar på 50 - 50.

Men det är förstås mycket enklare att ropa efter mer statlig styrning.

Gör det själv

Självklart ska föräldraförsäkringen delas lika, utbrister Hanna Lager. Ja, och lika självklart är att staten inte ska göra det åt oss.

Iran

Sundin drömmer om ett fritt Iran. Varför inte? Iran är sitt eget land. Det är inte en del av arabvärlden men ligger bakom mycket som händer där genom att hålla regimer och organisationer under armarna. Samtidigt har Iran en ung, välutbildad och i sammanhanget välmående befolkning.

Demonstranterna kräver att deras röster räknas, men presidentvalet var riggat av prästerskapet redan från början. Än så länge är ropen inte på demokrati och frihet utan att på de diktatoriska prästerna ska följa sina egna spelregler. Men demonstrationerna visar att diktaturens dagar är räknade.

President Obamas reaktion eller brist på reaktion tål också att funderas över. En Bush eller McCain skulle antagligen gått ut hårt på demonstranternas sida från dag ett. Men de skulle då ha tagit ställning för en kandidat i ett riggat val. En mer cynisk tolkning är att Obamas underrättelser säger att regimen kommer att vinna den här gången och att han inte vill försämra relationerna.

Frågan är vad som händer när demonstranterna väl vunnit, nu eller om något år. Blir det reform eller revolution? Vad det än blir så ska vi nog inte förvänta oss att det hux flux uppstår en fri, liberal, västorienterad och demokratisk stat. Bland de som bekämpar det nuvarande styret finns såväl kommunister som monarkister.

Kommer bristen på amerikanskt stöd att slå tillbaka?

Inte heller ska vi förvänta oss att de vill ge upp stormaktsambitionerna. Även om tonen blir något mindre apokalyptisk kommer nog snickrandet på kärnvapen att fortsätta. Israel och Saudiarabien kommer att även fortsatt vara Irans geopolitiska rivaler.

En ny FP-minister

Kremlologerna veckar nu sina pannor över frågan vem som ska efterträda Lars Leijonborg som minister för forskning och högre utbildning. Det vi vet är att det inte är aktuellt med en större regeringsombildning och att det handlar om en Folkpartist.

Sedan finns det kvoteringsivrare som anser att det prompt ska vara en man eftersom Folkpartiet redan har två kvinnor i regeringen. Sådant tycker jag är ytterligt fånigt.

Om Leijonborg klivit av några månader senare, när det svenska ordförandeskapet i EU är på väg att ta slut, så hade en möjlig lösning varit att Cecilia Malmström fått byta portfölj och ta sig an forskningen. Hon har en doktorsgrad och är en tung spelare i partiet. Då hade det öppnat sig en lucka åt Birgitta Ohlsson som biträdande minister på UD. Men att idag byta EU-minister är omöjligt.

Sedan funderas det på gruppledaren i riksdagen, Johan Pehrson, som alltid finns med i alla spekulationer. Men han har rätt nyligen tagit tillbaka rättsfrågorna och har inte någon direkt utbildningsprofil. Dessutom har han hejat på utvecklingen mot övervakning och att belöna honom med en ministerpost skulle troligen reta upp en hel del medlemmar.

Birgitta Ohlsson har inte heller rätt profil för den här portföljen. Det har Tobias Krantz (fil dr), men han är relativt okänd utåt och en minister måste också kunna vara vallokomotiv i den kommande valrörelsen.

Carl B Hamilton skulle också lätt kunna göra jobbet (han har dessutom regeringserfarnhet som statssekreterare i Bildt-regeringen) men han är äldre än Leijonborg. Dessutom har man nu äntligen satt professorn i nationalekonomi som ekonomisk-politisk talesman och frågan är om Folkpartiet har råd att försöka skola in någon annan på det området där det verkligen krävs gravitas för att komma fram.

Det som jag ser som troligast och också den bästa lösningen är att posten går till Erik Ullenhag. Han är urakademikern och urfolkpartisten i en och samma person. Att utse Erik Ullenhag kan också tolkas som en blinkning med vänsterögat från Jan Björklund. Just det tror jag iofs kan vara rejält överskattat, Erik sitter redan med i partiledningen.

Erik är nu partisekreterare. Det är ett problem. Efter att ha trampat ordentligt i klaveret med ett utfall mot centern precis i början har han nämligen varit alldeles utmärkt. Så var hittar man en partisekreterare?

Och det är här jag tror Helene Odenljung kommer in i bilden. Jag tror inte att hon har blivit erbjuden någon ministerpost. Däremot är hon själva urtypen av en partisekreterare, den som är utåtriktad och social och håller hela partiet på gott humör. Med nästan 1000 vänner på facebook och ett ständigt flöde av glada tillrop på twitter känns hon dessutom som att hon befinner sig i rätt årtionde för jobbet.

Då, i sin tur, behöver Göteborg ett nytt kommunalråd och Folkpartiet en ny andre vice ordförande från kommun- eller landstingssidan men det får bli en senare fråga. (På a) svarar jag Stefan Landberg och på b) Håkan Lindh.)

8,8

Dagens Sifo-mätning är trevlig läsning. Folkpartiet ökar kraftigt till 8,8 procent och det är helt jämnt mellan blocken. Efter det förrförra valet till Europaparlamentet, vi kan kalla det Marit I, när Folkpartiet gjorde ett liknande resultat så gned detta inte av sig på rikssiffrorna. Folkpartiet förblev ett utrotningshotat parti fram till augusti 2002.

Kanske är det en tillfällig effekt. Men det kan också vara ett kliv upp till en högre permanent nivå. Framgång föder framgång och vi vet att många människor gillar Folkpartiet och bara behöver få en liten puff för att rösta på oss.

Tårtkalas på torget

Alliansens gruppledare trotsade regn och rusk och bjöd som utlovat på tårta idag på lunchen. På bilden syns självaste segertårtan. Den sparade vi till sist. Av praktiska skäl fick de flesta orange operastubbe. 51 tårtor hade vi, av en slump faktiskt, vilket var det antal röster som vi slog socialisterna med. Efter en och en halv timme var alla tårtor slut och alla var nöjda och glada.


Undertecknad står i kostym och orange slips framför Folkpartiets logga.

Självaste Maria Wetterstrand kom gående förbi men ville inte ha någon tårta, liksom ett antal prominenta sossar. En annan, anonym, miljöpartist tog både tårta och beklagade att det bara var fyra partier och inte fem...

Tidningarna skriver också om vår seger idag, både Folket och Kuriren. I Folket dessutom med en stilig färgbild.

På Newsmill om Leijonborg

Mathias Sundin och jag har författat en liten Newsmill-artikel om Lars Leijonborg. Vi tillhör ju det gäng som en gång gick med i Leijonborgs Folkparti och har trivts bra där, liksom vi trivs bra i Björklunds. Läs den här. Huvudpoängen är att Leijonborg återförde frågan om personligt ansvar till liberlismen och gjorde Folkpartiet relevant igen. Fast med lite fler ord...

Jag och Hans Ekström i radio om Alliansens valseger

Dagens nyheter i P4 Sörmland toppades av valresultatet. Jag och Hans Ekström (S) hade en liten debatt om vilken betydelse detta hade på Stadshusets trappa. Som alltid önskar man att hela hade varit med, men även i radio gäller det att hålla sig kort. Om ni vill lyssna så går det bra här, om ni hellre läser så går det att göra här.

Tack, Lars Leijonborg!

Lars Leijonborg (FP) lämnar regeringen. Häromdagen skrev jag i kommentarsfältet på Sundins blogg om att det är synd att Leijonborgs många viktiga reformer hamnat i skymundan bara för att Jan Björklund gjort ännu mer. För det är inte lite som Leijonborg åstadkommit.

Universitet och högskolor har fått större frihet att styra sig själva. Pengarna ska fördelas efter kvalitet och resultat. Globaliseringsrådet har tänkt både fritt och stort under hans ordförandeklubba. En enorm europeisk forskningsanläggning (ESS) hamnar i Lund till glädje för alla utom Svenska Naturskyddsföreningen.

Och han avslutade sin karriär, skulle det visa sig, med en mycket viktig liberal principreform - att avskaffa kårobligatoriet. Igår föll klubbslaget i riksdagen som slutligen befriade Sveriges studenter från denna kollektivistiska relik från sextonhundratalet.

Det är för de här reformerna som Leijonborg kommer att stå i historieböckerna. Men låt oss inte glömma att han förde tillbaka det personliga ansvaret som liberal princip till Folkpartiet som länge profilerat sig på frihet på statens, och därmed alla andra människors, bekostnad.

Så tack, Lars, och länge leve Leijonkungen!

Rösterna är räknade - segern är vår!

Det tog lång tid innan det var klart, men nu är alla röster räknade och det slutliga valresultatet är fastställt. Alliansens partier fick 10690 röster. Den nuvarande röda majoritetens partier fick 10639.

Nu är det ett faktum. För första gången sedan allmän och lika rösträtt infördes har fler Eskilstunabor röstat borgerligt än socialistiskt. Ni som tvivlat på att det går att vinna i Eskilstuna kan sluta nu. Det går. Vi har gjort det. Nästa år vinner vi igen.

Mycket av framgången bygger förstås på att Folkpartiet gjort ett framgångsrikt val. Vi har ökat mer i Eskilstuna än i riket. Men det hade inte hjälpt om inte de andra borgerliga partierna hållit sina positioner.

Själv vill jag gärna tro att de där sista 51 väljarna bestämde sig pga att de träffade mig och Ida Lindh någon gång efter kl. 22 på fredag kväll utanför festivalområdet på 350-årsjubileet. Eller för att de fick något av de hundratals godmorgonbrev som jag eller någon annan delade ut under lördagen.

Den faktiska skillnaden mellan att segra med 51 röster och att förlora med 51 röster är noll och ingenting. Men den psykologiska skillnaden är enorm. Idag är jag verkligen tacksam att vi lade manken till i spurten och slet ända in på målrakan. Det lönade sig.

Läs också Kurirens ledare om att Eskilstuna blir blåare.

Efter mer än 90 år - Eskilstuna röstade borgerligt!

Allianspartierna fick tillsammans 10165 röster. Den röda majoritetens partier fick 10120. Det betyder att för första gången sedan allmän och lika rösträtt infördes har fler röstat borgerligt än socialistiskt i Eskilstuna.

A change is a-comin'.

Och hur gick det i Eskilstuna...?

I Eskilstuna landar Folkpartiet på 12,5 procent. Det är lite under rikssnittet så det finns ingen anledning att hoppa högt även om det är ett bra resultat. Vi ökade mer än rikssnittet, med 4,5 procentenheter eller hela 54 %, vilket Mathias Sundin haft vänligheten att räkna ut. Vi är dessutom det tredje största partiet.

Tittar man på lite trender så blir det mer intressant. Det har Alex Voronov gjort. Kommunens röda majoritetspartier tappar 8,9 procent samtidigt som oppositionens partier ökar med 7,2 procent. Det är ett swing på hela 16 procentenheter från majoritet till opposition! Sossarna, som står i praktiken still på riksnivå, tappar tre procentenheter i Eskilstuna.

Bästa valdistriktet tycks vara det nypåhittade Skogstorp Södra där vi sopat hem drygt 19 procent. Mer anmärkningsvärt är kanske 12,5 procent i Råbergstorp-Lagersberg, vilket troligen beror på draghjälp från syrianska föreningen som gått in stenhårt för Metin Hawsho.

Resultatet är också en arbetsseger för Eskilstunas lokalavdelning. Någon partiledare, minister eller topp tre-kandidat har vi inte sett till. Per-Åke Fredriksson i Gävle gör ungefär samma observation. Som tack för valrörelsen tog jag med mig en jordgubbstårta till styrelsemötet tidigare ikväll. Det var inte helt fel.

Men Europaval är en sak. Nu gäller det att se nyktert på det här och använda framgången till att vinna valet 2010. Eskilstuna behöver verkligen ett maktskifte.

Bilder från Folkpartiets valvaka i Stockholm

När resultatet 13,6 % och tre mandat var klart bröt jublet löst.


Marit Paulsen var kvällens självklara medelpunkt och utbrast mitt i jublet att i nästa liv vill hon inte bli rockstjärna. Men hon sade inget om det här livet!


En annan som hade all anledning att vara nöjd var den älskade ledaren Jan Björklund som fått inleda sin partiledarkarriär med ett hejdundrande framgångsval.


Framgång hade man i grannen i norr. I Västerås fick Folkpartiet 16,7 % vilket den här mannen i smoking, Magnus Simonsson, säkert hade en hel del skuld i.


Europaengagemanget lyste också om Tobias Krantz och Håkan Jonsson.


Alexander Bard och Seved Monke, även kända som The Liberati, minglade runt, gladde sig åt framgången och smidde ränker inför Almedalen.


Anna Steele Karlström, kommunalråd och ny ordförande för Liberal Mångfald, försöker pussa fotografen.


I förgrunden Anders Ekberg som fick mitt kryss i valet, samt Malin och Haralampos som kampanjade åt...


...den här mannen, Per Altenberg, som draperat sig i EU-flaggan och gör ett tecken som i det här fallet inte betyder "W" utan "tre mandat". I bakgrunden skymtar min förra chef Niki i grön tröja.


Även undertecknad greps av segerrus och valfeber och kom på den altid lika briljanta idén att försöka fota mig själv. Denna gång mot en fond av östgötsk diaspora.

Rösta!

Om du inte redan har gjort det - gå och rösta. Vallokalerna är öppna till kl. 21:00 ikväll, men det finns ingen anledning att vänta så länge.

Valdeltagandet kommer att bli lågt. Kanske under 40 procent. Ändå påverkar EU väldigt mycket i vår vardag och Europaparlamentet har fått allt större makt och inflytande över EU:s politik. Det tandlösa parlamentet är ett minne blott och om och när Lissabonfördarget träder i kraft blir detta ännu tydligare.

Själv röstade jag redan första dagen som förtidsröstningen var öppen. Jag röstade på Folkpartiet (duh) och kryssade nr. 6 - Anders Ekberg. Det är jag inte ensam om. Många goda liberaler har gjort samma sak: Mark Klamberg, Nina Larsson, Martin Ängeby, Saga Rosén, Pernilla Bergqvist...

Sedan får han också hedersomnämnanden även av de som i slutändan kryssat någon annan som t.ex. Mathias Sundin och Johanna Nylander.

Tycker du som jag att EU ska göra hälften så mycket, dubbelt så bra och att EU ska garantera friheten, inte inskränka den? Då rekommenderar jag ett kryss på Anders. Men som sagt - idag är valet ditt. Är du osäker så finns det tester på webben. Huvudsaken är att du röstar.

Do as the tant says

Fredagens kampanj

Ordförande Thomas Stääv plockar fram det hemliga vapnet...

Vår riksdagsledamot Liselott Hagberg och Stefan Käll, kandidat från Katrineholm var också på plats och hjälpte till.

Ida Lindh, kandidat från Köping, värvar röster från de mest oväntade håll.

Vi började redan innan lunch och var inte färdiga förrän sent, sent på kvällen. I efterhand är jag glad att vi satsade så hårt på fredagen. Det var nämligen uppehållsväder, om än blåsigt och grått. Idag har det regnat betydligt mer och inget parti vill väl förknippas med hällregn.

Hans Ekström gör patron ur

Hans Ekström (S), kommunstyrelsens ordförande de jure, lämnar kommunpolitiken säger tidningen Folket idag. I presens, men det kunde minst lika gärna ha varit i pluskvamperfekt. Något intresse för kommunpolitik (förutom en och annan planfråga) har vi inte sett på länge och hans närvaro i kommunstyrelsens arbetsutskott (som är det strategiska beredningsorganet) är sporadisk. Att säga att detta var väntat är årets underdrift. Imagine my total lack of surprise.

Men detta blir ändå ett avbräck för sossarna. Hans rykte från nittiotalet och hans långa exekutiva erfarenhet samt naturligtvis det faktum att varenda kotte i Eskilstuna vet vem Hans Ekström är har varit en stor tillgång för dem. Nu försvinner hela det gamla gardet i ett svep och ett gäng väldigt vänsterinriktade SSU:are med klasskamp och socialism på programmet tar över. Valrörelsen kommer att bli ...ehrm... intressant.

Banankontakt av tredje graden

Gunlög delar ut bananer. Till höger en svensk tant som inte tiger i Bryssel.

I morse var Folkpartiet uppe i ottan för att kampanja vid stationen. Eskilstuna är en stor pendlarstad med flera tusen både in- och utpendlare. De som reser för att jobba varje dag borde ju kunna se poängen med europeiskt samarbete och säga Ja till Europa.

Det är dessutom en tacksam kampanjform att dela ut bananer på morgonen. Folk blir faktiskt glada av att få bananer till frukost. Den här gången delade vi ut 36 kg - på nolltid. Några hundra broschyrer blev det också. Det som är otacksamt är att kliva upp fem på morgonen för att vara där i tid när pendlartågen börjar gå.

Storfrämmat

Självaste Anders Ekberg (nr. 6 på Folkpartiets lista) gjorde en snabbvisit under kvällen för att lämna av lite material på vägen hem till Värmland.

Budget 2010 för Eskilstuna kommun - done.

Alliansens budget för 2010 är nu färdig, lagd i kommunstyrelsen och presenterad för den församlade världspressen. Vi återställer hela sänkningen av skolpengen till läsåret 10/11. Budgeten är i balans. Vi höjer inte skatten.

Inget av detta är sant för sossarnas budget. De har visserligen sent omsider kommit på att skolan behöver resurser. Men genom deras beslutsångest i nämnden har kostnaderna sprungit iväg ändå. Nu måste de betala för tomma lokaler. Och deras tillskott är redan från början mindre än vårt.

Deras budget är också underfinansierad. Det saknas cirkus 15 miljoner. Det är riktigt dåligt. Det är ingen rolig uppgift att hitta 15 miljoner, men det går. Vi i Alliansen lyckades ju. I krisen prövas kommunalpolitikern och här har vi några som inte fick sin budget att gå ihop.

Sist men inte minst så höjer de skatten med tio öre. Eller, de tvingas höja skatten, säger de. Märkligt. Vi jobbade utifrån samma förutsättningar och ingen kom och tvingade oss att höja någon skatt. De tvingas höja den för att få pengar till skolan säger de. Ännu märkligare. Vi fick ju fram mer pengar till skolan utan att höja någon skatt. Plus att vår budget är finansierad till sista kronan, vilket deras inte är.

Alliansen har prioriterat. Vi har använt tårtspaden på en hel del håll. Det blir inte samma nivå på frivillig verksamhet, försköning, upplevelser och utvecklingsbidrag. Enheter läggs ner. Men så får vi också ihop vår budget på slutraden utan att höja skatten och det blir dessutom lite mer pengar över till skola och socialtjänst.

Vi är redo att ta ansvar för Eskilstuna, även i svåra tider.