Free trade - inte Fair Trade

Igår fattade kommunstyrelsen beslut om att Eskilstuna ska diplomeras som Fair Trade City. Det låter ju väldigt trevligt. Rättvisemärkt AB har ju också varit mycket skickliga i sin marknadsföring och i dagsläget vill alltså runt 50 kommuner vara en del av just denna marknadsföring, förutom då att förbinda sig att köpa de produkter de satt sitt märke på.

Ändå röstade jag, och de flesta av Alliansens ledamöter nej. Varför då? Tja, det finns flera förklaringar till det. Dels tycker jag att det är tveksamt att kommunen binder upp sig emot en märkning och ett företag och förbinder oss att göra reklam för dem, när det finns flera märkningar. Dels tror jag faktiskt inte på Fairtrade-konceptet. Jag tror inte att det långsiktigt gynnar de som det sägs gynna. Tvärtom, faktiskt.

En sammanfattning ger Lydiah Wålsten i den här artikeln i dagens SvD.

Vi försökte oss också på en sammanfattning i den ganska långa reservation som vi lämnade in:

Allians för Eskilstuna välkomnar möjligheten att ställa ekologiska och etiska krav i olika upphandlingar, men motsätter oss att ingå avtal som syftar till att främja ett specifikt företag, i detta fall Rättvisemärkt AB.

Det finns även andra märkningar på marknaden som ställer krav på ett ekologiskt och socialt ansvar hos producenten. Vi menar att vi ska stå oberoende i dessa sammanhang och utifrån detta låta alla företag som kan uppvisa att de tar socialt ansvar att konkurrera på lika villkor.

Fairtrade som idé har en lång historia som grundar sig i motstånd mot frihandel och marknadsekonomi. Då frihandel och marknadsekonomi empiriskt bevisat sig vara de system som snabbast lyfter människor ur fattigdom och ökar deras levnadsstandard har vi svårt att se att de prisregleringar och stipulerade bolagsformer som Fairtrade innebär skulle kunna förbättra situationen för utsatta producenter på lång sikt.

De invändningar som finns sammanfattas bra av fil. Dr. Helena Johansson, i hennes rapport ”Vad menas med rättvisemärkning?” (Lunds Universitet 2009):

Sammanfattningsvis har Fairtrade vissa positiva effekter. För konsumenten ger märkningen en möjlighet att aktivt bidra till en bättre värld. För dem som är certifierade kan märkningen vara gynnsam, dels genom att prisfallet vid låga världsmarknadspriser i viss utsträckning begränsas, och dels genom att märkningen kan ha positiva socioekonomiska effekter som exempelvis att skolor finansieras och att förhandlingspositionen gentemot uppköpare stärks. Det är också psykologiskt betydelsefullt att få ett högre pris för något man producerat jämfört med ett bidrag.

Dock finns att antal svagheter. Framför allt kan ett minimipris aldrig komma att omfatta något större antal fattiga jordbrukare. Fairtrade är och förblir därför en nischmarknad för ett fåtal producenter och ett begränsat antal produkter. Därmed kan märkningen aldrig få någon betydande effekt på världens fattigdom. Dessutom är Fairtrade ineffektivt både när det gäller att transferera resurser från konsument till producent och när det gäller att hantera övriga problem som till exempel bristande kredit och för få skolor.

För att långsiktigt nå en god inkomstutveckling hos jordbrukare i utvecklingsländerna krävs en omvandling mot färre, större och mer produktiva gårdar. Då måste strukturomvandlingen underlättas, så att mindre produktiva jordbrukare kan finna nya inkomstkällor medan produktiva jordbrukare kan expandera och utvecklas. I det här perspektivet är Fairtrades ansats med produktionskoppling och fokus på småskalighet statisk och kortsiktig. Dessutom adresserar inte Fairtrade flera av de underliggande hinder som motverkar strukturomvandling, som behovet av kreditmöjligheter utan koppling till viss produktion.

Avslutningsvis har märkningen vissa positiva effekter i liten skala, men modellen kan inte skalas upp till större volymer. Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade.

Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.

Fairtrade är som jag ser det ett sätt att bakvägen tvinga på människor i fattiga länder planekonomi, för att vi ska få en varm, gosig känsla i magen. Och det tycker jag inte att en varm, gosig känsla är värd.