Jo faktiskt - arbetslösheten sjunker

Det är alldeles för tidigt att ropa hej. Ån är både bred och djup. Men det finns ljuspunkter så här när året är som mörkast. Som att arbetslösheten trots tidigare domedagsprofetior minskat för tredje månaden i rad. Enligt SCB:s statistik som presenterats idag har den gått ned från 8,3 % i september till 8,0 % i november.

Om detta inte bara är en tillfällig andhämtning så skulle det kunna betyda att de skräcksiffror som prognosticerats för 2010 inte behöver bli verklighet. Mona Sahlins jobbkris kan förhoppningsvis ställas in.

Regeringen har inte som så många andra i världen höjt skatterna. Istället har skatterna på arbete sänkts. Samtidigt har massiva stimulanser pumpats ut inom den offentliga sektorn, till kommunerna, till landstingen och till arbetsförmedlingen. Att sådana åtgärder har effekt vet vi av erfarenhet.

Folkpartiets ekonomisk-politiske talesman Carl B Hamilton skriver mer.

Skandal!

Kamraten Hallén i Kalmar har listat 00-talets bästa TV-serier och begått vad som för politiskt intresserade måste vara en dödssynd - han har utelämnat West Wing (eller Vita Huset som det heter på svenska). Jag förväntar mig att protestlistor upprättas, demonstrationer genomförs och ...ja... vad man nu gör.

Han har utelämnat Rome också.

[Uppdatering: Han försvarar sig med att en halv säsong av West Wing sändes redan 1999 och att han därför diskat den. Förvisso sant, men ett tämligen byråkratiskt sätt att se på saken. Rättvisa åt West Wing - NU!]

Hopp om förändring

SCB:s mätning som kom igår är dyster läsning på riksplanet. Den rödgröna vänstertrojkan har ett ganska stort försprång vilket skulle innebära att Mona Sahlin ska leda Sverige efter valet, ett jobb hon inte är redo för.

Men SCB är också den enda mätning som redovisar regionala resultat. Eskilstuna är en dryg tredjedel av Sörmland till befolkningen och avviker inte på något avgörande sätt från resten demografiskt eller värderingsmässigt, så opinionsläget i Sörmland är en rätt bra approximation av opinionsläget i Eskilstuna.

Här är det dött lopp mellan Alliansen (46 %) och den nuvarande helröda majoriteten (47 %). Två saker bekräftar att detta inte bara är hittepå och mätfel. Dels resultatet i Europavalet, dels att gårdagens SCB-mätning låg mycket nära den långsiktiga trenden som synts i Sörmland under hela mandatperioden: ökande blått stöd och sjunkande rött dito.

Även Miljöpartiet tillhör oppositionen i Eskilstuna och räknar man in dem så finns det en tydlig majoritet för ett maktskifte (52 - 47). Efter 90 år med socialdemokratiskt styre kanske Eskilstunaborna till slut har tröttnat och vill ha förändring. I vilket fall så kommer det blir en valrörelse där makten i Eskilstuna står på spel på allvar.

Något stort stöd för Sverigedemokraterna går inte att skönja i vår del av världen. I den här mätningen var det knappt mätbart. Det är säkert en underskattning, men över mandatperioden har de fått på eller något under rikssnittet. Det ligger säkert närmare sanningen.

[Uppdatering: Eskilstuna-Kurirens ledarblogg tycker att jag har gjort det väldigt lätt för mig. Tja. Hade det varit en enstaka SCB-mätning med det här resultatet så hade jag hållit med. Man ska vara försiktig med statistik, särskilt med små underlag. Men i det här fallet finns det en trend i de sex senaste SCB-mätningarna. Alliansen segar sig sakta men säkert uppåt, sossarna och vänstern segar sig nedåt, i Sörmland. Gårdagens mätning följer den trenden.

Sedan var väl mina förutsägelser inte fullt så tvärsäkra som Kuriren påstår. Jag kommer till ungefär samma slutsats som de gör själva: ett maktskifte är långt ifrån säkert, men ligger inom möjligheternas ram.]

[Uppdatering II: Kuriren är fortfarande inte nöjd med min förklaring. Som bevis anför de att inga statistiskt säkerställda förändringar skett sedan nov -08. Jag tror att vi pratar förbi varandra. Som jag skrivit tidigare tittar jag på en längre serie än så. Mätningen från strax efter valet 06 är ett borgerligt glädjeskutt så den bortser jag ifrån och börjar i maj -07.

Från maj -07 till nov -09 har det nämligen skett statistiskt säkerställda förändringar. Moderaterna har ökat med åtta procentenheter, KD har ökat med tre procentenheter och Socialdemokraterna har minskat med åtta procentenheter. För övriga så är förändringarna inte statistiskt säkerställda.

Men det är mer intressant att titta på blocken. Alliansen har ökat med mer än tio procentenheter (från 36 till 46) samtidigt som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet minskat med nästan åtta procentenheter (från 55 till 47).



Några felmarginaler för blocken finns inte angivna i SCB:s mätning, men om man jämför med ex.vis felmarginalen för Socialdemokraterna så är den runt åtta procentenheter. En kvalificerad gissning är alltså att Alliansens ökning är statistiskt säkerställd och att de röda partiernas minskning är precis på gränsen till att vara det.]

Till dörrknackningens försvar

Synovate har gjort en mätning där 80 % säger att de inte vill att politiker ska knacka dörr. Vad som inte kommit fram är att det är högst två procent som faktiskt blivit kontaktade genom dörrknackning. Så fega har partierna varit. Människor tar alltså ställning till något de inte upplevt, utifrån fördomar. Man tror att dörrknackning är oerhört påträngande. Det är det inte. Däremot är det vetenskapligt bevisat att det är en mycket effektiv kampanjmetod.

Mathias Sundin skriver mer.

Riksdagslistan för Sörmland

Ikväll har jag varit på nomineringsmöte och klubbat riksdagslistan för Sörmland. Det gick helt enligt valberedningens förslag, vilket innebär att jag står på en tredje plats. Ifrån Eskilstuna så gjorde vi ett tappert försök att få mig uppflyttad till plats nummer två, men det föll i voteringen med ganska stor marginal.

Sedan gjordes det ett försök från Strängnäs att flytta ned vår LUF-ordförande Sara Johansson från fjärdeplatsen. Det gick inte för sig att både trean och fyran var från Eskilstuna tyckte man. Konstigt nog gick det bra inför förra valet när både trean och fyran var från Strängnäs...

Nomineringsmötet insåg dock klokskapen i att ha en högt placerad ungdomskandidat, även om hon råkade vara från Eskilstuna, ett val då förstagångsväljarna är fler än någonsin. Voteringen gick Saras väg med marginal.

Långt efteråt, i bilen hem, kom jag på att en fjärdedel av vår delegation från Eskilstuna var åttiotalister. Utan att avslöja allt för mycket så kan jag väl säga att de inte var fullt lika många från andra håll i länet.

Överlag så flyttade Eskilstuna fram sina positioner och återfinns nu väl representerade i listan övre del. Mycket tack vare flitigt fotarbete från Gert Johansson, vår man i nomineringskommittén.

1. Liselott Hagberg, Nyköping
2. Stefan Käll, Katrineholm
3. Niklas Frykman, Eskilstuna
4. Sara Johansson, Eskilstuna
5. Fredrik Lundgren, Strängnäs
6. Maria Buco, Eskilstuna
7. Bengt Eric Sandström, Trosa
8. Margareta Furutstrand, Strängnäs
9. Hans Molander, Nyköping
10. Kerstin Lindroos, Eskilstuna

Ett namn till hade vi med på listan, nämligen:

18. Dinka Hodzic, Eskilstuna

Jag hade förstås önskat mig andraplatsen, men jag är fullt förnöjd med tredje. För Eskilstunas del är jag också glad över att vi fick med så många bra kandidater på framskjuten plats. Det är tråkigt att det oundvikligen blir bypolitik när det kommer till riksdagslistan. Men i det fallet har jag slutat bli upprörd och resignerat inför faktum.

Stor dag

Stora saker händer idag. Lissabonfördraget träder i kraft, vilket är bra. Kablarna kopplas in till FRA, vilket är, för att uttrycka sig milt, mindre bra.

Dataspel vs. Kungl. Operan

Så länge Cecilia Wikström rattade Folkpartiets kulturpolitik var det strikt högkultur som gällde. Nu kan något vara på gång. På SvD Brännpunkt skriver Camilla Lindberg, Adam Cwejman och Alexander Bard om hur kulturyttringarna förändrats och att systemet med beskattning och subventioner hopplöst halkat efter.

Mentalt är kanske det viktigaste att göra upp med en förstockad syn på dataspel. Spelen är nämligen inte vare sig irrelevanta eller arvtagare till videovåldet som källa till allt ont. De är en kulturyttring. Här skulle Folkpartiet kunna sätta ner foten ordentligt och sluta förfasa sig för att istället bejaka ett fenomen som är tämligen självklart för alla under 40 (och en hel del över).

Ett annat positivt tecken i tiden är att Landsmötet biföll en motion från Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd i Stockholm, om att se över upphovsrätten. Nu har väl debatten kring fildelning snarast svalnat det senaste året tack vare Spotify och Voddler, men de kan ju ploppa upp när som helst igen.