Metadebatt om burkor

I morse vaknade jag till att Rix Morronzoo kallade Jan Björklund för rasist och populist och värst av allt var att gårdagens utspel om heltäckande slöjor var, just det, ett utspel. Andra har varit mer balanserade i sin kritik.

Det som kanske är märkligast är att i princip ingen har invändningar i sak. Jag har hittills inte hört en enda kritiker framföra att det är en självklar rättighet för lärare eller elever att dölja ansiktet i skolan. Men ju mindre åsiktsskillnad, desto högre tonläge.

Jag kan ju för tydlighets skull tillägga att även jag håller med Björklund i sak. Det är orimligt att lärare eller elever döljer ansiktet, det försvårar undervisningen. Finns det oklarheter i lagen kring vilken möjlighet rektor har att förbjuda detta så ska lagen förtydligas på den punkten.

Skulle jag vara lärare och dyka upp till jobbet i skidmask så skulle jag utan omsvep bli beordrad att ta av mig den. Skulle jag av någon anledning vägra så skulle jag bli hemskickad. Sådana regler ska gälla lika för alla - allt annat är särbehandling.

Men kritiken har istället handlat om form. Den vanligaste invändningen är att det är en icke-fråga. Det är det uppenbarligen inte. Den har toppat de stora nyhetsdrakarnas rapportering och "alla" tycks ha en åsikt. Jag fick t.ex. debattera saken i Radio Sörmland (har inte lyckats länka) där min motdebattör Maria Chergui (V) hade som huvudargument att vi inte skulle prata om detta utan hellre om något annat och trevligare, gärna något hon fick välja.

En variant på temat är att man inte skulle prata om frågan eftersom det gynnar Sverigedemokraterna. För det första tycker jag att det är att ge SD en större betydelse än de har att låta dem bestämma vilka frågor Sveriges utbildningsminister ska prata om och inte. För det andra är en av SD:s huvudteser att etablerade partier vägrar prata integration och liknande. I Eskilstuna är det helt fel. Vi har debatt om integrationsfrågor ganska ofta. Det tycker jag är bra.

En tredje och mer relevant invändning är att Björklund visst kunde ha fått ta upp frågan, men i så fall efter att diskrimineringsombudsmannen DO avgjort målet som det hela hänger på. Här skulle jag vara böjd att hålla med i vanliga fall. Men nu råkar det ju vara ett val i antågande och väljarna kanske kan vara intresserade av hur den som blir utbildningsminister efter valet ställer sig i en av de troligen första frågor som kommer över hans eller hennes bord.

Jag tror att den här typen av frågor som är värderings- och principgrundade kommer att bli vanligare framöver. Antagligen blir de också viktigare för att avgöra partival för väljarna all eftersom konfliktytan på den hittills dominerande ekonomiska skalan minskar till att handla om procentsatser.