Gävleupproret i NU

Igår damp veckans nummer av Tidningen NU ner i brevlådan. Det är Folkpartiets partitidning. Det som var extra roligt var att Gävleupproret, inklusive mig, var på framsidan. Det var femte gången vi träffades allihop, den här gången i Södertälje.

Gävleupproret är ett nätverk för Folkpartister i medelstora kommuner (50 000 - 150 000 innevånare) där vi fortfarande befinner oss i opposition. Typ Gävle. Eller Eskilstuna för den delen. Det var Per-Åke Fredriksson som är oppositionsråd i Gävle som tog initiativ till den första träffen. Femton kommuner är med och tillsammans har vi cirkus 1,2 miljoner innevånare.

I många av kommunerna har också nya, yngre förmågor tagit över ledarskapet för Folkpartiet. Vi är allihop inriktade på att förnya och förbättra fotarbetet och ifrågasätta gamla sanningar. Samtidigt kan vi lära mycket av varandra och inte behöva uppfinna hjulet mer än en gång.

Och det är kul. Riktigt kul.

Höj läraryrkets status

I dagens Eskilstuna-Kuriren skriver jag om att höja läraryrkets status.

Folkpartiet Liberalerna vill höja läraryrkets status. En av de allra viktigaste faktorerna för att eleverna ska nå goda resultat är duktiga, välutbildade och motiverade lärare. Det visar flera internationella studier. Men under lång tid har lärarnas ställning i Sverige försämrats. Det är hög tid att bryta den utvecklingen.

[...]

I själva verket har devalveringen av läraryrkets status gått hand i hand med utvecklingen för den svenska skolan från en skola för kunskap och bildning till en socialistisk flumskola. På sextiotalet hade en lärare fortfarande en lön på samma nivå som en riksdagsledamot, idag motsvarar den snarare en industriarbetares.

Jag pekar på flera olika faktorer men ett par är värda att nämna särskilt - kommunaliseringen och kvaliteten på lärarutbildningen. Folkpartiet vill återföra ansvaret för skolan till staten. Lärarutbildningen har regeringen tagit tag i, men än är det några år innan de första som gått den skärpta lärarutbildningen börjar jobba ute i skolorna.

Tobias Krantz på besök

Idag har högskole- och forskningsminister Tobias Krantz varit på besök hos oss här i Eskilstuna. Vi tog med honom på besök till Centrum för Produktrealisering på Mälardalens Högskola. Där jobbar man med något som vi i Sverige generellt är alldeles för dåliga på, nämligen att gå ända från idé till marknadsfärdig produkt.

Journalisterna ställde förstås frågor kring finansieringen av forskning, något som MdH klagat över. Men även här verkar det finnas en ljusning. Dels har regeringen ökat forsknnganslagen totalt sett så att alla lärosäten får mer pengar än tidigare. Dels premieras just att ta in externa finansiärer, något som MdH är bra på.

More of the same

Idag har jag och mina kamrater i Alliansen en debattartikel inne i Eskilstun-Kuriren om den nybildade rödgröna trojkan i Eskilstuna. Läs gärna hela artikeln, men huvudpoängen finns i detta stycke:

Socialdemokraterna skyller allt på regeringen. Men på det sätt som Eskils­tuna utmärker sig i förhållande till andra svenska kommuner kan bristerna inte bero på regeringen. Det är effekterna av nästan hundra år av lokal Socialdemokratisk politik. Den politiken har den rödgröna trojkan nu beslutat sig för att cementera. De vill nu gå till val på fler jobb och bättre resultat i skolan. Men det de erbjuder är mer av samma politik som tog oss till bottenskiktet.

Liberaldemokraterna leder

I Storbritannien har man just kommit in i 1960-talet och för första gången haft TV-debatter inför valet 6 maj. Den som vann den första debatten var Nick Clegg som är ledare för Liberaldemokraterna. De är Folkpartiets systerparti och den eviga trean i brittisk politik, vanligtvis med ett stöd på runt 20 procent.

Men inte nu längre. Efter debatten har de tagit ett skutt framåt i opinionen och leder (!) för första gången på 104 år. Regerande Labour kommer bara trea.

I förra valet var jag över och hjälpte till i Liberaldemokraternas valrörelse. Det var bland annat där jag provade på dörrknackning för första gången. Rasmus Jonlund var en av dem som var med, även om han var i Eastbourne och jag i Orpington. De lärdomarna tog vi hem till Folkpartiet och bland annat Nina Larsson lät sig inspireras. Så visst är det kul att se dem lyckas och skaka om tvåpartisystemet.

Men politiskt finns en hel del övrigt att önska. De angriper Labour från vänster, vill höja skatter och är emot kärnkraft. De vill ta hem brittiska trupper från utlandsuppdrag. Däremot värnar de om medborgerliga rättigheter på ett bra sätt. På många sätt påminner de lika mycket om Miljöpartiet som om Folkpartiet.

Per Altenberg är mer oreserverat lycklig, liksom Christer Sörliden och Per Ankersjö. Runo Johansson tar framgångarana som intäkt för att försöka slå ihop Folkpartiet och Centern. Jag är tveksam. Det finns många liberala frön inom Centern, men de har inte slagit rot och överlevt vintern.

I vilket fall innebär det här att valet kommer att bli mycket spännande att följa. Systemet med enmansvalkretsar som gynnar Labour gör läget mycket, mycket osäkert.

Är det ett askmoln? Eller är det Miljöpartiet?

Mathias Sundin har hittat vissa likheter mellan Miljöpartiet och ett svart askmoln. Båda vill stänga ner inrikesflyget. Vi har nu chansen att pröva på en bit av Miljöpartiets Sverige i några dagar. Säkert inga problem i Stockholms innerstad, men för den som något så när snabbt vill ta sig till Luleå och tillbaka är det värre. Om hela landet ska leva så behöver vi flyget, vilket blir nästan pinsamt tydligt nu.

Anders Borg om budgeten

Jag ska själv iväg och träffa Maud Olofsson (C) som presenterar budgeten på min gamla gymnasieskola - Rinman.

Tills kommunen skiljer oss åt

Hos Mark Klamberg hittar jag följande inslag från Östnytt om 94-årige Arne som inte får bo tillsammans med sin fru:

"Hon blir så ledsen då. Och jag också."
Arne berättar om hur det känns varje dag när han måste lämna sin fru. I Socialdemokratiska Eskilstuna 2010 gäller principen "tills kommunen skiljer oss åt".

Som jag skrivit tidigare har jag ställt en fråga till Benny Karlsson (S) (han som dyker upp mot slutet av inslaget) om vad han tänker göra för att äldre ska få bo tillsammans. Frågan ska besvaras på nästa fullmäktige. I Norrköping som också tillhör Östnytt-området har Mathias Sundin också ställt en fråga.

Annika Beijbom har också levande bilder - en intervju med Barbro Westerholm:

Bra ledare om lärare i SvD

Det är en bra ledare i dagens Svenska Dagbladet. Rubriken är 'gör inte lärarna till byråkrater' och under den döljer sig en kraftfull argumentation för att behålla läraryrkets fria arbetstid. Det stärker inte läraryrkets status och underlättar inte rekryteringen av nya lärare att sudda ut särprägeln och försöka trycka in läraren i en kommunal tjänstemannamall. Det är bra och det överensstämmer med hur Folkpartiet ser på saken.

Samtidigt fortsätter SKL att driva kravet om arbetstiden gentemot lärarfacken och Socialdemokraterna är med på båten. Signalerna som kom på DN Debatt från några enskilda Socialdemokratiska kommunpolitiker var alltså bara en testballong, fylld med varmluft. Trist.

Läs vad jag skrev om detta för några dagar sedan.

Barbro Westerholm (FP) vill lagstifta om parboende

Rätten för äldre par att bo tillsammans hela livet ut även om de har olika vårdbehov engagerar. Mitt emot ingången till Stadshuset hänger en löpsedel från Aftonbladet med en bild på paret Kojefors och uppmaningen 'låt dem bo tillsammans'. Det är bara att instämma.

På Facebook har en Eskilstunabo också startat en grupp med den innebörden.

Tyvärr är Eskilstuna kommuns inställning i frågan stel. Oberoende av gårdagens reportage har Folkpartiet sammanställt en rapport om just parboende i olika kommuner. Eskilstuna tillhör de 45 kommuner som svarar 'nej aldrig' på frågan om man låter äldre par bo tillsammans. Det måste vi ändra på efter valet. Eskilstuna-Kuriren uppmärksammar rapporten.

I något längre ordalag låter svaret från Eskilstuna såhär:

Vi erbjuder inte inflytt på särskilt boende utan behov och individuella beslut, däremot kan vi erbjuda mycket insatser i ordinärt boende.

För Folkpartiet är äldre människor vuxna nog att kunna bestämma själva. För de som vill fortsätta bo ihop så måste det finnas flexibilitet att ordna lösningar. Det kostar inte skjortan heller visar Folkpartiets rapport. De kommuner som garanterar parboende har inte fått våldsamma kostnadsökningar.

[Uppdatering: En av kommunerna som har parboendegaranti är Göteborg. Annika Beijbom bloggar om detta.]

I rapporten landar Barbro Westerholm i att parboendegaranti borde vara lagstadgad. Det kan nog vara bra, men lagar tar tid att koka ihop. Fram tills dess kan vi i kommunerna göra vårt för att lätta upp ett stelbent regelverk.

Fler som bloggar: Mark Klamberg, Lotta Edholm, Seved Monke, Andreas Froby, Rosie Rothstein, Per Pettersson, Daniel Snällman och sist men inte minst min käre vän och kollega Mathias Sundin.

Den som bor i Stockholm kan träffa Barbro Westerholm på tisdag nästa vecka tipsar Mark Klamberg och Seved Monke om.

Björklund uttalar sig om parboende

Nu har Jan Björklund (FP) också uttalat sig i Aftonbladet angående parboendegarantin. Att detta är något Folkpartiet driver skrev jag om i min förra post. Så här säger Björklund om hur Eskilstuna kommun behandlat paret Kojefors:

Jag har läst i Aftonbladet om Arne och Gunnel och blir väldigt upprörd, faktiskt förbannad. Kommunerna ska säkra att äkta par får sina sista år i livet tillsammans, tills att döden skiljer åt som det heter. Men detta är ovärdigt och oacceptabelt, säger Jan Björklund som tänker agera.

Alla äldre som flyttar till något äldreboende ska ha möjlighet att fortsätta bo med sin partner även om partnern inte har något vårdbehov. Vi inom Folkpartiet vill nu lagstifta om en pargaranti och hoppas också få med hela Aliansen så att det kan bli ett vallöfte.

Det borde ha gjort för massor av år sedan, säger Jan Björklund.

Mycket tydligare än så blir det inte. Men kommunen behöver ju inte vänta på lagstiftaren för att göra något.

Fler har hakat på bloggandet i ämnet: Runo Johansson, Fredrik Sneibjerg, Linnéa Darell och Carina Boberg.

Låt äldre bo ihop - hela livet

Idag är det ett ömmande reportage i Aftonbladet om ett äldre par i Eskilstuna som inte får bo ihop. Mannen har nämligen inget vårdbehov, vilket hustrun har.

Det känns väldigt byråkratiskt att se på äldre människor på det sättet. Men byråkratin skapar inte sina egna regler utan följer dem som politiken har satt upp.

Folkpartiet har på Landsmötet tagit ställning för en parboendegaranti, som skulle garantera äldre par att få bo ihop även den sista tiden. Förslaget presenterades av Jan Björklund och Barbro Westerholm på DN Debatt. Det enda felet är själva namnet, vilket Mattias Lönnqvist påpekar. En sådan viktig medmänsklig reform borde fått ett bättre namn.

I vilket fall har jag författat en fråga om saken som jag tänker ställa till ansvarigt kommunalråd Benny Karlsson (S) om vad han tänker göra för att äldre i Eskilstuna ska få fortsätta bo tillsammans hela livet. Idag lever kommunen uppenbarligen inte upp till det.

Fler bloggar: Rasmus Jonlund, Carl Larsson, Hans Åberg.

Människor litar på Alliansen

Alliansen regerar. Det är de bra på tycker svenska folket. Skillnaden mot den rödgröna vänstertrojkan är hela 30 procentenheter.

Folket gillar också Fredrik Reinfeldt. Mycket bättre än Mona Sahlin (inte redo att leda Sverige). Han är faktiskt ganska rejält mycket bättre även i jämförelse med medias gunstling Maria Wetterstrand.

När det gäller sakfrågor så har Allianspartierna övertag när det gäller jobb (M) och skola (FP och M), vilket är två av valets tre viktigaste frågor.

Det här är en bra grund. Faktum är att valforskarna har kommit fram till att detta är tre av de fyra frågor som avgör val: kompetens, person och sakfrågor. Alliansen måste vinna dem eftersom den fjärde som också är den viktigaste är det något svåröversatta proximity - närhet på höger/vänster-skalan. Och vanligen är de som upplever sig stå till vänster fler än de som upplever sig stå till höger.

Det skiljer nu sex procentenheter mellan blocken. Tendensen är klar - ju mer alternativen ställs emot varandra i exempelvis TV-debatter, desto bättre går Alliansen. I maj måste vänstertrojkan presentera en gemensam budget och då blir det ett abrupt slut på alla vaga rosenröda löften.

En sak vill jag lägga till valforskarnas lista - engagemang och mobilisering. Den som har anhängare och valarbetare som tror på sitt parti, sitt alternaiv och sin politik vinner. Kent Persson skriver om den mentala fördelen.

Fler bloggar om förtroendemätningarna: Christer Sörliden.

FP tar strid för lärarnas fria arbetstid

Arbetstiden är en känslig fråga för lärare. Efter Göran Perssons kommunalisering av skolan har en rörelse varit igång att lärarna ska bli kommunala tjänstemän som andra och att den friare arbetstiden ska bort. Nu pågår bittra förhandlingar om saken mellan arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och lärarfacken.

(Vill man lokalt komma överens om andra arbetstider går det naturligtvis bra. Flera friskolor i Eskilstuna har t.ex. 40-timmarsvecka. Frågan handlar om detta ska baxas igenom centralt för hela lärarkåren eller inte.)

Eftersom det här är en i grunden Socialdemokratisk idé så väckte det viss förvåning när ett antal Socialdemokratiska politiker tog avstånd från den på DN Debatt i veckan. De fick applåder i sak av Lotta Edholm (FP), skolborgarråd i Stockholm. Men också kritik för hur ärligt menat utspelet var. Riktigt tydlig på den punkten är min kollega Lars Persson i Sundsvall:

Samtidigt som förhandlingarna sker så finns det ett politiskt spel bakom kulisserna. När några socialdemokratiska kommunpolitiker skriver på DN Debatt att de inte gillar den inställning som SKL har så går de tvärt emot hur deras partivänner i just SKL har agerat (det går däremot helt i linje med den ståndpunkt som Folkpartiet har drivit). Jag tänker inte avslöja några detaljer. Men jag är förbannad på hur sossarna dubbelspelar i den här avtalsfrågan. Det är liksom inte seriöst eller trovärdigt.

Lars sitter med i SKL och det finns all anledning att tro att sossarna spelar på båda planhalvor samtidigt - säger en sak utåt för att flirta med lärarkåren och agerar på motsatt sätt i de faktiska förhandlingarna.

Folkpartiet tog igår klivet fullt ut och lämnar förhandlingarna. Vår man SKL:s styrelse, Lennart Gabrielsson, skriver själv om saken på sin blogg (samma text tycks ha gått ut som pressmeddelande).

Lärarnas friare arbetstid är en i grund och botten ideologisk fråga som handlar om skolans kunskapsuppdrag. Runo Johansson beskriver detta bra. Ställningstagandet hälsas också med glädje av lärarfackens företrädare - mest entusiastiskt av Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

Vårt ställningstagande för lärarkåren går tillbaka på samma grundvalar som att kommunaliseringen var fel och att staten åter borde ta över ansvaret för skolan. Läraryrket har nedvärderats under lång tid (vilket accelererade i och med sossarnas kommunalisering) och det gör det svårare och svårare att rekrytera de mest begåvade och bäst lämpade till att bli lärare. Bra lärare är den enskilt viktigaste faktorn för goda resultat i skolan.

Med Jan Björklund som utbildningsminister, en ny skollag och en skärpt lärarutbildning på gång finns det en chans att vända trenden uppåt. Att mucka gräl med hela lärarkåren i det läget är kontraproduktivt.

Fler bloggar om saken: Helene Odenljung, Anna Lundberg, Mikael Wendt, Amanda Brihed, Annika Beijbom, Carina Boberg, Mark Klamberg och Roger Haddad.