Svensk kultur lever och frodas

När Rigmor Gustafsson öppnar munnen så är det som kommer ut definitivt svensk jazz. Det må vara så att hon inte skulle kunnat sjunga det hon gör om det inte vore för att jazzen en gång uppfanns i Amerika. De skulle i sin tur inte ha kunnat uppfinna den om det inte vore för de anglosaxiska marscherna, de franska kreolpianisterna samt trumrytmerna och de sorgsna arbetssångerna från Västafrika. Men det kvittar. Hon har tagit influensen utifrån och gjort den till sin.

Det är detta dynamiska underbara som är svensk kultur. Samtidigt som den ständigt vattnas och göds med impulser utifrån så omformas den ständigt, tolkas och blir just svensk. Ibland blir den stockholmsk, göteborgsk eller värmländsk på köpet. Och någon annanstans i världen plockar någon upp en skärva svensk kultur och börjar forma något eget utifrån den.

Impulserna utifrån och att vi hela tiden snor och lånar av andra förtar alltså inte svenskheten det minsta. Jag är mycket stolt över svensk jazz. Jag förfasar mig över hur det hade blivit om de som ville stoppa den från att komma hit hade lyckats. Både vi svenskar och jazzen hade varit fattigare.

Vi kan väl också konstatera att Sverige inte blev mindre svenskt av att vi började spela jazz. Tvärtom blev det ytterligare ett sätt att uttrycka något. Precis så är det på så många andra områden. Svensk kultur lever och frodas. Utbudet och mångfalden i uttryck är troligen större idag än det någonsin varit tidigare.

Där kulturen förtvinar är de platser på jorden där man försöker stänga gränserna för impulser utifrån. Där finns ett verkligt hot mot kulturen som kan vara förödande. Låt oss inte gå den vägen - svenskheten lever och frodas i kontakten med omvärlden.

Med anledning av lokal kulturdebatt - artikel och ledare från Eskilstuna-Kuriren.