Folkpartiets kommunlista i Eskilstuna

Igår kväll hade vi nomineringsmöte för Folkpartiet i Eskilstuna. Knökfullt var det, sådant är alltid kul. Men dramatiken uteblev i stort sett helt.

Jag blev vald till etta på kommunlistan, vilket känns mycket hedrande. Det är ju faktiskt första gången jag toppar listan, även om jag har varit gruppledare den gångna perioden.

Trettio namn har vi på listan. Det känns som en bra längd. Sexton kvinnor och fjorton män. Sex personer under trettio. Nio under fyrtio. Rutinerade rävar och nya spännande namn. Det känns bra inför valrörelsen!

Och så här ser hela listan ut:

1 Niklas Frykman, 34, gruppledare
2 Maria Buco, 45, företagare
3 Jonny Nilsson, 26, gymnasielärare
4 Kerstin Lindroos, 62, f.d. kamrer
5 Helen Wretling, 59, samordnare
6 Erika Rydja Sandvik, 39, gymnasielärare
7 Sara Johansson, 21, socionomstuderande
8 Gert Johansson, 70, f.d. företagsledare
9 Victor Claesson, 26, teknisk support
10 Sükrü Kaya, 49, tolk
11 Jan Svensson, 57, idrottslärare
12 Ulla Stääv, 62, biomedicinsk analytiker
13 Daniel Fröjd, 35, yrkeschaufför
14 Talvi Eellend, 65, adjunkt
15 Anna Utas, 28, statsvetare
16 Per-Olof Eriksson, 69, f.d. personalchef
17 Elisabeth Rytterström, 46, förbundskonsulent
18 Kenneth Johansson, 26, besiktningstekniker
19 Gunlög Otto, 65, leg. apotekare
20 Owe Kling, 65, konsult
21 Kerstin Wigzell, 53, byggnadsingenjör
22 Ulla Jilsmo, 66, mellanstadielärare
23 Henrik Hansson, 28, informatör
24 Ursula Sköld, 45, högstadielärare
25 Richard Karlsson, 68, pensionär
26 Gun Sundberg, 61, gymnasielärare
27 Sofia Nylund, 41, administratör
28 Bengt Boberg, 78, biolog
29 Els-Britt Lindholm, f.d. lärare
30 Christer Kax Sundberg, 63, rektor

(I modern tid har Folkpartiets fullmäktigegrupp varierat mellan fyra och tolv personer. Till det kommer hälften så många ersättare. Idag är vi sex plus tre.)

Om kringlors betydelse

Idag har DN en intressant artikel om Julia Tymosjenko som är premiärminister i Ukraina. Imorgon kan hon bli vald till president. Artikeln handlar om hennes make-over när hon lade sig till med den distinkta flätan. Det handlar mycket om tradition, fosterländskhet osv.

Men jag tror artikelförfattarna och stylisten missat en del. Jag (och antagligen de flesta sjuttio- och åttiotalisterna även i Ukraina) associerar inte till någon artonhundratalspoet när vi ser en brud med en kringla på huvudet. Vi tänker på Star Wars och prinsessan Leia. Och hur kan man låta bli att rösta på prinsessan Leia?

Om det inte var kalkylerat att väcka de associationerna så var det en mycket lycklig slump.

Om Morik Sahlfeldt och nödvändigheten av ideologins snara återkomst

Lena Mellin har i Aftonbladet en krönika om triangulering som representeras av Morik Sahlfeldt. Mycket bra grejer. Triangulering är döden.

Jag hoppas verkligen att Folkpartiet står emot frestelsen att triangulera och vågar vara liberala och göra allvar av de hotelser som kommit den senaste tiden. Jan Björklund talade på Landsmötet om att vara mer borgerlig. Erik Ullenhag talade nyligen om att inte följa opinionen utan leda den och om att driva valrörelse där vi verkligen lyfter fram våra liberala värderingar.

Politik ska nämligen inte vara en jämn och lättuggad smet. Det är den hårda kärnan av ideologi som gör att det ena partiet smakar godare än det andra.

Uppsving för Alliansen

Idag presenteras en demoskop-mätning i Expressen där skillnaden mellan blocken är mindre än tre procentenheter. Alliansen är nästan helt ikapp.

En liknande bild har kommit i flera mätningar den här månaden - med ett viktigt undantag. United Minds mätning i Aftonbladet som använder en helt annan metod visar rakt motsatt utveckling. Där har fortfarande den rödgröna vänstertrojkan en stor ledning.

Partivis så är det framför allt Moderaterna som är de stora vinnarna. De ligger nu på nästan 30 %. Förlorarna är Miljöpartiet, vars smekmånad tycks vara över (även här har United Minds motsatt uppfattning) och kanske mest av allt Sverigedemokraterna som ligger under riksdagsspärren. Per Altenberg skriver mer om detta på temat att peaka för tidigt.

Om det är några slutsatser man kan dra av detta så är det för det första att opinionen svänger mycket, mycket snabbt. Det andra är att Alliansen definitivt är med i matchen. När alternativen ställs mot varandra och vi får en tydlig konflikt om vilket block som ska ha regeringsmakten blir det något annat än när det är spel mot ett mål.

Sören Holmberg borde få en hatt att äta till sin rökta regering Reinfeldt.

Fler liberala bloggare: Mathias Sundin, Runo Johansson, Christer Sörliden

Bestialiskt

När rubrikerna om det bestialiska hedersmordet på en 16-årig flicka i Turkiet dök upp igår knöt det sig i magen på mig. Det finns knappast ett hemskare sätt att sluta livet på än att bli levande begravd. Det är också av uråldrig tradition ett straff som är förbehållet okyska kvinnor, från de romerska vestalerna och framåt. Det obegripliga är att traditionen inte blivit utrotad ännu.

Gulan Avci skriver mer, och bättre.

Jag tycker f.ö. fortfarande att hedersmord är ett vansinnigt ord för detta hatbrott.

Fler liberala bloggare: Maria Byström

Grattis Birgitta

Enligt DN blir det Birgitta Ohlsson som idag utses till ny EU-minister. Även om man kan fundera på om just EU-portföljen är optimal så är Birgitta en av Folkpartiets starkast lysande stjärnor. Hon är tuff och frispråkig. Det är bra att Folkaprtiet inte väjer för sådana människor.

Rent sakpolitiskt så håller jag med Birgitta ibland (FRA) och ibland inte (kvoterad föräldraförsäkring) men jag är så funtad att jag har betydligt större respekt för den som står för sina åsikter än för anpassliga mähän. Birgitta har integritet. Det behövs.

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet.

I huvudet på en major från Skene

Björklund var rak och tydlig

Igår var det partiledardebatt i SVT. Av omröstningarna på webben verkar Alliansen ha klarat sig bra, med Fredrik Reinfeldt som klar vinnare och Jan Björklund som god tvåa.

Reinfeldt var statsministern. Den rollen är han säker i, den passar och det fungerar. Han fick in en av de tyngsta träffarna på oppositionen med nya siffror som visar att trots krisen är det nu 100,000 fler sysselsatta än i september 2006. Arbetslösheten har som bekant ökat, men sjukskrivningar och förtidspension har åas minskat dramatiskt. Jobbpolitiken biter.

[Uppdatering: Det har nu krupit fram att Reinfeldts siffra var fel. Sysselsättningen ligger på samma nivå nu som 2006, vilket inte är illa det heller med tanke på att det då var högkonjunktur och nu ekonomisk kris.]

Björklund skötte sig utmärkt när han väl fick säga något men att han fick ordet på tok för lite. Kan ha berott på att han stod längst bort från programledarna. I flera debatter, t.ex. den om integration som startade med burkor, fick han inte säga något alls. När det gäller kärnkraft, skolan och skatter gav han raka besked och kom med rätt hårda angrepp på de rödgröna.

Lars Ohly som annars brukar klara sig bra om han bara ler (karln tror ju verkligen på kommunismen och det underlättar att man verkligen tror på det man pratar om) hade lagt sig till med ett märkligt tonfall som antagligen var tänkt att vara lågmält men som lät drygt, mästrande och irriterande. Som en dåligt kopia av Göran Persson.

Det som verkligen sänkte det rödgröna laget var annars att det var Peter Eriksson som representerade Miljöpartiet och inte Maria Wetterstrand. Peter Eriksson kan ibland vara mysgubbe och väcka sympatier, men den här gången framstod han mest som virrig och osammanhängande.

Mona Sahlin och Maud Olofsson tycker jag skötte sig rätt hyggligt. Göran Hägglund fick ganska mycket utrymme, vilket kan ha varit planerat. Han lyckades vara lugn och sympatisk och blev mindre ansatt av dåliga opinionssiffror än Maud Olofsson.

In alles en stabil insats av Alliansens partiledare, men den verkliga matchen börjar längre fram i vår när båda sidor presenterar sina alternativ. Än så länge kan den rödgröna vänstertrojkan leva högt på att inte presentera några konkreta förslag för att istället lova guld och gröna skogar.

Så här skriver drakarna:
SvD, SvD, SvD, DN, DN.

...och andra bloggare:
Fredrik Malm, Nina Larsson, Saga Rosén, Per Altenberg, Mathias Sundin, Alex Voronov I, Alex Voronov II, Seved Monke och Johan Ingerö.