Under helgen var jag på Folkpartiets Riksmöte i Västerås. Jag är född i Västerås, en egenskap jag f.ö. delar med Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm. Under middagen i fredags satt vi bredvid varandra och jämförde födelseförsamling. Hon vann. Tydligen är Domkyrkoförsamlingen finare än Badelunda.
Det är omöjligt att sammanfatta tre dagar på ett vettigt sätt. Jag hann väl prata med ungefär en tredjedel av de jag ville och hade tänkt.
Jan Björklunds tal var bra. Jag förväntar mig inget annat heller. Framför allt tycker jag att det var utmärkt att han pratade en hel del om frihet. Av någon anledning har detta för liberaler helt centrala begrepp tidigare varit så självklart att det liksom inte varit med. Nu stod friheten i centrum och sådant gläder ett huggormshjärta.
Det råder ingen brist på skärpta och engagerade liberaler. En som snabbt fått en rättmätigt stjärnstatus inom Folkpartiet är Jasenko Selimovic, tidigare bl.a. chef för Radioteatern och nu riksdagskandidat från Göteborg. Klockren och med stort patos. Jag hoppas att resten av Sverige upptäcker honom också i god tid innan valet.
Stort jubel mötte också trion Birgitta Ohlsson, Marit Paulsen och Kjell-Albin Abrahamsson som drog Europapolitiken på söndag förmiddag.
Men. Trots allt är huvudpoängen med dessa möten att man får umgås med andra folkpartister och ha det förbannat trevligt. För oss i Eskilstuna var det också en chans att svetsa samman den inkommande fullmäktigegruppen. Så vi såg till att ha en ordentlig delegation på plats. Efter valet tänker vi nämligen bli betydligt större och efter Riksmötet känns det helt rätt att tänka så.
Även miljöpartisten gillar träden på Hornsgatan
10 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar