Dayana och burkaförbudet

Debatten om burka och andra heltäckande slöjor vill inte dö, ens lokalt här i Eskilstuna. Nu har Dayana Jadarian (C) gått ut och sagt att hon vill ha ett lokalt burkaförbud. Många hejar på henne i kommentarsfältet på Eskilstuna-Kuriren. Några saker måste då rätas ut för att förklara varför jag tar avstånd från generellt förbud.

1. Jag är inte FÖR burka. Jag är emot burka och andra liknande plagg. Jag är emot många saker som jag anser vara bakåtsträvande eller bara fel, men jag vill inte förbjuda dem för det. Rent generellt är jag tveksam till förbud som lösning på problem.

2. Burkan är bara ett uttryck för kvinnoförtryck, den är inte förtrycket i sig. Man kommer inte åt problemet genom att förbjuda burkan lika lite som att man kan bota mässlingen genom att måla över prickarna med tippex.

3. Jag (och hela Folkpartiet) röstade emot att förbjuda västar på krogen av samma anledning som ovan. Vi gillar inte Hell's Angels heller, men det är inte deras västar som är problemet.

De som ger sig in i diskussionen borde fråga sig själva om de vill bekämpa kvinnoförtrycket eller bara slippa se det.

Obama ger upp månen

För mig som tillhör Star Wars-generationen känns det lite trist att president Obama nu ger upp drömmen om att skicka människor till andra himlakroppar. Det må vara hur logiskt och rationellt som helst att satsa på robotiserade obemannade färder. Men psykologiskt så är det ju månlandningen i juli 1969 människor minns, inte den sovjetiska obemannade färden (jo, de var först till månen).

George W Bush hade siktet inställt på Mars. För att kunna åka till Mars måste vi dock först åter till månen, där ingen varit sedan 1972. Och som högerspöke ser jag hellre att USA åker till månen än exempelvis diktaturen Kina.

Eftersom jag är liberal så bedömer jag olika projekt utefter hur de påverkar människor. Jag ser inget principiellt värde i att bevara döda och obebodda himlakroppar som döda och obebodda bara för sakens skull. Om det gagnar mänskligheten att kolonisera solsystemet så är det rätt.

Jag skulle inte ha något emot att titta upp mot månskivan och se stråk och punkter av ljus från kolonier. Snarare tvärtom. Det skulle fylla mig av stolthet inför vad människan kan göra.

I dessa tider av akuta ekonomiska problem kan det också vara värt att tänka på något annat än vad man ska göra de närmaste fem åren. Varför inte fundera lite på de närmaste 500 åren?

"Prepare to get schooled in my Austrian perspective"

Match igen

I dagens DN presenteras en opinionsmätning från Synovate där glappet mellan blocken är nere på tre procentenheter. Alliansen är åter med på banan.

Nu är det kanske inte så märkligt att Alliansen återhämtar sig. De senaste månaderna har det varit debatt om sjukförsäkring, vargjakt och SAAB och Fredrik Reinfeldt har varit utomlands och misslyckats med ett viktigt klimatavtal. Det var bara negativa saker.

Nu är den sista vargen skjuten, SAAB har fått en ägare och regeringen går till attack i sjukförsäkringsfrågan. Och det är Fredrik Reinfeldt som leder den. Han är offensiv i inrikespolitiken. Till och med Maud Olofsson är uppe på nio och ser stursk ut i TV. Trött - men stursk.

Folkpartiet ökar också i denna Synovate-mätning, vilket känns bra. Jan Björklund har ägnat mandatperioden åt att leverera, gång på gång på gång. Det sägs till och med att sossarna var motvilligt imponerade av honom i Växjö. Jag tror att övriga har anledning att se upp i valrörelsen. Det är Björklunds första valrörelse som partiledare och han kommer att trivas som fisken i vattnet när han får vara i hetluften.

Miljöpartiet noterar för första gången på länge minussiffror. Det kan vara sossarna som mobiliserar inom blocket.

I ett större perspektiv så gör Henrik Brors rätt analys av läget. så länge det är spel mot ett mål kan alla som tycker regeringen gör något fel någonstans stödja oppositionen. När det däremot blir ett val mellan två alternativ blir det jämnare. Den här utvecklingen kommer att fortsätta ju mer den rödgröna vänstertrojkan kommer att redovisa av sin politik. När kampen om regeringsmakten hamnar längst fram minskar ocså utrymmet för missnöjespartier betydligt.

Så Alliansens möjligheter att vinna valet är goda. Det kommer att krävas hårt arbete och mycket slit, men vi är beredda att göra det.

Och glöm för allt i världen inte: Mona Sahlin är inte redo att leda Sverige.

Kläm i med nationalsången

Igår kväll var det kommunfullmäktige. Eftersom vi klubbade ett avtal om att ta emot 150 flyktingar blev det också ett tillfälle att 'ta debatten' med Sverigedemokraterna. Det är ett bra referat av debatten i Eskilstuna-Kurirens papperstidning, men tyvärr bara en liten stump på nätet. Även i Folket fanns det ett bra referat i papperstidningen som inte alls finns utlagt på nätet. Bättre kan ni, kära tidningar.

Det går också att se hela debatten i webb-TV på kommunens hemsida. Klicka på ärende 7 på listan.

Adam Marttinen (SD) spred ut dimridåer om att man inte får sjunga nationalsången i skolan, att simundervisningen blir könssegregerad och att detta beror på invandring. Inget av detta stämmer. I Eskilstunas skolor är det fritt fram att klämma i med nationalsången och alla simmar tillsammans. Jag tycker att det är bra och jag tänker försvara den ordningen. För mig handlar det om ett försvar av grundläggande liberala värderingar, inte om någon mystisk hotad svenskhet.

För mig är det en konstlad motsättning Sverigedemokraterna för fram. För mig går det alldeles utmärkt att vara stolt över Sverige och de landvinningar vi gjort och samtidigt vara öppen för nya människor. Jag ser heller inga problem med att vara för öppenhet och tolerans och samtidigt vägra ge religiösa extremister särlösningar som att dela upp simundervisning.

1500

Jag har missat typ alla tidigare milstolpar, men den här gången var ögonen öppna. Det här är det 1500:ade inlägget i bloggen. Många hinner dit på några veckor, men jag har tagit god tid på mig. Om några dagar, 1:a februari, firar faktiskt den här bloggen fem år i etern.

I det allra första inlägget tog jag farväl av DDR-Sverige. Antagligen hade jag nyligen läst 'Två nötcreme och en moviebox'. Den har också följt mig från ung och arg till medelålders (yngre, förvisso) och etablerad politruk.

Champagne till alla!

Burkaförbud?

Jag har idag blivit tillfrågad av en journalist om hur jag ställer mig till förbud mot burka (jag antar att det också gäller andra slöjor som döljer ansiktet). Till att börja med konstaterade jag att jag inte uppfattat att det skulle vara något problem och att jag hittills inte sett någon i Eskilstuna med en sådan slöja.

Jag är emot förbud. Vill människor dölja ansiktet så får de göra det. Av samma anledning är jag också emot den s.k. maskeringslagen.

Men samtidigt måste den enskilda människan också ta ansvar för konsekvenserna av sitt fria val. Att dölja ansiktet gör att en väldigt stor del av arbetsmarknaden försvinner. I jobb där man har kontakt med allmänheten måste man visa ansiktet. I den västerländska kultursfären så förknippas inte heller ett dolt ansikte med religiös fromhet utan snarare med att man har något att dölja.

Madeleine Sjöstedt (FP) skriver klokt om saken på sin blogg.

Hårdare straff för misshandel

Regeringen föreslår idag hårdare straff för mycket grova fall av misshandel. Det låter vettigt. Tanken är att en ny brottsrubricering ska införas: "synnerligen grov misshandel". Det ska handla om utstuderat våld mot t.ex. äldre och männsikor med funktionsnedsättning eller tortyrliknande misshandel.

Sedan tidigare har det blivit möjligt att döma ut upp till arton års fängelse för mord. Jag tycker att det är bra att regeringen skärper straffen för brott som riktas mot enskilda människor. Som liberal anser jag att det är den enskilda människans rätt till sitt eget liv, sin frihet och integritet som är viktigast och brott som kränker detta som ska bedömas hårdast.

Sedan kan man alltid fundera över teknikaliteterna. Ska man sätta dit en elva på volymknappen eller räcker det att göra tio mer högljutt? När det gäller grov misshandel så utdöms maxstraffet (som jag tror är tio års fängelse) väldigt sällan.



Läs även Sundin.

Inte någon dinosaur

Mark Klamberg är inte bara Folkpartiets mest inflytelserika bloggare och blivande småbarnsfar. Han har andra kvaliteter också. Han är t.ex. "inte någon dinosaur" enligt sin fru Birgitta Ohlsson.

Anledningen till detta uttalande är diskussionen om Birgitta kan bli minister elelr inte givet att hon är gravid. En mycket fånig diskussion. Den enda som kan svara på frågan är rimligen Birgitta själv och hon anser att det går bra. Ministrar har ju fått barn tidigare utan att vare sig världen eller Sverige gått under (Sten Tolgfors och Lena Hallengren ploppar upp).

I detta håller jag helt med Adam Cwejman och Linda Nordlund (liberala ungdomsförbundet) i det de skriver på Politikerbloggen. Birgitta är den starkaste kandidaten för jobbet, hon vill och anser att graviditeten inte är något problem. Så packa portföljen åt henne.

[Att dinosaurierna skulle utmärka sig för dåligt föräldraskap är däremot något av förtal. Man har hittat flera bon med ungar som tyder på att de var högt utvecklade på den fronten. Släktet Maiasaura (modersödlan) har t.ex. fått sin namn för förmodat omhändertagande egenskaper.]

Folkpartiets femte mest inflytelserika blogg

Du läser den just nu enligt Politometern (aka Martina Lind). Etta är Mark Klamberg, tvåa Fredrik Malm, trea Erik Svansbo och fyra Amanda Brihed. Kul!

Tre snabba

Jag vill tipsa om tre bra artiklar.

Alexander Bard och Jan Söderqvist skriver på Newsmill om Folkhemmet, sossarnas och Sverigedemokraternas gemensamma dröm. De folkhemska idéerna om förmynderi och konformism slår tyvärr även klorna i Folkpartister med jämna mellanrum, men ursprunget är en konservativ idé kidnappad av socialister under det mörka trettiotalet. Det idealsamhälle det så nostalgiskt tittas tillbaka på har heller aldrig funnits i verkligheten. Kan vara bra att tänka på.

Statsminister Fredrik Reinfeldt går tungt in i inrikespolitiken och ger sig på den rödgröna vänstertrojkans förslag om sjukskrivningar. Förutom att det blir mer bidrag och längre till jobb kommer reglerna som de rödgröna föreslår slå hårt mot mycket utsatta grupper av bl.a. människor med funktionsnedsättning. Försäkringskassan backar upp kritiken..

Slutligen ger Erik Ullenhag en föraning om hur Folkpartiet tänker bedriva valrörelse. Anslaget känns likt det vi hade inför Europavalet - optimistiskt och utan att titta åt sidorna. Passar inte galloscherna finns det gott om andra partier. Känns bra! Det ska bli riktigt kul med valrörelse.

Slagstaskolan nedbränd

Igår var jag i Sundsvall för ett möte med Gävleupproret, folkpartister från medelstora kommuner med rött styre. På tåget hem fick jag veta att delar av Slagstaskolan brunnit ned under natten, genom djungeltelegrafen.

För närvarande tyder allt på att det är en anlagd brand. Över hundra elever i de lägre åldrarna har fått sina klassrum nedbrända. Kommentarerna strömmar in från föräldrar och syskon om barn som gråter över att deras arbete och ansträngningar under flera år blivit förstörda av meningslös skadegörelse.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Om något gott kan komma ur en sådan här händelse så är det väl att den blixtbelyser hur stor och viktig del skolan är av människors liv.

Även om mnga barn säkert tänkt tanken att det vore ganska skönt om skolan inte fanns där på måndag morgon (det gjorde iaf jag) så är det något helt annat när det faktiskt inträffar. Inte minst för att allt man jobbat och slitit med, alla mattetal och alla teckningar bokstavligen gått upp i rök.

Det är viktigt för alla inblandade parter att det blir uppklarat hur branden gått till och vilka som bär ansvaret. Var det illvilja bakom eller en tjuvrökning som gick fruktansvärt fel? Barnen, föräldrarna och skolans personal förtjänar att få ett svar på varför deras skola inte finns längre.

Smått sensationellt i Massachusetts

Idag är det ett fyllnadsval till den amerikanska senaten. Normalt sett skulle detta kanske inte väcka så stor uppståndelse, men flera saker gör det här både viktigt, intressant och spännande. Dels hänger demokraternas 60-40-majoritet på att de vinner. Det är det övertaget som gör att de kan få igenom precis vad de vill. I praktiken handlar det om Obamas stora sjukvårdsreform.

Det andra är att det inte är vilken senatsplats som helst. Det är nämligen den plats i Massachusetts som sedan femtiotalet tillhört familjen Kennedy. Först John F och sedan han blev president lillebror Ted.

Men det tredje är att de senaste projektionerna pekar på republikansk seger för Scott Brown. Det finns helt enkelt inte på världskartan. Massachusetts tillhör demokraternas allra starkaste fästen.

Mathias Sundin följer utvecklingen nära på amerikanskpolitik.se. Även Johan Ingerö skriver intressant om saken.

Långt uppe i norr...

En bekant i Norrbotten har vänligen uppmärksammat mig på att Peter-Jaan Kask på Norrländska Socialdemokraten vid något obevakat tillfälle smugit sig in på min blogg och nu sent omsider skrivit ett angrepp på mig och Carl B Hamilton. Naturligtvis har de inte länkat till våra inlägg.

Angreppen är lite märkligt. Kask menar bland annat att bara för att SCB:s siffror visar att arbetslösheten sjunker kan man inte säga att arbetslösheten sjunker, samt att när arbetsmarknaden beter sig fullständigt normalt är det tecken på jobbkris.

För mig är det tvärtom. Om arbetslösheten sjunker under höstmånaderna, precis som den bryukar göra ett normalt år, så är det ett tecken på att läget börjar stabiliseras och normaliseras.

Det jag såg var hoppfulla tecken på en i övrigt mycket dyster arbetsmarknad. Domedagsprognoserna för när arbetsmarknaden vänder och hur djup arbetslösheten blir har nu skrivits ned. Den är fortfarande på tok för hög, men läget är inte längre hopplöst.

Låt oss inte heller glömma att när Mona Sahlin började skrika jobbkris var arbetslösheten lägre än under den senaste socialdemokratiska regeringen. Trots att det då var braskande högkonjunktur och att vi nu går igenom en svår global ekonomisk kris.

SvD är pro-folkpartistiskt idag

Svenska Dagbladet hade idag en ovanligt pro-folkpartistisk ledarsida. Dels en krönika av PJ Anders Linder om skolan.

Jag känner en viss oro för att det ska uppfattas som att de många utmärkta och genomgripande skolreformer som Jan Björklund lagt fram under den här mandatperioden ska tolkas som att reformeringen av skolan är avklarad. Förslagen är framlagda, men för att det ska bli tidigare betyg i fler steg krävs det faktiskt att Alliansen vinner valet. Likaså för att gymnasiereformen med tydligare specialiseringar ska bli av. En rödgrön skolminister skulle riva upp dem. Vad händer då med skolan?

Den andra hyllningen är en signerad ledarartikel av Claes Arvidsson. Den handlar om försvaret, framför allt då om försvaret av Sverige. Tre fjärdedelar av svenska folket menar att försvaret inte klarar att möta ett militärt angrepp. Men den andra sidan lever också och frodas - 40 % av Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare vill helt skrota försvaret och hälsa befriarna från öster. Kan bli intressanta diskussioner inom en (gud förbjude) rödgrön koalition.

(I papperstidningen får man sig till livs flera fina diagram över folkets attityd till försvaret.)

Senare i samma tidning finns också en intressant exposé över valets svagaste länkar, till vilket man utsett Lars Ohly och Göran Hägglund.

Ett starkare försvar

Folkpartiet fortsätter att vara det enda partiet som vill prata om försvaret. Tidigare har det mest handlat om NATO, men sedan förra året har det kombinerats med tydliga ambitioner på hela det försvarspolitiska området. Idag skriver Jan Björklund (som bekant har han ju en bakgrund inom försvaret) tillsammans med Allan Widman och Birgitta Ohlsson i SvD om att även Sverige måste försvaras, utan att överge insatsen i Afghanistan.

Med ett allt mer auktoritärt Ryssland inpå knuten och med Nordstreams gasledning på Östersjöns botten nu ett faktum är det rätt inriktning. Framför allt att åter se till att det finns förband på Gotland. Samtidigt är det viktigt att inte släppa regeringens linje att försvaret inte har sin viktigaste roll som kund till svensk försvarsindustri. Det ger nämligen mer pang för pengarna.

Mathias Sundin skriver även han om saken. Som riksdagskandidat för Östergötland hyllar han förstås raderna om JAS som tillverkas i Linköping. Själv har jag gått runt på flygvapenmuseet i Malmslätt många gånger. Det ligger inte långt från Tokarp där Birgitta Ohlsson är uppväxt.

För övrigt...

...instämmer jag helt med det som Alex Voronov skriver idag om Pagodens uppträdande gentemot hyresgästerna som frusit i sina lägenheter under köldknäppen. Även företag ska vara goda medborgare och en bra början är att uppträda som folk mot sina kunder och allmänheten.

...vill jag gratulera kamrat Sundin i Norrköping för de framskjutna positioner han fått av Anders Pihlblad och makthavare.se.

Norberg tittar på världen

De flesta krönikor över 00-talet är trista och förutsägbara. Johan Norberg lyckas dock hitta ett eget perspektiv i sin artikel på SVT Debatt. Han tar en titt på hur världen förändrats, framför allt hur den ekonomiska makten flyttat sig under de gångna tio åren.

Resultatet är ganska uppmuntrande. Trots att årtiondet slutade med ekonomisk kris och trots att det finns några viktiga undantag (framför allt i Afrika söder om Sahara) så får människor det bättre. Befolkningen ökar men antalet människor som lever i absolut fattigdom har minskat med en halv miljard de senaste tio åren.

De som har det allra sämst har alltså fått det bättre, eller i vart fall blivit färre. Trots detta finns det alltid debattörer på vänsterkanten som tjoar om att klyftorna i världen ökar och att de fattiga blir allt fattigare. Och förvånansvärt sällan är det någon som ifrågasätter deras 'sanningar'.

Den liberale filosofen John Rawls uppfann ett tankeexperiment som kallas för okunnighetens slöja (veil of ignorance) där människor får bygga ett system utan kunskap om var de själva kommer att hamna i samhället. Rawls teori var att de flesta i den situationen skulle sträva efter att de som har det sämst ändå skulle ha det så drägligt som möjligt.

Ur det perspektivet lever vi antagligen i den bästa av världar. Inte den bästa av tänkbara världar, men den bästa vi upplevt hittills. Chansen för en individ av arten Homo Sapiens Sapiens att leva länge, lyckligt och ha god hälsa samt att kunna bygga ett drägligt liv för sig och de sina är med stor sannolikhet bättre idag än någonsin tidigare.

Visst har den här explosiva standardförbättringen och samtidiga befolkningsökningen förorsakat nya och allvarliga problem. Resurser som tidigare har funnits i överflöd har blivit bristvaror. Påfrestningar på miljön både lokalt och globalt har blivit större. Men samtidigt har vi bättre möjligheter än någonsin tidigare att lösa även dessa problem.

Det är inte utan att man blir imponerad av mänskligheten.

2010 har börjat

2010 har börjat. Skop har presenterat den första opinionsmätningen. Folkpartiet ökar mest och hamnar på 9,3 %. Men rapporteringen handlar om Miljöpartiet trots att både FP och V ökar mer. De kan för närvarande inte göra något fel och sannolikt kommer den bubblan att bära över valdagen eftersom de har en grym överrepresentation inom journalistkåren och i de miljöer i Stockholms innerstad där nyheter skapas.

Aftonbladet med hjälp av Sifo har låtit svenska folket sätta betyg på ministrarna i regeringen och även där klarar sig Folkpartiet rätt bra. Topp tre är Moderaternas genom Reinfeldt, Borg och Bildt. De är ju de tyngsta och mest synliga ministrarna. Men sedan kommer Malmström, Sabuni och Björklund på rad - alla får godkänt för sin insats.

Man kan väl utan att vara alltför vild i sina gissningar anta att synlighet och popularitet i största allmänhet spelat in bedömningen. Ju mer okänd minister desto lägre betyg i stort sett.

Reinfeldt slår också Sahlin i alla förtroendemätningar, men det är inte en särskilt viktig faktor inför valet. Den politiska positionen och sakfrågorna anses av valforskarna ha större tyngd än kompetens och person.