Hårdare straff fungerar

Ibland stöter jag på vetenskapliga studier där min reaktion blir ungefär att jag kunde ha sagt dem det där själv så hade de kunnat spara in pengarna. Men även dessa studier som belägger tämligen självklara saker med vetenskapliga bevis är naturligtvis värdefulla. Sunt förnuft är bra, bevis plus sunt förnuft slår allt.

Brottsligheten och hur man kan minska dem är mycket viktiga frågor för mig. Eskilstuna är fortfarande en stad som är mycket utsatt för brott. Nyligen kröp Sörmland förbi Stockholm som det län där våldsbrott är vanligast. Brott och rädslan för brott gör att människors frihet begränsas. Därför ska vi vara tuffa mot brott - och tuffa mot brottslighetens orsaker.

Det är väl ganska självklart för de flesta människor att fler poliser, högre risk att åka fast och hårdare straff är saker som var och en för sig eller tillsammans minskar brottsligheten. Ändå har det under lång tid varit många som hävdar motsatsen. Motståndet mot punkt ett och två har nötts ned efterhand men tvivlet på att hårdare straff är effektivt är i högsta grad levande och moderiktigt i vänsterkretsar.

I dagens SvD har Per Gudmundson tagit ett ordentligt grepp om saken som han dessutom följer upp med ett par inlägg på ledarbloggen. Bland annat hänvisar han till Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, som sammanställt forskningen kring brott och straff på ett enkelt och tillgängligt sätt.

Och voilá, det sunda förnuftet har haft rätt hela tiden. Hårdare straff minskar brottsligheten - liksom fler poliser och högre risk att åka dit. Nu går det dessutom att sätta siffror på hur mycket en extra polis eller en extra månad i fängelse gör för att minska brottsligheten. Ibland blir dock ekonomperspektivet i studierna besvärande - jag behöver inte veta hur kostnadseffektivt eller ineffektivt dödsstraff är, det är moraliskt fel och det räcker.

Men studierna är välkommet eldunderstöd. Jag har tillsammans med kamraterna Sundin och Hallén (och länsförbundet i Sörmland) motionerat till Folkpartiets landsmöte att kravet på att ta bort livstidsstraffet ska strykas - för övrigt en mycket märklig rest av snällismen. Vi gjorde det utifrån sunt förnuft och rättskänsla, men nu kan vi backa upp det med bevis.

40 år sedan den förste värmlänningen på månen

Idag är det alltså 40 år sedan Neil Armstrong och Edwin 'Buzz' Aldrin (med rötterna i norra Värmland) tog de första stegen på månen. I kommandomodulen cirklade Michael Collins, icke att förglömma. Det är antagligen det största som mänskligheten har gjort hitintills, att lämna jordklotet och ta sig till en annan himlakropp. Om än bara till vår tvillingplanet, astronomerna hävdar numera att månen inte alls är någon måne...

Personligen är jag också glad att det var det fria, kapitalistiska och demokratiska USA som vann kapplöpningen och inte det kommunistiska och totalitära Sovjet. NASA var (och är) förvisso en byråkratisk koloss utan dess like, men det är väl ingen långsökt tanke att den mer liberala atmosfären i ett fritt land var mer tillåtande till tankar och handlingar som leder till sådana monumentala framsteg.

Jag känner iaf håret på ryggen krulla sig när jag hör JFK uttala målet att placera en man på månen och även 'return him safely to the Earth'. Det sistnämnda var tydligen inte alldeles självklart - man lekte med tanken att skicka dit någon med väldigt mycket frystorkad mat för att sedan snickra ihop en raket som kunde ta hem honom efteråt. Knappast någon lyckad lösning.

Knack, knack!

Min käre vän och kollega i Norrköping Mathias Sundin har nu på allvar påbörjat sin riksdagskampanj. Han har stöpt om sin blogg till kampanjhemsida och dessutom börjat att knacka på dörrar. 10 000 ska han knacka på hos innan valet är målet, vilket i så fall skulle göra honom till Sveriges meste dörrknackare. Det tidigare rekordet tror jag var nuvarande migrationsminister Tobias Billström (M) med cirkus 5000. En finess är att man kan se hur knackandet fortskrider längst upp på sidan.

Alliansen är redo!

Idag publicerades en debattartikel av Allians för Eskilstuna i Eskilstuna-Kuriren. Vi är redo att ta över. Resultatet i Europavalet, där fler för första gången röstade borgerligt än socialistiskt, visade att viljan till förändring finns.

Precis som när det gäller bildandet av Alliansen på riksplanet 2004 handlar det för oss i Eskilstuna mycket om att visa regeringsfähighet.

Den röda majoritetens splittring, beslutsångest när det gäller skolorna samt en ytterligt svag budget med såväl underskott som skattehöjning är tecken på svagt politiskt ledarskap. I alla dessa frågor har Alliansen presenterat tydliga alternativ. Inte alltid populära, men realistiska och ansvarsfulla och med en tydlig politisk inriktning.

Skolan går först. Skolpengen måste återställas. Vi prioriterar barn framför asfalt.

(Dessutom ser det ut som om Kuriren börjat med Twingly! Underbart!)

Klargörande

Jag och mina reskamrater åker till Almedalen helt på vår egen bekostnad. Eskilstuna kommun betalar inte en spänn för detta. Jag skulle inte kunna motivera det. Jag vill också ha friheten att göra vad jag vill under veckan utan att känna att jag ska leverera till skattebetalarna. Det gör jag antagligen i förlängningen i vilket fall.

Slutet på Almedalen med statsministern

Jaha. Nu är det slut på Almedalsveckan och jag befinner mig på båten, strax utanför Visby. Dags att rescensera de två sista talen.

Peter Eriksson höll ett icke-tal. Leveransen var skakig och det var förhållandevis lite publik. För att verkligen ge sig själv ett dålig utgångsläge gick han på fem minuter för tidigt och stod och dödade tid alldeles för länge.

Något annat som var förvånande var att han talade som en lojal sosse, med sosseretorik om sosseämnen. Visserligen dök klimatet upp, men annars var det förhållandevis lite miljö för ledaren för Miljöpartiet. Desto mer socialförsäkringar och bidrag.

I förmiddags talade så Fredrik Reinfeldt. Det var statsministern som kom. Moderatledaren dök inte upp. Han höll en historielektion och talade alldeles för länge utan att släppa fram applåder. Kanske för att publiken missade det första tillfället.

Leveransen var med Reinfeldt-mått mätt riktigt bra. Han är ingen arenarockare, men det här hade han tränat på och höll ögonen på publiken och inte ner i manus (något som ex.vis Björklund gjorde). Men trots allt var det tydligt att han inte talade för oss som stod framför honom i solskenet i Almedalen utan för TV-kamerorna och sina kolleger ute i Europa och världen.

Vart går KD?

Igår var det Kristdemokraternas dag i Almedalen. Jag var dels och lyssnade på Göran Hägglunds tal på stora scenen och på nätverket FFFFs (frihet, familj, flit, företagsamhet) seminarium.

Hos FFFF talade arrangörerna öppet om konservatism och konservativa väljare. United Minds hade genomfört en analys av deras värderingar som de presenterade. Familjen var det viktigaste värdet, medan skrevfrågorna tack och lov är ointressanta för Sveriges konservativa. Så vi kan ju hoppas att KD lyssnar och släpper dessa nu.

I panelen satt Mats Odell och duckade undan kraven på en tydlig värdekonservativ profil. Istället lyfte han gamla KDS-frågor som bistånd och miljö. De konservativa väljarna ville istället framför allt ha hårdare tag mot brottslighet. Frågan är om KD lyssnar på detta. Odell gav inte det intrycket.

Hägglund verkade i så fall ha tagit mer intryck av FFFF. Talet var nästan lika mycket ett konservativt linjetal som Björklunds var ett liberalt. Han gick till angrepp på olika vänsterrörelser, kultureliten och även på de inom Alliansen som driver på för kvoterad föräldraförsäkring. Dock ägnade han inte särskilt mycket tid åt just brottslighet utan i sak var det KDS gamla linje.

Talet i sig var mittemellan vad gäller retorik och leverans men då stack Hägglund åas ut mer än de övriga vad gäller budskapet. Rätt hanterat kan Hägglund mycket väl överraska i valet 2010.

Mona bättre än väntat

Mona Sahlin höll ett bra tal om man bortser från innehållet. Efter hennes oerhört taffliga Michael Jackson-artikel på newsmill som var en ordentlig misshandel av svenska språket var det med viss förvåning jag hörde Sahlin säga fullständiga meningar och punchlines utan större besvär och i rätt ordning. Kanske var den planterad för att ta er förväntningarna?

Klart bättre än Maud men inte lika bra som Björklund. Sossarna som jag pratade med efteråt var också entusiastiska och tyckte att hon hade gjort bra ifrån sig.

Jag har också varit på det legendariska rosévinsminglet som arrangeras av Prime, ett mingel arrangerat av Alliansen (många gamla kamrater) och en riktigt kul paneldiskussion om sociala medier som arrangerades av Westander. Kan ha berott på panelen som bestod av PM Nilsson, Zaida Catalan, Lotta Gröning och Alexander Bard.

Senare på natten hamnade jag i vägen för hela sossetoppen på Donners terass. Thomas Bodström banade väg genom trängseln (dvs. jag) tätt följd av Mona Sahlin och Tomas Östros. Har också besökt Miljöpartiets karaokekväll med bl.a. Folkpartiets nya landstingsråd Thomas af Bjur. Sånt är livet under politikerveckan.

Imorgon ska vi fördjupa oss i Kristdemokraternas framtida utveckling. Stay tuned.

Janne vs Maud om liberalismen

Jag har nu hört både Jan Björklund och Maud Olofsson tala i Almedalen. Det är särskilt intressant eftersom både gör anspråk på liberalismen, den ideologi som ligger mig så varmt om hjärtat. Efter talen känns det helt rätt för mig som liberal att befinna mig i Folkpartiet.

Björklund höll ett liberalt linjetal. Det var inte så väldans mycket dagspolitik men däremot stora skopor ideologi och en hel del historia. Väl utfört och varje punchline sitter som en sportkeps. Om något pratade han för fort vid något tillfälle. Jag saknade integritet och frihet på nätet i talet men i övrigt var det utmärkt.

Maud Olofssons tal upplevde jag som tämligen platt och trist. Det var ganska mycket om Centerns kärnfrågor och kanske var det menat att elda just de egna kärnväljarna. Men talet kunde också ha varit bättre putsat och utfört rent retoriskt. Jag blev helt enkelt inte fångad av stämningen som man ska bli av ett riktigt bra tal.

Det är väldigt kul att vara på plats i Almdalen. Många nya och gamla bekanta svischar förbi i vimlet. Meste kändis tror jag hittills att Klas Eklund är. han tycks stå bakom varje hörn.

Ikväll blir det en tidig kväll. Det blev tidigt igår också men på ett helt annat sätt...