Det blir "four more years" med Alliansen

Jag har skrivit tidigare om hur valforskare bedömer kommande val. Det går att mäta människors uppfattning i olika frågor och därifrån bilda sig en uppfattning om hur valet kommer att gå.

I Sverige är den viktigaste dimensionen proximity, dvs. närhet på höger-vänsterskalan. Jag och många med mig tycker nog att den skalan har förlorat sin relevans, men för väljarna är den fortfarande viktig. För någon vecka sedan kom en mätning som visade svenska folkets syn på var de befann sig på höger-vänsterskalan och runt tio procent fler såg sig som höger än vänster. Det är ovanligt mycket för att vara Sverige och ger en klar fördel för Alliansen.

Den näst viktigaste dimensionen är kompetens. Två tredjedelar anser att regeringen gör ett bra jobb och betydligt färre anser att en rödgrön regering skulle göra ett bättre jobb. Fördel Alliansen.

Den tredje dimensionen är sakfrågor. Den viktigaste sakfrågan för väljarna är jobben. Här har Moderaterna övertaget. Den näst viktigaste är sjukvården. Här vinner Socialdemokraterna. Den tredje är skola och utbildning. Den vinner Alliansen genom Folkpartiet och Moderaterna. Därefter kommer i lite olika ordning äldreomsorg och miljö. Båda vinner de rödgröna. Miljö förstås genom Miljöpartiet. Sammantaget oavgjort.

Den fjärde dimensionen är person. Fredrik Reinfeldt är överlägsen Mona Sahlin. Maria Wetterstrand förmår inte kompensera för hennes tapp eftersom Björklund, Olofsson och Hägglund klarar sig hyggligt. Fördel Alliansen.

De underliggande trenderna pekar alltså på att Alliansen blir omvald. I juli inför valet 2006 gjorde jag en liknande förutsägelse av det kommande valet. Läget är ganska likartat - faktiskt ännu något bättre för Alliansen eftersom man nu klart vinner kompetens-grenen. (2002 vann Socialdemokraterna alla fyra grenar).

Jag känner mig därför trygg i att förutspå att Alliansen kommer att vinna riksdagsvalet i höst.

"Regeringens värsting"

Expressen kör en sommarserie med lite längre intervjuer med partiledarna. Idag är det Jan Björklunds tur. Han får förstås svara en på en hel del frågor från Lotta Gröning och Marie Söderqvist. Själv fastnade jag för det här citatet:

Jag har varit kommunalråd i tolv år. Jag vet att skolan behöver förstatligas. Det är en av de mest misslyckade skolreformerna i modern tid och då kan jag säga att konkurrensen är ändå ganska hård.

Det är väl sådana uttalanden som gör att jag gillar honom och som får Lotta gröning att utnämna honom till "regeringens värsting".

Skärpta straff för grova brott

Idag skriver Mathias Sundin i Corren om skärpta straff för grova brott. På Folkpartiets landsmöte i höstas lyckades vi få igenom att livstidsstraffet ska vara kvar och kompletteras med längre tidsbegränsade straff. Det var en viktig förändring. Dumsnällhet mot våra allra grövsta brottslingar hör inte hemma i ett liberalt parti.

Nu är det förre Socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström som tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver att livstidsstraffet ska tas bort. De senare vill även att halvtidsfrigivning ska införas. När får vi se valaffsicherna med "mördare ska släppas ut tidigare" från den rödgröna vänstertrojkan?

Jag vill precis som Sundin gå i den andra riktningen. Det liberala samhället har människors rätt till liv, frihet och egendom som de mest centrala värdena. Den som kränker något av detta har begått den grövsta sortens brott och straffen ska spegla det.

Låt Zandra jobba!

DN har idag en artikel om familjen Strand. Familjen Strand anlitar 19-åriga Zandra för att hämta barnen från dagis och ordna mat åt dem så att båda föräldrar kan jobba heltid, vilket innebär att de kommer hem vid sextiden. För att få det här att gå ihop utnyttjar de det s.k. RUT-avdraget för hushållsnära tjänster.

För familjen Strand innebär det att det är lättare att få ihop jobb och familjeliv, men det ger också Zandra möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och få ett jobb med försäkring, sociala avgifter betalda och avtalsenlig lön. Som pappa Lars-Johan Strand uttrycker det:

Ungdomar söker jobb med ljus och lykta. Då kan vi antingen ge dem lön under bordet, utan sociala skyddsnät, eller visa dem att vi lever i ett välfärdssamhälle där alla ska jobba lagligt.

Den rödgröna vänstertrojkan vill förutom att chockhöja arbetsgivaravgiften för ungdomar med tio miljarder även slopa RUT-avdraget. I ett rödgrönt Sverige där Mona Sahlin är statsminister måste Zandra jobba svart eller inte jobba alls.

På kamphundsfronten

När jag gick ut i kamphundsfrågan i slutet av juni var det med en förhoppning att Folkpartiet skulle ta upp frågan. Nu blev det istället Mats Odell (KD). Det är bra att Odell lyfter upp frågan om farliga hundar i den rikspolitiska debatten. Men han gör det på fel sätt, med förslag om förbud i bostadsområden.

Det förslag som jag stöder om en licens för aggressiva hundraser är bättre, eftersom det sätter fokus på ägaren. Initiativtagarna Peter Kjällkvist och Mathias Sundin skriver bra om saken. Licens är mer träffsäkert och mer ambitiöst än förbud.

Borgerlig familjepolitik

Alliansen har nu presenterat sin familjepolitik. Det är en mycket trevlig läsning. Krånglet när det gäller jämställdhetsbonusen ska minska, möjligheten att överlåta föräldraförsäkring bli mer flexibel för ensamstående (varför inte för alla?) och barnomsorg på nätter och helger stimuleras. Bra, vardagsnära och fritt från kvotering.

En sak som jag själv är extra glad åt och som jag skrivit om tidigare vid ett antal tillfällen är möjligheten för föräldrar att vara hemma samtidigt. Nu utvidgar Alliansen tiden till 30 dagar.

Sanna Rayman skriver en mycket bra ledare om saken i dagens SvD där hon också ställer frågan om det behövs någon begränsning alls på hur mycket föräldrarna ska kunna vara hemma samtidigt. En berättigad fråga. Rasmus Jonlund bloggar också om familjepolitiken, mer utförligt än jag, liksom Helena von Schantz.

En sak som jag däremot tycker vore ett kliv bakåt är att utvidga föräldraledigheten till äldre barn, en gammal idé som jag tidigare skrivit om här. Då förfäktades den av KD och Mona Sahlin. Nu skriver inte Alliansen att detta ska ske, utan att det ska ses över. Jag hoppas att den översynen leder till ett raskt förpassande till papperskorgen.

Retrospekt

Även i år har jag varit i Almedalen. Helt och fullt på min egen bekostnad - det bör tilläggas. De enda skattepengar som gick åt var de som redan betalts ut till mig som lön. Vi var åtta stycken som hyrde ett kanonfint hus på bekvämt avstånd från centrum.

Så här i efterhand så domineras intrycket av veckan av Sven-Otto Littorins avhopp efter Aftonbladets anklagelser. Jag gissade innan att någon skandal skulle brinna av under Centerpartiets dag och så blev det också. Tillfällighet eller illistiga ränker är svårt att avgöra.

Förra året lät jag mig förvånas över att Mona Sahlin kunde hålla bra tal. Den här gången var jag mer förberedd. Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt höll även de bra tal, medan Göran Hägglund som är den som jag kommer ihåg mest från förra året gjorde en plattare figur i år. En eloge ska han i alla fall ha för att han slog fast att Kristdemokraterna inte är ett liberalt parti i dessa tider när alla försöker krama ihjäl liberalismen.

Först i krama ihjäl-kön står Maria Wetterstrand. Därför var en av veckans höjdpunkter den debatt mellan henne och Johan Norberg som arrangerades av tidskriften Neo (som jag f.ö. gör fruktlösa försök att prenumerera på). Den gjorde klart att de gröna hamnar i samma ställningstagande som liberaler av en slump, inte av princip.

Mest graverande var kanske att hon blev pressad angående externa köpcentra och då svarade att Miljöpartiet inte vill förbjuda Ullared. Två dagar senare går de ut just med ett förbud mot sådana.

Ett annat mycket intressant seminarium som jag var på handlade om kultur och kulturpolitik. Det dominerades ganska tydligt av Folkpartiet nyförvärv Jasenko Selimovic som tog upp diskussionen om kvalitet och dessutom vågade sig på att definiera vad det innebär. Här har vi en ypperlig kandidat till kulturminister efter valet.

Löpet

Ute på stan fick jag syn på denna löpsedel.

Två tredjedelar vill ha licens för farlig hund

Igår presenterade jag i egenskap av riksdagskandidat en rapport om licenskrav för farliga hundraser. Rapporten har skrivits av Peter Kjällkvist och Mathias Sundin. Jag tog också ställning för att verka för att införa ett sådant licenskrav om jag blir invald i riksdagen.

Innebörden är i korthet att ägare till stora, aggressiva och/eller oberäkneliga hundar måste ha licens. I den översta kategorin finns utpräglade kamphundar och vissa herdehundar (som typ ovtjarka). För dessa måste man ha ett syfte med att ha just en sådan hund samt gå en utbildning. Nästa kategori är bl.a stora brukshundar som rottweiler, dobermann och schäfer. Här ska ägaren vara myndig, ostraffad för våldsbrott och hunden försäkrad.

Eskilstuna-Kuriren lade upp mitt förslag som web-fråga. Efter 800 röstande så har två tredjedelar tagit ställning för införande av licens för farliga hundar. Bra respons får man säga!

Även i Folket blev det en bra och utförlig artikel. Folket har dessutom intervjuat en engagerad ägare till en Staffordshire Bullterrier som även han stöder kravet på licens om det gäller alla raser.

Hela rapporten kan du läsa här (som pdf) och listan över vilka raser som föreslås ingå i de olika kategorierna här.

[Uppdatering: Även Sörmlands Nyheter, som verkar i länets södra delar, tar upp frågan om licens i tidningen. Även de har lagt ut en web-fråga, och stödet för förslaget är över 70 % vid drygt 100 röstande.]